Blodgivning

fredag 21 november 2008 ·

Inspirerad av Cattis kommentar på mitt snabba inlägg på fikarasten angående blodgivning så ska jag nu försöka argumentera för blodgivning utan att skrämma någon...

Jag är en riktig mes vad det gäller blod. Under en stor del av min uppväxt så svimmade jag om jag ställde mig upp för snabbt efter ett större blodprov. Likaså svimmade jag när jag gjorde illa mig på något spektakulärt sätt, så att det blödde. Kommer ihåg två tillfällen... i slöjden på mellanstadiet då jag skar av mig större delen av tumnageln med en alldeles för vass kniv och på högstadiet då jag i en innebandyturnering fick ett slag på handen så att återigen tumnageln lossnade och vek sig bakåt 2/3 ned på nageln. I båda fallen började det vid "behandling" av skolsköterskan mörkna för ögonen men det gick över när jag la mig ned.

Både mitt blod, liksom första gången min dotter blödde lite mer än ett skrapsår verkar trigga någon sorts svimningsreflex. Som tur var verkar det senare ha gått över, eller så gills inte näsblod.

Eftersom jag har rätt lågt blodtryck så svimmar jag generellt sett rätt så lätt. När jag får magsjuka eller matförgiftning och kräks så svimmar jag. Det är väldigt besvärligt då det sker utan förvarning.

Såå... blodgivning. Japp... jag har förstås svimmat när jag gett blod också. Det var en gång som jag var stressad och hade dåligt med tid. Det tar ju runt 10 min att ge blod så jag hade inte tagit till så mycket tid inför ett möte jag skulle på. Så när allt var klart och jag låg och vilade mig så svartade det för ögonen. Det var ju inga problem eftersom jag märkte det och bad sköterskan att sänka huvudändan på britsen.

Så varför går en sådan mes som jag och lämnar blod på blodbussen? Helt enkelt därför att jag inte accepterar att jag är en mes och därför att jag prioriterar andras liv över mina eventuella obehag.

Vad innebär då en blodgivning?

När man gått dit en gång och lämnat blodprov och blivit registrerad så får man ett sms och ett papper hem om blodgivning när blodbussen kommer till stan (4 ggr per år?). Man knatar sig dit på betald arbetstid (har ni inte det så är det läge för en förhandling).

När man väl är där så fyller man in ett kul formulär med frågor som "Är du man och har du nyligen haft sexuellt umgänge med en man?" eller "Har du köpt eller sålt sexuella tjänster?"... Homosexuella män som har sex med olika personer och som gärna åker på semester och använder naturläkemedel kommer få svårt med det formuläret. Det gäller i princip att svara nej på allt utom sista frågan (Har du läst informationen?) annars får man förklara sig. Jag använder ibland ett proteinpulver som innehåller bromelain och var lite tveksam då jag sett blodpåverkande effekter av det. Det blev en intressant diskussion, men jag fick lämna blod.

Själva blodgivningen går till så att man lägger sig på en brits, ger sköterskan sitt personnummer, blodgrupp och sin arm och sen sippar på smakis-drickan man fått medan man tittar ut på molnen. Sköterskan kontrollerar också blodvärdet från förra gången och om det är för lågt så får man inte ge blod (har aldrig hänt mig då jag har högt blodvärde, men jag har sett andra(/kvinnor)råka ut för det). Det sticker till lite och sen blir det ibland en minimal dov smärta under blodgivningen, men för det mesta känns det faktiskt ingenting. Om mesar som jag sedan låter bli att titta på blodpåsen som skvalpar fram och tillbaka så går allt finfint.

6-20 minuter senare så är man tömd och färdig att gå. Jag och de arbetskamrater som går samtidigt brukar tävla om tiden för tömning. Mitt rekord är 6:30 om jag kommer ihåg rätt. Det är dock ingen som helst stress för det finns tillräckligt med britsar i bussen. Vill man att det ska gå fort så slappnar man av samtidigt som man "pumpar" med handen, glömmer bort allt vad stress heter (så att blodkärlen inte drar ihop sig) och tänker på något annat.

Det gäller att komma ihåg att dricka mer än vanligt efter och inte göra allt för ansträngande träning (jag har fotbollstränat på kvällen samma dag utan några som helst problem).

Det är alltid brist på vissa blodgrupper, framförallt dom vanliga (typ A+). Blod är en absolut förutsättning för att operationer, vissa förlossningar, kejsarsnitt m.m ska kunna utföras säkert och med ett så bra resultat som möjligt.

Även om man får lite uppmuntrande presenter varje gång så har jag redan fått "betalt" för mitt blod. Båda våra barn föddes med kejsarsnitt och Hannes genomgick en hjärtoperation. Utan blodgivare hade det inte blivit så bra som det blev...

Flest träffar senaste månaden

Populära inlägg