Att låta SD sätta agendan är inte lösningen...

onsdag 22 september 2010 ·

Partier och enskilda ledamöter är nu snabba i många kommuner att över alla sorters politiska gränser betyga att man inte tänker samarbeta med SD. Fint, men är det något som måste förtydligas på så omfattande sätt? Ger man inte SD onödigt mycket uppmärksamhet och martyrskap?


Jag har läst SDs principprogram för kommunalpolitik, jag har hört SDs representant i kommunen beskriva deras politik. Hålen är stora, möjligheterna till motargumentation är omfattande, speciellt inom "deras" fråga, invandrings/flyktingpolitiken och dess inverkan på välfärden.

Det går inte att utmåla SD som fienden med stort F inom alla områden helt enkelt därför att det är lätt att konstatera att de har till stora delar samma socialpolitik som S och V, samma familjepolitik som Kd, samma utrikespolitik som V, samma ekonomiska politik som M. Det säger sig själv att i praktisk politik kommer det inte att gå ihop. Det måste vi vara beredda på och sparka så hårt vi kan.

SDs förstanamn på listan här i kommunen har deltagit i några arrangemang samtidigt som oss övriga politiker. Hans budskap kan ju med hans egna ord beskrivas som att de vill vrida samhället tillbaka till 50-talet... ergh... ok... är det någon som vill tillbaka till 50-talet? Definitivt inte jag men det lär finnas. Hur hade de politikerna tänkt att förhålla sig till förslag från SD som är helt i enlighet med deras egen politik och inställning?

SD är ett symptom på den bruna röta som alltid funnits i samhället. Fascistoida tendenser som alltid poppar upp när den ges möjlighet. Den individualisering och högervridning av samhället som skett de senaste 30 åren lade grunden för det. Det har blivit ok att tänka på sig själv och skita i andra. Hur solidarisk stora delar av SDs politik låter så går det inte att komma ifrån att själva grunden är ett vi-och-dom-tänkande, solidariteten omfattar inte "dom".

Många av våra väljare röstade på SD, många av de vi vill hjälpa med vår politik valde det parti som på ett sätt står längst bort från oss. Vi måste fokusera hårdare på att bekämpa och synliggöra segregationen i samhället, att en VDs lön nu är så hög att det känns utopiskt för många människor. Låt SD bli Wachtmeisters och hand blåblodiga bröders parti. Vi måste vinna kampen om/för de människor som marginaliserats av Alliansen politik. Att bojkotta SD räcker liksom inte.

En fd arbetskamrat skrev att "I morgon börjar nästa valrörelse" på min facebook. Han har helt rätt. Vi förlorade, nu är det dags att skaka på sig och börja nästa valrörelse. Den här gången ska vi göra det bättre...

Flest träffar senaste månaden