När frivilligheten inte räcker längre

torsdag 10 september 2009 ·

Är tiden då verksamheter kunde byggas på ideella krafter över? Personligen förstår jag iofs inte riktigt hur folk hann med förr i tiden. Varifrån kom orken, glöden och de extra 4-6 timmarna per dygn?

Läste att folkets hus i Åker var på väg att gå under. Flera partier brottas med låga medlemsantal. Jag kan ju utan att ljuga säga att (v)i också har väldiga problem i Strängnäs, även om det verkar vända lite på annat håll. På jobbet (Länsstyrelsen) riskerar ST-klubben att läggas ned pga att vi helt enkelt inte får ihop ens tre personer till styrelsen (och det är inte ens ideellt då man faktiskt får göra fackligt arbete på betald tid). Flera idrottsföreningar har vad jag hör problem med att få ihop stöd från föräldrar för ett handtag här och där.

Var har allas gnista tagit vägen? Har vi blivit så bekväma att vi inte längre bryr oss? Har den mentalt överväldigande klimatdiskussionen dragit musten ur oss alla? Har tempot på jobbet dragits upp så högt i produktivitetens anda att vi helt enkelt tar slut med arbetsdagen? Har alienationen gått så långt och arbetslösheten blivit så hög och flexibiliteten så lössläppt att vi tappat kopplingen till det som tidigare definierat oss (vår yrkestillhörighet)?

Det är ju i sammanhanget trevligt att vi i partiet har flera riktiga eldsjälar, det behövs. … arbetshästar som jag måste ha någon som har den mentala orken och glöden, brist på inspiration är verkligen en tuff uppförsbacke.

Hmm... är det det som är problemet? En kollektiv härdsmälta som bara fortsätter att förstärkas, en kollektiv glödförlust som bara blir värre? Eller är det en oförmåga att fånga internetgenerationens dagsländeglöd som påverkar oss alla?

Vad sjutton gör vi för fel?!

Ok... räkna alla frågetecken i detta inlägg (12 fick jag det till) så förstår ni hur många lösningar på problemet jag ser...

1 kommentarer:

Mats Werner sa...
10 september 2009 17:30  

Att idealiteten har försvunnit är beklagligtvis sant. Det har nog flera orsaker.

Folk har mindre tid idag än förr då det ofta fanns en person hemma som t.o.m. kanske hade hjälp. Det var ju faktiskt inte ovanligt ens i de lägre medelborgerliga familjerna att det skulle finnas en jungfru.

Idag dubbelarbetar många, Barnen ska vara borta från hemmet lika länge som föräldrarna och när de lyckas sammanstråla blir det nog tyvärr så att de ideella insatserna kommer på skam.

Så är det så att vi fått ett annat sätt att se på vår egen arbetsinsats. Det är alltför många gånger så att vi värderar vår tid i pengar idag och då kommer inte heller det ideella arbetet högt upp på listan.

När inte ens vi folkvalda avstår från våra ersättningar - hur ska vi tänka oss att andra ska göra det?

Det är vår föräldrageneration och kanske en och annan utlöpare ner i vår egen, men sedan tror jag det är helt slut med ideella insatser av det slaget. Däremot gör ungdomar idag andra former av ideellt arbete och då helst utomlands. Jag gissar att det dock då ligger en portion erfarenhetsersättning med i kalkylen.

Även jag har bara frågetecken!

Flest träffar senaste månaden

Populära inlägg