Tvingas vi acceptera pig-avdraget?

söndag 28 februari 2010 · 3 kommentarer

Det är med viss förskräckelse som jag noterar att vi riskerar att tvingas acceptera pig-avdraget, eller "RUT-avdraget" som det kallas för som försök att göra det kopplat till ROT-avdraget och mer accepterat.

Illusionen att ROT och RUT-avdragen är likvärdiga. Att det är att nedvärdera traditionellt kvinnliga arbetsuppgifter som städning och barnpassning om man inte tycker att det är sak samma att städa någons golv som att lägga det.

Nu ser vi ju att socialdemokraterna är splittrade, med partiledaren på fel sida. Miljöpartiet gillar ju pigavdraget och har alltid gjort det, men jag noterar till min förvåning att de verkar ha svängt.

Hade en diskussion med min fru om detta. Hennes kommentar på att V kanske tvingas acceptera någon form av pigavdrag var ett upprört "But WHY!!? Why should we use our taxes to benefit rich people and force poor people to work as servants?!" (Som relativt nybliven svensk så har hon en tendens till att byta till engelska när hon blir upprörd). [Det är också intressant att hon som var rabiat kapitalist och individualist när vi träffades första gången efter snart sex år med mig blivit lika rabiat rödstrumpa och kommunist (även om hon som taiwanes aldrig skulle kunna acceptera den titeln)]

Det är skillnad på att bygga någons hus och att städa det. Att göra en tjänst åt någon som de av olika skäl helt enkelt inte är kvalificerade att göra (som att bygga hus) ger mer respekt och egenvärde än vad det ger att utföra en tjänst som helt enkelt blivit nedprioriterad (som att städa eller skotta snö) för att annat anses viktigare. Det är bara att acceptera att det inte ger status att städa någons hem. Det drabbar också barnen i familjer där de kanske går i samma klass som barnen i hushåll där ens mamma städar. Det ger inte status att göra något som andra ansett vara av mindre betydelse än deras egna jobb.

Genom att skapa en tjänsteklass skapar vi ett uppdelat samhälle med en tredje klassens innevånare. Vi använder skattepengar till att finansiera rika (för ingen annan har råd, ett skatteavdrag gör bara någon märkbar nytta om man betalar statlig skatt) människors övertid eller lyxliv istället för att göra mer resurser tillgängliga till komvux och andra åtgärder för att skapa kvalificerade arbeten. Komvux i Strängnäs tar bort utbildningarna i kemi och biologi för att man inte har resurser till lärare och laboratorieplatser i förhållande till antalet elever, där ryker lite arbetskraft åt Strängnäs Biotech Valley.

Även om man kan argumentera för att ett arbete inom den hushållsnära sektorn kostar staten lite mindre än vad man får in (har läst ett antal rapporter om det hela och det väger väl iofs kanske över lite för att det faktiskt kostar mer än vad man får in, speciellt om man läser de objektiva) så glömmer man då indirekta effekter. Om man satsar pengarna på t.ex. komvux så ger man kvalificerad arbetskraft till industri och andra arbeten som genererar arbete åt andra. Jämför med beräkningarna kring vad en nedläggning av SAAB skulle kosta och vad varje arbete på SAAB genererade i arbeten på andra arbetsplatser. Hur många arbeten ger en hushållsnära tjänst som indirekt effekt? Vi låser genom avdraget fast personer som skulle kunna vara arbetskraft i mer högproduktiva arbeten, något som skulle gynnas dem och landet som helhet.

Varför är vi motståndare till obligatorisk a-kassa?

fredag 26 februari 2010 · 1 kommentarer

Varför är (v)i emot obligatorisk a-kassa? Varför är generellt sett fackföreningen emot en obligatorisk a-kassa? Varför är högern för?

Jag har nu försökt läsa på argumenten emot och de är rätt usla ur vänsterperspektiv, tänkte utgå från min centralorganisations (TCO) argument.

En obligatorisk a-kassa blir totalt sett dyrare för individen. I dagens frivilliga system så kan man faktiskt gå ur a-kassan om man bedömer att man inte behöver någon arbetslöshetsförsäkring eller inte uppfyller villkoren. Det kommer man inte att kunna i ett obligatoriskt system, som går ut på att alla måste betala fastän det inte är säkert att man kan få någon ersättning.”

Va? Jag trodde att grundtanken i alla försäkringar var att riskbilden sprids. Att de som har så stark ställning på arbetsmarknaden att de inte känner att de behöver en arbetslöshetsförsäkring går ur gynnar knappast de som behöver försäkringen mest. Idag är det två grupper som går ur a-kassan, de som tror sig inte behöva den och de som inte har råd. Hur gynnas den senare gruppen av detta system?

Varför står (v)i bakom detta? Är vi inte för obligatorier för att skydda de som behöver samhällets stöd mest... eller ska vi göra socialförsäkringen frivillig också? Så att de som inte behöver den får det billigare? Varför inte låta par i barnafödande ålder skaffa barnfödandeförsäkring, då kan vi göra föräldraförsäkringen frivillig också så att de som inte tänker ha barn slipper betala? Detta är inte vänsterpolitik. Som facklig företrädare är jag är ytterst bekymrad över att TCO driver denna linje.

Ett obligatorium ger den försäkrade sämre service. Dagens a-kassor har i de flesta fall en koppling till den bransch som dess medlemmar jobbar i. Handläggningstiderna i dagens kassor är också korta om man jämför med myndigheter som har liknande uppgifter. Med en helt obligatorisk a-kassa måste administrationen läggas över på en statlig myndighet. Då kommer branschkännedom och branschkoppling att förloras.”

Varför? Kan man inte ha statliga a-kassor med branschindelning? Som statligt anställd och aktiv i statstjänstemännens fackförbund så förstår jag inte riktigt vad min centralorganisation säger. Menar de på allvar att vi inom statlig sektor generellt sett är mindre effektiva och allmänt slappa? Om det finns sådana effekter så beror det på arbetsgivarens usla personalpolitik.

Den fackliga organisationsgraden kommer att falla med en obligatorisk a-kassa vilket försvagar den vanlige löntagarens ställning i arbetslivet. De länder som har lämnat den frivilligt statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen har sett ett stort tapp i facklig anslutningsgrad. ”

Ehhh... ok om ni säger det så.. Det är väl tråkigt, men ska vi ha en aktiv och engagerad fackförening så kan den väl inte dopas av att folk är med av slentrian som bihang till akassan. Jag skulle också säga att det är 80%-av-lönen-extraförsäkringen som finns i fackförbunden som i sådant fall är anledningen till att folk är med för försäkringens skull. Inte sjutton är det för a-kassans skull... man kan ju lika gärna vara med i alfakassan (om det inte vore för att den är dyrare pga regeringens osolidariska regler).

Flera förespråkare för ett obligatorium hänvisar till att sjukförsäkringen är obligatorisk och att arbetslöshetsförsäkringen då också borde vara det. Men dessa personer har inte tagit till sig att arbetslöshetsförsäkringen har andra syften än sjukförsäkringen. Tanken är att den som förlorar jobbet inte bara ska få inkomstbortfall under tiden, a-kassan är även en viktig del i arbetsmarknadspolitiken för att matchningen på arbetsmarknaden ska fungera. Den har även en viktig funktion i att fungera som en omställningsförsäkring för att underlätta omvandlingen av arbetslivet. För att detta skall fungera är det viktigt att det finns branschkännedom bland dem som administrerar försäkringen. ” - TCO

Detta är inte argument kring obligatorisk akassa eller inte. Vad är felet med en solidariskt finansierad omställningsförsäkring? Att vi statstjänstemännen är usla handläggare, eller vad menar TCO? Vem har sagt att en statligt finansierad obligatorisk akassa inte kan vara branschindelad? Sjukförsäkringens syfte är att hjälpa personer under en omställning från frisk till sjuk till frisk. A-kassans syfte är att hjälpa personer under en omställning från jobb till arbetslös till jobb. Vad sjutton menar TCO skulle vara skillnaden? Vad har a-kassans finansiering att göra med matchningen på arbetsmarknaden att göra? Är det någon skillnad om TCOs förbunds medlemmar betalar in en avgift för att betala a-kassans verksamhet eller om TCOs förbunds medlemmar betalar motsvarande summa i skatt för att betala a-kassans verksamhet? En obligatorisk a-kassa är inte en borttagen a-kassa.

Josefin Brink (V) svarar på lite frågor i en svd-artikel förförra året. Vet inte om hon har ändrat sig sen dess, men jag har inte sett något om det.

”Vänsterpartiet är i grunden emot en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

- Huvudskälet till vårt motstånd är att kopplingen mellan a-kassan och facket har varit historiskt viktig, det är en del av den svenska modellen och en förklaring till den höga fackliga organisationsgrad som vi har, säger Brink.”

... så har det alltid varit...

Som facklig företrädare först inom Unionen och nu inom ST så har jag aldrig hört någon säga att de är med i facket pga a-kassan. Tvärt om så är ju Unionens fackliga företrädare väldigt tydliga med att de har inget med a-kassan att göra och kan inte påverka beslut eller lämna yttranden. Det är återigen den sk. inkomstförsäkringen som garanterar 80% av lönen oavsett lön som är det som i sådant fall drar. Sådana extra försäkringar har ju inget med a-kassan i sig att göra utan organiseras och finansieras av fackföreningarna själva. Vi har också föreningsfrihet i Sverige. Man får vara med i vilket fack man vill och ändå tillhöra ett annat facks akassa. Det är väl inte så populärt, men helt lagligt och möjligt.

Hon hänvisar till att tiotusentals personer straffat ut sig själva från a-kassan efter årsskiftet. Om det beror på regeringens skärpta regler och höjda avgifter, att människor inte anser sig ha råd att vara med, så kan ett obligatorium innebära att människor i stället lämnar facket, anser hon.

Nej, en solidariskt finansierad försäkring kan aldrig bli för dyr. Folk som inte känt att de har råd har alltid stått utanför a-kassan. Regeringens regler har förstärkt den effekten på ett katastrofalt sätt men det går inte att undkomma att nuvarande system med frivillig a-kassa straffar ut de människor som vi vill skydda.

- Det finns dessutom en mängd komplikationer med en obligatorisk a-kassa. Vilka ska omfattas? Hur ska avgränsningen göras? Med dagens strängare regler innebär det ju att många kommer att få betala avgiften utan att ha rätt till ersättning, eftersom de inte lever upp till reglerna. Vem ska administrera försäkringen? Ska det bli en del av socialförsäkringssystemet? undrar Josefin Brink.

Är detta ett problem? Vem har sagt att reglerna behöver ändras om det är obligatoriskt istället för frivilligt? Varför måste nuvarande a-kassor sluta att administrera akassan bara för att den blir skattefinansierad och obligatorisk?

Jag ser bara fördelar med att ha en obligatorisk akassa, förutsatt att den är skattefinansierad. Då betalar man det man borde, inte utifrån att man tillhör en bransch med hög arbetslöshet. Då kan inte högerbroilers med rika föräldrar skippa akassan och göra kostnaden högre för de som knappt inte har råd att betala.

...men...

Någonstans måste jag ha tänkt fel. Varför förespråkar moderater (exkl finansministern) och Fp obligatorium medan V och S förespråkar frivillighet? Vad är skillnaden på obligatoriska kåravgifter, allmän sjukförsäkring, allmän pension och obligatorisk a-kassa? Är det helt enkelt pga att fackföreningen (av för mig ofattbar anledning) står på en sida... så alla fackföreningsfientliga (mp, borgerliga) hamnar på ena sidan med S och V på andra sidan av tradition?

En stark a-kassa som garanterar alla en trygghet i att våga kritisera på arbetsplatsen och att våga byta till ett bättre, mer passande men osäkrare jobb är det viktigaste. Hur den finansieras är inte så viktigt, men det går ju inte att komma ifrån att en obligatorisk a-kassa omfattar fler personer än en frivillig.

Piratpartiet och datalagring

torsdag 11 februari 2010 · 2 kommentarer

Läser i ekuriren att Piratpartiet ställer upp i Strängnäs och att de har 150 medlemmar. Om det är 150 röstande medlemmar är man ju halvvägs till KF redan. Såg i Dagens Samhälle härom numret att de tänkte ställa upp i Strängnäs.

Vänsterpartiet har ju iallafall försökt nationellt att profilera sig på samma frågor som PP. Jag har lokalt också både i SP och nu på senare tid drivit edemokrati-frågor.

I förslaget till valplattform ges t.ex. integritetsfrågor mer utrymme än både sociala frågor, arbetsrätt och miljö. Det finns det väl iofs ett antal motioner till kongressen på att ändra.

Vi delar även flera andra områden med PP, som t.ex. den kunskapsorienterade delen av kulturpolitiken (även om vi ibland tänker oss olika lösningar).

Det ska bli intressant att se hur detta påverkar oss lokalt. Att PP kommer ta röster av oss nationellt tror jag nog. De är nu alternativet i svensk politik, speciellt när vi gör sådana här överenskommelser över medlemmarnas huvuden och som är omöjliga att stoppa på kongressen (eftersom de presenteras efter motionstidens utgång). Piratpartiet var ju snabbare att kommentera detta på sin hemsida än vad vi var på att presentera överenskommelsen på vår.

Fuskopinionsmätning för Strängnäs

onsdag 10 februari 2010 · 8 kommentarer

Jag måste vara trött. Satt mig på allvar ned och stoppade in data från SRs Svensk väljaropinion och valresultat från SCB på riksdags- och kommunnivå från 1994 till 2006 i ett opencalc dokument... för skoj skull...

Egentligen skulle jag räknat på hur mandatfördelningen för S slår om de svänger i opinionen vid 51 resp. 55 mandat för att få någon sorts pseudoargument för varför man inte ska ha 55 mandat i KF när det inte behövs.

Resultatet blev dock än så länge någon sorts opinionsmätning för Strängnäs istället (minus "Övriga" då SP och Mfp förstör statistiken). Fullständigt rensad från tillfälliga lokala effekter (som att vi har S+C+fp vid makten), men säkert lika bra som Demoskop iallafall.

Något som är intressant är att några av partierna i valen följt riksresultatet plågsamt väl (främst V och Kd). Det är ju inte så underhållande att vara aktiv i ett parti där förhållandet mellan riksdags- och kommunvalen alltid är nästan konstant (jämför Max och Min i diagrammet). Mp å andra sidan står hej vilt mellan lokala och nationella resultat. Då märks ju det lokala arbetet iallafall.

Ingen sjukskrivning för kejsarsnitt... Försäkringskassans bidrag till jämställdheten?

tisdag 9 februari 2010 · 4 kommentarer

Hur många män som genomgått omfattande kirurgi i buken med ett sår på ca 15 cm genom alla lager in till inälvorna skulle vara tillbaka på jobbet dagen efter?

Det är vad försäkringskassan förväntar sig av kvinnor som har gjort kejsarsnitt. Praxis är att ingen sjukskrivs för graviditetsrelaterade problem. Läkarna (iallafall på Mälarsjukhuset) har därmed dragit slutsatsen (enligt uppgift efter många ifrågasatta sjukskrivningar) att man inte per automatik sjukskrivs för kejsarsnitt. Det innebär också att om det inte finns mer än normala komplikationer av omfattande bukkirurgi (normalt är svårighet att röra sig, svårt att gå på toa, brutal smärta, interna blödningar etc) så blir man inte sjukskriven.

Våra två första barn föddes med kejsarsnitt. Det första för att hon låg åt fel håll och efter misslyckade vändningsförsök så rekommenderade man kejsarsnitt eftersom det var första barnen. Det andra hade hjärtfel och orkade inte med förlossningen så det blev akut kejsarsnitt... vilket då leder till att nr 3 föddes med kejsarsnitt eftersom risken för allvarliga komplikationer i samband med naturlig förlossning (t.ex. att livmodern spricker) är för stor.

Så... en livmoder som genomgått sin tredje stora operation på 4 års tid är inte värd en sjukskrivning? Vad är det man tänker sig egentligen? Att alla mammor ändå är hemma med barnet de första 8 veckorna (som är läktiden för kejsarsnitt) så det behövs ingen sjukskrivning?

Det hela innebär ju i praktiken att pappor inte kan vara hemma med nyfödda barn om mamman blivit kejsarsnittad (eftersom hon av medicinska skäl är tvingad att ta ut föräldrapenning (och för att man kan ju av outgrundlig anledning inte vara lediga samtidigt för samma barn mer än 10 dagar)). Nog för att det är rekommenderat att alla mammor ammar längre än så, men det är väl inget krav direkt (man kan ju pumpa och låta en halvklädd pappa mata med nappflaska).

Jag tycker att om man är för sjuk för sitt normala arbete/studier så ska man sjukskrivas. Detta oavsett om det finns andra försäkringssystem som skulle kunna tillämpas istället.

[Det ska väl tilläggas att jag nu är just föräldraledig med ett nyfött barn (gungar det med foten medan jag skriver) därför att min fru har gått tillbaka i arbete för vårt egna företag (vilket har tonvis med arbete som kan göras halvliggandes i soffan med datorn, som jag annars gör på kvällar/nätter/helger) och har börjat plugga lite på distans... Hon har därmed inte fikarast på jobbet utan amningsrast... men så kan knappast alla göra. Det är också lite absurt att tvingas börja jobba av omvänt medicinska skäl]

Personligt: Att leva med ett barn med Downs syndrom - del 2, kommunikation

tisdag 2 februari 2010 · 4 kommentarer

Disclaimer för personliga inlägg: Detta är inte politiskt (att tala om), det riskerar att bli lite jobbigt, det kanske ställer en del föreställningar om mig och kanske om annat på huvudet... vill du inte det så läs inte ;-)

Jag berörde det lite i tidigare inlägg angående min älskade son Hannes, något som för de flesta är självklart men som för barn med handikapp inte alltid är det. Nämligen kommunikation.

Hannes pratar inte. Han visar tydliga tendenser men det går inte längre än "ple" för äpple. Däremot tecknar han. Det har han gjort tidigare men nu blir det allt tydligare vad han menar. Det kallas för performativ kommunikation, dvs att det är viktigare att man kommunicerar än hur man gör det. Vi använder teckenförstärkt tal för att kommunicera med Hannes och han använder primärt tecken och ljud för att kommunicera med oss.

Teckenförstärkt tal är helt enkelt att man tecknar enklare teckenspråk samtidigt som man talar. Barn har lättare att förstå och använda handrörelser för att kommunicera. Chloe (Hannes storasyster) använde pekfingret för att prata när hon var liten. Chloes mage -> skåp (där grötpulvret stod) -> pappa -> vattenkokare -> tallrik betydde förstås att hon var hungrig och ville äta gröt. Hannes säger ett irriterat "ääähh" och pekar med hela handen tills dess att man gått dit som han vill att man ska. Han hoppar gärna lite upp och ned för att förstärka. Numera använder han tecken för några av sina favoritsaker. Det är väl en form av performativ kommunikation, huvudsaken är att vi fattar.

Några tecken sitter som berg, andra kommer och går. Äpple (knuten hand i cirkelrörelse över kinden), nötter (halvöppen hand vickande lite fram och tillbaka på kinden), bajsa (tummen upp och ned på motstående handflata), katt (en hand klappar handloven på den andra) och macka med smör (handflata dras mot handflata + pekfinger dras över handflata) och sova (handflata mot kind). I de flesta fall gör han ljud till tecknen "ple", pruttljud, smackande, mjauande etc. Det är förstås ingen fråga om vad han vill om han pekat på hallen, säger "äähh", hoppar lite och sedan klappar sin hand och säger maaaooouuuh (dvs han vill kolla om katten kommit in). Kommunikationens syfte är viktigare än hur den utförs...

Problemet är att detta kräver en del av en som förälder och även av Hannes (förstås). Mitt i natten när han klättrar upp på mig, lägger sig på bröstkorgen och gungar sig uppåt (helst inte in i min haka) och säger "äääh" så vet jag att han vill gå upp till köket och dricka en klunk välling. När han är trött och jag är trött så blir det ibland rätt fel... när jag gått upp för 10 gången på några timmar och Hannes uppenbarligen vill något men inte säger mer än "äääh" och inte tecknar så blir det väldigt svårt att kommunicera ordentligt. Frustrationen på båda sidor blir uppenbar. När han är sjuk blir det ännu värre. Han har inget sätt att uttrycka hur sjuk han känner sig, om han inte äter för att maten är äcklig eller om han har ont i halsen.

Ni som orkat läsa så här långt kanske tycker att det låter som vilket småbarn som helst. Det håller jag med om, på något sätt är det väldigt svårt att uttrycka vad skillnaden är, för den finns där. Det kanske helt enkelt är att Hannes inte ser ut som en bebis och har funnits i våra liv i mer än två år. Eller så har jag helt enkelt för orealistiska förväntningar som blockerar min hjärna.

...ok... dags att sluta. Det har blivit för långt redan. Kom hem från jourmottagningen för någon timme sedan med en hostande, rosslig, tungt andandes och febrig Hannes. Detta var bara lite terapiskrift. Tänker dock inom kort återkomma med ett inlägg angående min ibland väl höga kravnivå på min omgivning och de negativa och positiva effekter det har på våra barn och deras utveckling...

Flest träffar senaste månaden

Populära inlägg