Har jag levt i en skyddad verkstad?

Otroligt... men tyvärr inte överraskande (det är ju tingsrätten...).

1 års fängelse för att ha tillhandahållit en teknologisk plattform!? Misshandel kan ge 1 års fängelse. Är filmbolagens påhittade förluster jämförbara med ett våldsbrott? Mats Werners kommentar till mitt förra Piratebay-inlägg är också strålande. Hur kan man få fängelse för medhjälp till ett brott som ingen har fällts för (och därmed inte begåtts)?

Jag trodde däremot definitivt att svenskt rättsväsende kunde stå emot externt tryck betydligt bättre än så här. Hur är det möjligt att lobbyister och andra länder kan tillåtas utöva sådant tryck att stat och rättsväsende skapar och följer idiotiska lagar helt utan det breda folkliga stöd som borde finnas även i en representativ demokrati?

Man måste ju ifrågasätta tingsrätterna som företeelse i det globala kapitalets värld. Detta är ju inte första gången en tingsrätt påverkas av externt tryck. Det är ju bara att hoppas att de högre instanserna kan korrigera detta horribla misstag.

Men detta var inte det jag ville skriva...

När jag läste domen på nätet någon timme efter att det kom så fick jag en olustkänsla som jag aldrig fått tidigare. Den känslan av total frånvaro av möjligheter att påverka... att motverka att en främmande makt dikterar vårt rättssystem... fick jag inte ens när vi förlorade EG-omröstningen... eller för den delen de gånger som EU-domstolen med all önskvärd tydlighet visat att vi inte bestämmer.

Det fick mig efter en att stund fundera på vilken skyddad verkstad jag måste vuxit upp och levt i. Som frisk svensk inföding av manligt kön så har jag väl haft rätt bra förutsättningar redan från födseln. Att jag sedan alltid har försökt och lyckats få möjligheter att positionera mig i livet och samhället på ett sådant sett att jag iallafall haft några reella påverkansmöjligheter (fackligt aktiv, politiker etc) underlättar ju förstås, men ändå... Hur är det möjligt att jag fram till nu har gått igenom hela mitt liv och aldrig tidigare på blodigt allvar drabbats av känslan av att saker händer utanför min påverkanssfär? Smått skrämmande på mer än ett sätt...

Det får mig också att fundera på om det gör mig en bra företrädare för dom som lever en stor del av sitt liv med den känslan? Jag skulle vilja tro att det gör det... om inte annat för att ha förmågan och orken att fortsätta att slåss mot väderkvarnar så måste man nog ha en överdrivet optimistisk inställning till livet. Det kan man bara ha om man lever i (den smått naiva) tron att allt går att påverka. Att jag nu på allvar (och inte bara rent intellektuellt) förstår dom som inte känner att de har samma besvärsfria existens är ju förstås ännu bättre.