Tillåt och uppmuntra då uranbrytning i Sverige!

torsdag 5 februari 2009 ·

Nu har centern permanent fastnat på stureplan. De vattenkammade ekonomerna har tagit över en av Sveriges största gräsrotsorganisationer.

Slutet började med haveriet över Öresundsbron och fortsatte med nedlagt kärnkraftsmotstånd.

Kärnkraft är inte säkert. Det gör ingen skillnad hur många dubblerade säkerhetssystem man har, en vacker dag (oftast efter en lång period av frånvaro av incidenter) så slår slumpen och en fallerande säkerhetskultur till och 6-dubbla säkerhetssystem fallerar på en gång. Det är en fråga om statistik, slump och tur... Jag har ingen som helst lust att riskera en betydande del av befolkningen i Sverige och våra grannländer för att kunna fortsätta slösa på energi.

Kärnkraft är inte miljövänligt. Det kräver ett bränsle som inte direkt är ett under av miljöanpassning för att köra. Uran är en tungmetall. Det behövs inte mycket för att ställa till ordentliga problem både för människor och miljö.

De arbetare som dör alldeles för tidigt efter att ha brutit malm för att vi ska kunna slösa med energi borde slippa. Om vi ska ha kärnkraft så borde vi ta ansvar för hela kedjan. Givetvis ska vi ha uranbrytning i Sverige! (gräv under mitt hus, vi har uran i brunnen). Det är det enda sättet att säkerställa en korrekt och säker hantering för de anställda och för miljön. Tvinga sedan svenska kärnkraftverk att köpa svenskbruten uran. Det ska vara Made in Sweden så att kärnkraften får bära sina egna kostnader, så att de som inte klarar att spara ström och vill fortsätta att slösa kan se sjön vid sommarstugan dö från uranförgiftning.

Jag blir oerhört irriterad över att man så lätt ger upp sina (miljö)-politiska käpphästar. Alliansens nya överenskommelse är inte "ett stort steg framåt i energifrågan", det är en kapitulation inför havererad politik, svikna löften och flathet.

Även jag kan dock inse att loppet är kört, man mjäkade ur och gjorde inte de åtgärder som för 20-25 år sedan skulle ha kommit. Då skulle man ha elransonerat, höjt elpriset (för att betala alla kostnader av avvecklingen) och gjort den satsning på förnyelsebar energi som var nödvändig redan då för att nu ha kapacitet nog att stänga kärnkraften. Nu har man inget större alternativ än att ersätta de allt mer rossliga och föråldrade verken med nya... om man inte vågar ta de besvärliga politiska besluten och det har de politiska partierna aldrig varit bra på.

5 kommentarer:

Johan sa...
6 februari 2009 00:12  

" Det gör ingen skillnad hur många dubblerade säkerhetssystem man har, en vacker dag (oftast efter en lång period av frånvaro av incidenter) så slår slumpen och en fallerande säkerhetskultur till och 6-dubbla säkerhetssystem fallerar på en gång. Det är en fråga om statistik, slump och tur..."

Då borde du väll rimligtvis vara motståndare till vattenkraft, kemifabriker och andra potentiella högriskanläggningar också?

Men hur som helst går det bygga reaktorer som är säkra utan felfria säkerhetssystem. Tex pebble bed reaktorer. Spelar inte blekaste rollen vad som händer med säkerhetssystemen, några utsläpp sker ändå inte.

Att uranbrytning inte är vacker är kanske en sak, men hur mycket vackare är egentligen koppar, neodymium, arsenik, kadmium, tellurium, gallium och alla annan sorts brytning som krävs för vind och solkraft? Jämför man sen brytningsmängderna som krävs för kärnkraft(speciellt om man tar hänsyn till gen-4) respektive förnybar energi inser man fort vilken energikälla som skitar ner minst.

Varför skulle arbetare i moderna urangruvor dö i förtid? De stråldoser de utsätts för är ungefär lika stora som de stråldoser gruvarbetare i LKAB's gruvor i Kiruna och Gällivare utsätts för. Men du har rätt, att vara emot svensk uranbrytning är inte konsekvent. Inte med tanken på att vi bryter varenda annan tänkbar metall vi kan hitta.

David sa...
6 februari 2009 07:33  

Nej, poängen med kärnkraftverk är att de får även större Seveso-klassade anläggningar att framstå som begränsade i skadeverkningar vid en olycka.

Pebble bed är ju inte ett under av säkerhet. Men visst är det bättre att inte behöva förlita sig på aktiva system. Problemet med t.ex. PBR är ju att de är rätt nya. Drifterfarenheten är begränsad, speciellt vad det gäller potentiella olycksscenarios. Sen blir det vad jag kommer ihåg betydlig mer avfall...

Poängen med svensk uranbrytning var just att man skulle ha moderna metoder. När jag för några år sedan hade koll på varifrån uran till svenska verk uppgavs komma ifrån så var det inte från moderna gruvor.

Johan sa...
6 februari 2009 08:17  

"Nej, poängen med kärnkraftverk är att de får även större Seveso-klassade anläggningar att framstå som begränsade i skadeverkningar vid en olycka."

Och vilken slags olycka i vilken slags reaktor har du i åtanke när du skriver det? Vilken sorts kärnkraftsolyckan kan bli värre än tex Bhopal eller Banqiao katastroferna?

Inte ens tjernobyl lyckades med det konststycket och du måste nog göra en del minst sagt krystade antaganden för att kunna hitta på hur en lättvattenreaktor ska kunna orsaka värre olycka än värsta tänkbara olyckan i en RBMK reaktor.

"Pebble bed är ju inte ett under av säkerhet. Men visst är det bättre att inte behöva förlita sig på aktiva system. Problemet med t.ex. PBR är ju att de är rätt nya. Drifterfarenheten är begränsad, speciellt vad det gäller potentiella olycksscenarios. "

Man har ändå demonstrerat total passiv säkerhet både i tyska och kinesiska pebble bed reaktorer genom att dra ut alla kontrollstavar, slå av alla kylning för att sen i lugn och ro sätta sig ner och dricka kaffe medans ingenting alls händer. Få olyckor kan bli värre än de testerna, möjligtvis om man får total tryckförlust och lite luft in i reaktor, men inte heller det spelar någon större roll.

David sa...
7 februari 2009 05:35  

Min kommentar om seveso-anläggningar var inte helt genomtänkt. Givetvis finns det potentiella utsläpp från sådana anläggningar som kan ge värre akuta effekter än en kärnkraftanläggning. Speciellt som de allt för ofta är placerade på rätt ogenomtänkta (alt gamla) lokaliseringar.

Vad jag förstått så är det bara brand i bränslet som kan orsaka några utsläpp att tala om. Det krävs ju rätt omfattande missar för att det ska uppstå men det är långt ifrån omöjligt. Såg iofs en del artiklar nu när jag letade som diskuterade sprickor i bränslet, men som sagt var verkar det mest vara på en teoretiskt nivå (pga avsaknad av erfarenhet från drift).

Johan sa...
8 februari 2009 21:52  

Grejen med pebble bed reaktorer, eller snarare alla reaktorer som använder TRISO bränsle är att TRISO partiklarna i sig innesluter allt bränsle och alla fissionsprodukter etc. Att designa en säker reaktor handlar då om att designa en reaktor som aldrig, oavsett vilken olycka som sker, kan bli varmare än vad TRISO partiklarna kan fixa vilket inte är särskilt svårt.

Man har faktiskt betydande driftserfarnhet av TRISO(och dess föregångar BISO) partiklar. I tyskland har man haft två pebble bed reaktorer i drift, AVR som var en forskningsreaktor och THTR som var en komersiell prototyp. Båda var framgångar men stängdes av politiska skäl.

I USA har man också haft i drift en forskningsreaktor och en prototyp. Peach bottom och Fort St Vrain. De var inte pebble bed utan prismatic block typ av reaktor, men använde också TRISO/BISO.

I Kina har man i flera år haft rullande sin forskningsreaktor HTR-10 och man har börjat göra i ordning konstruktionsplatsen för de första komersiella pebble bed reaktorerna.

I de reaktorerna har man haft alla tänkbara bränslekombinationer och testat de flesta olycksscenarier som att slå av den forcerade kylningen helt, dra ut alla kontrollstavar etc.

För att det ska uppstå en brand i reaktorn måste man få något så osannolikt som ett brott i botten av reaktorkärlet, samtidigt som man får ett brott i toppen så man får en skorstenseffekt och dessutom att luft kan cirkulera fritt. I alla andra situationer så blir konsekvenserna av att luft kommer in i reaktor inte särskilt allvarliga. Går det nog lång tid så oxiderar givetvis tillräckligt med grafit för att TRISO partiklarna ska blottläggas, men inte ens det är en katastrof eftersom kiselkarbid lagret i triso partiklarna så vitt jag vet påverkas nämnvärt av luften.

I alla fall ovan så har man också lång tid på sig att åtgärda situationen, det handla om minst flera timmar och ibland flera dagar innan situationen börjar bli allvarlig.

Det är svårt att överhuvudtaget tänka sig en situation där en pebble bed eller prismatic bloc reaktor ger upphov till stora utsläpp.

Det extra avfallet som man får beror på de stora mängderna grafit som används, men kulorna är också utmärkta för direkt slutförvaring så det är inte enbart negativt.

Min enda invändning mot pebble bed reaktorer är att det är så förbannat svårt att ta sönder TRISO partiklarna ifall man vill upparbeta avfallet.

Flest träffar senaste månaden

Populära inlägg