Att leva med ett barn med Downs syndrom: Vårdbidrag

fredag 1 oktober 2010 ·

Detta är ett gammalt inlägg som är princip fortfarande är relevant, men vår situation är annorlunda.
Läs det nya inlägget om vårdbidrag här

_________________________

Ibland är jag kanske lite mer envis än vad som är lämpligt... eller envis kanske inte är rätt ord.


Om man som förälder har ett barn med funktionsnedsättning så har man rätt till något som heter vårdbidrag.

"Du kan få vårdbidrag om du vårdar ett sjukt barn eller ett barn med funktionsnedsättning. Barnet måste behöva särskild tillsyn och vård i minst sex månader. Du har också rätt till vårdbidrag om du har stora merkostnader på grund av barnets funktionsnedsättning eller sjukdom."

Vi fick informationen av en kurator på habiliteringen när Hannes var några månader gammal. Vi fick en blankett och erbjudande om hjälp att fylla i den. Inte trodde vi då (eller iallafall inte jag) att det skulle vara något problem att fylla i en blankett. Vi skulle bara beskriva hur mycket merarbete Hannes funktionshinder skapade för oss i vardagen.... och där tog det liksom stopp

Japp... merarbete... jämfört med vadå? Hans extremt framåt och duktiga storasyster eller ett "medelbarn" vi aldrig träffat. Det är dock inte det stora problemet. Mitt stora problem är att överhuvudtaget definiera den tid jag och min fru lägger ned på vårt barn som merarbete. Är det inte per definition alltid den tid som är lagom som vi lägger?

Kuratorn försökte med att vi kunde ju få lite extra pengar så att vi kunde göra något roligt för vårt andra barn som drabbades av att hennes lillebror drog vår tid. Erhh...

Efter många och långa diskussioner hemma så har jag försökt (som familjens mest svenskskrivande och blankettvana person) att börja skriva saker på blanketten. Det går liksom inte. På något sätt kan jag rent intellektuellt erkänna att Hannes är lite mer resurskrävande än ett "medelbarn" som är typ 1,5 år yngre. Känslomässigt så kan jag inte komma på en enda sak som det känns ok att skriva. Att han inte äter särskilt väl på egen hand, att han inte kan sätta på sig kläder själv, att han inte kan kommunicera så bra. Visst tar det tid, visst medför det all möjlig sorts elände, men...

[Nu börjar jag inse att jag aldrig kommer kunna beskriva känslan jag har över att gå till staten och klassa mitt barn som merarbete för att få ersättning]

Visst är det viktigt att vårdbidraget finns, om inte annat för att garantera att alla barn kan få de hjälpmedel som de behöver oavsett föräldrarnas ekonomiska situation. Men så länge som jag kan klara av att arbeta heltid så medför inte Hannes något merarbete som jag någonsin kan anse att det är samhällets skyldighet att ersätta mig för. Den tid vi "förlorar" på att hjälpa Hannes med diverse saker kan för övrig inte ersättar med pengar. Sen blankvägrar jag att ta emot pengar för att kompensera för att Hannes är Hannes.

1 kommentarer:

lasse p sa...
6 oktober 2010 17:51  

Tycker din reaktion, ditt förhållningssätt och din känsla är högst rimlig! Bra förklarat.

Flest träffar senaste månaden

Populära inlägg