Är Expressen Sverigedemokraternas partiorgan?

fredag 17 december 2010 · 4 kommentarer

Jag har alltid tyckt att Expressen är mer av en skvallerblaska än en riktig tidning. Även om värsta konkurrenterna Aftonbladet (och kanske Metro) har sina bottennapp så är de ändå fler klasser bättre.


Att Ulf Nilsson som skriver krönikor är ett riktigt stolpskott har man ju vetat förut. Att han är fullblodsrasist och sverigedemokrat var iofs inte förvånande. Det som är förvånande är att Expressen nedlåter sig till att publicera sådan här smörja...

Faktum är att vi, ja, svenskarna, faktiskt är på väg att avskaffa oss, om än sakta. Obs! att nu raljerar jag inte längre. Sverige har sen länge minskande befolkning, ja, om vi ser till pursvenskar. Varje par föder statistiskt sett färre än två barn, lika med minskning. Våra invandrare, numera omkring 20 procent, av vilka 400 000 muslimer (varav de allra flesta naturligtvis inte är islamister), föder betydligt fler. Det är oundvikligt att det muslimska inflytandet växer.
Kort sagt: vi befinner oss i krig, Sverige liksom alla andra europeiska länder (och naturligtvis "den store satan", USA). Det är ett krig på sparlåga men livsfarligt likafullt.

Det finns naturligtvis ingen risk att de militanta muslimerna lyckas i sin avsikt: att islamisera Sverige (och tvinga kvinnorna att bära slöjor som bevis på sin totala och omänskliga underkastelse).
Nej, omvända blir vi inte. Däremot finns det risk att vi får uppleva fler och värre terroristdåd. Alla islamister är inte lika klantiga som han som sprängde sig själv i närheten av Drottninggatan. Blod kommer att flyta.
Eländet har bara börjat. Tid att vakna, att förstå att Sverige är sårbart - och väl värt att försvara...

Detta måste vara det värsta jag läst i en iallafall självutnämnt seriös tidning någonsin. Vad är det tokfan säger? Att vi blonda, blåögda svenskar måste föda fler barn så att svartskallarna inte tar över? Att vi måste förbereda oss på raskrig?
Han måste ha glömt hjärncellen hemma...

Givetvis ska man vara rädd för polisen

måndag 8 november 2010 · Comments

Jag har under den delen av livet som jag kommer ihåg tyckt att polisen var en bunt inkompetenta klåpare som aldrig lyckades med sitt jobb. Folk som misshandlar, våldtar och tar andras saker är inte direkt i någon större riskzon för att åka fast, iallafall inte om de aldrig åkt fast tidigare.

Polisen är tyvärr helt normala människor med alla dess fel och brister kombinerat med en macho-kultur och skjutvapen. Oavsett om man träffar på eller hör talas om kompetenta och trevliga poliser så överskuggas de lätt av den omfattande information som kommer om alla misslyckanden och missgrepp.

Jag skulle bli rädd om vanliga personer fick gå runt med skjutvapen, polisen är inte bara vanliga personer med skjutvapen utan vanliga personer med rätt att skjuta... så visst är jag rädd för polisen.


"När jag rörde mig för att hämta filten, siktade polisen på mig med sitt vapen, berättar pojken för GP."..."Pappa, han ville skjuta mig, men han sköt inte" som treåringen som senast blev utsatt sägs ha uttryckt det.

Nu har jag säkert skrivit detta förut någon gång men inte blev min inställning något bättre av att jag var med i demonstrationerna i Göteborg 2001 (som fredlig SP-demonstrant...). Så här blir det lite historieåterblick (lite polisskräck-bearbetning för mig ;-)

Med ren tur undvek jag flera av de mest besvärliga situationerna.

Hade lite för mycket om kring mig så jag missade att Bush skulle komma dagen innan och följde med i partibussen istället för att åka själv, vi fick rapporterna om att Avenyn brann på vägen ned.. Om jag inte gjort det misstaget så skulle jag troligen varit på Hvitfeldtska gymnasiet när polisen omringade och barrikaderade det. Vi åkte hem tidigt på kvällen den 16 juni så polisattacken på Schillerska gymnasiet har jag för mig att vi fick höra om på vägen tillbaka.

Efter den stora Nej till EU-demonstrationen på lördagen så gick vi förbi Vasaplatsen. På vägen dit var det flera personer som såg våra Fjärde Internationalenklistermärken på jackorna och sa att vi skulle vända om. När vi kom fram till Vasaplatsen upptäckte vi att polisen höll på att spärra av alla vägarna dit. Vägen vi skulle gå och vägen vi kom från hade blivit blockerade av poliskedjor som inte släppte igenom någon. Det hördes bråk vid Reclaim the city festen och ljudanläggningen gick på och av i omgångar. Vi vände åt det håll där det inte såg ut att komma några poliser (Vasagatan?). Det visade sig vara fel men vi blev insläppta i en portuppgång så poliskedjan passerade oss. Tyvärr kom en kedja till nedanför och de blev måttligt glada att se oss mellan kedjorna, men vi blev utsläppta (de kunde ju inte fösa oss upp i ryggen på den tidigare kedjan). Med tanke på vilken riktning de kom ifrån så finns anledning att tro att det var de (eller de första) poliserna som inte mycket senare skulle skjuta Hannes Westberg i magen.

Dagen efter under den andra stora demonstrationen så gjorde polisen ett utfall mot demonstrationståget, troligen inriktat på ”det svara blocket”. Dessa hade dock blivit flyttade i tågordningen i sista sekund, som jag förstod det för att både skydda och hålla ordning på dom, så polisen höll på att braka in i SAC istället men backade igen. Det hade blivit intressant.

Efter demonstrationen så skulle jag gå till Järntorget hade jag tänkt för att delta i en manifestation där. Eftersom jag var kall och hungrig så gick jag och åt, maten gick långsamt att få fram och medan jag åt så började det köra runt polispiketbussar med tjutande däck och de restauranganställda blev nervösa och låste ytterdörren. När jag lyckats övertyga dom om att släppa ut mig så var redan Järntorget inringat av polisen.

Polisens agerande under Bush besök och EU-toppmötet 2001 var under all kritik. Insatser som den häromdagen känns som om en lång rad av katastrofala ingrepp. Det borde inrättas ett fristående granskningsorgan under typ Riksrevisionen för att granska polisen. Medias granskning har ju uppenbarligen inte räckt för att få dem under kontroll (och deras internutredningar känns som INTERNutredningar)

När kan man säga att man misslyckats i krig?

måndag 18 oktober 2010 · 2 kommentarer

Att en soldat dör i krig får ju sägas vara rätt vanligt, det gör det däremot inte mindre deprimerande. Oavsett om det är en svensk, afghan eller för den delen amerikan som dör så är det en katastrof för personens nära och kära. På något sätt får man hoppas att den som dör har dött för något som de själva ansåg viktigt nog att riskera livet för.


Jag håller delvis med ledaren i ekuriren. Det är inte avgörande för insatsen i Afghanistan huruvida det är svenska soldater som dör eller inte. Oavsett så måste man ifrågasätta om insatsen har förutsättningar att lyckas eller om den endast kommer hålla stora delar av Afghanistan i ett mer eller mindre lågintensivt krig för oöverskådlig tid framåt.

Förstås så är detta bara åsikter, det jag vet om Afghanistan har jag läst i artiklar, böcker och sett/hört på nyheterna.

Det skulle vara intressant att få förklaringen, den riktiga förklaringen, till vad den USA-ledda invasionen egentligen har för mål. Är det som vanligt bara för att installera en vänlig regim på den egna fiendens bakgård? Eller är det tillgång till de mycket stora mineralresurserna som det häromsistens framkom information om som det gäller? Hur radikalfeminist man än kan vara så förutsätter jag på något sätt att man inte invaderar ett land, med de offer det innebär bland framför allt civilbefolkningen, uteslutande för att se till att kvinnor har rätt att gå i skolan, slippa täcka hår/ansikte och kunna anställas på alla jobb.... eller för den delen för att män ska ha rätt att slippa skägg och få lyssna på radion. På något sätt så misstänker jag att de flesta människor skulle ha offrat sig vad det gäller burka och skägg för att slippa få sina barn bombade.

Afghanistans folk har fått lida mycket som bönder i stormakternas schack-match. Om de (mot förmodan) under en period vill ha en förtryckande sharia-stat så tycker jag att de ska få välja det. Ingen regim kan stanna kvar vid makten under någon längre tid utan att ha ett stöd från en stor del av folket.

Ett sympatiskt och stödjande internationellt samfund som levererar bistånd och samhällsstöd med militär närvaro med den gamla hederliga fredsbevarande uppgiften är att föredra framför peace-enforcement taktiken som hittills misslyckats, inte bara i Afghanistan. I ett så stort land som Afghanistan kommer det alltid bara omöjligt att slå ned en militär styrka som vad det låter har minst lika stort folkligt stöd. Det faktum att man varje gång som man dödar en civilperson skapar fler motståndsmän (och för den delen motståndskvinnor) gör att en militär insats är dömd att misslyckas. Hur länge man sedan har lust att vänta på att förklara det ett misslyckande eller vem som ska bestämma det.... kanske det är det som är den viktiga frågan?


Hur tror folk att politik fungerar i praktiken?

fredag 15 oktober 2010 · 2 kommentarer

Det är ganska gulligt egentligen. När man läser en del upprörda kommentarer på ekuriren (och jag förutsätter att en del av dem är genuina och inte bara planterade av S och SD politruker) och i SN så framstår det som om folk faktiskt tror att oppositionen kan förändra beslut under pågående fullmäktige.


Visst händer det, men det är ju i frågor där partipiskan inte viner och inte lämnar röda streck på ryggen på alla som visar en tendens till att röra sig. Marco V (Mp) höll någon sorts kontakt med sitt vänsterpartistiska förflutna och röstade mot att de ledande personerna skulle få retroaktiva arvoden. Exakt samma argumentation som jag hade när jag internt argumenterade för att vi skulle gå hårdare fram.... med skillnaden att jag anser att alla som har arvoderade uppdrag är att anse som ledande. Jag skulle velat ha ett tydligt avståndstagande med direkt krav på fortsatt utredning, offentlig beskrivning av ansvaret och polisanmälan mot de personer som brutit mot lagen. Om jag inte minns fel så sa min morfar till mormor en gång att "man kan inte slänga folk i fängelse för att de är korkade och okunniga". Näe, det tycker inte jag heller men samtidigt förutsätter jag (per definition) att personer som är med och styr landstingen varken är korkade eller okunniga.

Angående beslut i fullmäktige så är ju helt enkelt så att när ett ärende så småningom når fullmäktige så är alla positioner låsta och alla argument har hörts redan, iallafall gällande de som styr i partierna. Majoriteten har också en ordentlig majoritet, några enstaka ledamöter svänger inte beslut i fullmäktige. Därmed blir deltagande i beslutet bara en legitimering av det.

Knöliga mattor ger bara fler högerpopulistiska damråttor

onsdag 13 oktober 2010 · 2 kommentarer

Detta är vad jag tänkte säga men sedan blev det ju bara en representant per parti kvar, så i slutändan framförde jag endast det i fet stil... (med vissa skillnader i de fall då jag sa lite annorlunda än jag tänkt mig)

====

§89 Retroaktivt beslut om arvoden

Jag som för dagen är ledamot för Vänsterpartiet och ni som sitter där i majoritetens bänkar är förtroendevalda.

Ni ska representera folket i det sätt ni styr landstinget.

Det är en fråga om förtroende.

Det är detta också… eller snarare kanske brist på förtroende.

3,43% röstade blankt i landstingsvalet, det är klart störst andel i Sverige… Det är en tydlig signal om brist på förtroende. När man pratar med folk så finns det inte mycket som upprör mer än arvodesskandalen.

Vad gör det för skillnad om ”Samtliga utbetalda arvoden inryms inom budgeten för förtroendevalda”, som det står i underlaget?

Hade inte arvoden betalats ut till personer som inte hade rätt till dom så hade förtroendemanna budgeten gått plus, till fördel för verksamheten.

Arvodesutbetalningar, i strid med kommunallagen, har skett under en period då sparprogram och besparingspress trycktes ned i verksamheten. När verksamheten snålar och går på knäna så beslutar den politiska ledningen om arvoden åt sig själva. Var det ingen som blev lite fundersam?

Landstingsstyrelsen föreslår att vi ska stryka ett streck över det hela. Att svarta arvoden ska förklaras vita.

Är det vanligt förfarande någon annanstans?

Studenter som får felaktiga råd och ansöker om studiemedel som CSN några år senare anser att de inte har rätt till får betala tillbaka… vare sig de har pengarna eller inte.

Studenterna hade säkert också velat att deras klasskamrater hade kunnat vara med och besluta om att ändra reglerna i efterhand så att de inte skulle behöva betala tillbaka…. Men så funkar det ju liksom inte.

Det borde det inte göra här heller.

Detta förslag till beslut skapar inte förtroende och avslutar inte alls frågan, snarare ser det till att frågan lever vidare.


Jag kan tänka mig att piskan viner, men är detta ett beslut som ni vill ta? Retroaktiv tilldelning av arvoden? (Marco, du är ju i och för sig inte vänsterpartist längre, men är detta beslut representativt för de väljare som satte dig här?)

Jag yrkar avslag på landstingsstyrelsens förslag till beslut.

Är det tjejernas eller killarnas skola?

· 5 kommentarer

Detta är en "spin-off" från kommentarer på min facebook på rekommendationen av denna länk från SvD kring "Myten om den förtryckta skolflickan"... ifall det blir svårt att följa resonemangen.


Det finns mycket forskning som visar att flickor trängs undan i skolan jämfört med de mer framfusiga och högljuda pojkarna. Jag har aldrig sett den bilden under min egen skolgång...

Man ska kanske komma ihåg två saker när man läser detta. Jag är man ;-) och filterar givetvis min omvärld genom de stereotypa bilder jag hjärntvättats med under en stor del av min uppväxt. Jag har också nästan alltid haft det lätt i skolan och ur någon sorts tävlingsinstinkt så har jag väl till större delen endast haft koll på konkurrensen (dvs de riktigt blyga flickorna har nog inte varit på min radar).

I min grundskolevärld dominerades klassrumssituationen av läraren. En lärare som med sin välvilja och betyg premierade ordning och reda, snygga presentationer, att man räckte upp handen. Normalt egenskaper som tjejer är bättre på... observera "normalt"... pga de könsroller vi växer upp med.

Ett exempel är det där med att pojkar tar för sig och skriker svaren rätt ut. Mina lärare struntade i dessa pojkar. Det fanns otaliga exempel på när pojkar som normalt inte kanske kunde frågorna fick en aha-upplevelse och skrek ut svaret. Läraren ignorerade normalt det och lät en välartad tjej som räckte upp handen svara istället (normalt hade jag mfl tagit ned handen när vi hörde rätt svar). Med resultatet att det blev typ "...men han sa ju det, vad konstigt"-kommentarer i klassrummet. Jag tror inte att de primärt pojkar som råkade ut för det var så intresserade av att delta i lektionen längre. Utfrysning kallas det för.

Sen är det några andra exempel som jag retat mig på hela min uppväxt som jag nu tänker sticka ut huvudet med

*Man fick välja bort gymnastik från medelbetyget, men inte idiotämnena hemkunskap och barnkunskap där killar endast får höga betyg om de flirtar med (den kvinnliga) läraren. Och då inte för att de inte kan baka kakor, men för att de inte förväntas kunna.

* Många tjejer skulle ha haft max två:or i gymnastikbetyg utifrån idrottslig prestation i jämförelse med killarna, men fick fyror. En lärare på en tekniklektion berättade för hela klassen vilka betyg alla hade fått och på spontankommentaren "varför får hon fyra" svarade han "men hon är ju duktig för att vara tjej".

Min slutsats då var att det var just därför, de var tjejer. Har inte sett anledning att revidera den åsikten sedan dess, tjejer bedöms utifrån sin egen mall i de få ämnen där killar normalt har ett försprång, t.ex. gymnastik och teknik. Killarna bedöms utifrån tjejernas mall i svenska etc.

Men den allra viktigaste indikatorn är resultatet i skolan. Om man inte anser att det finns en stor biologisk skillnad mellan män och kvinnor som helt enkelt resulterar i att män är korkade och obildbara (jo, jag vet att det finns forskning som hävdar det) så är tjejernas mycket högre betyg och intresse för vidare studier ett tydligt tecken på att skolan inte klarar att anpassa den, enligt mig, "omanliga" (hittar inget bra ord) skolmiljön så att pojkarna kan ta till sig utbildningen lika väl som tjejerna.

De undanträngda och åsidosatta flickorna blir uppenbarligen inte så hindrade att det påverkar deras förmåga och intresse av att läsa vidare (som grupp). De utfrysta, hunsade och missförstådda pojkarnas förmåga och intresse av att läsa vidare påverkas däremot uppenbarligen av dagens skola. Vems skola är det då? Inte sjutton är det killarnas iallafall.

(Nu ser jag fram emot de upprörda kommentarerna och skriken när jag lägger detta, förhoppningsvis djupt provocerande, inlägg till facebook-diskussionen ;-)

Inget mer rödgrönt samarbete tack!

fredag 8 oktober 2010 · 2 kommentarer

Jag ska inte skriva samma sak som jag redan skrivit... både innan och efter valet. Läs dessa inlägg om intresse finns. Sammanfattningsvis så kan man lugnt säga att jag ser det rödgröna samarbetet som en katastrof.


Dagens ledare i ekuriren tar upp frågan, igen...

Där lyfter de också en annan aspekt av det hela, risken att regeringens budget faller och att nyval i sådant fall var nära. Har vi något att vinna på ett nyval som ett resultat av att SD röstar på det rödgröna förslaget? I och för sig ser jag väl risken som minimal, kan inte se att SD skulle anse att vårt förslag är bättre eller att villigt skulle rösta på V, eller för den delen att de skulle vara intresserade av nyval.

Det skulle ju ge en chans till att fälla regeringen och att slänga ut SD, men är förutsättningarna bättre nu? Är det inte en överhängande risk (utifrån opinionsmätningarna, nya ministrar, förbättrad ekonomi, etc) att regeringen skulle kunna knipa egen majoritet istället?

Vill vi fortsätta med ett fallerande högersamarbete och "riskera" nyval, eller inriktar vi oss på ordentlig systemkritisk vänsteropposition mot övriga 94% av det politiska sfären?

Tävlingsdags

måndag 4 oktober 2010 · Comments

Jag läser med lite då och då bloggen 21:an. Eftersom man nu kan vinna en bok (genom att bland annat skriva på sin egen blog) så tänkte jag tipsa om den här för de som vill läsa om vardagen med/för ett barn med downs syndrom.


Hittade också denna text/bild.

”Dom klarar sig inte” – sa bödeln… ergh… bonden

· 2 kommentarer

Nej, inte fan skulle de ha klarat sig… Minkar som lever sitt liv i en onaturlig miljö, i direkt strid med intentionerna med djurskyddslagen och sedan om de har tur blir gasade eller kvävda (och inte någon annan mer otrevlig avlivningsmetod) klarar sig inte… per definition. De lever inte till gammal ålder, de matar inte sina ungar med egenfångad mat, de får inte uppleva friheten att simma i en bäck. Minkar i bur avsedda för pälsindustrin klarar sig inte… per definition.

Minkar som släpps ut har en chans. De ställer till en del elände lokalt där de släpps ut, men några kommer att klara sig.

Det går inte att säga ”De klarar sig inte” och i nästa ögonblick säga att minkar som släpps ut etablerar sig i miljöer där de inte funnits förut och därmed skapar en svår situation för småfågel etc. Det är antingen det ena eller det andra som gäller.

Jag är rätt säker på att större delen av dem kommer att dö, överkörda av bilar, brist på mat etc. Jag är lika säker på att de om de fått sitta kvar i sitt dödläger så hade de med 100% säkerhet inte klarat sig.

Minkarna hade ett val. Antingen stannar de i ”tryggheten” i buren eller så tar de chansen att leva ett riktigt liv. Hade jag varit mink hade jag valt det senare utan att tveka. Det är lite Bravehart över det hela, minkarna fick chansen att en enda gång visa rumpan för bonden, en enda chans att visa vad de gick för egentligen, att inte längre leva under sadistiskt förtryck… givetvis är det värt risken.

Att leva med ett barn med Downs syndrom: Vårdbidrag

fredag 1 oktober 2010 · 1 kommentarer

Ibland är jag kanske lite mer envis än vad som är lämpligt... eller envis kanske inte är rätt ord.


Om man som förälder har ett barn med funktionsnedsättning så har man rätt till något som heter vårdbidrag.

"Du kan få vårdbidrag om du vårdar ett sjukt barn eller ett barn med funktionsnedsättning. Barnet måste behöva särskild tillsyn och vård i minst sex månader. Du har också rätt till vårdbidrag om du har stora merkostnader på grund av barnets funktionsnedsättning eller sjukdom."

Vi fick informationen av en kurator på habiliteringen när Hannes var några månader gammal. Vi fick en blankett och erbjudande om hjälp att fylla i den. Inte trodde vi då (eller iallafall inte jag) att det skulle vara något problem att fylla i en blankett. Vi skulle bara beskriva hur mycket merarbete Hannes funktionshinder skapade för oss i vardagen.... och där tog det liksom stopp

Japp... merarbete... jämfört med vadå? Hans extremt framåt och duktiga storasyster eller ett "medelbarn" vi aldrig träffat. Det är dock inte det stora problemet. Mitt stora problem är att överhuvudtaget definiera den tid jag och min fru lägger ned på vårt barn som merarbete. Är det inte per definition alltid den tid som är lagom som vi lägger?

Kuratorn försökte med att vi kunde ju få lite extra pengar så att vi kunde göra något roligt för vårt andra barn som drabbades av att hennes lillebror drog vår tid. Erhh...

Efter många och långa diskussioner hemma så har jag försökt (som familjens mest svenskskrivande och blankettvana person) att börja skriva saker på blanketten. Det går liksom inte. På något sätt kan jag rent intellektuellt erkänna att Hannes är lite mer resurskrävande än ett "medelbarn" som är typ 1,5 år yngre. Känslomässigt så kan jag inte komma på en enda sak som det känns ok att skriva. Att han inte äter särskilt väl på egen hand, att han inte kan sätta på sig kläder själv, att han inte kan kommunicera så bra. Visst tar det tid, visst medför det all möjlig sorts elände, men...

[Nu börjar jag inse att jag aldrig kommer kunna beskriva känslan jag har över att gå till staten och klassa mitt barn som merarbete för att få ersättning]

Visst är det viktigt att vårdbidraget finns, om inte annat för att garantera att alla barn kan få de hjälpmedel som de behöver oavsett föräldrarnas ekonomiska situation. Men så länge som jag kan klara av att arbeta heltid så medför inte Hannes något merarbete som jag någonsin kan anse att det är samhällets skyldighet att ersätta mig för. Den tid vi "förlorar" på att hjälpa Hannes med diverse saker kan för övrig inte ersättar med pengar. Sen blankvägrar jag att ta emot pengar för att kompensera för att Hannes är Hannes.

Rödgröna som opposition är som gjutet för år 2012

onsdag 29 september 2010 · 5 kommentarer

Jag tror knappt att det är sant. Jag vill inte tro att det är sant....


Rödgröna projektet misslyckades. Alliansen raderar sakta men säkert ut sina egna småpartier och då vill vi fortsätta på samma linje?

Var finns den strategiska analysen bakom denna huvudlösa fortsättning av en misslyckad strategi? Snart börjar jag tro att detta var plan B. Vi accepterar en politisk inriktning som måste få "förnyarna" att hoppa av glädje.

Gemensam budgetmotion? med Mp? När vi inte måste? Är ni allvarliga?!

Är detta vårt svar på att de grupper vi säger oss företräda gick till SD? Att fortsätta arbeta in oss i medelklassfållan i mitten? Vem ska då leverera systemkritiken och företräda en annan politisk linje än alla andra?

Har vi för all framtid köpt de sk. ekonomiska spelreglerna för budgeten? Regeringen har sänkt skatter för motsvarande 230000 jobb i offentlig sektor. Känns siffran igen? Vi hade rätt, det var fullt möjligt att skapa 200 000 nya jobb i offentlig sektor. Vårdpersonal så att vårdcentraler kan vara dygnet runt öppna, skolpersonal så att inga barn mobbas eller tappas bort på skoltid... är inte det vår linje? Hur sjutton skulle vi kunna lägga en gemensam budget med S och Mp?

De Rödgröna var ett ogenomtänkt desperat försök att presentera en Alliansen-light, baserat på någon sorts tanke att våra väljare är så korkade att de inte kan hantera tre separata partier utan måste ges färdigtuggad mat. Det misslyckades brutalt! Dags att gå vidare, i opposition blir de Rödgröna en ännu större katastrof för oss (därav rubrikreferensen till 2012 ifall någon missade det).

Jag är med i vänsterpartiet för att jag såg det som en samlande kraft för hela vänstern. Jag är med för att jag kunde säga vad jag själv står för och det överensstämde till 86% med partilinjen. Jag är med för att jag tyckte att partiledningen var bra och förde en politik i praktiken som jag kunde ställa upp på.

Är de rödgrönas urvattnade politik framtiden så får jag verkligen ta mig en funderare på varför jag är med i morgon...

De som inte gillar offentlig sektor ska inte styra den...

· Comments

Jag är lite fundersam, hur kommer det sig att det helt plötsligt finns utrymme för minst tre vårdcentraler i centrala Strängnäs när det tidigare fanns en (+företagshälsovården)?


Varför kommer man nu helt plötsligt fram på telefon? Varför känns det som att det är lättare att få tid till läkare?

Man lurar sig själv om man tar det som ett tecken på att privata alternativ är bättre. Likaså att konkurrens skulle lyfta offentlig verksamhet. Egentligen är det ett tecken på att de som styrt landstinget inte varit ett spår intresserade av att faktiskt göra verksamheten bra. Allt ifrån fjäskandet för läkarna och splittrade scheman med usel lön för markpersonalen till oförmågan att tillfredsställa den mest grundläggande skyldigheten, nämligen att ge tillgänglighet åt de som är/tror att de är sjuka, pekar åt samma håll. Det har inte funnits intresse av att göra den offentliga verksamheten så bra som den kunde ha varit.

År efter år har man konstaterat att tillgängligheten på telefon till Strängnäs vårdcentral varit brutalt usel. Långt mycket sämre än andra vårdcentraler. Katrineholm har ett sjukhus, Strängnäs hade knappt en fungerande vårdcentral. Har man gjort något åt det? Har man anställt en sjuksköterska till för att täcka kontaktbehovet? Har man utökat telefonkapaciteten så att man aldrig får beskedet att man får försöka en annan dag? Nej, givetvis inte. Därför att man är så fast i sin egen förklaringsmodell (offentlig sektor behöver konkurrens, offentlig sektor kan aldrig bli riktigt bra, offentlig sektor kan aldrig vara flexibel...). Att man inte ens kan komma fram på telefon passar in i modellen.

Strängnäs hade behövt ett dygnet-runt-öppet närsjukhus. Det hade om inte annat avlastat akuten på Mälarsjukhuset och gett oroliga föräldrar med febriga barn ett alternativ till att ringa 1177 och få rådet "åk till akuten". Som trebarnsförälder så har man varit med om det mesta så vi ringer inte längre sjukvårdsupplysningen, vi bedömer själva om vi måste åka till akuten eller inte. Inget barn blir bättre av att hänga i ett väntrum med bräddfullt med sjuka och skadade människor i timme efter timme.

Nu har vi istället tre (eller egentligen fyra?) vårdcentraler i Strängnäs. Vad kostar det? Varför var det bättre än att lägga mer resurser på Strängnäs vårdcentral?

Att låta SD sätta agendan är inte lösningen...

onsdag 22 september 2010 · Comments

Partier och enskilda ledamöter är nu snabba i många kommuner att över alla sorters politiska gränser betyga att man inte tänker samarbeta med SD. Fint, men är det något som måste förtydligas på så omfattande sätt? Ger man inte SD onödigt mycket uppmärksamhet och martyrskap?


Jag har läst SDs principprogram för kommunalpolitik, jag har hört SDs representant i kommunen beskriva deras politik. Hålen är stora, möjligheterna till motargumentation är omfattande, speciellt inom "deras" fråga, invandrings/flyktingpolitiken och dess inverkan på välfärden.

Det går inte att utmåla SD som fienden med stort F inom alla områden helt enkelt därför att det är lätt att konstatera att de har till stora delar samma socialpolitik som S och V, samma familjepolitik som Kd, samma utrikespolitik som V, samma ekonomiska politik som M. Det säger sig själv att i praktisk politik kommer det inte att gå ihop. Det måste vi vara beredda på och sparka så hårt vi kan.

SDs förstanamn på listan här i kommunen har deltagit i några arrangemang samtidigt som oss övriga politiker. Hans budskap kan ju med hans egna ord beskrivas som att de vill vrida samhället tillbaka till 50-talet... ergh... ok... är det någon som vill tillbaka till 50-talet? Definitivt inte jag men det lär finnas. Hur hade de politikerna tänkt att förhålla sig till förslag från SD som är helt i enlighet med deras egen politik och inställning?

SD är ett symptom på den bruna röta som alltid funnits i samhället. Fascistoida tendenser som alltid poppar upp när den ges möjlighet. Den individualisering och högervridning av samhället som skett de senaste 30 åren lade grunden för det. Det har blivit ok att tänka på sig själv och skita i andra. Hur solidarisk stora delar av SDs politik låter så går det inte att komma ifrån att själva grunden är ett vi-och-dom-tänkande, solidariteten omfattar inte "dom".

Många av våra väljare röstade på SD, många av de vi vill hjälpa med vår politik valde det parti som på ett sätt står längst bort från oss. Vi måste fokusera hårdare på att bekämpa och synliggöra segregationen i samhället, att en VDs lön nu är så hög att det känns utopiskt för många människor. Låt SD bli Wachtmeisters och hand blåblodiga bröders parti. Vi måste vinna kampen om/för de människor som marginaliserats av Alliansen politik. Att bojkotta SD räcker liksom inte.

En fd arbetskamrat skrev att "I morgon börjar nästa valrörelse" på min facebook. Han har helt rätt. Vi förlorade, nu är det dags att skaka på sig och börja nästa valrörelse. Den här gången ska vi göra det bättre...

Riv upp "De rödgröna"

måndag 20 september 2010 · 6 kommentarer

Här kommer min eftervalsanalys... (ok, aningens bitter variant)


Jag står fast vid det som jag sagt hela tiden (innan valrörelsen). De rödgröna-projektet var en katastrof och den primära anledningen till att vi nu får leva med ytterligare fyra år av samhällsomvandling och nedmontering.

Vi skrämde bort väljare för S och Mp, Mp skrämde bort våra... och hade vi inte haft en kompromissad halvdan politik utan enskilt kunnat fokusera på våra egna väljare så tror jag inte att vi haft en högerregering nu. Om inte annat så hade vårt eget resultat varit bättre.

Kongressen i Norrköping var (tyckte jag) tydlig med att De rödgröna inte var en bra idé. Partistyrelsen valde att strunta i det och körde sin egen linje, kongressen efter hade inte längre något alternativ. Nu har vi resultatet.

Skrota de Rödgröna-projektet nu! Det var en kul tanke men uppenbarligen hade vi som var kritiska rätt. Vår hunger efter ministerposter kostade oss ytterligare fyra år nedmontering.

Skolval: SD största parti på Stallarholmsskolan!?

· Comments

Även om jag kunde tänka mig att SD skulle gå bra i Stallarholmsskolan, med tanke på att en av deras lärare är första namn på SDs kommunlista... men inte så här bra.


SD är största parti på skolan med 20% av rösterna.

Annars är det ju trevligt att vi rödgröna gjorde storslam på Paulinska, även om SD även här hade högt med 10,6% så hade (V)i, mp, S och PP högre %. Alliansen är fullständigt utraderad med 8,2% tillsammans.

Se skolvalsresultat här....

Av naturliga skäl gjorde vi ett rätt dåligt resultat på de två friskolorna som deltog (Rogge och Montesori), på Montesori var vi tom lägre än Kd (som inte direkt är ett ungdomsparti).

Opinionssimulering med två valkretsar

lördag 18 september 2010 · Comments

Kom på att jag redan gjort halva jobbet (dvs hämta valresultat per distrikt) när jag räknade på varför S ville ha 55 mandat i fullmäktige.

Slängde ihop en snabb korrektion av min lilla fuskopinionsmätning (observera att det gick väldigt fort och det säkert finns något fel här och där).

Resultaten är beräknade från SR/Novus sammanställningsmätning från 18 september utifrån 2006 års fördelning mellan riksdag/kommun samt mellan valdistrikten som blev de två valkretsarna. (V)i var för övrigt det jämnaste partiet med nästan exakt samma resultat i de två delarna.


Slutsatsen är väl helt enkelt att det inte går att dra några slutsatser som helst och sannolikt skapa ett antal hyfsat seriösa majoriteter utan SD.


Strängnäsopinionen 12 sept

söndag 12 september 2010 · 5 kommentarer

Jag roar mig med att försöka förutsäga valresultatet i Strängnäs utifrån tidigare vals förhållande mellan riksdag och kommunresultat.

Så här skulle det bli om alla gjorde exakt lika bra lokalt val som förra gången (2006). Plus/minus är helt enkelt hur stor skillnad det blir om man räknar på bästa eller sämsta kommunresultat i valen sedan 1994.

M26%+-4,6%
C6,3%+-1,5%
Fp8,8+-1%
Kd4,0%+-0,2%
Mp7,2%+-2,4%
S29%+-3,3%
V5,6%+-0,3%
SD3,6%+-?

Majoritetsbildningen blir därmed rätt intressant (observera att mandatberäkningen i grafen nedan inte tar hänsyn till uppdelningen i två valkretsar. MFP, SP och PP är uppskattade, SD:s mandat är
uppskattad i första kolumnen i grafen)


(Klicka för större bild)

Förlåt Margit, Strängnäspartiet är inte värst

fredag 10 september 2010 · 11 kommentarer

Detta är en officiell dementi (och aningens internt till valstugegrannen Margit Urtegård) för vad jag råkade skriva om Strängnäspartiet (SP) häromdagen...


Det är taskigt att skriva att det är "plågsamt" att lyssna på någon. Även om jag får myrkrypningar i benen och det känns som om ryggraden håller på att bli krokig så får man ju inte skriva sånt.

Nu har jag också så här i valrörelsens slutskede insett att SP är långt ifrån värst (även om Erik av trogen vana på SPF-debatten beskrev en politik som är långt ifrån budgetmässig verklighet). Sen måste jag ju erkänna att jag har en för dyster syn på mina medmänniskor. Ända fram till ett frukostmöte mellan politiker och fackligt aktiva lärare i går morse så har jag haft en känsla av att de politiker som häver ur sig det värsta valfläsket faktisk är medvetna om vad de gör... men nu börjar jag tvivla.

Det kanske är så illa(?) att mina politikerkollegor har någon sort naiv övertro på sin egen förmåga.

Skolpolitiker är ju absolut värst. De vill så väl men misslyckas... brutalt... år efter år. Jag vet inte riktigt om det är läge att skratta (från smittad optimism) eller gråta (av medlidande) när man hör dom.... (mina ben är dock allergiska mot politiskt skitsnack så de försöker springa iväg alldeles på egen hand så fort en skolpolitiker öppnar munnen under valrörelsen).

På det aktuella frukostmötet satt några och på allvar beskrev åtgärder som skulle kosta i storleksordning 60-70 miljoner som något de ville genomföra på studs, "Det är dags att visa handlingskraft", och svarade med viss indignation när jag påpekade att det var rappakalja. Tror dom på allvar att de är de första skolpolitikerna i historien? Att politikerna innan dom inte hade samma goda intentioner? Tror de att fackligt aktiva lärare är så otroligt lättlurade? Att väljare är det är ju uppenbart men när man satt på sig fack-hatten lyfter förmågan till kritiskt tänkande och ifrågasättande några snäpp.

Mina ben var rätt plågsamma när jag lyssnade på dom... (snygg variant va?)

Jag börjar bli riktigt trött på valrörelsen, riktigt trött på politik. Det ska bli trevligt när valet är över och den normala tråkiga verksamheten med granskning av tjänstemännens beslut... ergh... förslag till beslut... asch... beslutsunderlag... börjar igen.

Ser att tidningen uttryckte det (marginellt) snällare än vad jag nu gjorde (iofs tror jag inte att jag använde just ordet valfläsk, även om det var den tänkta innebörden)

Bröstpumpar och föräldraledighet...

måndag 6 september 2010 · 12 kommentarer

Är det svårt egentligen?


Mamman ammar i omkring ett år. Barnet börjar dagis när det är ett år. Eftersom reglerna för föräldrapenning är sådana att man endast kan ta ut dagar dubbelt under de första 10 dagarna så blir pappan utestängd från föräldraledighet. Då måste mamman pumpa...

Den första längre hudkontakt våra tre barn fick var min håriga bringa. Under de där två-tre timmarna (tror jag) som doktorn sydde ihop min frus mage och den tid hon tillbringade på uppvaket efteråt låg barnen på min bröstkorg. På Mälarsjukhuset (och alla andra sjukhus hoppas jag) har man tagit fasta på att nyfödda barn vill ha hudkontakt och att det är bra för allt från immunförsvar till kroppsuppfattning. Det gör egentligen ingen skillnad om det är pappan eller mamman (att alla tre barn varit/är rätt pappiga iofs kanske är en konsekvens).

Bröstpump kanske inte direkt är lösningen på problemet (möjlighet att ta ut föräldrapenning dubbelt är en bättre idé), men att konservativ vårdpersonal och mammornas egen inställning till ammning/att ha hand om barnet är en del av problematiken i att pappor inte stannar hemma är väl relativt klart.

Jag har liksom Ohly matat mina barn med pumpad mjölk, iofs bara lite då och då när det varit absolut nödvändigt (och det gått att övertyga min fru om att det var en bra idé). Jag gjorde det förstås med bar överkropp och i en så amningslik ställning som möjligt, om inte annat för att härma en van situation för att göra barnet lugnare. Att det skulle vara avgörande att det är specifikt mammans kroppsvärme och hudbakterieflora de utsätts för har jag hittills aldrig sett några vetenskapliga bevis för. De kvinnokliniker jag lite snabbt kollade på uppmanar till hudkontakt för både mamma och pappa.

Det var väl knappast någon valtaktisk höjdare, men i teorin tycker jag att han har rätt. Om inte mammornas järngrepp av bröstmjölk luckras upp så kommer män med dagens föräldraledighetsregler inte kunna vara hemma under barnets första år. Det är ju ett problem för både män (som tappar kontakten med barnet) och kvinnorna som blir borta från arbetsmarknaden.

Man får bestämma sig, antingen tycker man det är ett problem att kvinnor är hemma när barnen är små och männen förlänger sin semester när barnen är stora eller så tycker man det är ok att mammorna står för barnpassningen.

Hur kan invandrare rösta på SD?

fredag 3 september 2010 · 1 kommentarer

Egentligen förstår jag nog den tendens som vi sett i valstugan, en del invandrare väljer att rösta på SD. Jag finner det fullständigt ofattbart, men samtidigt så ser jag ju samma propaganda som de gör. "Tryggare Sverige", "Ansvarsfull invandrarpolitik"... om man bara ser orden och inte kan eller vill sätta sig in i vad som ligger bakom så är det lätt att bli lurad.


Det är samma förhållande som gör att folk går på Moderaternas arbetarparti-snack. Orkar man inte sätta sig in i den bakomliggande ideologin så ser man inte de faktiskt stora skillnaderna.

Om man ser att jag stöder en allmän akassa och en del borgerliga också gör det så skulle man ju kunna tro att vi pratar om samma sak (men det gör vi ju inte, jag vill ha en solidariskt finansierad medborgarförsäkring (medborgarlön?) som garanterar alla från studenter till dagens socialbidragstagare en acceptabel inkomst. De borgerliga vill ha en tvingande avgiftsfinansierad akassa vars främsta syfte är spara pengar och underminera facket)

Det intressanta mönstret som visar sig i den lokala valrörelsen är att en del invandrare som blivit svenska medborgare ser sig som fredade från främlingsfientlighet och tycker att andra invandrare/flyktingar inte borde få komma hit... ergh... är det inte lite snävt tänkt?

"...Sedan kom de för att hämta mig, och då fanns det ingen kvar som kunde protestera".

Att leva med ett barn med Downs syndrom: Språkutveckling

söndag 29 augusti 2010 · 2 kommentarer

Min fru klagade häromdagen på att jag skrev om Hannes på nätet så att hans uppväxt fanns dokumenterad men de andra två barnen fick inte samma service. Någon gång ska jag väl skriva om de andra också...


Hannes håller på att få en hörapparat tillverkad. Vi provade det tidigare när han var något halvår eller så men det var ju helt kört (den fick sitta i typ 1/3 sekund). Nu har vi övat med hörsnäckor när han tittar på TV så att han ska vänja sig vid att ha saker som låter i öronen.

Vår kontakt på hörcentralen är alltid så där lagom positiv, senast sa hon apropå att vi försökte teckna mycket (Hannes hade just reagerat på att hon tecknade att han varit duktig vid hörselgångsavgjutningen) att "Det är ju jättebra att teckna, även när talet kommer så är det ju bra att kunna"... Tack! :-) ... alla andra försöker peppa oss med att tecken är bra ifall han aldrig pratar. :-/

Jag har haft mina tvivel kring om Hannes någonsin kommer prata eller inte. Det kändes som om hans två år yngre lillebror var på väg att komma ifatt.

Nu har Hannes börjat ropa "pappa" när han vill något, inte bara skrika aargh!. Han tecknar också allt mer. Dricka, kissa (även om han använder bajsa-tecknet med kissljud), duscha, glass mfl är nu inte bara saker han slänger ur sig utan är tydlig och direkt kopplat till det aktuella behovet. Han använder tecknen mycket mer självständigt nu än tidigare, mer kommunikativt. Så Ulla på hörcentralen gav med sin kommentar mig det där sista lilla halmstråt för att jag ska våga tro att Hannes faktiskt kommer kunna prata.

Han har också börjat sparka fotboll och i somras så gjorde han snygga försök att härma storasyster som simmade. Det viktiga här i livet är hur bra man är på fotboll.

I morgon kommer min motion om att fördela barn och utbildningsnämndens budget på ett tydligare sätt, gällande stöd för barn med särskilda behov och socioekonomiska faktorer (ökat individstöd och mer Salsa-baserad fördelning), upp i fullmäktige. Jag skrev den långt innan strulet med Hannes resurs och då hade jag inte heller kopplat att Hannes stöd var finansierat genom just de system som skulle förändras. Jag hade bara sett att de centrala resurserna till barn med särskilda behov skulle minskas och reagerade på det.

Som vanligt när jag skriver motioner så föreslås förstås avslag. ... ser ni?... vad är det där?... är det en onskefull jätte som har rövat bort en prinsessa? ... eller är det Jens som står och viftar med armarna?.... näe... det var bara en väderkvarn ... igen... och?... man är väl inte vänsterpartist för att det är enkelt? ... upp till kamp emot kvarnen!
(Nu är klockan tio i tolv, Hannes vaknar snart. Dags att göra veganvälling)

...och de rödgröna tog ett steg närmare

lördag 28 augusti 2010 · 9 kommentarer

Det cirkulerar ju en del berättigad kritik mot den journalistiska tyngd som Strängnäs tidning lagt på sin enkätundersökning. Det finns dock några saker som för min del tyder på att den inte är helt ute och cyklar.


Den överensstämmer väl med min syn på hur det borde gå, med undantaget att mp är större och SP/Mfp mindre. Man kan tänka sig att lokala partier får svårare i dessa undersökningar, men det betyder väl "bara" att de är överrepresenterade bland de 26% som inte bestämt sig... (och bland de 24468 röstberättigade som inte deltog i enkäten).

Enkäten är stor. 695 personer har deltagit av 25117 röstberättigade, jämför med SIFOs 1445 intervjuer med 7,1 miljoner röstberättigade. 2,7% mot 0,02%. Statistiskt säkerställd eller inte så är det en enorm andel.

När man räknar på den nationella opinionen och vad det medför lokalt så är överensstämmelsen klart hyfsad, se bild nedan.



Så... jag väljer att tolka resultatet precis som (v)årt budskap varit hela tiden. S, M, Fp, C, Kd, Sp är alla "smutsiga" från de senaste årens kaos och kalabalik. Som sagt så trodde jag att fler skulle gå från Fp till SP, men man kanske har sett igenom SPs i grunden extrempopulistiska politik (jag gillar inte när man betalar "satsningar" på allt mellan himmel och jord och "minskad låneskuld" med ickerealiserade besparingsidéer). Jag tror dock mer på tanken att lokalpartierna inte gör bra ifrån sig i opinionsmätningar.

I vilket fall så är det nu öppet läge för vilken majoritetkonstellation som helst. Kanske underlättar valdeltagandet.

De rödgröna ett steg närmre...

onsdag 25 augusti 2010 · Comments

Gjorde en lite snabb uppdatering av min egen opinionsmätare med Strängnäs tidnings senaste enkätundersökning. Jag hade ju fått samma resultat för C som tidningen, men fp tappade lite till S fördel.


VI KOMMER NÄRMARE!! ;-)

Svårt att bilda majoritet i Strängnäs

tisdag 24 augusti 2010 · 1 kommentarer

(Japp... är rätt otålig på att se vad enkäten visar i övrigt ;-)

Eskilstunakurirens enkätundersökning ger än så länge ett resultat som stämmer hyfsat väl med min egen omräkning av Svensk väljaropinion till lokala förhållanden. Se tidigare inlägg för beskrivning av hur jag gjorde.

Nu har jag också tagit med och räknat om resultaten i Strängnäs tidnings (Eskilstunakurirens) enkätundersökning. Jag har helt enkelt förutsatt att de som inte bestämt sig kommer rösta som övriga som redan svarat. Det övervärderar de borgerliga eftersom deras väljare tenderar till att svara oftare och vara säkrare på vad de ska rösta på. De partier som inte redovisats i enkäten har fördelats enligt valet 2006 förhållande mellan partier och kommun/riksdag utifrån de kvarvarande antalet svaren i enkäten (det är ju i princip så det brukar vara i valen). Jag har även korrigerat upp Strängnäspartiet lite.

Jag har lite svårt att se att ekurirens rubrik om SD som fjärde största parti stämmer. Det blir liksom för mycket % kvar att fördela på övriga för att SD skulle kunna vara fjärde parti, men å andra sidan så har ju kuriren facit ;-) (och så står det ju "kan vara" i rubriken, lite spänningshöjande?)

Det skulle vara om endast ett av småpartierna har gått väldigt kraftig framåt och ligger strax under M och Fp och de övriga blir under SD, på marginalen.

Det intressanta är att i och med förändringarna i Svensk väljaropinion så är det endast Alliansen med SP, MFP och PP som ger en majoritet med någorlunda marginal i Strängnäs...

Fast å andra sidan ligger inte Rödgröna + Mfp + PP vidare långt efter. Med lite hårt och övertygande arbete så ska det väl inte vara något problem att knapra ett mandat eller två.


Vakna S - internet är här!!

lördag 14 augusti 2010 · Comments

Om ni tittar på det här inlägget så kan ni liksom jag bli lite förvånade över min "matchningslista", det saknas socialdemokrater (även mycket längre ned på listan).


Jag trodde förstås att det var en bug och svarade på SR/SVT mail om förhandstitt.... (se nedan)

Det visar sig alltså att ingen i Strängnäs valbar socialdemokrat har svarat på enkäten, eftersom det är riksdagskandidater (och en lista för Södermanland) så har alltså ingen i hela länet svarat?! Känns fortfarande som en bug.

Om knappt två dagar kommer den stora lanseringen, kommer någon S-kandidat svarat eller kommer SR/SVT hitta buggen?

[Nu när jag går in och kollar så har 2 socialdemokrater i Södermanland (mot 13 för V) svarat på valenkäten (en av dem förstås Fredrik Pettersson), så det är väl ingen bug]
Från: ::::::::::::::  Till: :::::::::: Datum: 2010-08-11 16:02 Ärende: Re: Nu finns Valkompassen på Valpejl.se  ********* *PÅBÖRJAR KRYPTERAD eller SIGNERAD DEL* *********  Hmm..  När jag kollar i sorteringslistorna efter att ha gjort valkompassen så får jag inte upp några socialdemokrater alls...  Jag är rätt säker på att jag valde alla partier och jag har valt strängnäs kommun (om det har betydelse)  mvh,   *David Aronsson* Gruppledare KF / Ordförande V Strängnäs  :::::::::::: (styrelsen)   tel: 070-362 70 50 davidaronsson.blogspot.com 
***************************************************************
Hej David!  Anledningen till att du inte får upp några socialdemokrater från Strängnäs  beror helt enkelt på att dessa inte har svarat på vår enkät. Vi beklagar  detta och hoppas att du fortfarande har nytta av valpejl som tjänst.  Vi kan dock tillägga att vi kontinuerligt skickar ut påminnelser och  uppmaningar till kandidaterna att gå in och svara på enkäten, så  förhoppningsvis kan vi uppdatera med Strängnäs socialdemokratiska  riksdagskandidater inom kort.  -------------------------------- Med vänliga hälsningar Johan Robertsson Valpejlsredaktionen  Dagtid 9-17 +46(0)8-784 86 18   www.valpejl.se

Vad ska jag rösta på 2010 - använd valkompassen

onsdag 11 augusti 2010 · 1 kommentarer


Nu har jag provat SR och SVTs Vad ska jag rösta på 2010-test, "Valkompassen" på valpejl.se. Det är väl bara att konstatera att public service är bäst!

Till min stora "förvåning" så blev jag vänsterpartist igen på 82%. Som vanligt. Det intressanta är att även FI blev 82%. Det trodde jag faktiskt inte, men å andra sidan kryllar det ju av fd vänsterpartister där. Att jag står närmre SD än de övriga borgerliga partierna är ju lite förvånande, men på 50 frågor slår väl SDs trotts allt socialdemokratiska politik igenom på några stycken. Det blir ju inte minuspoäng om man tycker helt olika i ett gäng frågor.

Det var ju inte heller så förvånande att jag blev mest lik mig själv...... fast bara 89%. (LOL)

Det gick ju väldigt fort när jag klickade mig igenom och jag läste en dubbelnegationsfråga fel och svarade tvärt om. Sen var det en handfull frågor där dagsformen avgjorde hur stark avstånds eller gillandemarkering det blev.

Roligt att se Patrik och Maud som tvåa och trea, trodde väl att vi tyckte rätt lika om det mesta. (utan läsmissen hade väl % blivit ännu högre)


Det är tråkigt när man får sina fördomar bekräftade...

· Comments

Det visar sig att miljöpartiet i Södermanland igen är inblandade i misstänkt mutbrott, förra gången var det iofs miljöpartiets landstingsråd som var inblandad som person och det kanske inte partiet kan lastas för.


Jag har alltid i min fördomsfulla hjärna sett miljöpartister som universitetsutbildade ("5 p Pakistanska haschplanor"? (som teknolog har jag förstås mina fördomar om universitet också)) akademiker med näsan i vädret och med viss nedlåtande syn på de som inte passar in i mallen. Det stämmer ju inte förstås i verkligheten.

Kommer fortfarande ihåg när jag diskuterade processteknik med en miljöpartist i förförra valrörelsen. Han hävdade att MP stod för att industrin skulle producera lika mycket som nu med bara 10% av energiinsatsen och trodde på allvar att det skulle gå att genomföra i närtid (genom MPs politik). Kan tänka mig att system liknande det stalinistiska sovjet under pressen av ett världskrig runt knutarna skulle kunna försöka sig på en sådan omställning. För vår svårstyrda marknadsekonomi finns det ingen susning, men det trodde visst MP då. Jag kände då en viss arrogans i svaren (jag var ju förstås per definition obildad socialistiskapartiettomte). Men detta var ett sidospår.

En kommentar på ekuriren-artikeln ovan är dock fullständigt hårresande... det är så illa att jag nästan tror att det är en illvillig centerpartist som varit framme.

Skrivet 11 aug 2010 11:52 Miljöpartist javisst (Ej registrerad)

Till Partilös akademiker.
Du kanske inte läste hela artikeln men även Centern och Kristdemokraterna har tackat ja till att låna bil. Då betyder det väl att även de okunniga och obildade, vilket jag dock inte tror eftersom miljöpartiet är ett av de få partierna som faktiskt har examinerade akademiker som medlemmar.

Den är inte bara fel utan också så nedlåtande att man inte vet om man ska gråta eller skatta åt eländet.

Följetongen är slut... Hannes får heltidsresurs! :-)

· 3 kommentarer

Vårt mellersta barn Hannes har Downs syndrom. Han har sedan han började dagis haft en heltidsresursperson kopplad till sin avdelning (avdelningen har helt enkelt haft en fröken extra för att möta hans behov). Innan sommaren fick vi veta att hans resurs skulle gå ned på halvtid för att det saknades pengar.

Under sommaren har hans förskolerektor uppenbarligen vässat argumenten för nu har hon fått godkänt för heltidsresurs! TACK!

Läs tidigare inlägg här och här och här... om du är intresserad av ämnet och inte redan läst.

Det som kvarstår nu är att politiskt se till att två problem löses...

1. Att det blir ett transparent och logiskt system för fördelning av stöd till barn med särskilda behov.
2. Att tillräckligt med resurser tilldelas så att inte övriga barn får lägre lärartäthet för att en skola har lågt Salsatillägg men flera barn med särskilda behov.

Håller på att ändra mallen...

· Comments

Arbete pågår så det ser lite udda ut just nu...

Inlägget som dödade maratondebatten?

· Comments


Det ser ut som om maratondebatten i ekuriren tagit slut.

Jag skickade in följande inlägg som svar på inhoppet från Lennart Nilsson, det kom vad jag vet aldrig in i tidningen:

Lennart Nilsson kommenterar den 26 juli mitt svar till Maria von Betzeen (M). Givetvis var det en medveten övertolkning som jag gjorde av vad von Betzeen skrev angående parasiter, men formuleringen kunde varit snyggare. Syftet var att få igång en debatt kring retorik och praktik. Det är lätt att göra ett negativt budskap mindre kantigt genom att låtsas som att de anställda inte finns och skriva ”kommunen” istället. Moderaterna är bra på retoriska omformuleringar. I deras retorik benämns nedskärningar som omfördelningar och begränsade återställare som satsningar.

Den dagliga effektiviteten, eller ineffektiviteten, står anställda och linjechefer för. Det är de som i budgetarbetet sagt vad de tror sig klara av att leverera för den summa pengar de begär och de levererar senare resultatet. Det är den politiska majoritetens roll att göra de övergripande prioriteringarna och att formulera målen, inte att detaljstyra hur arbetet sker. Om den politiska majoriteten väljer en annan väg än skattehöjning för att finansiera verksamhetens behov så är det genom att prioritera bort verksamhetsområden och genom att sänka målsättningar. Jag håller inte med Nilsson om att von Betzeen stycke om parasiter uteslutande syftar till den politiska majoriteten utan, precis som de övriga gånger hon skrev ”kommunen” i inlägget, till hela den kommunala verksamheten.

Barn- och utbildningsnämndens och Socialnämndens kostnader står för knappt 80 % av kommunens totala kostnad, större delen är personalkostnader. Den tidigare skattehöjningen på 90 öre har förstås, per definition, till större delen används för det som jag antar att Nilsson menar med kärnverksamheter, dvs. Barn och utbildningsnämnden och Socialnämnden. Vår föreslagna skattehöjning avsåg att betala ökade kostnader uteslutande inom samma områden.

Givetvis vill vi ”skapa kommunala jobb”. Det saknas vuxna i skolan och personal i omsorgen och även riktigt destruktiva besparingar i de 20% av budgeten som inte gäller skola och omsorg kan inte betala för dessa. Strängnäs, med inte så hög kommunalskatt (se diagram, landstingsskatt borträknad), har utrymme att ge skolan och omsorgen mer resurser.



Mitt (David Aronsson) tidigare inlägg i debatten (i E-kuriren)

tisdag 20 juli 2010 · 2 kommentarer

Alla verkar väl inte ha läst mitt första inlägg, så som en service till de som inte orkar använda kurirens besvärliga sökfunktion så klistrar jag in det nedan... med den aktuella meningen som Maria von Beetzen uteslutande svarar på i sitt svar i fet stil och understruken (betyder frånvaron av annat svar att hon köper den övriga beskrivning av Strängnäsmoderaternas skräckvälde?)
==================

Vänsterpartiet i Strängnäs föreslog en skattehöjning med 1:50 år 2009, det blev 90 öre. Det innebär att det borde vara ca 60 öre kvar av det vi ansåg vara nödvändigt då. Vi hamnade på 56 öre i år. Vi har under flera år föreslagit skattehöjning, helt enkelt för att önskvärd kvalitet kräver en större budget. Moderaterna har istället när de suttit vid makten försökt hitta på besparingar, som i slutändan mest haft som resultat att förväntade kvalitets och resultatmål inte nåtts. Konstant underfinansierad verksamhet, med politiska mål som inte är tydliga och realistiska, ger den glidande kostnadsökning som Maria von Betzeen skriver om i sin debattartikel den 14 juli. Det är inte skattehöjningar i sig som har en sådan effekt.

I M-SP-KD skuggbudget flyttade de 7 miljoner från kommunstyrelsen till andra nämnder. Detta skulle åstadkommas genom omorganisation (läs varsel), mindre kostnad för externa konsulter, nedlagd hushållstidningen och besparingar inom projektet ”ständiga förbättringar”. I vårt förslag fanns besparingar på 2,1 miljoner, vilka skulle vara verksamma från dag ett och inte påverka något annat än den politiska organisationen.

Moderaterna borde av egen erfarenhet veta att det inte går att hämta hem ev. ekonomiska effekter av en ”omorganisation” under samma år, kostnaden lär initialt snarare öka än minska. Att tro att man kan skära ned på extern konsulthjälp och samtidigt genomföra en ”omorganisation” är intressant, vem ska göra konsulternas jobb? Hushållstidningen är kanske irriterande, men kostnaden är bara några hundra tusen. Det hela var upplagt för en till kraschad budget.

Att ge sig på ”ständiga förbättringar” är att hamna i en återvändsgränd. ”Styr upp och effektivisera ert eget arbete så att ni får tid för kvalitetsförbättringar, så att kostnadsdrivande fel undviks” ändras till ”Styr upp och effektivisera ert arbete så får ni mer rutinjobb att göra och så sparkar vi era arbetskamrater”. Det är inte ett långsiktigt arbete mot kvalitet och kostnadseffektivitet. Det är istället här vi i Vänsterpartiet ser potentialen för att frigöra interna resurser att göra konsulternas jobb, men det räknade vi inte med i vårt budgetförslag.

För att skolans resurser ska återgå till den nivå den hade innan nuvarande majoritets nedskärningar så saknas ett tiotal miljoner i högerns budgetförslag. ”Satsningen på skolan” faller därmed också kort jämfört med vårt förslag.

Till skillnad från von Beetzen ser jag inte kommunens skattefinansierade anställda som parasiter som suger livet ur anonyma människors plånböcker utan som en resurs. Vi i Vänsterpartiet är inte heller de lata politiker hon pratar om, vi har gjort vår läxa och konstaterat att man inte kan använda den svältfödningspolitik som Moderaterna förespråkar. Den har helt enkelt inte levererat.

David Aronsson, Vänsterpartiet Strängnäs

Personligt: Att leva med ett barn med Downs syndrom....

fredag 9 juli 2010 · 1 kommentarer

Igår slog det mig... Nu känns det som jag har fattat vad som borde varit uppenbart sedan länge.

Jag har alltid undrat hur det kommer sig att Hannes på något sätt är som en ettåring men med vilja och önskningar som ett barn närmre hans kronologiska ålder.

Det kanske är så enkelt att han som vi andra påverkas av de erfarenheter han haft hittills i livet... och han har ju varit med om en hel del så här långt. Att man som Hannes inte har kapaciteten att fullt ut uttrycka resultatet av de erfarenheterna påverkar inte ens inre känsloliv och önskningar. Därav framstår han som en konstigt gammal ettåring.

Jag var hemma idag vid tio-tiden efter ett lokalpolitiskt möte och Hannes var fortfarande vaken. När jag kom in och hade landat gick jag fram för att säga hej. Då tittade han upp från TV:n (eller dataskärmen om man ska vara petig), log sitt lilla småfinurliga nu-är-jag-glad-och-nöjd-leende, tecknade att han ville sova och gjorde sitt egenpåhittade tecken för att komma upp (dvs med händerna som om han tänkte lyfta ett barn i armhålorna). När han gosat in sig i min axel så sa han 'dva' (sova) och pekade på sovrummet. Denna lilla berättelse säger säkert inte läsaren någonting och har ingen koppling att tala om till resten, men detta inlägg är nog mest för min egen skull iallafall ;-)

Det känns varmt i hjärtat och samtidigt väldigt läskigt att Hannes med sitt kroppsspråk visar att han känner sig så utlämnande trygg i de rutiner som han och jag byggt upp tillsammans. Ansvaret och pressen att leverera känns så mycket större än med de andra två barnen, väldigt orättvist mot hans självgående och otroligt duktiga storasyster och ammande lillebror... men kanske inte så mycket att göra något åt.

Nästa steg i följetongen: samtal med Lars Borg

onsdag 7 juli 2010 · 3 kommentarer

Denna gång måste läsaren verkligen ha läst det första och andra inlägget i detta "ärende", dvs tilldelningen av resursstöd till vår son Hannes, för att hänga med i detta (tror jag).

Nu har jag efter två långa samtal och några mail pratat ansikte mot ansikte med Resurscentrums chef Lars Borg (han öppnade idag i tidningen för lite rallarsvingar från rektorerna).

Kanske det är min naturvetenskapliga bakgrund eller mitt jobb inom staten, men trots att Borg beskriver en genomtänkt plan och hyfsat väl utfört genomförande, med transparens i viktiga steg, så känns det som något saknas, något stämmer inte. Förfarandet känns fortfarande varken individanpassat på det sätt som lagen kräver eller transparent och rättssäkert.

Jag försökte få en bild av hur Resurscentrum gör bedömningen och vägningen av behov för att fördela tillgängliga resurser, med mer eller mindre lyckosamt resultat. Den bild jag fick var inte vad jag skulle kalla individuell bedömning. Kanske Borg uttryckte sig otydligt, eller så fanns det ett självklart steg i processen som jag inte greppade. I mina öron lät det som om man grupperade efter problembeskrivning, sållade i princip hela grupper och sedan fördelade resurser gruppvis, dvs inte tydligt individbaserat. Det som fortfarande stör mig något sanslöst är att vägningar, prioriteringar, bedömningar etc som sker under arbetets gång inte dokumenteras. Det gör processen fullständigt stängt för utomstående och det gör överklaganden av beslut mycket underliga (eftersom bedömningsgrunden saknas)

Efter att den individbaserade delen har fördelats och skolan får pengarna så känns det som om processen faller. Jag ser inte framför mig hur en enskild skola på ett korrekt sätt kan prioriterar kostsamma behov hos en individ mot behoven hos den stora gruppen elever med det behov som normalt finns. Det har ju inte skett någon individbaserad utvärdering av Hannes ännu, mer än att man än så länge bestämt att det inte finns pengar att behålla den extra halvtiden.

Som jag ser det finns det endast två sätt att göra behovsprövning och resurstilldelning på om det ska vara möjligt att göra bra. Skulle kanske motionera om det men det känns som jäv.

Att Resurscentrum gör en behovsprövning och i samråd med enheten beslutar om vilket individstöd som måste ges för att ett enskilt barns särskilda behov ska mötas på ett sådant sätt att barnet får en så normal skolgång/utveckling som möjligt. Helt individuellt och oberoende av budgeten. Detta sker en gång per år efter rambudgetens fastställande men innan detaljbudgeten för BUN. När individstöd fördelats så sker övrig detaljbudgetering. En behovsbedömning av Resurscentrum bör även vara ett legitimt skäl för att en budget överskrids i de fall det kommer nya elever med särskilda behov under året.

Alternativet är exakt som ovanstående, fast helt utan individrelaterade pengar. Alla pengar fördelat i elevpeng+salsa men varje enhet är skyldiga att uppfylla av Resurscentrum fastslaget resursbehov.

För mig kvarstår några frågor...
Vad är Hannes faktiska behov av stöd? I det tidigare systemet när man gick på diagnoser så bedömde man att han behövde heltid. Nu har Resurscentrum efter prioritering bidragit med en halvtid och enheten har (än så länge) bestämt att hans avdelning bara får en halvtid totalt. Vad är rätt? Lars Borg sa att Resurscentrum skulle kunna hjälpa till med att ge råd kring vad som behövs. Det är väl nästa steg att få enheten att köpa det.

...och detta är svårt att få till på ett sådant sätt att det inte missförstås...

Hur väger man en livslång och svår utvecklingsstörning, som Downs syndrom, mot de många ansökningarna som kommer in på ADHD-liknande problematik? Jag kan, även när jag försöker bortse från mina tankar som förälder, inte riktigt acceptera att Hannes inte får fullt stöd från Resurscentrum (eller för den delen Anton, som det stod i tidningen) om anledningen är att man av okänd anledning (bokstavligen eftersom underlaget saknas) har tilldelat stöd för koncentrationsstörningar och impulskontrollproblematik etc.

Jag försöker absolut inte nedvärdera ADHD-symptom, men Hannes problem är så grava att om de inte konstant aktivt arbetas med i princip påverkar hans möjligheter att överhuvudtaget leva ett självständigt liv, medan ADHD "endast" är begränsande och problematiskt, kan vara temporärt och till viss del behandlingsbart. Är det då rimligt att barn med mycket stora problem lämnas över till enheternas prioritering utan fullständigt täckt behov med centrala medel?

Så... tillbaka till det där med att vara naturvetenskapligt sinnad byråkrat.

Jag förväntar mig strikta, exakta, transparenta bedömningar med ett tydligt pappersspår från det ögonblick ärendet startas till det att det tar slut. Det saknas uppenbarligen i hanteringen av stöd till barn med särskilda behov och varför det är så är för mig fortfarande ett mysterium.

Skolinspektionen nästa?

måndag 5 juli 2010 · Comments

Nu tror jag att jag förstår...

Se först detta inlägg om du inte läst det, annars greppar du nog inte hela detta inlägg.

Anledningen till att stödet till barn med särskilda behov nu skärs ned är detta stycke text i ett tjänsteutlåtande i BUN §204 från november 2009...

"Totalt 18,7 miljoner kronor fördelas enligt ”salsa-modellen” för 2010 jämfört med 13,9 mkr 2009. En omfördelning har gjorts inom likvärdighetsgarantin så att medel fördelade efter SALSA-modellen ökats med ca 5 mkr i förhållande till 2009 års budget och den individuellt sökbara delen har minskat med motsvarande belopp."
Det betyder alltså en sänkning av den individrelaterade likvärdighetsgarantin till 7 miljoner för 2009, 40% alltså. I kombination med att antal ansökningar verkar vara några fler så blir alltså konsekvensen att resurserna dras ned med 50%... i Hannes fall från heltidsstöd till halvtidsstöd.

Har majoriteten fattat detta?!

Det betyder i praktiken att en skola som har många barn med särskilda behov, som inte är socioekonomiskt kopplade (dvs dålig kostnadstäckning från Salsa), inte får täckning för det extra stödbehov barnen har. Det blir alltså en konkurrenssituation mellan de "normala" barnen och barnen med särskilda behov. I Hannes fall så skedde prioriteringen alltså till hans nackdel.

Detta är dock inte det värsta...

Det värsta är att det enligt muntlig uppgift från Lars Borg på Resurscentrum inte finns något dokumenterat bedömningsunderlag. Det som finns är enhetens ansökan och sedan en sammanställning över vilka resurser enheterna fått för respektive barn. De mellansteg som måste finnas (möten? tjänstemannautredningar? etc? )saknar dokumentation. Hur rättsäkert är det?

Uppfylls skollagens kap 2a 3§ om man gör en relativ fördelning av stöd till enskilda barn för att hålla budget?

Så om jag ska förstå varför Hannes inte bedömdes behöva heltidstöd, t.ex. i jämförelse med barn med koncentrationssvårigheter (möjlig ADHD)så måste jag begära ut samtliga ansökningar från enheterna, detaljstudera dessa och försöka förstå hur man gjort bedömningen. Teoretiskt och praktiskt omöjligt, samt moraliskt tveksamt.

Jag ska fundera på detta under veckan men nu lutar jag åt en anmälan till Skolinpektionen, både i Hannes specifika fall gällande bristfälligt underlag (ingen kontakt med oss och inte heller Habiliteringen verkar det som) och pga bristande rättssäkerhet/transparens i bedömningsarbetet.

Jag har ju en tradition att bygga på (JÄMO-anmälde kommunen för några år sedan pga bristande jämställdhetsarbete)... ;-)

Ingen yrkesarmé tack!

torsdag 1 juli 2010 · Comments

Även om jag i själ och hjärta är pacifist så är jag det inte i ideologisk bemärkelse. Det finns situationer där våld måste bemötas med våld, t.ex. om en ny nazistisk krigsherre sveper över Europa. Att då med icke-våldsmetoder försöka rädda utsatta grupper är dömt att misslyckas (...och Gandhis metod mot en brutal kolonialmakt fungerade endast pga det underliggande hotet om massivt våld från en undertryckt befolkning). Det är dock inte samma sak som att vi tyst ska acceptera att vi sätts att döda människor baserat endast på någon hög herres idé om hur världen ska se ut.

Jag gjorde inte värnplikten då jag på allvar aldrig skulle kunna se att jag utan en längre tvekan skulle skjuta en annan människa utifrån att en officer sa att jag skulle göra det. Jag insåg på egen hand att det gör mig rätt olämplig som soldat (det var inte lika lätt att övertyga de som bestämmer vid mönstringen som jag förväntat mig). Så här i efterhand så har jag många gånger tänkt att jag borde hållit tyst om det och gjort värnplikten, det hade å andra sidan varit rätt oärligt och visst slöseri med skattebetalarnas pengar.

En radda äldre(?) män går idag på SvD:s debattsida till försvar för värnplikten. Jag förstår dem till viss del.

En militär bestående av yrkesskadade soldater som ser sig som en separat del av samhället är ett gigantiskt hot mot demokratin. Det är väl en sak om deras erfarenheter består av att hjälpa till vid översvämningar och annat. Tyvärr är ju svensk militär numera krigsförande. Vårt försvar kommer alltså bestå av frivilliga krigsnissar som lockats in i en psykologisk och moraliskt nedbrytande arbetsmiljö med hjälp av klatschiga reklamkampanjer. Nej tack! Det finns ju vad jag förstår en säkerhetsventil i att anställningen som militär är på kort tid. Inte så kul för de som väljer den banan men kanske bättre för oss andra. (Ur arbetsrättslig synvinkel så ser jag iofs det förfarandet som fullständigt förkastligt)

Sverige är neutrala, jag förväntar mig att vi fortsätter vara det. Vi kommer å andra sidan aldrig kunna försvara vårt land mot något större angrepp på egen hand, vilket också uppenbart inte heller var tanken då vi alltid har haft ett samarbete med NATO (hur neutralt det nu är).

Jag har aldrig riktigt förstått hur det gamla invasionsförsvaret var tänkt, men min bild har alltid varit att efter en initial försvarslinje brustit så skulle en folkligt baserad värnpliktsarmé mer eller mindre spontant gå över till något liknande gerillakrigföring. Det är med nedlagd värnplikt knappast omöjligt, men lär väl å andra sidan vara betydligt svårare att få någon sorts organisation för, speciellt om även hemvärnet dras ned.

Värnplikten borde vara kvar. Jämförelsen med skolplikten (som i SvD-artikeln) är inte strålande, men ändå inte helt fel. Vissa saker får man ställa upp på som medborgare. Att hela befolkningen (oavsett kön) mönstrar och de av dem som är lämpliga (och då inte uteslutande de som vill) får grundläggande militär utbildning för att vid ett eventuellt behov kunna mobiliseras ser jag som en sådan sak. Sådana som jag, som inte är lämpliga, ”slipper”.

...och självklart bör Sveriges militära engagemang i andra länder för att hjälpa USA att behålla sig allt mer krampaktiga grepp om världsherraväldet upphöra.

Valfrihetsbacklash?

onsdag 30 juni 2010 · Comments

Läser i SvD att Rödgröna är störst bland de unga, inte så förvånande. Det som är intressant är slutklämmen på artikeln där en annan undersökning tas upp.

Att det inte är någon vänstervåg i samhället känns rätt uppenbart. Det framstår som en acceptans för kapitalistisk marknadsekonomi och kanske någon sorts individualistiskt isoleringstänkande är inpräntat hos många unga. Det är ju inte så konstigt då även socialdemokraterna har blivit mycket mer individualistiska med sitt ofta varma stöd till konkurrensutsättning och friskolor.

Att ungdomar ser livet med ett socialkonservativt filter framför ögonen är kanske inte heller så konstigt, efter skapandet av ”De nya moderaterna” så är ju de två dominerande partierna ganska socialkonservativa (utan den kristdemokratiska moralistiska inriktningen). Moderaterna försvarar nu mycket av de viktiga trygghetssystemen och Sossarna har släppt en del, vilket gör att de möts i en konserverande mitt.

Jag ser också ungdomarnas inställning som en backlash på valfrihetsrevolutionen. Med mycket påtvingade valmöjligheter (som påstås styra ens framtid), hög ungdomsarbetslöshet och omfattande diskussioner om nedmonterade trygghetssystem så har de inte fått en stabil grund att stå på i början på sina liv och har därmed mer mentalt behov av stabilitet, trygghet, traditioner och en tro på en bättre framtid (därav stödet för mp).

Noterar också att jag, född 1974, inte behöver räkna mig in i gruppen av globaliserade framgångs- och karriärstokiga 80-talister.

Socialkonservatism är en cementerande ideologi. Det är bara att hoppas på att det flummigt gröna inslaget fortsätter att vara starkt.

Det är något som inte riktigt stämmer...

tisdag 29 juni 2010 · 4 kommentarer

[Detta är min tolkning av förloppet. Personer som mot förmodan känner sig felaktigt tolkade eller allmänt påhoppade får höra av sig så korrigerar jag vid behov]

Om du som läser har varit här förut har du kanske inte missat att vår son Hannes har Downs syndrom. Om inte så innebär det i sammanfattning att han har inlärnings- och språksvårigheter, samt har vissa motoriska problem från överrörliga leder och förstås en utvecklingsstörning som gör att hans år tar längre tid.

Sen han började förskolan har hans avdelning haft en sk. resursperson på heltid. Det innebär i praktiken att avdelningen har en barnskötare extra för att ge Hannes det stöd som behövs och inte minst för att ge den övriga personalen en typ av avlastning så att det extra arbete som Hannes medför inte går ut över de andra barnen. Hon är även resurs för att tillhandahålla teckenförstärkt tal (dvs att man tecknar i princip enklare teckenspråk samtidigt som man talar).

I början av juni fick vi besked via förskolan att Hannes avdelnings resurs hade minskats till halvtid. Inte utan att jag fick lite hicka när jag fick höra det.

Först pratade jag med rektorn på Hannes förskoleenhet. Hon visste inte så mycket om den exakta bakgrunden till det hela men sa att resurspersonen skulle vara kvar på heltid, men då halvtid som vanlig personal (dvs en annan halvtidstjänst försvann). Hon sa också att vi (dvs vi som föräldrar, förskolan och Hannes) hade tur som kunde behålla resurspersonen. Det var neddragningar över hela linjen från Resurscentrum och flera rektorskollegor var väldigt fundersamma hur det hela skulle gå ihop utan varsel.

Nästa på listan var enhetschefen på Resurscentrum. Han lät rätt så svävande kring vad det hela berodde på men han var säker på att det inte var en generell neddragning. Det kunde bero på att Resurscentrum nu hade gjort bedömningarna på ett annat sätt. Jag tolkade det som att det nu var mer ”rättssäkra” beslut med mer expertpersonal inblandade. Han sa också att Resurscentrum inte fördelade några pengar utan helt enkelt bidrog med en behovsbedömning och prioriteringshjälp för resten av barn- och utbildningsförvaltningen. Samtidigt sa han att pengarna för den individuella likvärdighetsgarantin kanske var slut (vilket jag tycker kopplar dåligt till det andra). Av någon anledning så lämnade jag det där och funderade lite till.

Kom någon vecka senare fram till att jag måste begära ut beslutet och underlaget för att få någon rätsida på det hela.

En sak jag inte förstår är att rektorerna ser det som att Resurscentrum har dragit in pengar, pengar som Resurscentrum inte anser sig ha. Resurscentrum säger att det inte är en generell neddragning, ändå är det uppenbarligen fler som drabbats utan förklaring och rektorerna ser det som en generell ändring.

Försökte begära ut handlingarna från Resurscentrum i mitten av juni. Chefen var då på semester och ingen kunde få fram handlingarna. Man hänvisade till bitr chef på förvaltningen. Den bitr chefen beskrev samma bild som resurscentrums chef hade gjort, i princip vad han säger i tidningen idag. Han skulle däremot leta efter handlingarna och höra av sig till mig.

Idag den 29 juni (typ 12 dagar utöver rimlig tid för att lämna ut handlingar) så tröttnade jag och mailade lite hit och dit i kommunen för att påpeka att jag nu faktiskt förväntar mig att handlingarna skulle dyka upp. Hade jag på mitt jobb på länsstyrelsen varit så här långsam med att lämna ut handlingar efter begäran hade chefsjuristen hängt mig från flaggstången. Blev sedan uppringd av en handläggare på resurscentrum som sa att chefen var tillbaka på måndag och då skulle han höra av sig till mig med antingen information eller handlingarna. Tack... det blir intressant. Det är dock JK-varning på handläggningstiden, men bättre sent än aldrig.

Saker för mig att tänka på/ta reda på...

1.Hur kan man budgetera likvärdighetspengar? Antingen ges barn med särskilda behov samma förutsättningar eller inte. Tar budgeten slut och det får praktiska konsekvenser så bryter kommunen mot lagen.
2.Varför har Resurscentrum uppenbarligen omvärderat flera barn utan att föräldrarna och personal på aktuella enheter varit informerade? Varifrån kommer underlaget för omvärderingen?
3.Tar Resurscentrum hänsyn till befintlig budget när man bedömer behov?
4.Hur kompenseras enheter med barn med särskilda behov ifall det inte finns centrala resurser? Det finns ju pengar för likvärdigher, vem fördelar de pengarna?
5.Har detta något samband med den omjustering av BUNs budget för dessa frågor som skedde häromsistens? Jag såg vid det tillfället inga sådana här konsekvenser (fast det fanns väl ingen konsekvensanalys förstås)
6.Varför ser rektorerna Resurscentrums beslut som direkt pengafördelning om Resurscentrum inte förfogar över centrala medel?
7.Hur kan en situation som inte är en neddragning riskera att resultera i varsel?

Rasistiska puckon på nätet…

onsdag 23 juni 2010 · Comments

Ja! Jag är fullständigt medveten om att de säkert finns en inte oansenlig andel av denna blogs besökare som säger samma sak om mig (inte rasist, men pucko), men jag…

…tycker inte det är ok att gravida 14-åringar avvisas. Det är fan inte ok att flytta dem från den kommun där de är bosatta (där socialt nätverk, mödravårdcentral, skola etc. finns)!

FJORTON ÅR!!! PUCKADE &%¤&! IDIOTER!!

…har förstått att ensamkommande flyktingbarn inte kan agera sk. ”ankare”. Normalt har inte ens deras närmsta släktingar (mamma, pappa, syskon) möjlighet att flytta hit som anhöriginvandring.

…har fattat att Sverige är usla på att dra nytta av den kompetens, initiativförmåga och mod som många av de barnen visat i att överhuvudtaget ta sig hit.

…har fattat att ensamkommande flyktingbarn trots allt lyckas riktigt bra här.

…skäms i djupet av min skäl för de rasistiska puckon som har mage att kalla sig svenskar. Jag är nationalist ut i fingerspetsarna men mitt Sverige är solidaritet och medkänsla, inte bara ett namn att slänga sig med. Till och med ”de nya moderaterna” verkar ju nästan ha fattat det.

I en värld där inte mycket fungerar bra, där barn dör och far illa överallt så kan väl Sverige få vara ett ljus i mörkret. Är det för mycket begärt?

Som statligt anställd och förtroendevald inom ST lider jag också med de handläggare som försöker hitta kryphålen utan att lyckas. Grunden för praxis och lagar skapas när en majoritet väljer att göra på ett visst sätt tills det blir accepterat. Skulle en linjechef avskeda en handläggare som blankvägrar att skriva ett beslut som innebär avvisning av en gravid 14-åring? Om alla handläggarna vägrar? Om skyddsombuden stoppar arbetet pga den allvarliga störning av den psykosociala arbetsmiljön som ett sådant beslut innebär? Hur lever man med sig själv om man som socionom sitter och tvingas skriva ett beslutsförslag som innebär att en gravid flicka avvisas tillbaka till ett liv på gatan i Italien? Vad innebär det i längden för ens mentala hälsa?

Men…

Jag har egentligen ingenting att gå på då jag inte sett beslutsunderlaget, utan bara läst tidningen. Så jag är också ett pucko. Det bryr jag mig iofs inte ett spår om. Den som inte får lite mental hicka av att se rubriken ” 14-årig gravid flicka avvisas från Sverige” är inte en människa jag förstår mig på.

Kapitalist-4%, kan den effekten rädda regeringen?

lördag 19 juni 2010 · Comments

Skop är enligt mig inte ett vidare tillförlitligt opinionsundersökningsföretag. Mitt intryck är att resultaten fladdrar hur som helst för de mindre partierna. De ger dock väldigt stabila resultat för moderaterna. Nu har de också fått med vindkantringen i opinionen.

[Ok, Voronov... om du läser detta så får jag väl erkänna att det börjar se ut som en riktig opinionssvängning med tanke på hur lång tid det är mellan den första som förespådde Moderaternas och S omsvängning och Skops. Vi får väl se när SIFO och Synovate kommer nästa gång. Iofs hade skop med början av moderaternas ökning i förra mätningen, men inte S dipp. Med tanke på att M i skops mätningar tidigare legat stilla som en sten så betyder ökning i två mätningar efter varandra något. Kris/Reinfeldt/Borg-effekt?]

Det som är intressant med mätningen är att Moderaterna äter upp sina allianspartners, speciellt laissez-faire kapitalistiska stureplansbönder och wanna-be-folkliga jönköpingshögern. Om Socialdemokraterna var i samma situation som M skulle även V ligga risigt till (därför gillar jag inte "de rödgröna"-projektet, men det är en annan sak, vad jag tycker om det kan ni se här).

Om Moderaterna äter upp sina allianspartner så vinner vi. Just nu är opinionen enligt skop 40,7 för alliansen mot 46,7 för de rödgröna. Det tråkiga är väl att hela 13,6 % av de röstberättigade stöder partier som enligt skop inte får plats i riksdagen. Jag gråter väl iofs inga tårar över varken C, Kd eller SD... men det känns inte rätt, det är bättre att vinna rent. (Tänk om alliansen får flest röster men pga att C och Kd åker ur så vinner vi (de rödgröna). Det blir väl dödsstöten för blockallianstanken vilket är bra, men det underminerar regeringens mandat).

Om man väljer mellan Kd och M och en röst på Kd riskerar vara förlorad och en anledning till att regeringen förlorar makten... lägger man då rösten på Kd? Det är här som opinionsundersökningarnas påverkan är ytterst olycklig (för demokratin).

Vänsterpartiets väljare kunde luta sig på kamrat-4% och lita på att rösterna inte blev bortkastade. Finns motsvarande för högern? En "kapitalist-4%"... jag är lite skeptisk.

Ytterligare ett partitest - Varför jag inte blev 100% vänsterpartist

fredag 18 juni 2010 · Comments

Ibland undrar jag, men för det mesta inte, varför jag aldrig får högre än omkring 80+ % som vänsterpartist. DNs ”nya” test (samma tråkiga gamla frågor som finns i alla test, som tur var är det en mycket snabb applikation, man blixtrar igenom frågorna) har den roliga funktionen att man kan jämföra partiernas svar med sina egna. Då kan man ju om inte annat göra viktningen (som saknas i DNs test) på ett lite mer
manuellt sätt.

Jag blev 89% V… inget överraskning, tom. lite högre än normalt (och S känns lågt). Detta är min redogörelse med argument till vad de avvikande 11% var för något.

Påstående 7: Diesel och bensinskatterna bör höjas.

Jo, visst ska de höjas. Jag vänder mig dock emot tanken att det skulle lösa Sveriges bidrag till växthuseffekten.

Jag gillar inte heller ”marknadslösningar” där man genom att göra en produkt dyrare styr bort användning. Om inte annat för att det missgynnar de som antingen inte kan välja bort och gynnar de som har pengar nog att strunta i att det kostar extra. Föreslagna skattenivåhöjningar är också så låga att de bara kommer strula till det för fattiga människor istället för att ha en reell effekt på bilåkandet.

Jag skulle hellre ha typ ett nationellt bensinkort, för att kunna plocka in bensinskatten i deklarationen och inkomstkoppla den. Nästa steg skulle kunna vara någon sorts motbokssystem där man helt enkelt ransonerade tilldelad mängd för de som bor i t.ex. Stockholm. (…kanske är läge att påminna om att ni uppretade stockholmare bör läsa bloggbeskrivningen).

Påstående 14: Det bör införas en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring för alla löntagare.

Jag är fortfarande förundrad över att det är högern som förespråkat tvingande allmänna försäkringssystem. Mina spekulationer kring varför a-kassan bör vara ett socialförsäkringssystem kan du se här…

Påstående 16: Återinfört friår

Det är ett sätt att dela på arbeten och ge lite fotfäste åt folk utan arbetsmarknadskontakt. Jag kan inte ställa mig helt avvisande till tanken, även om det knappast är något jag skulle prioritera i första taget.

Påstående 19: Fler öronmärkta månader i föräldraförsäkringen

Jag är naiv, envis och fackligt förtroendevald. Jag fullständigt blankvägrar att acceptera att inte löneskillnader kan utraderas utan tvångsåtgärder. Vi som löneförhandlar för facken måste kunna göra ett bättre jobb än så här.

Påstående 22: Kvotering till bolagsstyrelser

Jag skiter fullständigt i bolagsstyrelsers sammansättning. Om det finns bolag som är så korkade att de inte fattar att en brett sammansatt styrelse (där kön är en faktor) är bra så är det ju tråkigt för dem. Har vi rätt så kommer de företagen göra sämre resultat. Jag kan däremot inte se någon som helst jämställdhetseffekt av att det blir fler kvinnor i bolagsstyrelserna, mer än på en teoretisk nivå.

Påstående 24: Rätt att fritt sprida och ladda ned upphovsrättsskyddat material.

Jag tycker inte att det ska vara straffbart. Jag tycker att musik och filmindustrin skjuter sig i foten utan like, men… det betyder ju inte att jag tycker att det är en strålande idé att sprida material som upphovsmannen inte vill ha spritt. Det gäller kanske speciellt musik och böcker som för mig känns mer personligt än film. Om upphovsmannen är död eller om musiken blivit ”abandonware” så har jag inget som helst problem med det.

Flest träffar senaste månaden