Kommunal effektivisering

onsdag 31 mars 2010 · 4 kommentarer

Det är ibland rätt uppenbart att jag har en annan syn på organisationseffektivisering än vad mina politiska ”kollegor” har. Min inkomst-först-effektivisering-senare linje går liksom inte hem hos moderaterna (lol). Men det finns ju undantag (som gör mig lite tveksam). Torgny Jonsson (C), tidigare kommunalråd och numera bland annat fastighetsbolagsordförande sa som ett svar på Dag Bremberg (Mfp), som jag normalt håller med, att det var en del av fastighetsbolagets anställdas arbetsuppgifter och en självklarhet att försöka hålla ned kostnader, att det inte behövdes incitament.

För mig är det hela enkelt. För att en organisationseffektivisering ska vara långsiktigt hållbar och en kvalitet i verksamheten ska kunna upprätthållas måste varje enskild person känna sig värdefull och att deras arbete har betydelse. Då går det inte att köra spara-annars-lägger-vi-ned lösningar, eller stoppvarianten (investeringsstopp, inköpsstopp, anställningsstopp). Sådana lösningar gör att de anställda som är högpresterande och välutbildade lämnar för andra anställningar. Sådana lösningar underminerar förtroendet för arbetsgivarens/chefernas kompetens och ett naturligt passivt, eller aktivt, motstånd mot allt som cheferna säger uppstår.

Man måste istället för det första gå ut och säga att vi har pengar. Ingen kommer sägas upp för att de effektiviserar verksamheten. Dina kära arbetskamrater, som för det mesta är anledningen till att du går till jobbet, kommer inte få gå hem för att du har en bra idé.

DÄRFÖR MÅSTE MAN HÖJA SKATTEN FÖRST! (tänkte jag skulle ta i lite så att någon lyssnar)

Först när man nått en nivå på verksamheten där de anställda känner att de gör nytta och att de räcker till så börjar man effektivisera. Leans ständig förbättring är en bra metod. Att med organiserad regelbundenhet ifrågasätta varför man gör olika arbetsuppgifter är också nyttigt och bra. Om man börjar tvivla på varför man gör något, om man inser att den månadsrapport man lämnar till 20% täcks upp av någon annans rapport så sänks stoltheten för det arbete man gör. Då är det bättre att kunna säga till sin chef att ”jag anser att vi ska sluta göra detta”, utan att behöva känna att man underminerar sig själv eller sina kollegor.

Med en organisation som Strängnäs kommun som har mer än 50% av sina anställda över 50 år och 16% av de anställda över 60 år (sidospår: förövrigt nästan exakt lika många som totala antalet män) så kommer det inte ta slut på arbete de närmaste 15 åren. Det finns ingen anledning att skära ned personal. Pensionsavgångar kommer ge möjlighet till effektivisering. Det förutsätter däremot att man skapat en positiv anda av ifrågasättande och lärande av andra. För att detta ska vara möjligt förutsätter det (med lite repetition) att man garanterar att det är omöjligt att spara bort sig själv eller sina kollegor.

Det finns ju alltid specialistfunktioner som kanske kan effektivisera bort sig själva i pratiken, men att en tjänst skulle vara så extremt specialiserad ur kompetenssynvinkel att man inte kan fylla ut med relevanta arbetsuppgifter från någon som gått i pension (eftersom man använt sin effektiviserade arbetssituation till att lära sig kollegornas/chefens arbetsuppgifter så är det lätt att göra) känns inte sannolik.

Sen måste man ju låta organisationen få kompensation tillbaka i form av högre lön och förmåner för en del av det insparade utrymmet.

"Jag talar förstås i egen sak"

måndag 29 mars 2010 · Comments

Alex Voronov på Eskilstuna-kuriren brukar ha genomtänkta och för det mesta rätt vettiga åsikter. Det är väl relativt sällan som jag håller med om det exakta innehållet men det betyder ju ju inte att jag måste tycka att det är dåligt framfört eller håller låg kvalitet... men...

Vad sjutton tänkte han på när han skrev detta? Om att SVT och SR genom sina websatsningar (med skriven text) konkurrerar med de kommersiella (tryckta) medierna (läs in Eskilstuna-kuriren).

Både SVT och SR har idag kommersiella konkurrenter på det som Voronov tycker borde vara deras kärnverksamhet, dvs "prat i etern, med eller utan bilder, men inte så mycket mer". Varför skulle det vara mindre fel enligt Voronovs argumentation än att tryckta medier nu i större grad får konkurrens?

Vad har vi public service till? Som jag ser det är poängen fri nyhetsrapportering och icke-kommersiellt nyhetsutbud. Ur demokratisk synvinkel är det viktigt att nyheter framställs utan kommersiellt, marknadsliberalt eller socialistiskt filter så att alla kan ta ställning baserat på så objektiva fakta som möjligt, och att utmanande kultur får en möjlighet att finnas.

Det jag ser som problemet med SRs (och viss mån SVTs) TT-innehåll på nätet är att det blir för lite innehållsgranskning, inte att det konkurrerar ut tidningarna. Mediapropaganda från nationer och kommersiella intressen slipper igenom för enkelt utan kommentarer. Därför är web-satsningen bra. Då finns utrymme (och "tid") till att ha kommentarer och förklarande texter som nyanserar nyheterna. Visst gör man missar (kuppen mot Hugo Chavez för några år sedan är väl det bästa exemplet på där man helt bommade att man var utsatt för propaganda från kuppmakarna) men som frekvent läsare av alla större nationella (kommersiella) nättidningar så kan jag bara konstatera att det är trevligt med public service.

Tidningarna får ta ytterligare ett steg mot modernisering och tillgänglighet för att möta konkurrensen, inte gnälla om hur orättvist det är att kommersiella intressen inte tillåts monopolisera även internet (med referens till hur kuriren-koncernen har monopoliserat tidningsmarknaden i Södermanland).

Eskilstuna-kuriren har gjort en lovande satsning på att sälja tidningen på pdf... men det är för dyrt. Eftersom man för det mesta är intresserad av någon enstaka lokal artikel så betalar man (iallafall inte jag) för hela tidningen när den finns på jobbet eller på biblioteket om man bara orkar vänta lite. Jag vill kunna köpa enstaka lokala artiklar. TT-nyheter har jag ingen lust att betala dyrt för. Pdf-prenumeration där man betalar för innehållet och inte distribution skulle också kunna vara intressant.

Varför skulle jag bry mig om huruvida SR levererar text på nätet istället för prat i radion? Det är inte framförandet som är poängen med public service, utan innehållet. Så länge SVT och SR levererar kvalitet så bryr jag mig inte ett spår hur det framförs. För min del skulle man kunna slå ihop SVT och SR. Det har ingen betydelse att den ena framför prat med bild och den andra prat utan bild eller båda text på nätet. Visst skulle morgonpasset i P3 bli mycket tråkigare i skriven form, men ändå... Public service är poängen inte framförandet.

Stallarholmen får ett privat äldreboende?

torsdag 18 mars 2010 · 5 kommentarer

Detta är inte förvånande, men ändå fel på många plan.

Ingen ska behöva starta ett privat företag för att få den äldreomsorg som behövs. Det är inte pengar som ska styra ens tillgänglighet på omsorg. Finns det underlag för ett företag finns det underlag för kommunen. Vi har ett välfärdssystem som bygger på att vi solidariskt finansierar den via skatten. Det ska räcka.

Äldreboendefrågan i Stallarholmen har missköts något så brutalt. Allt från att ändringen smögs in i budgeten utan kommentar. När jag höll på att diskutera vårt förslag till rambudget med förvaltningen så var det en tjänsteman som sa ”här har man gjort ett avdrag för Selaöhemmet, det antar jag att ni inte vill ha”. Det resulterade i att jag så småningom fick reda på vad som var på gång, typ några veckor innan beskedet om nedläggning kom.
Sen lyssnade man inte vidare mycket på protesterna, därför att man hade ett nytt fint ålderdomshem mitt inne i centrala Strängnäs som behövde fyllas. Jag förstår fortfarande inte varför det inte kunde blivit ungdomsboende. Jag har bott fyra år i studentkorridor. Det var en blandad upplevelse men i jämförelse mot att vara tvingad att bo kvar hemma så var det himmelriket. Ett ålderdomshem är inte så annorlunda mot en studentkorridor.

En nedläggning av ett ålderdomshem måste diskuteras öppet, i god tid, med de som är inblandade (i detta fall i princip hela Stallarholmen). Inte dyka upp helt plötsligt i en rambudget... och sen som konsekvens stuprörsdrivas igenom relevanta nämnder och organ.

Har vi inte socialdemokrater vid makten i kommunen? Är inte S fortfarande Strängnäs största parti med viss marginal? Visst är det trevligt med medborgarinitiativ, men står inte S fortfarande för att det är samhället som ska lösa vård och omsorg? Nog för att man har lämnat över hela sin ideologi till oss i V (till bådas nackdel ska väl sägas) men någon gnutta måste det väl finnas kvar. Privatiserad åldringsvård och hemtjänst, skolmat på entreprenad, näringslivsfrågor, turism, vatten och avfall i bolagsform... är detta socialdemokraternas politik? Eller är det C och Fp? Vad bidrar S med i C-fp-S-konstellationen? Nedskärningarna inom skolan?

Men i slutändan så är det för mig enkelt...

Så här får det inte vara! Finns det ett behov av vård och omsorg så ska kommunen se till att det uppfylls, både av princip och av kostnadsskäl. Nu tar ett privat bolag en del av underlaget för de kommunala ålderdomshemmen iallafall, så i slutändan så var nedläggningen av Selaöhemmet fullständigt meningslös.

Ett polerat SD är ett hot... större än det syns

tisdag 16 mars 2010 · 1 kommentarer

Läser två artiklar på svd.se om Sveriedemokraterna, att deras partitopp är moderater men deras potientiella väljare sossar och att det finns ledamöter med "prickar" på listan. "Traditionellt" har min väg in i högerns rike varit via Di.se men jag är nu så evinnerligt trött på deras Hänt Extra ekonomijournalistik, som jag tidigare trodde var ogenomskinliga försök att styra aktiekurser men numera ser mer som usel sensationsjournalistik, så jag har bytt till svd.

Sverigedemokraterna kommer bli ett större hot i valrörelsen och i kommande parlamentariskt arbete än vad jag fruktat. Den polerade riksdagspolitiken, som i mina öron låter mindre illa än vad företrädare för fp ibland slänger ur sig, är ett bekymmer. Sabunis islamofobi framstår som minst lika illa som SDs polerade yta.

De positivt vinklade artiklarna i högerpressen och exemplet med prickar ovan som är så lamt att man blir smått illamående. Antingen är det ett uselt försök att spräcka SDs fasad eller så är det ett förtäckt stöd till SD. Vem fan bryr sig om SDs toppolitiker har någon enstaka förseelse eller betalningsanmärkning? Vilket parti har det inte så? Har (v)i det? Skulle inte tro det.

Vad är då problemet ifall SDs nationella politik faktisk blir som de säger? Det blir väl som i Danmark... vilket i sig skulle vara illa. Men det riktigt stora problemet är ju att SD inte är sin polerade nationella fasad. Läs SDs hemsida, numera är det mest hotfulla uttalandena bortrensade och en politisk linje som framstår som KDs högerfalang lyser igenom. SD är ju däremot i sina lokala versioner inte alls lika polerade. SDs supportrar som uttalar sig på tidningarnas kommentarslistor och på nätet är ultra konservativa rasister, och islamofober som får Sabuni att blekna i jämförelse. De är dessa människor som bygger upp SDs bas. De är de som riskerar få plats i kommunala socialnämnder och i landstingens demokratiutskott. Det är de som kommer i en position där de kan utöva repression och förtryck mot våra vänner och grannar (haha... nu lät jag som SD fast omvänt va?)

Nationellt ser jag som den största risken att vi får en Ny Demokrati-effekt som skjuter samtliga partier i invandrarfientlig riktning. Den effekten ser vi ju iofs redan. Det militäriserade Folkpartiet har inte långt kvar till SD eller sin danska syster.

Hur ska man då möta detta hot? För mig som har invandrad fru och därmed per definition andra generationens invandrare till barn så framstår hotet som reellt och personligt.

Det räcker inte längre med att avfärda SD som ett rasistiskt, homofobt och invandrarfientligt parti. Som jag ser det måste argumenten vässas ordentligt, det vi nu har framför oss är ulven i nytvättad fåraklädsel... Socialdemokraternas välfärdspolitik, Kristdemokraternas kristendomskonservatism och Folkpartiets invandrarpolitik (med viss extremism). De värsta tokigheterna har tonats ned. Jag ser inga lätta poäng att plocka nationellt längre, även om jag ser med viss tillförsikt på möjligheterna att möta dem lokalt och regionalt så kan det med en fortsatt trend av avhoppade väletablerade moderater inte bli en promenad i parken heller.

Det är dock trevligt att vänsterpartiet pekas ut i den ena svd-artikeln som det enda parti man inte vill samarbeta med. Vad jag än tycker om vår anpassning till de rödgröna så betyder detta att vi iallafall gör något rätt.

Ser dock med viss förvåning att vi delar inställningen till Sveriges deltagande i aggressionen mot Afghanistan. När man läser på deras sida så framstår det dock som ett nationalistiskt ställningstagande där man anser att svenska soldater ska försvara Sverige och inte delta i Nato-operationer. Jag ser väl problemet snarare som att man genom militära insatser med USA förvärrar och förlänger krigets umbäranden för det afghanska folket (och deltar i USAs desperata försök att behålla sitt imperiebygge).

Att jag spontant trodde att SD inte skulle ha något emot att svenska trupper sprang runt och sköt muslimer tyder ju också på att jag har en inställning till SD som kommer göra det väldigt lätt för dem att ducka i en debatt. Vi måste öppna ögonen och se att SD och Alliansen inte längre är så långt från varandra. Debatten kanske måste tas utifrån den premissen.

[När jag skrivit klart detta såg jag i papperstidningen att jag missat en föreläsning om SD, kunde ju varit intressant att lyssna på]

Allt för rabiat bilmotstånd slår fel...

torsdag 11 mars 2010 · 3 kommentarer

Läste i en kommentar på en artikel om C och Mp att Mp trodde att alla bodde vid tunnelbanan. Det var en högertidning tror jag (di.se?) så jag skrockade mest lite när jag såg det.

När jag nu läser att Mp vill lägga ned forskningsbolag kring miljövänligare bilar och istället satsa på främst spårbunden trafik så börjar jag lite smått fundera på om det kan ligga något i tunnelbaneteorin. Det kan också vara valfläsk och propaganda som riktar sig till Mps kärnväljare (dvs storstadsbor boende bredvid spårbunden trafik).

Jag brukar ta mig själv som exempel... För att ta mig till tåget och barnen till eller från dagis så behöver jag under en stor del av året åka bil. Visst kan jag ta två pulkor och pulsa mig hem en mil i snön, men jag vet inte riktigt om det är en uppoffring jag har lust att göra med tanke på alla frusna tårar barnen skulle generera. Visst går det, men som jag skrivit någon gång tidigare så skulle det också medföra tidsmässiga aspekter som skulle göra mig omöjlig i vårt samhälle.

Jag åker alltså bil två mil per dag, en mil per dag om man tänker sig att jag cyklar med barnen halva året (iallafall så länge det bara är två dagisbarn). Det innebär alltså ca 0,8 liter bensin (bilen är ju inte varm), motsvarande ett koldioxidutsläpp på ca 210 g/dag. Tåget mellan Strängnäs och Nyköping ger ett utsläpp på 0,5 g/dag. Vad är då viktigast att effektivisera? Spårbunden trafik eller bilarna?

Det är ett ofrånkomligt faktum att en betydande del av Sveriges befolkning under överskådlig tid kommer använda bilar för transporter. Det som är hindret och utmaningen är inte den spårbundna trafikens utsläpp eller effektivitet utan tillgängligheten på spår. Om man ska vara kontraproduktiv och lägga ned bilforskning av princip så borde man använda pengarna att bygga spår, inte forska om spårbunden trafik. Den spårbundna trafik vi har är tillräckligt effektiv och användbar, så länge folk får tillgänglighet till den. Att den flippar var tionde vinter är ingen stor fråga (och i de lägena blir ju bilforskning ännu viktigare).

Vi som vill begränsa utsläppen får inte bli miljötalibaner och blunda för verkligheten.

Är resultatet större än summan av delarna?

tisdag 9 mars 2010 · 8 kommentarer

... när man pratar om partier.

Jag tror inte det.

Dag Bremberg (Mariefredspartiet) diskuterar på sin blog samma sak som jag gjorde (kanske främst i kommentarsdiskussionen) i ett tidigare inlägg.

Är det bra för demokratin att det blir flera partier?
Ja, ju större spektrum desto större möjligheter för alla väljare att hitta något de vill ha.
Ja, därför att fler personer kan känna att de är aktiva.
Nej, därför att det politiska spelet blir mer komplicerat och mindre överblickbart.
Nej, därför att de resultat som förväntas av partierna blir svårare att identifiera och tolka.

I Strängnäs har vi ju två lokala partier (Strängnäspartiet och Mariefredspartiet) och i nästa val ett nytt lokalt parti, Granskningspartiet.

Strängnäspartiet hade (och har?) en roll som fristående borgerligt parti som kan stå över den maktsammanblandning mellan privatskolor, näringsliv och politik som skett i de borgerliga partierna (främst fp och M). Eventuellt kan man vara en brygga mellan blocken, man valde ju S för några mandatperioder sen.

Mariefredspartiet har en klar gnälldämpande effekt från Mariefred (eventuellt tillsammans med Mariefredsnämnden). Nu finns en fokuspunkt för Mariefredsborna som gör att vi slipper det som slog mig när jag började i den parlamentariska politiken, dvs att antalet Mariefredsbor inom de politiska organisationerna, antalet Mariefredsärenden på agendan, mängden pengar per innevånare etc som motsade den diskriminering som Mariefred ansåg sig utsatta för. Nu blir Mariefredsbornas åsikter tydligt, klart och kompetent framfört vilket gör att det är lättare att förhålla sig till det. Mariefredspartiet har ju också kanske en ännu tydligare blocksprängande effekt då man politiskt är mer vänster än höger men ändå kanske har kvar Mariefreds borgerliga stämpel.

...och så var det då Granskningspartiet. Jag vet inte riktigt vad de tänker uppnå. Eventuellt är jag onödigt kritisk, men granskningspartiet känns som ett rent missnöjesparti... och om sådana tycker jag inte.

Den långa radda av "affärer" inom driften av Strängnäs kommun har andra orsaker än frånvaron av politisk granskning. Tjänstemannastyre, pressade majoriteter som sett resultat viktigare än kvaliteten i dem och inte minst att majoriteterna trots sina brokiga sammansättningar har konsekvent ignorerat oppositionen (trots att de själva var det för några månader sedan). Hemmablindheten har slagit till snabb.

Granskningspartiet bygger också på den enligt mig felaktiga tanken att ett parti tillför mer än dess aktiva medlemmar och den gamla devisen att resultatet är större än summan av delarna.

Granskningspartiets aktiva kanske tillför något, men de hade de med större förtjänst gjort i något annat parti. Mariefredspartiet ligger ju nära till hands om man vill ha ett någorlunda neutralt parti på vänster-högerskalan. Det är ju bara V och Mfp som inte är "besudlade" av tidigare majoriteters många och omfattande misstag.

Tre små partier som samarbetar är bara tre små partier som samarbetar. De får mindre tyngd än motsvarande parti med samma mandatfördelning. Helt enkelt för att de andra partierna kopplar varje enskild person i samarbetet med dennes lilla parti, och inte med samarbetet. Om (V)i, Sp, Kd och Mfp samt Granskningspartiet påpekar brister i ett underlag så är det bara 5 små partier som gnäller, inte ett stort 10+ -mandatsparti som med myndig stämma påpekar en felaktighet.

Därför (och av en radda anledningar kopplade till missnöjestanken) är Granskningspartiet ett misstag. Det skapar bara ytterligare ett litet parti som försvinner i sorlet. Det hade varit bättre om personerna bakom tagit sitt engagemang och gått med i något befintligt parti. Då hade granskningen blivit effektivare och kraftigare.

Sen får man väl förstås tycka vad man vill om mina åsikter... hade jag velat vinna popularitetstävlingar hade jag inte varit socialist, fackligt aktiv, vegan och nykterist ;-)

Letar du efter interndebatten kring landstingslistan?

fredag 5 mars 2010 · Comments

Då kommer du inte hitta den. Jag har dragit tillbaka publiceringen. Syftet med att göra det hela offentligt var att de som jag tyckte gjorde fel skulle stanna upp och tänka efter...

Det misslyckades...

Den fortsatta debatten tar vi internt, tycker jag. Tack till er som redan hann kommentera. Skicka fortsatta kommentarer till Masslinjen istället.

Om någon vill veta vad jag skrev och se kommentarerna till inlägget så se till att jag får din epostadress så skickar jag texten.

Sälj inte Sevab, sälj elförsäljningen!

· Comments

Alla som hört mig i fullmäktige vet att jag insett behovet av en stor och allomfattande offentlig sektor och offentligt ägande. Däremot finns det gränser.

Det helägda kommunala (Strängnäs och Eskilstuna) bolaget Sevab Energi AB har numera kraftvärmeproduktion, stadsnät, elförsäljning, vattendistribution, avloppsrening, avfallshantering inkl soptipp (en lillasyster till Eskilstuna Energi och Miljö).

Det mesta av detta är bra och viktiga samhällstjänster, elförsäljningen däremot är inte det. Den enda förmildrande omständigheten är att man späder ut over-heads och fasta kostnader för övriga verksamheter i bolaget (en av anledningarna till att jag vill att offentlig sektor inte ska läggas ut till andra utövare).

Läser nu på di.se att Sevab elförsäljning är ett av de dyraste elbolagen i Sverige...
De enda anledningarna jag då ser för att köpa el från Sevab är av slentrian, lokalpatriotism och för att vinsterna i bolaget till viss del återförs till kommunens medborgare (och Eskilstuna kommun) i form av utdelning till ägarna, samt som sagt var att det i teorin gör VA-kostnaden lägre. För detta så får man betala ett högre elpris.

Är det tillräckligt för det risktagande det innebär för ett litet bolag att upphandla el? Jag tycker inte det. Att Strängnäs och Eskilstuna kommun smygbeskattar medborgarna är inte helt snyggt, men har iofs sina poänger... så länge som elförsäljningen gör vinst!

Ser också i ekuriren att samma artikel kommit upp..

Granskningspartiet? Demokrati eller utspädning

torsdag 4 mars 2010 · 6 kommentarer

Läser i ekurien att Granskningspartiet ställer upp i nästa kommunval... hmm..

Det är väl flera av oss små partier (V, Mfp, Kd, Sp) som har en granskande roll redan. Varför skulle det bli bättre om vi späds ut till ytterligare ett parti? Risken är också att det blir förlorade röster om flera av småpartierna inte riktigt kommer in, eller bara kommer in med en person.

1. S
2. C
3. Fp
4. M
5. Sp
6. Kd
7. Mfp
8. V
9. Sd
10 PP
11. Granskningspartiet

Är detta demokrati eller utspädning?

Det kanske är tur att vi fick 55 mandat i KF ändå. Det verkar behövas...

Flest träffar senaste månaden

Populära inlägg