Gandhi

torsdag 31 juli 2008 · 2 kommentarer

Det här inlägget började jag på i april... kom ungefär så här långt, dvs till rubriken.
Hade precis läst Zac O'Yeahs bok om Gandhi och kände mig rätt desillusionerad (i brist på bättre ord).

Jag har alltid varit väldigt skeptisk till Gandhi. Inte bara för att jag hela mitt liv varit spontant anti mot det mesta som andra gillar, eller för att skolundervisningen (speciellt på högstadiet) gick ut på att ifrågasätta allt, utan för att den bild jag fått av Gandhi var att han var en religiöst fanatisk hinduisk pacifist, vilket inte passar mig vidare bra.

Jag försökte alltid stånga min panna blodig mot mina lärares och mammas (som förstås också var lärare) argument kring att britterna gav sig av för att "pacifismen besegrade dom", för att "de saknade vapen mot pacifismen". Min tes har alltid varit att pacifismen endast fungerade pga att britterna var väldigt medvetna om att om det blev ett landsomfattande våldsamt uppror så skulle de inte klara sig (om inte annat av rent numerära skäl). Britterna lämnade Indien av ekonomiska skäl, det var för dyrt att hålla sig med kolonier.

Då är det rätt tacksamt att läsa en bok om Gandhi som lutar åt samma riktning som jag gjorde som tonåring (som förstås sedan cementerade sig) och som inte beskriver Gandhi som en gullig liten pacifistisk farbror/farfar utan snarare som en nära på genetiskt slipad politiker som försökte överbrygga klyftorna mellan muslimer och hinduer och som mer eller mindre oavsiktligt la grunden för den indiska socialismen.

Läs boken! Inte för att ni behöver köpa min tolkning av det hela, men det är en fräch uppluckring av den helylle-Gandhi som man fick nedstoppad i halsen i skolan.

Moderatrådet...

onsdag 30 juli 2008 · Comments

Ibland blir man lite trött. Maria von Betzeen,. moderatråd i Strängnäs, envisas med att alltid vara så jobbigt positiv kring Alliansen. Ibland känns det nästan lite frikyrkligt.

"Faller du så når våra armar dig, men du är i grunden stark, du kan växa och nå längre om du vill, vi tror på Dig!" ... nog för att det nu kanske är taget ur sitt sammanhang... Nog för att moderaterna tidigare fått kritik för att vara ett sifferparti, men att uttrycka sig som ett hippiepensionärsparti (med lite vridning åt sverigedemokraterna (inlägg på Dags blog)) är väl att ta i?

I svd: "Efter 80 år av socialdemokratiskt samhällspräglande har den nya regeringen vunnit folkets förtroende och med varsam hand påbörjat utvecklingen mot ett sundare samhällsklimat där ärligt arbete lönar sig mer än bidrag och svartjobb."...ergh..."Vunnit folkets förtroende".. "med varsam hand"... "sundare samhällsklimat"

Ordlista i Moderat Nyspråk:
"Vunnit folkets förtroende"
Vår partiledare har inte längre 13% lägre förtroende än vad han hade innan regeringstillrädet. Nu har han bara 10% lägre. Likaså är vi moderater som parti inte längre på 21,9% i väljarbarometern utan istället på 22,0%. Den nedåtgående trenden från 33% har vänt!

"Med varsam hand"
Vi erbjuder alla jobb.... i Norge. Blir du arbetslös så får du för sjutton flytta! (för din egen skull förstås)

"Sundare samhällsklimat"
Skit i alla andra, det gör vi. Är du sjuk? Äsch! Du simulerar, vänta du bara så skickar vi någon att kolla. Vi buggar ju alla ändå, så om du mailar till din syster att du kanske inte känner dig så sjuk idag så ser vi minsann till att försäkringskassan får reda på det. Vi tänkte se till att sälja systembolaget och montera ner det förebyggande arbetet (för övrigt överallt, förutom vad det gäller grafitti) så att det bli lättare att köpa lite förfriskningar på ICA. Frisk.. för frisk.. förfriskningar... det måste finnas något samband.

"Vi gör satsningar på skolan" (Moderatrådet i Strängnäs budgetdebatt)
Vi drömde ihop lite samordningsvinster som ingen egentligen tror på och så drar vi in alla pengar till skolan. Löneökningar får man väl ta från verksamheten, sånt kan man väl inte ta hänsyn till. Förresten så gör vi samordningsvinster. Vadå "kompensation för prisökningar"? Vi gör ju samordningsvinster. Klarar inte skolan att samordna sig till vinst så är det väl kompetensproblem hos lärarna.

Privata initiativ i landstingssfären...

söndag 27 juli 2008 · Comments

Jag hade under två veckor under sommaren "nöjet" att bo på Ronald McDonalds hus kopplat till Östra Sjukhuset i Göteborg tillsammans med hela famljen, eftersom Hannes hjärta opererades. Det var en väldigt blandad erfarenhet, men den oerhörda fördel det är att bo på sjukhusområdet överväger allt annat. Att det tar typ 5 minuter att byta plats på föräldrarna går inte att värdera.

Att bo i ett Ronald McDonald-hus är som att bo i en lyxutrustad studenkorridor, med en mängd barn springandes runt. Samma nackdelar (ska man vara för sig själv får man nästan stänga in sig på rummet) och samma fördelar (det finns alltid andra personer i närheten). Att det fanns så mycket lekkompisar för Chloe var ju också en enorm fördel. När Hannes efter drygt en vecka i princip var färdigbehandlad och vi fick gå till avdelningen varje morgon i vecka 2 för att få klartecken att åka hem så var det inte så underhållande att bo där, men det hade varit långt värre på ett vanligt hotell.

Jag tycker att det som Ronald McDonalds Barnfond gör är strålande. Varför inte landstingen gör detta själva förstår jag däremot inte. Ett hus kostar "drygt 28 miljoner". Personalbemanningen uppgår till knappt 10 personer, varar vissa funktioner skulle kunna vara landstingets befintliga personal (t.ex. vaktmästare). Med en budget för sjukvården på flera miljarder så borde det inte vara så svårt.

Det är ju lätt att argumentera för att privata initiativ som vill finansiera verksamheter ska få göra det. Det blir ju billigare för skattebetalarna (och McDonalds får betala tillbaka lite av sin hälsoskuld). Jag tycker dock att det är landstingens ansvar att se till att det allmänna hälsotillståndet för medborgaran upprätthålls, det inkluderar den psykiska hälsan föräldrar och syskon till barn som behandlas inom specialistvården. Kopplingen mellan psykiskt och fysiskt välbefinnande är för övrigt rätt väl dokumentera. Landstingen har också en ekonomisk styrka och storlek som få privata initiativ kommer i närheten av.

Nu finns Ronald McDonaldhus på 3 ställen och ett fjärde är på gång. Det skulle säkert behövas ett för Umeå sjukhus (Norrlands universitetssjukhus) liksom i Uppsala. Visst finns det (antar jag) patienhotell att bo på men för barnfamiljer som måste vara långt hemifrån under relativt lång tid för att vara nära någon som behandlas på sjukhuset är ett patienthotell inte lösningen. För egen del kan jag bara tacka Sörmlands landsting för att de har kontakterna med Göteborg och inte t.ex. Uppsala. Den stress det hade tillfört att antingen vara hemma med Chloe med Hannes på intensivvårdsavdelning en dryg timme bort, eller att bo på ett patienthotell med henne (för att vara närmre Hannes) och dagligen hantera ett totalt understimulerat barn (som inte fick hälsa på lillebror pga. en snuva), hade gjort det mycket svårare att hantera Hannes operation. Hade väl knappast studsat tillbaka lika snabbt i sådant fall, vilket hade varit en nackdel för samhället (jaja... 10000 st David märks säkert lite iallafall).

Bidragsberoende...hos partier

måndag 14 juli 2008 · 5 kommentarer

Det finns mycket att säga om partistödet. Det jag har principiellt störst problem med är just det som Voronov skriver i kurirens ledare, nämligen att det försvårar för små partier och cementerar den nuvarande ordningen.

Jag var ju tidigare med i SP (socialistiska partiet). När vi skulle bedriva valrörelse i Strängnäs under de två val vi ställde upp så hade vi en valbudget som var till 100% medlemsfinansierad (och mindre än SSU Sörmlands budget för röda rosor). Vi använde pengarna till valsedlar, flygblad och affischer. Genomslaget i opinionen var väl rätt begränsat, även om det blev några polisanmälningar angående affischer som nitiska medlemmar förskönade elskåpen med.

Hade vi i SP haft samma ekonomiska resurser som även ett litet parti som V har i partistöd hade vi säkert kunnat få ihop fler röster. Det går ju inte att komma ifrån att mycket av den politiska verksamheten kräver pengar (papper, tryck, tidningsannonser etc är inte gratis).

Därmed kommer jag in på varför det trots allt är nödvändigt med partistöd. Hade det inte funnits hade partier liksom i USA vara utlämnade till privata bidragsgivare (medlemmar eller inte). Det gynnar knappast demokratin. Partier med pengastarka stödgrupper skulle mycket lättare komma ut med sitt budskap. En enda TV-reklamsnutt når fler personer än vad tusentals medlemmar skulle klara av att göra.

Det är tråkigt att folk verkar tro att partier inte behöver medlemmar. Om några få personer ska försöka dra runt ett helt partis verksamhet så blir det inte så bra som det hade blivit med engagerade medlemmar. Det är ett stort hot mot demokratin att medlemsantalen sjunker, det har dock inget med ekonomi att göra.

Att partierna i Eskilstuna använder sitt partistöd är väl för att de har partiarbetare som anställs med partistödet. Eftersom vi inte har det så går V i Strängnäs plus med 10-tals tusen kr per år. Det är dock en förutsättning för att vi ska ha resurser att genomföra en seriös valrörelse (med informationsspridning, valstuga etc), men jag håller med om att det kanske är i högsta laget om man inte har några betalda partifunktionärer.

Sustainable develoment update

onsdag 9 juli 2008 · Comments

För dom av er som tröttnat på mer eller mindre seriösa versioner i dagspressen angående miljö och andra hållbarhetsfrågor så kan jag rekommendera Sustainable development update. Jag tycker att det är ett väldigt intressant nyhetsbrev.

Artikeln om de ökande matpriserna ger en del att fundera på. Liksom de flesta av de andra i det aktuella numret...

Fastighetsskatt... vad är problemet?

· 1 kommentarer

Fastighetsskatten är ju ett kärt ämne. Jag förstod aldrig vad det egentligen var för fel på den tidigare fastighetsskatten, med ordentliga begränsningsregler.

Har inte läst på tillräckligt vad Sahlin pratade om som Voronov hade sådana problem med (se ledarbloggen) men ett systemet som har en begränsning som är i % av inkomsten kan aldrig medföra några marginaleffekter som gör att man inte vill arbeta. Skyddet för låginkomsttagare (oavsett ålder) blir ju också komplett...

Ett exempel på ett sådant system...
En person äger en villa taxerad till 2 miljoner...
1% fastighetsskatt är alltså 20 000 kr/år.
Om den personen jobbar 75% på en anställning som ger 17 500/mån så betalar den med en begränsning på 6% av inkomsten 9500 kr/år i fastighetsskatt.
Om samma person går upp och jobbar 100% så får den drygt 52000 kr extra per år efter skatt och den begränsade fastighetsskatten blir 12600 kr/år. Nettovinsten på att gå upp i arbetstid efter inkomstskatt blir knappt 35 000 kr/år...
Ökningen av fastighetsskatten påverkar alltså inte ens intresse av att öka sin arbetstid...

Om då samma person istället tjänar 45000 kr/mån... tja.. då tjänar man ju bara på att öka sin arbetstid eftersom man ändå betalar full fastighetsskatt... Fördelningsmässigt är det inte så snyggt, men någon sorts koppling till husets värde måste det väl vara.

Och om man är en fattig pensionär i skärgården med ett hus taxerat till 10 miljoner och en inkomst på 3000 i månaden så blir fastighetsskatten alltså 135 kr/månad med den begränsningsregeln... 135 kr i månaden är säkert fruktansvärt mycket pengar när man inte har någon inkomst att tala om, men det är "bara" 6% av inkomsten.

Så...
slutsatsen blir...
Fastighetsskatt är bra...
Snyftberättelser om tanter som måste lämna sina hus i skärgården är just snyftberättelser och borde med ett seriöst begränsningssystem inte inträffa.

Den kampanj som Skattesmitarnas förening och andra ... föreningar har drivit mot fastighetsskatten är helt och hållet i eget intresse då de som höginkomsttagare inte gynnas av begränsningsregler.

Sen är det ju också svårare att smita undan från en fastighetsskatt... hmm... iofs får ju en nolltaxerare ingen fastighetsskatt (6% av 0 kr är 0 kr)... men det borde ju vara patetiskt enkelt för skattemyndigheten att slå hål på den bubblan.

Är S vår lokala huvudmotståndare i nästa val?

måndag 7 juli 2008 · 2 kommentarer

Som vänsterpartist aktiv i Strängnäs och i Sörmlands landsting så finns en del att fundera på. På båda ställena har en ickefungerade borgerlig majoritet bytts mot en halvborgerlig majoritet med S som dominerande parti.

Att (V)i och S byter väljare med varandra är ofta relativt uppenbart. När S är stora är V små och tvärt om (har inte kollat tillräckligt på statistiken ännu för att göra det till fakta... men ändå). Det har väl aldrig riktigt varit något stort problem då V "alltid" varit ett stödparti i någon form. Styrkeförhållandena har aldrig varit sådana att inflytandet förändrats pga några procent hit eller dit.

Det jag ser som V's främsta uppgift i närtid på riksnivå är att hålla S borta från att bli ett mittenparti. Vi måste konsekvent driva vår alternativa politik för att både uppmärksamma väljare på att politik faktiskt kan vara mänsklig och för att skrämma S till att försvara sin vänsterflygel.

Vad blir då slutsatsen när S går in i allianser med borgerliga partier och inte lyfter mycket mer än ett ögonbryn när man bryter överenskommelser med oss? I Strängnäs kommun och i Sörmlands landsting är jag iallafall idag övertygad om att S tyvärr blir vår främsta motståndare i och inför nästa val. Vi konkurrerar om samma väljare och nu är det inte en fråga om att flytta väljare inom samma block, utan att ge dom till ett S som bytt sida.

Främst i landstinget, men även här i Strängnäs, finns vidöppna luckor att sparka bollen i. Att kritisera S från vänster är tyvärr sällan svårt. Det finns ju dock ett problem med detta... (eller flera faktiskt, inte minst att förlora den goda samtalston vi har lokalt med många i S idag)...

Om vi lyckas väl med en attack från vänster och S tappar vänsterväljare, har vi inte gjort S mer till ett mittenparti då?

Jag hoppas faktiskt att jag får fel angående huvudmotståndare... men det händer ju inte så ofta ;-)
(eller.. Mats? Någon?)

Flest träffar senaste månaden