Vegan eller religiös fundamentalist... vad är skillnaden?

tisdag 14 april 2009 ·

Detta är något jag funderar på ofta och jag har säkert skrivit något om det tidigare...

Jag har som ateist väldigt svårt för religiösa symboler, ritualer och religiöst betingade kulturella utryck hos små barn. Det känns som hjärntvätt och förtryck av deras fria vilja.... men... jag är vegan av etiska skäl (och senare miljömässiga) och min fru är vegan av religiösa skäl (hon är Daoist enligt den ,i min mening, buddistiskt mystisistiska Taiwanesieska varianten). Därmed äter inte heller våra barn kött. För att inte göra livet allt för besvärligt så är de vegetarianer utanför hemmet.

När man då kommer på besök hos släktingar... som är lite vegan-skeptiska... under högtider (som påsk) så förväntas man äta mat och då kommer alltid vissa diskussioner kring barnens matvanor. Barnen får ju också påskägg.... Påskgodis är normalt sett fullt av gelatin. När jag påpekade för min pappa att barnen inte får äta gelatin så slogs jag av tanken att vad gör mig så annorlunda från religiösa fundamentalister som tvingar på sina barn kors och annat elände? Jag kommer ju förstås att tillåta att mina barn äter vad de vill när jag tycker de är tillräckligt gamla för att ha en seriös åsikt i frågan (4-5 år skulle jag tro). Men... kommer de ha en självständig syn på det hela? När mamma och pappa i flera år sagt att man inte äter djur? Deras smaklökar kommer ju inte heller vara inställda på kött... jag vet själv hur illa det smakade när jag av misstag fick en salamibit på min pizza för några år sedan. Den lite ruttna ofräscha smaken av kött kommer man över rätt snabbt, jag undrar hur det smakar när man inte provat förut?

Så vad är skillnaden mellan ett barn som under sin uppväxt lärt sig att man går till kyrkan och lyssnar på prästen på påsk och ett som lärt sig att under påsken kan man som mest äta ett ägg, men vill man ha en hackad och paketerad kossa så får man allt låta bli?

...men å andra sidan är det väl föräldrarnas roll att ge barnen en moralisk/etisk bas. Att man sedan har olika åsikter om vad den basen är kanske har mindre betydelse... eller? Ur ett djurslaktande kristet perspektiv måste ju mina åsikter vara minst lika förkastliga som att ett muslimskt barn tvingas/indoktrineras till att ha slöja... eller inte förkastliga alls...

Är det helt enkelt inställningen att barnen själva får välja... så småningom... som gör skillnaden? Jag kan ju inte påstå att jag ser fram emot diskussionen med min fru angående barnens rätt att välja. Jag har en mer slapp inställning till det hela där mitt agerande baserar sig på min moralkod och hänsyn om mina barns mentala och fysiska välbefinnande. Min älskade frus inställning är ju mera baserad på att barnens själar ska få en god status och därmed i nästa liv få en dräglig tillvaro (och inte komma tillbaka som slaktsvin antar jag). Den lutar därmed på en direkt konsekvensbaserad effekt på barnens liv. Hur ska jag kunna argumentera mot det? Hur säker jag ibland kan låta så är jag inte korkad nog att tro att jag har rätt, tänk om Ching-Pei har rätt och om jag släpper på disciplinen angående veganmat så dömer jag mina barn till just den korta och plågsamma existens som jag som vegan försöker bespara djuren... hur självsäker jag än är så kan jag som förälder inte riktigt släppa detta.

6 kommentarer:

Margit Urtegård sa...
14 april 2009 12:16  

Hej David.

En tänkvärd artikel, som jag förstår du har tänkt mycket på. Det är tufft att vara förälder, vi har ett stort ansvar.

Min son är ihop med en tjej som är vegan, när han är med henne äter han inte kött, det tycker jag är att ta hänsyn. Din fråga är svår; är det någon skillnad mellan att tvinga barn att bära slöja och/eller att vägra de äta kött? Jag måste fundera på det. Du skriver bra, måste få säga det.

Med vennlig hilsen
Margit

malin sa...
6 maj 2009 22:24  

Många kommenterar huruvida man ska låta sina barn växa upp som veganer/vegetarianer, och använder då argumentet att man kan inte tvinga på sina barn sina värderingar. Och då undrar jag hur dom tänker, egentligen - att växa upp i en köttätar-familj som köttätare, då blir man ju också påtvingad deras värderingar. För jag vet inte någon som informerar sina barn (förrän dom börjar märka själv - och då säger som mest negativa saker) om att det faktiskt är ett val att låta bli att äta djurprodukter. Hur man än gör, så fattar man beslut åt barnen, och tvingar på dom sina värderingar. Men är det inte det som är att uppfostra barn - att föra vidare de värderingar man lever efter? Jäkligt dumt argument tycker jag i alla fall att det är...

aurum sa...
8 juni 2009 12:06  

Mycket tänkvärt inlägg. Jag vet inte hur det är med barn och föräldrar men jag kan säga så här. Vi alla påverkar varrandra. Det går inte att inte bli påverkad av andra människor. Allt vi gör och säger kan ha konsekvenser på andra människor. Det går inte att undvika.
Men det behöver inte betyda att man påtvingar något heller. Man kan ju bara vara den man är inte minst med sina barn. Man lär dem det man själv tycker hur skulle man annars kunna göra? Det går inte att vara "neutral" med dem. Barn förstår när man låtsas, de känner hur föräldrarna egentligen tycker och känner. De är smartare än många tror...

Moa sa...
21 juni 2009 20:42  

Mycket tänkvärt! Något jag också funderat en del på.

Anonym sa...
9 mars 2010 22:14  
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...
10 mars 2013 08:37  
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

Flest träffar senaste månaden

Populära inlägg