Ett polerat SD är ett hot... större än det syns

tisdag 16 mars 2010 ·

Läser två artiklar på svd.se om Sveriedemokraterna, att deras partitopp är moderater men deras potientiella väljare sossar och att det finns ledamöter med "prickar" på listan. "Traditionellt" har min väg in i högerns rike varit via Di.se men jag är nu så evinnerligt trött på deras Hänt Extra ekonomijournalistik, som jag tidigare trodde var ogenomskinliga försök att styra aktiekurser men numera ser mer som usel sensationsjournalistik, så jag har bytt till svd.

Sverigedemokraterna kommer bli ett större hot i valrörelsen och i kommande parlamentariskt arbete än vad jag fruktat. Den polerade riksdagspolitiken, som i mina öron låter mindre illa än vad företrädare för fp ibland slänger ur sig, är ett bekymmer. Sabunis islamofobi framstår som minst lika illa som SDs polerade yta.

De positivt vinklade artiklarna i högerpressen och exemplet med prickar ovan som är så lamt att man blir smått illamående. Antingen är det ett uselt försök att spräcka SDs fasad eller så är det ett förtäckt stöd till SD. Vem fan bryr sig om SDs toppolitiker har någon enstaka förseelse eller betalningsanmärkning? Vilket parti har det inte så? Har (v)i det? Skulle inte tro det.

Vad är då problemet ifall SDs nationella politik faktisk blir som de säger? Det blir väl som i Danmark... vilket i sig skulle vara illa. Men det riktigt stora problemet är ju att SD inte är sin polerade nationella fasad. Läs SDs hemsida, numera är det mest hotfulla uttalandena bortrensade och en politisk linje som framstår som KDs högerfalang lyser igenom. SD är ju däremot i sina lokala versioner inte alls lika polerade. SDs supportrar som uttalar sig på tidningarnas kommentarslistor och på nätet är ultra konservativa rasister, och islamofober som får Sabuni att blekna i jämförelse. De är dessa människor som bygger upp SDs bas. De är de som riskerar få plats i kommunala socialnämnder och i landstingens demokratiutskott. Det är de som kommer i en position där de kan utöva repression och förtryck mot våra vänner och grannar (haha... nu lät jag som SD fast omvänt va?)

Nationellt ser jag som den största risken att vi får en Ny Demokrati-effekt som skjuter samtliga partier i invandrarfientlig riktning. Den effekten ser vi ju iofs redan. Det militäriserade Folkpartiet har inte långt kvar till SD eller sin danska syster.

Hur ska man då möta detta hot? För mig som har invandrad fru och därmed per definition andra generationens invandrare till barn så framstår hotet som reellt och personligt.

Det räcker inte längre med att avfärda SD som ett rasistiskt, homofobt och invandrarfientligt parti. Som jag ser det måste argumenten vässas ordentligt, det vi nu har framför oss är ulven i nytvättad fåraklädsel... Socialdemokraternas välfärdspolitik, Kristdemokraternas kristendomskonservatism och Folkpartiets invandrarpolitik (med viss extremism). De värsta tokigheterna har tonats ned. Jag ser inga lätta poäng att plocka nationellt längre, även om jag ser med viss tillförsikt på möjligheterna att möta dem lokalt och regionalt så kan det med en fortsatt trend av avhoppade väletablerade moderater inte bli en promenad i parken heller.

Det är dock trevligt att vänsterpartiet pekas ut i den ena svd-artikeln som det enda parti man inte vill samarbeta med. Vad jag än tycker om vår anpassning till de rödgröna så betyder detta att vi iallafall gör något rätt.

Ser dock med viss förvåning att vi delar inställningen till Sveriges deltagande i aggressionen mot Afghanistan. När man läser på deras sida så framstår det dock som ett nationalistiskt ställningstagande där man anser att svenska soldater ska försvara Sverige och inte delta i Nato-operationer. Jag ser väl problemet snarare som att man genom militära insatser med USA förvärrar och förlänger krigets umbäranden för det afghanska folket (och deltar i USAs desperata försök att behålla sitt imperiebygge).

Att jag spontant trodde att SD inte skulle ha något emot att svenska trupper sprang runt och sköt muslimer tyder ju också på att jag har en inställning till SD som kommer göra det väldigt lätt för dem att ducka i en debatt. Vi måste öppna ögonen och se att SD och Alliansen inte längre är så långt från varandra. Debatten kanske måste tas utifrån den premissen.

[När jag skrivit klart detta såg jag i papperstidningen att jag missat en föreläsning om SD, kunde ju varit intressant att lyssna på]

1 kommentarer:

Stefan Holm sa...
19 mars 2010 20:44  

Håller fullständigt med dig David. Nationellt sätt så blir det svårare och svårare att möta SD, då det är svårt att lyfta på stenarna och visa vad som döljer sig där. Jag tror att vi måste ta debatten i den lokala arenan där de inte riktigt lyckats kamouflera sitt rätta ansikte.

Det finns en spridd uppfattning, även inom politiken i Strängnäs, att det bästa sättet är att tiga ihjäl dem, en uppfattning som jag inte kan ställa upp på. Precis som dig har jag en invandrad fru och ser det som ytterst viktigt att vi tar debatten med SD här i Strängnäs.

Flest träffar senaste månaden