Klimatfiaskot blev ännu större...

lördag 16 januari 2010 ·

Enligt Ekot verkar EU vara på väg att backa från sina patetiska åtaganden angående koldioxidutsläppsminskning. Andreas "vargmördaren" Carlgren (c) skrev "Världen var redo. Det har skett en stor politisk molisering och i Europa är opinionstrycket stort. Men världens ledare var inte mogna att göra det som planeten kräver." på sin blogg på aftonbladet. Det verkar som om EU inte heller är mogna att ta sitt ansvar och göra som planeten kräver. (Grundproblemet är väl att planeten inte kräver något, inte heller gör befolkningen på den. Hur många kräver att få sina liv mer omständiga, mindre materialistiska och på kort sikt sämre? Inte många när det väl kommer till kritan)

Är vi tillbaka igen på individuellt ansvar om nationerna sviker? Där aktiva konsumenter gör den stora insatsen. Nu får vi som tror att det är ett problem att öka på växthusgaserna i atmosfären göra vad vi kan, eller? Man kan ju göra en hel del förstås. Sänka temperaturen inne, minska användningen av elektrisk apparater, inte köpa mer mat än vad vi gör av med, köpa klimatsmarta varor (hur man nu ska få tid att samla på sig info om produkter)... men...

Vi har ett samhälle där det är svårt att få in miljömedvetenheten. Många av oss pendlar till jobbet, pendlar ganska långt. Samtidigt så har många "flexibla" anställningar där osäkerheten gör att det inte går att rota upp sig varje gång man byter jobb för en tid, eller... det är klart det går, det blir bara lite besvärligare.

I jämförelse med vad folk på Haiti har stått ut med år efter år, och i den pågående katastrofen, är de problem vi möter när vi ska klimatanpassa våra liv så patetiska att det gör mig rätt förvånad och skamsen över att jag själv så brutalt misslyckas.

Det skulle inte vara något problem överhuvudtaget att drastiskt minska vår energiförbrukning. Det skulle förstås innebära att det samhälle vi har med bilberoende, minutpassning av livet, elektronifieringen av allt etc skulle behövas ställas på huvudet. Likaså måste man tydligare välja mellan arbete och fritid/familj då transporter till och från arbete och annat kommer ta mycket längre tid om man ska utnyttja fötterna eller cykel etc i kombination med kollektivtrafik istället för att köra bil. 6-timmarsdag skulle kunna vara lämpligt.

Jag har länge tänkt att jag ska köpa en cykelkärra och cykla med barnen till dagis. Första året jag bodde här ute hade jag ingen bil överhuvudtaget (nu har vi två) så det är klart det går, även om det är enklare när man är en singelpersonshushåll och inte en 3-barnsfamilj. Det är ju bara knappt en mil till dagis så på det stora hela är det rätt fjantigt... så... varför åker jag fortfarande bil? Det måste ha gått 3 år sedan jag fick tanken först gången. Svaret är enkelt. Bekvämlighet, lathet, för mycket hänsynstagande till andra personer (läs fru och barn).

Därför är jag väldigt skeptisk till att individuella åtgärder någonsin kommer ha tillräcklig effekt. Jag vägrar att tro att jag är slappare än befolkningen i gemen. Är också nästan lika skeptisk till att seriösa åtgärder på samhällsnivå kommer kunna genomföras. De som försöker tillräckligt kommer inte sitta kvar vid makten efterföljande val. De kommer ställa till ett elände för folk på kort sikt och inte ha en enda positiv faktor att peka på som resultat. Det vinner man inte val på. Enskilda partier kan klara det, men knappast en politisk majoritet.

2 kommentarer:

Mats Werner sa...
16 januari 2010 22:40  

Insikt kan ibland vara väldigt smärtsam, David!

Välkommen till verkligheten!

Det ÄR inget lätt problem och det går inte att lösa med ideologier. Men kanske är det också så att problemet i realiteten inte ens existerar utan att det bara är människans förmätenhet som fått oss att tro att vi kan påverka skeenden som är så oändligt mycket större än vi ens kan fatta.

David sa...
19 januari 2010 06:40  

Problemet som jag ser det är för lite ideologi och för mycket egoism...

En liten tuva kan stjälpa ett stort lass. Jag har inte svårt att tro att vi kan sätta igång ett litet förlopp som genom kedjeeffekter ger (i mänsklig skala) enorma konsekvenser. Allt är relativt. Vad bryr sig universum om att jorden blir till Mars? Liv finns redan här, mikroorganismer som klarar Marsliknande förhållanden finns redan här. Jag har egentligen inga problem med att lämna jorden till krypen.

Flest träffar senaste månaden