Privata initiativ i landstingssfären...

söndag 27 juli 2008 ·

Jag hade under två veckor under sommaren "nöjet" att bo på Ronald McDonalds hus kopplat till Östra Sjukhuset i Göteborg tillsammans med hela famljen, eftersom Hannes hjärta opererades. Det var en väldigt blandad erfarenhet, men den oerhörda fördel det är att bo på sjukhusområdet överväger allt annat. Att det tar typ 5 minuter att byta plats på föräldrarna går inte att värdera.

Att bo i ett Ronald McDonald-hus är som att bo i en lyxutrustad studenkorridor, med en mängd barn springandes runt. Samma nackdelar (ska man vara för sig själv får man nästan stänga in sig på rummet) och samma fördelar (det finns alltid andra personer i närheten). Att det fanns så mycket lekkompisar för Chloe var ju också en enorm fördel. När Hannes efter drygt en vecka i princip var färdigbehandlad och vi fick gå till avdelningen varje morgon i vecka 2 för att få klartecken att åka hem så var det inte så underhållande att bo där, men det hade varit långt värre på ett vanligt hotell.

Jag tycker att det som Ronald McDonalds Barnfond gör är strålande. Varför inte landstingen gör detta själva förstår jag däremot inte. Ett hus kostar "drygt 28 miljoner". Personalbemanningen uppgår till knappt 10 personer, varar vissa funktioner skulle kunna vara landstingets befintliga personal (t.ex. vaktmästare). Med en budget för sjukvården på flera miljarder så borde det inte vara så svårt.

Det är ju lätt att argumentera för att privata initiativ som vill finansiera verksamheter ska få göra det. Det blir ju billigare för skattebetalarna (och McDonalds får betala tillbaka lite av sin hälsoskuld). Jag tycker dock att det är landstingens ansvar att se till att det allmänna hälsotillståndet för medborgaran upprätthålls, det inkluderar den psykiska hälsan föräldrar och syskon till barn som behandlas inom specialistvården. Kopplingen mellan psykiskt och fysiskt välbefinnande är för övrigt rätt väl dokumentera. Landstingen har också en ekonomisk styrka och storlek som få privata initiativ kommer i närheten av.

Nu finns Ronald McDonaldhus på 3 ställen och ett fjärde är på gång. Det skulle säkert behövas ett för Umeå sjukhus (Norrlands universitetssjukhus) liksom i Uppsala. Visst finns det (antar jag) patienhotell att bo på men för barnfamiljer som måste vara långt hemifrån under relativt lång tid för att vara nära någon som behandlas på sjukhuset är ett patienthotell inte lösningen. För egen del kan jag bara tacka Sörmlands landsting för att de har kontakterna med Göteborg och inte t.ex. Uppsala. Den stress det hade tillfört att antingen vara hemma med Chloe med Hannes på intensivvårdsavdelning en dryg timme bort, eller att bo på ett patienthotell med henne (för att vara närmre Hannes) och dagligen hantera ett totalt understimulerat barn (som inte fick hälsa på lillebror pga. en snuva), hade gjort det mycket svårare att hantera Hannes operation. Hade väl knappast studsat tillbaka lika snabbt i sådant fall, vilket hade varit en nackdel för samhället (jaja... 10000 st David märks säkert lite iallafall).

Flest träffar senaste månaden