Länge leve bidragen... sjukförsäkring

torsdag 23 oktober 2008 ·

Ingen vill leva på bidrag. Jag anser att det är helt sant, däremot är jag fullständigt medveten om att det finns folk som accepterar det, ibland lite för lättvindigt. Några få som inte förstår och inte kan ta anvar för gemensamma system ska inte få förstöra för de andra, det är kollektiv bestraffning.

Sjukförsäkring... Syftet med den offentliga sjukvården är inte enbart (eller inte ens främst) att leva upp till humanistiska idéer om att alla ha rätt till ett liv med god hälsa. Det primära syftet är att säkerställa de mjuka reservdelarna och mjuka resurserna för företag och offentliga arbetsgivare. Hur bra skulle dagens företag gå om det inte fanns penicillin? Produktivitetsökningarna sen början på 1900-talet är inte bara för att man effektiviserat arbetsmetoder och maskiner utan beror inte till liten del på att befolkningen lever och har hälsan längre. Vi kan alltså producera på maxnivå under fler år, för att inte säga under nästan hela vårt arbetsliv.

Vad händer då om sjukförsäkringen ger för låg ersättning eller har bortre paranteser där man förutsätts vara frisk? Man slår alltså ut en del av t.ex. industrins produktionskapacitet.

En låg ersättning gör att sjuka människor måste oroa sig inte bara för sin sjukdom utan också för sin ekonomiska situation. Knappast optimalt för att bli frisk.

Bortre paranteser tvingar sjuka människor in i det moras som är socialbidrag... alternativ ger det samma effekt som en dålig a-kassa... man tvingas in på arbeten som inte är optimala. Det blir inte ett effektivt samhälle.

Försäkringskassan (förstås på regeringens uppdrag) verkar ha glömt bort att syftet med deras verksamhet är att bidra med den finansiella och stöttande delen av en sjuk persons tillfrisknande. Nu verkar det som om deras främsta uppgift är att minska på statens direkta kostnader, utan att ta hänsyn till de indirekta (som ökade sjukvårdskostnader, produktionsbortfall etc...).

Den borgerliga majoriteten (och till viss mån S) har fastnat i en minimalistisk humanistisk syn på sjukförsäkringen. Man har glömt bort hur stort produktionsbortfall en sjuk människa ger, man ger bara det som deras svarta själar anser vara rimligt för att inte samhället ska framstå som om det är i moraliskt förfall. Deras minimalistiska syn på medmänniskorna lämnar också en del att önska. Den psykiska belastning det blir på en sjuk människa som ifrågasätts och tvingas in i ekonomiska problem är inte värdig ett civiliserat samhälle. Vi har råd att vara omtänksamma om de sjuka människor som behöver stöd och hjälp.

Sjukförsäkringen ska vara generös, rehabiliteringen omfattande och bortre paranteser får inte finnas. Samhället har allt att tjäna på att människor blir så friska så att de kan utnyttja sina erfarenheter och kunskaper på rätt ställe. Är man frisk så är man men det ska vara en kontinuerlig diskussion mellan försäkringskassans handläggare, doktorer och framförallt individen/brukaren själv medan man utvärderar resultatet av rehabiliteringsåtgärderna.

Flest träffar senaste månaden