Opinionsmätningar är mest kul, det är kurirens ledarsida också ibland

fredag 11 juni 2010 ·

Vad ska man tycka om opinionsundersökningar? Om ni läst min blog förut så vet ni att jag inte riktigt är övertygad om nyttan. Däremot är jag rätt fascinerad över fenomenet…

Kolla dessa tidigare inlägg om ni vill.

http://davidaronsson.blogspot.com/search/label/Opinion%20och%20val

Idag på ekurirens ledarsida så går man till angrepp på SCB:s opinionsundersökning. Som jag ser det så är det utifrån två perspektiv…

Att SCB är ärliga nog att meddela hur de gör viktningen av resultatet verkar störa Voronov och hans kollegor. Denna viktning medför enligt uppgift att de rödgröna räknas upp en del för att korrigera för ett visst bortfall i svarsfrekvensen. Enligt undersökningen föll 32 nEftersom ledarskribenten Alex Voronov säkert är klyftig nog att inse opinionsundersökningars trendbyggande effekt och påverkan som självuppfyllande profetia (typ man kan inte mäta utan att påverka) så måste ju allt som gynnar ”motståndarsidan” kritiseras. Ledarsidan har ju aldrig antytt att de skulle vara annat än liberaler och en ledarsida behöver ju inte vara opartisk och neutral, eller för den delen ens juste.

..och att…

Att SCBs undersökning har gjorts under längre tid och att viktiga händelser i form av vårmotioner och greklandskris inte kommit med. Ja… visst… men… nu är det ju så att en av anledningarna till att vissa av de övriga opinionsinstituten/företagens resultat är så ebarmerligt dåliga är ju att de snarare mäter nyheternas genomslag än faktiskt opinionsförändring. Nyheter kommer och går. Hur många kommer ihåg vårmotionen idag? För hur många påverkar det fortfarande val av parti? Gynnas någon opinionsmässigt på lång sikt av den europeiska statsfinansiella krisen?

Fördelen med SCB är antalet deltagande personer, mätperiodens längd och den historiskt väl fungerade mätmetoden. Att resultaten mellan olika SCB-mätningar inte slår så mycket är också en indikation på att de står över det kortsiktiga fladder som de andra instituten verkar mäta.

Voronov hävdar i ett kommentarssvar på ekuriren.se att antalet intervjuer inte har så stor betydelse, men… var kommer siffrorna ifrån? Vad jag vet är den endast Sifo som kommer i närheten av 2000. [Men ack så fel jag hade… synovate har nära 3000, de har också långa mätperioder (2 veckor) och ganska stabila värden, utom för april-maj.]

SCB har plockat ut nästan 10000 personer och av dem så fick de svar från ca 2/3. Demoskop senaste mätning baseras enligt deras sammanställning på 1177 telefonintervjuer. Hur många svarade på frågan? Är det faktiskt genomförda intervjuer som redovisas eller bara försök också? Givetvis gör det skillnad om man har 6000 svar mot knappt 1200 intervjuer. Risken för marginaleffekter är ju förstås mycket större ju färre personer man frågar, det är rätt självklart.

Mellan januari och februari ökade alliansen från 41,8 till 46,2 hos demoskop… seriöst? Mellan april och maj ökade alliansen från 43,7 till 49,2… sannolikt eller brus? Demoskop bommade valresultatet med totalt 4% både 2002 och 2006, till alliansens fördel båda gångerna. De kanske hade behövt en faktor för rödgröna i sin modell också?

Enligt demoskop har alliansen under våren ökat från 40 till 50%. Det har dock varit en relativt fladdrig trend. Menar Voronov på allvar att SCB skulle ha missat en trend som pågått under 6 månader för att de mäter under 1 månad av den perioden, speciellt som majoriteten av intervjuerna skedde inom likvärdigt tidsintervall som de andra instituten? Enligt Synovates siffror finns det ingen trend. Maj-mätningen bryter av, men annars har ju blockfördelningen i princip varit stabil sen maj förra året, dvs typ vad SCB också säger.

Ingen opinionsmätning är bra, men SCBs har hittills visat sig överlägsen. Det går inte att förklara bort bara för att man inte gillar resultatet (vilket förstås inte jag heller gör, V hade gärna fått vara några procent högre och SD några procent lägre).

Flest träffar senaste månaden