FRA radar...

lördag 30 augusti 2008 · Comments

Laddade precis ned och installerade FRADAR. En Firefox-plugin från Bahnhof som varnar ifall ens internettrafik avlyssnas.

Har fått flera varningar på osäkra sidor så här långt, vet inte riktigt om det hela fungerar men kul är det.

Väderkvarnsfäktning...igen.

onsdag 27 augusti 2008 · 9 kommentarer

Ibland är det rätt tröttsamt att vara politiskt engagerad. Speciellt om man är från ett litet parti, särskilt v eller mp. Det känns för det mesta som att alla automatiskt stänger öronen när man pratar med dom. Personer som man vet borde förstå vad man säger verkar vara totalt ute och cyklar. Jag tolkar anledningen som att de faktiskt inte lyssnar på vad man säger, utan har bildats sig en förutfattad mening och sedan filtrerar allt genom det.

På senaste KF hade vi ett ärende om sopsortering. Ni kan läsa Dags version av det hela på hans blogg.

Ett medborgarförslag som begär att KF ska ta ett beslut om att man ska sortera ut organiskt material från brännbart och att man ska ta fram ett system för det (lite onödigt tillägg när man tänker efter). Förvaltningens svar gick väl i princip ut på att man redan arbetade på detta och att man höll den tidsplan man hade bestämt redan. Den politiska sfärens mest tjänstemannastyrda nämnd (teknik och fritid) hängde på.

Borde inte allt varit frid och fröjd då? Förvaltningen är ju redan igång, så varför ska man ta ett beslut? Jag tycker det är enkelt. Givetvis ska man ta ett politiskt beslut angående en så pass principiell åtgärd. När nu frågan kom i ett medborgarförslag så blir det beslutet i KF.

Det som får mig att "sova dåligt" är de urusla argument som framfördes av de politiker som stödde avslag på medborgarförslaget.

Tekniknämndens ordf. Marianne Andersson som är centerpartist framförde en tekniskt delaljerad beskrivning av alla organisatoriska och tekniska aspekter som måste ordnas först... ergh... va!? Varför ska man ha ett färdigt förslag att presentera för att ta ett principiellt beslut? Ska förvaltningen redan vara färdiga med alla åtgärder och förberedelser för det ett medborgarförslag föreslår innan det kan bifallas?

Socialdemokraterna sa inte flasklock om ärendet i sig. Ett extremt smörigt och rätt plågsamt framförande angående hur fantastiska tjänstemännen är och hur lite det är rätt att kritisera dom var det enda bidraget i debatten kring detta principiellt viktiga miljöärende. Detta trots att några socialdemokrater var de som såg till att vi fick igenom återremiss första gången.

Med tanke på att miljönämndens ordf. (japp! MILJÖNÄMNDEN!!) första gången ärendet var i KF faktiskt var hederlig nog att argumentera mot sortering och för förbränning så undrar jag var som ligger bakom den plågsamma frånvaron av seriösa argument som presenterades av majoriteten. Betydet sossarnas "sortera så mycket som möjligt" att man faktiskt skulle kunna tänka sig att fortsätta bränna organiskt material.

Dioxiner skapade av matsaltet i de organiska resterna i kombination med svårigheter att förbränna den vattenhaltiga materialet ordentligt är argument nog för mig. X antal grader under x antal sekunder lägsta uppehållstid i pannan är fint... förhindrar inte att dioxiner bildas, men minskar mängden. Askan blir då inte helt utan dioxin, men nästan. Strålande...

Min (enda?) last... (helt opolitiskt...)

· 1 kommentarer

[Det här blev en mer självutlämnande text än vad jag tänkt mig från början... men sånt är livet...]

Fick frågan häromdagen om jag hade några laster. Ganska kul fråga att ställa till någon (speciellt i det sammanhang den ställdes) men det var också svårt att komma på något bra svar. Jag är "straight-edge" (dvs helt och hållet drogfri, hittar ni andra beskrivningar av straight-edge så är det rappakalja) så t.ex. alkohol, tobak, kaffe etc är uteslutet.

Men alla måste väl ha någon sorts last... eller? "Summan av alla laster är konstant" (eller hur det nu är, och vad menar man egentligen med det?).
En gång i tiden (innan fru och barn) så var jag definitivt träningsnarkoman. Jag tränade minst 10 timmar i veckan utspritt på mer eller mindre alla dagar. Simning, mountainbike, fotboll, innebandy, löpning (på egen hand), tai-kwan-do...
Endorfinkicken när man är helt totalt knäckt men ändå lyckas nå målet borde vara olaglig. Suget efter att uppleva det igen är definitivt beroendeframkallande. Mountainbike är ett väldigt bra sätt. Tröttheten kryper på en och när man är totalt helt knäckt åkandes på en liten skogsstig någonstans och knappt vet var man är längre så känns det verkligen att man lever. Den skräckblandade "förtjusningen" över att titta på kartan och konstatera att man inte längre förstår hur man tänkt sig att ta sig från punkt A till punkt B är verkligen en adrenalinkick. För att inte säga när man kör på vintern och det gäller att hålla högt tempo så man inte fastnar i snön. Eller när man kör i skogen på natten och pannlampan gör en strålande "blair witch project" imitation och plötsligt brakar en älg iväg genom skogen.

Något som har följt mig under typ 7 år nu är en annan last. Den har kommit och gått, men alltid funnits där. På sistone har jag lurat min fru in i träsket också (och hon är nu mer fast än jag)... Anarchy Online... Politiskt medveten multi-user sci-fi värld som bara utökas och utökas i komplexitet och volym.

En gång i tiden fyllde jag ut de timmar jag inte tränade med Anarchy online. Det är väldigt, väldigt destruktivt för ens "normala" sociala liv. Alla ens kompisar och bekanta finns online gömda bakom fiktiva karatärer och påhittade namn. Man har väldigt lite behov av att träffa människor ansikte mot ansikte. När man som jag gjorde kombinerar träningsnarkomani med dataspelsberoende så får man all desperat nödvändig social samvaro. En stor fördel var dock att jag lärde känna väldigt många människor från hela världen.... och lärde mig att skriva tangentbord brutalt snabbt (det är därför den här texten börjar bli lite lång nu).

Jag erkänner, jag är dataspelsberoende (typ...). Det kanske är min enda last...

Varför kunde ni inte pratat med oss istället?

torsdag 21 augusti 2008 · 2 kommentarer

Det här inlägget får jag nog en del för om någon råkar läsa det... men egentligen är det bara riktat till Ann Berglund och Marco Venegas, våra regionala "förrädare"...

Nu efter nästan två år av samarbete med S så kan jag bara hålla med den tidigare landstingsgruppen (och till viss del då Ann och Marco, eftersom de var med då). Det finns inga möjligheter till ett seriöst samarbete med S. De är helt enkelt för stora, för intresserade av makt och står när det väl kommer till kritan långt från oss politiskt.

En nära bekant (som jag såg som moderat) sa alltid att hon egentligen kände för socialdemokraterna, men att det svek mot de ursprungliga idealen hos arbetarrörelsen och det storfinans/storbolagskramande som S ägnade sig åt gjorde att det aldrig var ett alternativ. Hon hävdade också med bestämdhet att en allians mellan S och M var det logiska valet då deras politik (maktfixerad) låg närmast varandra. Höll aldrig riktigt med, men nu börjar jag fundera... Är det t.ex. arbetarrörelsens politik att skrämma anställda till krismedvetenhet?

Men, tillbaka till ämnet... Ann... Marco... varför sa ni ingenting? Det hade väl varit möjligt att reda ut det hela om ni bara sagt hur allvarligt ni tog på den rätt milda kritik ni framförde till gruppen.

Jag mailade en del med Ann inför att jag skulle börja i landstingsgruppen. Såg henne som någon sorts mentor (eftersom hon varit med ett tag). De diskussioner som vi hade gick bland annat ut på att det fanns en majoritet i den kommande landstingsgruppen för att utse Marco till gruppledare. Gissa då hur förvånad jag var när en lite snabbare kamrat fick sitt huvud avhugget av Marco, på ett DS+Landstingsgruppsmöte, för att han "nedlåtande" (eller något liknande) vågade antyda att han tänkt att nominera Marco som gruppledare. Detta var efter att Marco inte blivit landstingsråd, vad jag förstod hade Marco diskvalificerat sig själv genom att inte vilja vara landstingsråd på heltid (något som partiet krävde). Försök också gissa nivån på känslan av svek när de två personer i landstingsgruppen som jag trodde jag stod närmast politiskt utan förvarning bryter med oss andra.

Men... jag är nu rätt nöjd. Det verkar som att tack vare Ann och Marco så blockerades mycket av högerpolitiken i Landstinget (som typ privatiseringar). Samtidigt kunde vi ha ett lite lösare oppositionssamarbete med S. Det var nyttigt för mig (och andra) att komma till insikt att S inte är en bra partner för oss i Landstinget. Nu när en "socialdemokratiskt" dominerad majoritet antyder nedskärningar, besparingar och privatiseringar/bolagiseringar så är jag glad att vi slapp spräcka den ursprungliga S+V-majoriteten... för det hade vi väl gjort utan att blinka om detta är S lösning på landstingets ansträngda ekonomi.

!%¤#&%!... hade samma tanke som MUF!!?

· 5 kommentarer

Ibland blir man lite fundersam. Varför kom jag fram till nästan samma sak som MUF? Varför kallar Birgersson den inställningen för naiv på kurirens ledarblogg?

Jag har haft en fundering i bakhuvudet sen vår moderata utrikesminister gav Ryssland en skopa för konflikten i Sydossetien. Eftersom jag alltid (trodde jag) har motsatt åsikt som moderaterna (iallafall riks) i alla frågor så försökte jag genast hitta anledning att kritisera vad han sa.
Genast drog jag parallellen med NATOs anfall mot Serbien, till stöd för separatisterna i Kosovo. Vad är egentligen skillnaden? Normalt brukar jag göra lite "research" innan jag skriver något, men eftersom detta inlägg försöker reda ut hur jag kunde hamna på iallafall nästan samma sida som MUF så är detta bara baserat på mina intryck av konflikterna.

  • Georgien håller på att närma sig väst (iallafall NATO), Serbien vill in i EU.
Argumentet att man försvarar ett lands önskan att närma sig oss perfekta demokratier (sarkastiskt) håller alltså inte. (eller kom Serbiens EU-önskan senare? tror inte det)

  • Sydossetien är befolkad till större delen av ossetier och ryssar, liksom Kosovo till större delen är befolkat av albaner. Nordossetien är en del av Ryssland. Albanien är en självständig nation.
Rent befolkningssammansättningsmässigt (puh!) så är separatism rätt logiskt i båda fallen.

  • I Sydossetien gjordes en odemokratisk, men dock, folkomröstning med massivt stöd för att lämna Georgien, milisattacker mot georgiska intressen förekom. I Kosovo startades ett aggressivt gerillakrig av UCK (med klara tendenser till förtyck mot serber och romer).
Georgien skickade in militär för att behålla sin territoriella integritet.... Ryssland bombade Georgien som svar.
Serbien skickade in militär för att behålla sin territoriella integritet.... NATO bombar Serbien.

  • Ryssland blir kritiserade för imperialism. NATO (läs USA) blir hyllade...(för sin imperialism och önskan att få en permanent militärbas i Albanien?).
Imperialism som imperialism, eller?

  • Varken Georgien eller Serbien är strålande demokratier, men båda har relativ fria val.

skillnaden mellan konflikerna är att...
1. Georgien vill bli medlem i NATO (/USA), Serbien vill närma sig EU (/"det gamla Europa").
2. Serbien är Rysslandsvänligt, Georgien är USA-vänligt.
... eller?

Varför kan man då inte ställa sig på Rysslands sida? Det är väl lika fel att stödja mperialism oavsett vem det är man stödjer?

Sverigedemokraterna

fredag 1 augusti 2008 · 4 kommentarer

Nu ska jag erkänna något hemskt... jag har inte läst på Sds politik på flera år. Jag avfärdade dom snabbt när de på tidigt 2000-tal slogs med Nd om vilka som var mest nationalistiska och mest främlingsfientliga. Sedan dess har jag brytt mig om dom lika mycket som deras äldre kompisar på den främlingsfientliga kanten (dvs pensionärspartiet).

Med anledning av att jag läste kommentarerna på Margits blogg så gick jag in på sd websida. Det är slående hur enkelspårigt, infantilt och extremt faktasnålt budskapet fortfarande är. Samtidigt finns en del som verkligen gör att man sätter vattenmelonen (med risk för mitt tangentbords liv..) i halsen.
"Ett befolkningsmässigt homogent samhälle har bättre förutsättningar att nå en fredlig och demokratisk utveckling, än en heterogen statsbildning"...- SDs hemsida.
"Ett befolkningsmässigt homogent samhälle..."? Ett befolkningsmässigt homogent samhälle!? vad sjutton är det? Alla är blonda, blåögda egenföretagare som röstar på SD? Jag är iofs blond, blåögd och iallafall delvis egenföretagare, men jag kan inte påstå att jag känner mig vidare homogen med SD. Betyder det att jag sitter i godsutrymmet på ett militärt fraktplan på väg till ett koncentrationsläger i inre norrland om SD får majoritet? Hmm... jag kanske skulle skriva "någon som jag" istället för "jag". Det är ju ytterst osannolikt att jag inte skulle dött att ålderdom innan SD får majoritet.

"Vi är på det klara med att Sverige alltid har haft invandring, men den har tidigare varit begränsad och reglerad. De invandrare som kom hit kunde ganska lätt assimileras och bli en del av det svenska samhället, främst på grund av att de inte var så många och att de kom från kulturellt närstående länder" - SDs hemsida.
Min mamma var i slutet av sin lärarkarriär på komvux och jobbade då direkt mot vissa företag. I Strängnäs kommun fanns det då (det var väl för knappt 10 år sedan) fortfarande invandrare (från Finland) som inte kunde förstå eller göra sig förstådda på svenska, så den "lätta assimileringen" vete sjutton hur det var med förr i tiden. Jag ska väl vara tydlig med att brist på integrering primärt är invandrarnas eget problem, det är inget som besvärar mig. Det är de själva som förlorar på det, på alla möjliga vis (vissa av dem hade vad jag förstod fått ett ultimatum på jobbet eftersom de inte förstod säkerhetsinformationen).

Man ska däremot inte underskatta SD. Deras principprogram och andra "tunga" dokument är välskrivna om än något högtravande (men vilket principprogram är det inte?).

Var hör då SD hemma på den politiska skalan? Jag hävdar med bestämdhet att de är ett högerparti. Nationalism, moralpanik, främlingsfientlighet etc är saker som jag förknippar med högerpartier. Att de har vissa gemensamma saker med den svenska vänstern, t.ex. EU-motståndet, är av mindre betydelse. Däremot anser jag att den politiska skalan inte är en linje (utan mera cirkellikt). Stalinismen ligger t.ex. någonstans "mellan" sd och V på skalan, liksom sd ligger mellan moderaterna och stalinismen. Därmed passar ju nazisterna också snyggt in mellan sd och stalinisterna. Det är ju däremot intressant när sossar går över till sd...
"Varför blev det just sverigedemokraterna?
– Det är inget större fel på dem. De vill ha ordning och reda, och inte en massa minareter och moskéer överallt. Och det där med homoäktenskap är de emot. Det är jag också, men det får man inte vara som socialdemokrat." - Bertil Olsson

För människor som inte tänker efter och söker lätta "lösningar" på sina problem och fördomar så är SD säkerligen lockande. Det är det primära problemet. Det är också något som jag tror att alla är rätt medvetna om, det är som jag förstår det en av de bakomliggande orsakerna till att man inte velat ha debatt med SD.... det gick det inte att vinna en debatt mot SD, därför att de som bara lyssnar på slagorden och inte själva tänker efter kommer inte höra argumenten. Nu är det dock annorlunda då SD försöker vara ett seriöst parti och riktar sig till högerkonservativa i allmänhet. Det är en sak att lägga locket på för att inte släppa ut dom (dock demokratiskt tveksamt), men nu är dom ute... Nu är det debatt och konfrontation som gäller för att förhindra att även de som egentligen tänker efter blir förförda av det simplistiska budskapet, att invandrarna skulle vara roten till (nästan) allt ont. För hur mycket SD försöker slingra sig så är det invandrarna (inte invandringspolitiken...ett annat slinger) som är den röda tråden i deras politiken.

Flest träffar senaste månaden