Valfrihetsbacklash?

onsdag 30 juni 2010 · Comments

Läser i SvD att Rödgröna är störst bland de unga, inte så förvånande. Det som är intressant är slutklämmen på artikeln där en annan undersökning tas upp.

Att det inte är någon vänstervåg i samhället känns rätt uppenbart. Det framstår som en acceptans för kapitalistisk marknadsekonomi och kanske någon sorts individualistiskt isoleringstänkande är inpräntat hos många unga. Det är ju inte så konstigt då även socialdemokraterna har blivit mycket mer individualistiska med sitt ofta varma stöd till konkurrensutsättning och friskolor.

Att ungdomar ser livet med ett socialkonservativt filter framför ögonen är kanske inte heller så konstigt, efter skapandet av ”De nya moderaterna” så är ju de två dominerande partierna ganska socialkonservativa (utan den kristdemokratiska moralistiska inriktningen). Moderaterna försvarar nu mycket av de viktiga trygghetssystemen och Sossarna har släppt en del, vilket gör att de möts i en konserverande mitt.

Jag ser också ungdomarnas inställning som en backlash på valfrihetsrevolutionen. Med mycket påtvingade valmöjligheter (som påstås styra ens framtid), hög ungdomsarbetslöshet och omfattande diskussioner om nedmonterade trygghetssystem så har de inte fått en stabil grund att stå på i början på sina liv och har därmed mer mentalt behov av stabilitet, trygghet, traditioner och en tro på en bättre framtid (därav stödet för mp).

Noterar också att jag, född 1974, inte behöver räkna mig in i gruppen av globaliserade framgångs- och karriärstokiga 80-talister.

Socialkonservatism är en cementerande ideologi. Det är bara att hoppas på att det flummigt gröna inslaget fortsätter att vara starkt.

Det är något som inte riktigt stämmer...

tisdag 29 juni 2010 · 4 kommentarer

[Detta är min tolkning av förloppet. Personer som mot förmodan känner sig felaktigt tolkade eller allmänt påhoppade får höra av sig så korrigerar jag vid behov]

Om du som läser har varit här förut har du kanske inte missat att vår son Hannes har Downs syndrom. Om inte så innebär det i sammanfattning att han har inlärnings- och språksvårigheter, samt har vissa motoriska problem från överrörliga leder och förstås en utvecklingsstörning som gör att hans år tar längre tid.

Sen han började förskolan har hans avdelning haft en sk. resursperson på heltid. Det innebär i praktiken att avdelningen har en barnskötare extra för att ge Hannes det stöd som behövs och inte minst för att ge den övriga personalen en typ av avlastning så att det extra arbete som Hannes medför inte går ut över de andra barnen. Hon är även resurs för att tillhandahålla teckenförstärkt tal (dvs att man tecknar i princip enklare teckenspråk samtidigt som man talar).

I början av juni fick vi besked via förskolan att Hannes avdelnings resurs hade minskats till halvtid. Inte utan att jag fick lite hicka när jag fick höra det.

Först pratade jag med rektorn på Hannes förskoleenhet. Hon visste inte så mycket om den exakta bakgrunden till det hela men sa att resurspersonen skulle vara kvar på heltid, men då halvtid som vanlig personal (dvs en annan halvtidstjänst försvann). Hon sa också att vi (dvs vi som föräldrar, förskolan och Hannes) hade tur som kunde behålla resurspersonen. Det var neddragningar över hela linjen från Resurscentrum och flera rektorskollegor var väldigt fundersamma hur det hela skulle gå ihop utan varsel.

Nästa på listan var enhetschefen på Resurscentrum. Han lät rätt så svävande kring vad det hela berodde på men han var säker på att det inte var en generell neddragning. Det kunde bero på att Resurscentrum nu hade gjort bedömningarna på ett annat sätt. Jag tolkade det som att det nu var mer ”rättssäkra” beslut med mer expertpersonal inblandade. Han sa också att Resurscentrum inte fördelade några pengar utan helt enkelt bidrog med en behovsbedömning och prioriteringshjälp för resten av barn- och utbildningsförvaltningen. Samtidigt sa han att pengarna för den individuella likvärdighetsgarantin kanske var slut (vilket jag tycker kopplar dåligt till det andra). Av någon anledning så lämnade jag det där och funderade lite till.

Kom någon vecka senare fram till att jag måste begära ut beslutet och underlaget för att få någon rätsida på det hela.

En sak jag inte förstår är att rektorerna ser det som att Resurscentrum har dragit in pengar, pengar som Resurscentrum inte anser sig ha. Resurscentrum säger att det inte är en generell neddragning, ändå är det uppenbarligen fler som drabbats utan förklaring och rektorerna ser det som en generell ändring.

Försökte begära ut handlingarna från Resurscentrum i mitten av juni. Chefen var då på semester och ingen kunde få fram handlingarna. Man hänvisade till bitr chef på förvaltningen. Den bitr chefen beskrev samma bild som resurscentrums chef hade gjort, i princip vad han säger i tidningen idag. Han skulle däremot leta efter handlingarna och höra av sig till mig.

Idag den 29 juni (typ 12 dagar utöver rimlig tid för att lämna ut handlingar) så tröttnade jag och mailade lite hit och dit i kommunen för att påpeka att jag nu faktiskt förväntar mig att handlingarna skulle dyka upp. Hade jag på mitt jobb på länsstyrelsen varit så här långsam med att lämna ut handlingar efter begäran hade chefsjuristen hängt mig från flaggstången. Blev sedan uppringd av en handläggare på resurscentrum som sa att chefen var tillbaka på måndag och då skulle han höra av sig till mig med antingen information eller handlingarna. Tack... det blir intressant. Det är dock JK-varning på handläggningstiden, men bättre sent än aldrig.

Saker för mig att tänka på/ta reda på...

1.Hur kan man budgetera likvärdighetspengar? Antingen ges barn med särskilda behov samma förutsättningar eller inte. Tar budgeten slut och det får praktiska konsekvenser så bryter kommunen mot lagen.
2.Varför har Resurscentrum uppenbarligen omvärderat flera barn utan att föräldrarna och personal på aktuella enheter varit informerade? Varifrån kommer underlaget för omvärderingen?
3.Tar Resurscentrum hänsyn till befintlig budget när man bedömer behov?
4.Hur kompenseras enheter med barn med särskilda behov ifall det inte finns centrala resurser? Det finns ju pengar för likvärdigher, vem fördelar de pengarna?
5.Har detta något samband med den omjustering av BUNs budget för dessa frågor som skedde häromsistens? Jag såg vid det tillfället inga sådana här konsekvenser (fast det fanns väl ingen konsekvensanalys förstås)
6.Varför ser rektorerna Resurscentrums beslut som direkt pengafördelning om Resurscentrum inte förfogar över centrala medel?
7.Hur kan en situation som inte är en neddragning riskera att resultera i varsel?

Rasistiska puckon på nätet…

onsdag 23 juni 2010 · Comments

Ja! Jag är fullständigt medveten om att de säkert finns en inte oansenlig andel av denna blogs besökare som säger samma sak om mig (inte rasist, men pucko), men jag…

…tycker inte det är ok att gravida 14-åringar avvisas. Det är fan inte ok att flytta dem från den kommun där de är bosatta (där socialt nätverk, mödravårdcentral, skola etc. finns)!

FJORTON ÅR!!! PUCKADE &%¤&! IDIOTER!!

…har förstått att ensamkommande flyktingbarn inte kan agera sk. ”ankare”. Normalt har inte ens deras närmsta släktingar (mamma, pappa, syskon) möjlighet att flytta hit som anhöriginvandring.

…har fattat att Sverige är usla på att dra nytta av den kompetens, initiativförmåga och mod som många av de barnen visat i att överhuvudtaget ta sig hit.

…har fattat att ensamkommande flyktingbarn trots allt lyckas riktigt bra här.

…skäms i djupet av min skäl för de rasistiska puckon som har mage att kalla sig svenskar. Jag är nationalist ut i fingerspetsarna men mitt Sverige är solidaritet och medkänsla, inte bara ett namn att slänga sig med. Till och med ”de nya moderaterna” verkar ju nästan ha fattat det.

I en värld där inte mycket fungerar bra, där barn dör och far illa överallt så kan väl Sverige få vara ett ljus i mörkret. Är det för mycket begärt?

Som statligt anställd och förtroendevald inom ST lider jag också med de handläggare som försöker hitta kryphålen utan att lyckas. Grunden för praxis och lagar skapas när en majoritet väljer att göra på ett visst sätt tills det blir accepterat. Skulle en linjechef avskeda en handläggare som blankvägrar att skriva ett beslut som innebär avvisning av en gravid 14-åring? Om alla handläggarna vägrar? Om skyddsombuden stoppar arbetet pga den allvarliga störning av den psykosociala arbetsmiljön som ett sådant beslut innebär? Hur lever man med sig själv om man som socionom sitter och tvingas skriva ett beslutsförslag som innebär att en gravid flicka avvisas tillbaka till ett liv på gatan i Italien? Vad innebär det i längden för ens mentala hälsa?

Men…

Jag har egentligen ingenting att gå på då jag inte sett beslutsunderlaget, utan bara läst tidningen. Så jag är också ett pucko. Det bryr jag mig iofs inte ett spår om. Den som inte får lite mental hicka av att se rubriken ” 14-årig gravid flicka avvisas från Sverige” är inte en människa jag förstår mig på.

Kapitalist-4%, kan den effekten rädda regeringen?

lördag 19 juni 2010 · Comments

Skop är enligt mig inte ett vidare tillförlitligt opinionsundersökningsföretag. Mitt intryck är att resultaten fladdrar hur som helst för de mindre partierna. De ger dock väldigt stabila resultat för moderaterna. Nu har de också fått med vindkantringen i opinionen.

[Ok, Voronov... om du läser detta så får jag väl erkänna att det börjar se ut som en riktig opinionssvängning med tanke på hur lång tid det är mellan den första som förespådde Moderaternas och S omsvängning och Skops. Vi får väl se när SIFO och Synovate kommer nästa gång. Iofs hade skop med början av moderaternas ökning i förra mätningen, men inte S dipp. Med tanke på att M i skops mätningar tidigare legat stilla som en sten så betyder ökning i två mätningar efter varandra något. Kris/Reinfeldt/Borg-effekt?]

Det som är intressant med mätningen är att Moderaterna äter upp sina allianspartners, speciellt laissez-faire kapitalistiska stureplansbönder och wanna-be-folkliga jönköpingshögern. Om Socialdemokraterna var i samma situation som M skulle även V ligga risigt till (därför gillar jag inte "de rödgröna"-projektet, men det är en annan sak, vad jag tycker om det kan ni se här).

Om Moderaterna äter upp sina allianspartner så vinner vi. Just nu är opinionen enligt skop 40,7 för alliansen mot 46,7 för de rödgröna. Det tråkiga är väl att hela 13,6 % av de röstberättigade stöder partier som enligt skop inte får plats i riksdagen. Jag gråter väl iofs inga tårar över varken C, Kd eller SD... men det känns inte rätt, det är bättre att vinna rent. (Tänk om alliansen får flest röster men pga att C och Kd åker ur så vinner vi (de rödgröna). Det blir väl dödsstöten för blockallianstanken vilket är bra, men det underminerar regeringens mandat).

Om man väljer mellan Kd och M och en röst på Kd riskerar vara förlorad och en anledning till att regeringen förlorar makten... lägger man då rösten på Kd? Det är här som opinionsundersökningarnas påverkan är ytterst olycklig (för demokratin).

Vänsterpartiets väljare kunde luta sig på kamrat-4% och lita på att rösterna inte blev bortkastade. Finns motsvarande för högern? En "kapitalist-4%"... jag är lite skeptisk.

Ytterligare ett partitest - Varför jag inte blev 100% vänsterpartist

fredag 18 juni 2010 · Comments

Ibland undrar jag, men för det mesta inte, varför jag aldrig får högre än omkring 80+ % som vänsterpartist. DNs ”nya” test (samma tråkiga gamla frågor som finns i alla test, som tur var är det en mycket snabb applikation, man blixtrar igenom frågorna) har den roliga funktionen att man kan jämföra partiernas svar med sina egna. Då kan man ju om inte annat göra viktningen (som saknas i DNs test) på ett lite mer
manuellt sätt.

Jag blev 89% V… inget överraskning, tom. lite högre än normalt (och S känns lågt). Detta är min redogörelse med argument till vad de avvikande 11% var för något.

Påstående 7: Diesel och bensinskatterna bör höjas.

Jo, visst ska de höjas. Jag vänder mig dock emot tanken att det skulle lösa Sveriges bidrag till växthuseffekten.

Jag gillar inte heller ”marknadslösningar” där man genom att göra en produkt dyrare styr bort användning. Om inte annat för att det missgynnar de som antingen inte kan välja bort och gynnar de som har pengar nog att strunta i att det kostar extra. Föreslagna skattenivåhöjningar är också så låga att de bara kommer strula till det för fattiga människor istället för att ha en reell effekt på bilåkandet.

Jag skulle hellre ha typ ett nationellt bensinkort, för att kunna plocka in bensinskatten i deklarationen och inkomstkoppla den. Nästa steg skulle kunna vara någon sorts motbokssystem där man helt enkelt ransonerade tilldelad mängd för de som bor i t.ex. Stockholm. (…kanske är läge att påminna om att ni uppretade stockholmare bör läsa bloggbeskrivningen).

Påstående 14: Det bör införas en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring för alla löntagare.

Jag är fortfarande förundrad över att det är högern som förespråkat tvingande allmänna försäkringssystem. Mina spekulationer kring varför a-kassan bör vara ett socialförsäkringssystem kan du se här…

Påstående 16: Återinfört friår

Det är ett sätt att dela på arbeten och ge lite fotfäste åt folk utan arbetsmarknadskontakt. Jag kan inte ställa mig helt avvisande till tanken, även om det knappast är något jag skulle prioritera i första taget.

Påstående 19: Fler öronmärkta månader i föräldraförsäkringen

Jag är naiv, envis och fackligt förtroendevald. Jag fullständigt blankvägrar att acceptera att inte löneskillnader kan utraderas utan tvångsåtgärder. Vi som löneförhandlar för facken måste kunna göra ett bättre jobb än så här.

Påstående 22: Kvotering till bolagsstyrelser

Jag skiter fullständigt i bolagsstyrelsers sammansättning. Om det finns bolag som är så korkade att de inte fattar att en brett sammansatt styrelse (där kön är en faktor) är bra så är det ju tråkigt för dem. Har vi rätt så kommer de företagen göra sämre resultat. Jag kan däremot inte se någon som helst jämställdhetseffekt av att det blir fler kvinnor i bolagsstyrelserna, mer än på en teoretisk nivå.

Påstående 24: Rätt att fritt sprida och ladda ned upphovsrättsskyddat material.

Jag tycker inte att det ska vara straffbart. Jag tycker att musik och filmindustrin skjuter sig i foten utan like, men… det betyder ju inte att jag tycker att det är en strålande idé att sprida material som upphovsmannen inte vill ha spritt. Det gäller kanske speciellt musik och böcker som för mig känns mer personligt än film. Om upphovsmannen är död eller om musiken blivit ”abandonware” så har jag inget som helst problem med det.

Opinionsmätningar är mest kul, det är kurirens ledarsida också ibland

fredag 11 juni 2010 · Comments

Vad ska man tycka om opinionsundersökningar? Om ni läst min blog förut så vet ni att jag inte riktigt är övertygad om nyttan. Däremot är jag rätt fascinerad över fenomenet…

Kolla dessa tidigare inlägg om ni vill.

http://davidaronsson.blogspot.com/search/label/Opinion%20och%20val

Idag på ekurirens ledarsida så går man till angrepp på SCB:s opinionsundersökning. Som jag ser det så är det utifrån två perspektiv…

Att SCB är ärliga nog att meddela hur de gör viktningen av resultatet verkar störa Voronov och hans kollegor. Denna viktning medför enligt uppgift att de rödgröna räknas upp en del för att korrigera för ett visst bortfall i svarsfrekvensen. Enligt undersökningen föll 32 nEftersom ledarskribenten Alex Voronov säkert är klyftig nog att inse opinionsundersökningars trendbyggande effekt och påverkan som självuppfyllande profetia (typ man kan inte mäta utan att påverka) så måste ju allt som gynnar ”motståndarsidan” kritiseras. Ledarsidan har ju aldrig antytt att de skulle vara annat än liberaler och en ledarsida behöver ju inte vara opartisk och neutral, eller för den delen ens juste.

..och att…

Att SCBs undersökning har gjorts under längre tid och att viktiga händelser i form av vårmotioner och greklandskris inte kommit med. Ja… visst… men… nu är det ju så att en av anledningarna till att vissa av de övriga opinionsinstituten/företagens resultat är så ebarmerligt dåliga är ju att de snarare mäter nyheternas genomslag än faktiskt opinionsförändring. Nyheter kommer och går. Hur många kommer ihåg vårmotionen idag? För hur många påverkar det fortfarande val av parti? Gynnas någon opinionsmässigt på lång sikt av den europeiska statsfinansiella krisen?

Fördelen med SCB är antalet deltagande personer, mätperiodens längd och den historiskt väl fungerade mätmetoden. Att resultaten mellan olika SCB-mätningar inte slår så mycket är också en indikation på att de står över det kortsiktiga fladder som de andra instituten verkar mäta.

Voronov hävdar i ett kommentarssvar på ekuriren.se att antalet intervjuer inte har så stor betydelse, men… var kommer siffrorna ifrån? Vad jag vet är den endast Sifo som kommer i närheten av 2000. [Men ack så fel jag hade… synovate har nära 3000, de har också långa mätperioder (2 veckor) och ganska stabila värden, utom för april-maj.]

SCB har plockat ut nästan 10000 personer och av dem så fick de svar från ca 2/3. Demoskop senaste mätning baseras enligt deras sammanställning på 1177 telefonintervjuer. Hur många svarade på frågan? Är det faktiskt genomförda intervjuer som redovisas eller bara försök också? Givetvis gör det skillnad om man har 6000 svar mot knappt 1200 intervjuer. Risken för marginaleffekter är ju förstås mycket större ju färre personer man frågar, det är rätt självklart.

Mellan januari och februari ökade alliansen från 41,8 till 46,2 hos demoskop… seriöst? Mellan april och maj ökade alliansen från 43,7 till 49,2… sannolikt eller brus? Demoskop bommade valresultatet med totalt 4% både 2002 och 2006, till alliansens fördel båda gångerna. De kanske hade behövt en faktor för rödgröna i sin modell också?

Enligt demoskop har alliansen under våren ökat från 40 till 50%. Det har dock varit en relativt fladdrig trend. Menar Voronov på allvar att SCB skulle ha missat en trend som pågått under 6 månader för att de mäter under 1 månad av den perioden, speciellt som majoriteten av intervjuerna skedde inom likvärdigt tidsintervall som de andra instituten? Enligt Synovates siffror finns det ingen trend. Maj-mätningen bryter av, men annars har ju blockfördelningen i princip varit stabil sen maj förra året, dvs typ vad SCB också säger.

Ingen opinionsmätning är bra, men SCBs har hittills visat sig överlägsen. Det går inte att förklara bort bara för att man inte gillar resultatet (vilket förstås inte jag heller gör, V hade gärna fått vara några procent högre och SD några procent lägre).

Flest träffar senaste månaden