Nästa steg i följetongen: samtal med Lars Borg

onsdag 7 juli 2010 ·

Denna gång måste läsaren verkligen ha läst det första och andra inlägget i detta "ärende", dvs tilldelningen av resursstöd till vår son Hannes, för att hänga med i detta (tror jag).

Nu har jag efter två långa samtal och några mail pratat ansikte mot ansikte med Resurscentrums chef Lars Borg (han öppnade idag i tidningen för lite rallarsvingar från rektorerna).

Kanske det är min naturvetenskapliga bakgrund eller mitt jobb inom staten, men trots att Borg beskriver en genomtänkt plan och hyfsat väl utfört genomförande, med transparens i viktiga steg, så känns det som något saknas, något stämmer inte. Förfarandet känns fortfarande varken individanpassat på det sätt som lagen kräver eller transparent och rättssäkert.

Jag försökte få en bild av hur Resurscentrum gör bedömningen och vägningen av behov för att fördela tillgängliga resurser, med mer eller mindre lyckosamt resultat. Den bild jag fick var inte vad jag skulle kalla individuell bedömning. Kanske Borg uttryckte sig otydligt, eller så fanns det ett självklart steg i processen som jag inte greppade. I mina öron lät det som om man grupperade efter problembeskrivning, sållade i princip hela grupper och sedan fördelade resurser gruppvis, dvs inte tydligt individbaserat. Det som fortfarande stör mig något sanslöst är att vägningar, prioriteringar, bedömningar etc som sker under arbetets gång inte dokumenteras. Det gör processen fullständigt stängt för utomstående och det gör överklaganden av beslut mycket underliga (eftersom bedömningsgrunden saknas)

Efter att den individbaserade delen har fördelats och skolan får pengarna så känns det som om processen faller. Jag ser inte framför mig hur en enskild skola på ett korrekt sätt kan prioriterar kostsamma behov hos en individ mot behoven hos den stora gruppen elever med det behov som normalt finns. Det har ju inte skett någon individbaserad utvärdering av Hannes ännu, mer än att man än så länge bestämt att det inte finns pengar att behålla den extra halvtiden.

Som jag ser det finns det endast två sätt att göra behovsprövning och resurstilldelning på om det ska vara möjligt att göra bra. Skulle kanske motionera om det men det känns som jäv.

Att Resurscentrum gör en behovsprövning och i samråd med enheten beslutar om vilket individstöd som måste ges för att ett enskilt barns särskilda behov ska mötas på ett sådant sätt att barnet får en så normal skolgång/utveckling som möjligt. Helt individuellt och oberoende av budgeten. Detta sker en gång per år efter rambudgetens fastställande men innan detaljbudgeten för BUN. När individstöd fördelats så sker övrig detaljbudgetering. En behovsbedömning av Resurscentrum bör även vara ett legitimt skäl för att en budget överskrids i de fall det kommer nya elever med särskilda behov under året.

Alternativet är exakt som ovanstående, fast helt utan individrelaterade pengar. Alla pengar fördelat i elevpeng+salsa men varje enhet är skyldiga att uppfylla av Resurscentrum fastslaget resursbehov.

För mig kvarstår några frågor...
Vad är Hannes faktiska behov av stöd? I det tidigare systemet när man gick på diagnoser så bedömde man att han behövde heltid. Nu har Resurscentrum efter prioritering bidragit med en halvtid och enheten har (än så länge) bestämt att hans avdelning bara får en halvtid totalt. Vad är rätt? Lars Borg sa att Resurscentrum skulle kunna hjälpa till med att ge råd kring vad som behövs. Det är väl nästa steg att få enheten att köpa det.

...och detta är svårt att få till på ett sådant sätt att det inte missförstås...

Hur väger man en livslång och svår utvecklingsstörning, som Downs syndrom, mot de många ansökningarna som kommer in på ADHD-liknande problematik? Jag kan, även när jag försöker bortse från mina tankar som förälder, inte riktigt acceptera att Hannes inte får fullt stöd från Resurscentrum (eller för den delen Anton, som det stod i tidningen) om anledningen är att man av okänd anledning (bokstavligen eftersom underlaget saknas) har tilldelat stöd för koncentrationsstörningar och impulskontrollproblematik etc.

Jag försöker absolut inte nedvärdera ADHD-symptom, men Hannes problem är så grava att om de inte konstant aktivt arbetas med i princip påverkar hans möjligheter att överhuvudtaget leva ett självständigt liv, medan ADHD "endast" är begränsande och problematiskt, kan vara temporärt och till viss del behandlingsbart. Är det då rimligt att barn med mycket stora problem lämnas över till enheternas prioritering utan fullständigt täckt behov med centrala medel?

Så... tillbaka till det där med att vara naturvetenskapligt sinnad byråkrat.

Jag förväntar mig strikta, exakta, transparenta bedömningar med ett tydligt pappersspår från det ögonblick ärendet startas till det att det tar slut. Det saknas uppenbarligen i hanteringen av stöd till barn med särskilda behov och varför det är så är för mig fortfarande ett mysterium.

3 kommentarer:

Dag Bremberg sa...
8 juli 2010 23:33  

Bra! Om du vill kan vi skriva ihop oss om motionen.

Anonym sa...
15 juli 2010 14:31  

Hej David ! Tycker att ditt inlägg är bra och tänkvärt , även om jag anser att vi måste hålla på budgetdisciplinen. Det är inte bra att det saknas dokumentation om på vilka grunder bedömningarna görs. Inom sjukvården skulle det leda till anmälan och inkoppling av Socialstyrelsen. Kanske borde lagstiftningen ses över inom detta området och krav på dokumentation skärpas. Det är märkligt att din son inte får högsta prioritet tycker jag. Du är förövrigt fantastisk med ditt engagemang, beundarar alla er småbarnsföräldrar med engagemang i poltiken.
MariavB

Anonym sa...
18 juli 2010 20:36  

Hej David! Jag har också reagerat över hur resurserna fördelas inom skola och barnomsorg. När resurscentrum tycker sig kunna göra en annan bedömning än ni föräldrar (både ni och Antons) och skolan/förskolans personal som rimligtvis träffar barnen dagligen kan man ju verkligen fundera över hur systemet fungerar! Här går ekonomi före barns behov och det ska inte ses som en kostnad utan som en investering för framtiden.Det är helt oacceptabelt att det inte finns något helhetstänk här. Om resurscentrum tycker sig besitta kompetens för att göra bedömningen och tycker att de agerat "rätt" utifrån sitt regelverk, bör man se över både kompetens och nuvarande fördelningsprincip tycker jag. Här hoppas jag att vi politiker kan samarbeta över partigränserna för att kunna göra skillnad i denna angelägna fråga! Catharina St Cyr, KD

Flest träffar senaste månaden

Populära inlägg