Det har varierat över åren...

fredag 16 december 2011 · Comments

I en artikel i Strängnäs tidning (eller snarare ekuriren.se) så lyfts några kommunala skolor fram som exempel på skolor med stor skillnad mellan provresultat och betyg. Sett i ett nationellt perspektiv så är dock den skillnad som finns mellan prov och betyg rätt normal, dvs omkring 20% som får högre betyg än vad de presterat på provet. Själv tycker jag inte att det är konstigt att betyg som sätts på ett helhetsintryck kan variera från ett enstaka provresultat. Att det generellt varierar mycket mer åt högre betyg än prov är lite besvärande. Är det så att lärarnas betygssättning baserar sig på att helhetsintrycket är bättre än summan av delarna?... eller är det höga betyg som positivt PR som spökar? Under åren har också andelen med högre betyg än provresultat varierat rätt kraftigt.

Ovan syns andelen elever som fått högre betyg än provresultat i svenska. Den stora skillnaden för t.ex. Mariefredsskolan, Roggeskolan med flera gör tidningsartikelns fokusering på år 2011 aningens felvinklad.
Ovan är motsvarande bild för engelska. Det som egentligen är mest intressant (som inte syns i bilden) är att Montisoriskolan har haft 30% eller fler (56% år 2009) som hade lägre betyg än provresultat och som ni ser i bilden har de nästan inga som fått "för höga" betyg. Här är Stallarholmens och Åkersskolans gradvisa anpassning av prov och betyg intressant (tycker jag).
...och så sista bilden, för matematik. Det som är absurt med det hela är att det ämne som borde vara lättast att mäta i ett prov är det som avvikelserna generellt är klart störst. Montisoriskolans ras från 40-50% "fel" till 10% "fel" är också rätt udda. Generellt tycker jag att tidningen (på nätet, har inte läst pappersversionen) har dragit för stora växlar av enskilda skolors resultat under ett enstaka år.

Är det inte en förutsättning?

fredag 11 november 2011 · Comments

Vi kan läsa i en serie artiklar i Strengnäs tidning (den senaste dagens ledare) om hur upphandlingar har gått till gällande allt från kommunchefen (som visar sig vara en konsult) till andra konsulter anlitade av den kommunala ledningen.

Det finns väl de som tycker att upphandlingsreglerna skapar en byråkrati och sätter käppar i hjulen för upphandling av tjänster där det finns mjuka krav som inte går att tydligt specificera. Jag håller med ganska ofta. Handelshinder känns som en svordom.

Att den kommunala ledningen medvetet bryter mot de regler som finns och fullständigt underminerar det pågående värdegrundsarbetet i kommunen är däremot fullständigt oacceptabelt.

Jag har dock ett problem... (eller flera)

Mina förväntningar kring hur vänsterpartister och i viss mån socialdemokrater, miljöpartister, våra lokalpartipolitiker och även kristdemokrater är höga. Jag förväntar mig att man lever upp till de "moraliska" krav som ställs utifrån vad vi står för rent politiskt. Vänsterpartister skor sig inte, miljöpartister förstör inte miljön med flit, kristdemokrater förväntas iallafall ha greppat en del av det sk. kärleksbudskapet. Mina förväntningar på sossarna är att de ska stå för samma sak som oss fast att jag egentligen vet att det är naivt.

Samma förväntningar, fast åt andra hållet, har jag på moderater, sverigedemokrater och andra högerpolitiker. Jag blir inte förvånad om moderater skor sig, jag blir inte förvånad om moderater inte förstår att det är fel att i princip skänka bort en kommunal skola till sin man vid köksbordet, lika lite förvånad blir jag när centerpartister från näringslivet agerar som VD snarare än KS ordförande.

Därmed blir jag i hjärtat inte särskilt upprörd utan suckar mest och formulerar en upprördhet å andras vägnar i huvudet. Jag kan förstå om kommunanställda som fått värdegrunden inhamrad i huvudet blir besvikna. Jag har full förståelse för att om man inte är nöjd med ledningen på sin arbetsplats så finns det en överhängande risk att man underpresterar, inte med flit utan helt enkelt för att den där sista lilla spetsen på motivationen inte finns där.

Majoriteten, och inte minst de inblandade själva, måste (vilket jag iofs förutsätter att de gjort) ta sig en funderare på hur ett agerande som det här skadar förtroendet för både ledningen och politiken hos anställda och allmänhet. Att i det sammanhanget ta med allmänhetens redan skrala förtroende för ledningen, kommunen och politiken är ett måste.

Som jag ser det var det inte en storm inom det egna partiet som fällde Ann Landerholm från KS-ordf-posten och det moderata styret från makten i samband med Karinslund/Europaskolan-skandalen, det var en palatsrevolution iscensatt av C och Fp. Vem skulle stå för revolutionen denna gång? S har inget annat sätt att bilda majoritet än med antingen C eller Fp med i matchen, och Fp skulle väl aldrig ge sig in i en majoritet med vänstertyngd utan att ha C att luta sig på. Mp är mer medlöpare än revolutionärer, och för att majoriteten skulle falla krävs nog mer än deras mandat ändå.

Så... så länge C stöttar Jens så sitter han stabilt, för de andra partierna i majoriteten har inga andra utvägar. Inte sjutton släpper S fram en moderatledd majoritet över en fråga som brott mot upphandlingsreglerna, hur illa signaler det än ger.

Däremot kan jag tycka att det är en förutsättning för att sitta i den kommunala ledningen, politisk eller förvaltningen, att man har grundinställningen att regler är till för att böjas vid behov men alltid följas. Att man ibland slinker förbi byråkrati för att skapa effektivitet går i vissa lägen att ha överseende med (beror på resultatet skulle jag säga). Att man medvetet bryter mot lagstiftning är en helt annan sak.

SR: Varför finns aldrig Die Linkes resultat?

måndag 19 september 2011 · Comments

Jag tröttnade häromveckan på att för, som jag ser det, behöva leta efter Die Linkes resultat i delstatsval i Tyskland via deras hemsida och Googles översättningstjänst, så jag mailade SR och klagade på vad jag såg som censur.

Fick svar...
tack för ditt mail.
Jag tycker totalt sett att du har rätt i din kritik.
JAg borde eftersom jag nämnde alla andra partiers resultat också nämnt die Linkes.

Nu nämnde jag ju att SPD kan bilda regering med die Linke, vilket förstås betyder att die Linke gick bra i valet,
utan dock att öka så mycket. Fick ju ungefär samma res. som förra valet.


Men jag borde ha nämnt det ja.
Det enda som är problemet för mig är att tiden är knapp i ett radioinslag.

Men snälla, ta det inte som något emot die Linke eller något. Det har förstås inte med saken att göra.


Nej... det har det säkert inte. Men varför saknas alltid resultat för Die Linke? Jag gick tillbaka i SR:s arkiv och listar några av de nyare inslagen nedan. Till och med när de är i regeringsställning eller aktuella för koalitioner så finns det väldigt sällan ett faktiskt resultat. I ärligheten namn så utelämnar SR resultat ganska ofta för alla partier (utom CDU som av förklarliga skäl nästan alltid redovisas), medan krispartiet FDP rätt ofta anges med en siffra.

18 sept 2011 Berlin Die Linke nämns och de har backat något, men att de hade 11,5% framgår inte.
5 sept 2011 Mecklenburg Vorpommern: Ingen Die Linke (18,4%)
4 sept 2011 Mecklenburg Vorpommern (tidig artikel): Ingen Die Linke (18,4%)
11 maj 2011 Nordrhein-Westfalen: Die Linke nämns men endast att de kom över 5%-spärren.
27 mars 2011 Baden-Württemberg: Ingen Die Linke
20 februari 2011 Hamburg: Ingen Die Linke

Den onödiga störningen är poängen, inte den sociala situationen på Paulinska

fredag 9 september 2011 · Comments

Jag har i ett inlägg på (Vänster-)partiets blog beskrivit hur jag ser på den föreslagna omorganisationen. Min poäng är att ingen har gett en seriös förklaring till varför denna störning är nödvändig,

När vi satte vårt barn på Vasa så visste jag förstås (eftersom jag är politiker) att Vasa stod inför en omfattande renovering och att vår dotter behövde gå på en annan skola ett tag, beroende på hur man organiserade arbetet. Jag hade då inte direkt räknat med att hon skulle gå FSK på Vasa för att gå i en annan skola i ettan under ombyggnaden, gå i Vasa i tvåan och trean för att sedan börja på Paulinska. (...och ja, eftersom jag själv gått (Stallarholmen-)Vasa-Paulinska och vill att vårt barn går i kommunal skola så vill jag att det blir så oavsett).

Men med mina personliga invändningar lagda åt sidan så tycker jag liksom läraren Mikael Winblad som har en insändare i Strängnäs tidning idag att den sociala situationen på Paulinska, bra eller dålig, har lite att göra med nuvarande omorganisation. Eventuella struligheter har med andra faktorer att göra och kan uppstå eller arbetas bort oavsett stadiumindelning, inte vidare intressant med andra ord.

Det som är intressant är att andra skolor med små barn är anpassade för det rent fysisk, det är definitivt inte Paulinska. Stallarholmen, Mariefred och Åker som är F-9 skolor är byggda för låg- och mellanstadium från starten. Vad det gäller Stallarholmen så är det snarare de äldre eleverna som fick komma till en inte helt anpassad skola, från början.

Det andra som är intressant är som sagt att det inte har presenterats några hårda, konkreta och oantastliga argument för varför denna omorganisation måste genomföras nu när turbulensen efter tidigare omorganisationer knappt lagt sig. Vad jag kan se från läroplaner, införandet av lärarlegitimation, skollokalerna i kombination med elevantal etc så är omorganisationen inte nödvändig eller önskvärd under flera år framåt. Vem som helst som läser nu presenterat underlag borde komma fram till samma slutsats, om det finns icke-presenterat underlag som pekar i annan riktning vet jag inte men som gruppledare för V och förälder på Vasa så har jag inte tagit del av något sådant.

Det är kontraproduktivt att peka ut Paulinska som ett socialt problem och inte som en högstadieskola med dåliga(/kostsamma) förutsättningar för att göras om till 4-9. Däremot delar jag helt den bestörtning över hanteringen som en upprörd mamma uttrycker i en annan insändare.

Jägarnas bästa argument?

torsdag 8 september 2011 · Comments

Detta inlägg är ett svar på kommentarerna som kom på mitt förra uppenbarligen lyckosamt provocerande inlägg kring jägarna och vargen. Jag har nu förhoppningsvis fått igång ett bättre sätt att kommentera, men för att kunna kommentera kommentarerna på förra inlägget lite bättre så lägger jag mina svar här...

"... Den stora frågan man bör ta ställning till är vem naturen är till för. Människor eller djur? När den frågan är besvarad och motiverad fullt ut är det dags att börja diskutera jakt, skydd av arter mm." - Anonym

"är man realist utan fördomar förstår man inom 5 sekunder att billigaste metoden är att skjuta skadedjuret..som det är nu får ju markägare djurägare ingen förvarning om att varg finns på trakten..." - Anonym

"...Undrar om det inte är dags för oss på landsbygden att börja skrika och gorma för att värna om bevarandestatusen hos huliganer och kriminella gäng. Min sista mening är också komiskt menad." - Anonym

Jag har inte förutfattade meningar om jägare. De baseras på de jägare jag har mött och känner, flera vilka jag tycker är helt ok personer.
Precis som någon konstaterade ovan, först måste man bestämma vem naturen är till för, som vi gjort med det offentliga rummet och t.ex. fotbollsarenor. Vi har bestämt att vissa saker är brottsliga, därmed har vi satt ned foten kring vad som är tillåtet i det offentliga rummet och vem som har rätten till det. Likaså så har vi enligt min bedömning också begränsat människans överhöghet i naturen. Vi ska ha livskraftiga stammar av rovdjur. Det drabbar precis som existensen av fästingar de som valt att bo på landet. Givetvis måste dock staten se till att det finns ekonomiska stödsystem som förebygger och i värsta fall ersätter skador ifall man vill ha tamdjursbaserade verksamheter inom vargtäta områden. Det är självklart och en väsentlig del i bevarandet och acceptansen för rovdjur oavsett del av världen.

"Som sagt, dumt, fördomssfullt och korkat. Skrämmmande att personer med dennna inställning arbetar i positioner där de kan utöva makt över andra människor. Förtroendet för landstinget sjunker som en sten." - Anonym

Jag antar att du menar mitt jobb på Länsstyrelsen. Jag arbetar inte alls med jaktfrågor utan miljöskydd med industrikoppling. För övrigt så har jag varit väldigt tydlig med i ingressen till denna blog att mina åsikter inte kan läggas någon annan än mig själv till last. Det är rätt dumt och korkat att begränsa sin kommentar på ett inlägg till uteslutande att säga att det är dumt och korkat. Bemöt argumentationen istället. Varför jagar jägarna varg? Sadism, naturupplevelse, kamratskap, ekonomi, egenintresse, hämnd, rädsla? Jag hade för avsikt att täcka de som jag bedömer mest sannolika så du är välkommen att framföra vad du ser som anledningen.

"...Viltköttet kostar mångfallt mer än det massproducerade som finns i butiken. Men grejen är att det är koldioxidneutralt, uppfött på lokala närodlade grödor och fritt från tillskott av olika läkemedelsrester. Dessutom och till skillnad från i djurfabriken, sker avlivning på ett ansvarsfullt, snabbt och smärtfritt sätt, i de flesta fall utan att djuret ens vet vad som hände. Det är därför bättre föda för mina barn, men nu äter skadedjur upp den i stället." - Anonym

Ingenting jag ifrågasätter utan det är ju själva grunden till min argumentation för att jägarna ser vargen som en konkurrent. Skulle en jägare ersätta viltköttet med kött med motsvarande egenskaper från andra källor så blir det ohållbart dyrt. Se ovan angående vem som har rätt till naturen.

Kräv att jägare måste skjuta ett minimiantal älgar eller vildsvin varje år annars dras licensen in.
jojomen..300 000 jägare ska skjuta minst en älg var årligen
uppmuntrar ni till illegal jakt karl..kallas överskjutning..i vårt lag 20 man,har vi en tilldelning årligen på 14 älgar totalt...att på det begära att det ska vara 14 olika skyttar blir rent löjeväckande...och de andra 7 då som ej fått skjuta..ska de fortsätta jaga olagligt tills de lyckats eller vadå...ja du var en riktig kolknack du" - Anonym


 Du missade visst poängen rätt brutalt. Själva poängen var ju ett system där antalet jägare minskas kraftigt men framför allt att stammarna av älg och vildsvin (etc) dras ned för att minska skador på skogs- och lantbruk (vilket i sig föranleder mindre behov av jägare). Givetvis menade jag inte illegal jakt utan ett tilldelningssystem som förutsätter att det är aktiva och kompetenta jägare som springer runt med skjutvapen. Tilldelning måste ju ske till jaktlagen, jag uttryckte mig väl lite otydligt. Däremot så finns det en säkerhetsaspekt på att endast jägare som faktiskt använder sitt vapen regelbundet fortsätter vara jägare. "Jag instämmer i att jägarna skulle jaga fler älgar och vildsvin, för att visa att de är duktiga på ändamålsenlig viltförvaltning." ... sa en DagL i en kommentar. Det var ju själva poängen. Jägarnas primära syfte är att förvalta, det sker inte i tillräcklig omfattning och tillräckligt tydligt idag. Man tillåter för stora stammar av älg och vildsvin samtidigt som man skjuter bort vargen, som jag ser det av rent egenintresse... vilket du bekräftade.

Jägarna ger sig in i en strid de kommer förlora

onsdag 7 september 2011 · 18 kommentarer

Jägarförbundet företräder en snart utrotningshotad art, människor som finner nöje i att ge smärta, plåga, panik och dödsångest åt en annan tänkande kännande varelse. Det som på något sätt är mest komiskt är när de försöker använda seriösa argument för att motivera sina böjelser. De går på DN-debatt till hårt angrepp på WWF. Jag tänkte nu göra mitt bäst för att smula argumenten så gått jag kan.

Till att börja med så var förstås första stycket i detta inlägg en ren provokation. Jag tror inte att jägare drivs av sadistiska böjelser, i alla fall inte större delen av dem, de flesta jägare jag känner påpekar istället naturupplevelsen (gå ut och plocka svamp klockan fem på morgonen istället då!). Jag är dock övertygad om att de flesta aktiva jägare gör det av rent ekonomiskt intresse. Antingen direkt i form av t.ex. älgkött eller indirekt genom att döda rovdjur som tar deras felplacerade och oskyddade tamdjur, eller vildsvin som förstör deras grödor.

En annat art är de jägare som vill jaga varg för att vargen annars tar deras jakthundar när de utövar mer ekonomiskt inkomstbringande jakt. Jag skrev tidigare två inlägg om hur livsfarliga jägarna är i jämförelse med vargen, det är inte en åsikt som jag har haft anledning att ifrågasätta så här långt. Läs här och en äldre här.

Jägarförbundet utmålar den 17 augusti som dagen då svensk rovdjurspolitik gick under, dagen då vi kapitulerade för EU. Nej, det var dagen då svensk rovdjurspolitik togs ur varghatarnas klor och åter blev anpassad till att skapa ett stabilt och välfungerande ekosystem som inte kräver mänsklig inblandning för att viktiga arter ska överleva och inte för att ge individer ekonomiska fördelar. Dagen då högerregeringen förstod att jägarna är en liten minoritet och att det är viktigare att följa EU's regler kring skydd av arter.

Härom dagen kablades en nyhet ut om att skadorna på skogen från älgar ökar. Ja, givetvis. Som jag sagt tidigare så har jägarna ett intresse av att hålla älgstammen på en hög nivå så att föryngringen blir så stor att det finns underlag för att skjuta mycket älg, utan att hota stammens storlek.

Jägarförbundet är roliga. De ifrågasätter varför naturvårdsorganisationerna inte försöker skydda andra hotade arter. Jag tycker väl att de gör de, men oavsett det så är det skillnad på arter som är hotade för att samhällets utbredning helt enkelt tar bort miljöer de bor i och man måste välja mellan olika prioriterade områden och vargen. Dessa arter skyddas också genom t.ex. miljöbalken och andra skyddslagstiftningar som kräver konsekvensbeskrivningar av samhällsbyggande åtgärder. Det EU som Jägarförbundet hackar på ger också t.ex. länsstyrelserna pengar för att skydda denna typ av arter. Vargen är inte hotad av utbyggnaden av samhället, utan snarare på grund av att den är en konkurrent om älgar och för den delen tamboskap. Detta gör den till en måltavla för de som förlorar pengar. Att en bonde som har tamboskap i vargområde inte investerar i vargstängsel eller andra åtgärder för att skydda sina djur medför att han/hon har ett intresse av att istället skjuta vargarna.

Givetvis har den illegala jakten på varg minskat, den har ju blivit legaliserad. Syftet är att minska antalet skjutna vargar inte reda ut en lagtekniskt fråga. Det är det gamla hederliga knarkargumentationen, legalisera knark så blir det färre lagförda för innehav av knark... ergh.. Om Jägarförbundet på allvar hotar med att deras medlemmar kommer gå ut i skogarna och skjuta av alla vargar så behövs motåtgärder.
* Styr upp jaktlicenserna och omvärdera årligen
* Mycket hårdare kontroller, ge inte licens till personer som har en uttalad åsikt tvärs emot gällande lagar och rovdjurspolitik (gör åtminstone nätsökningar). Ge inte licens till personer som brutit mot någon sorts lag (skatt, trafik, etc)
* Dra in licenser för minsta misstanke om jaktbrott, kör med omvänd bevisbörda.
* Prioritera jaktbrott hårdare och öka straffvärdet kraftigt. Låt åklagarna jaga jägare istället för fildelare.
* Kräv att jägare måste skjuta ett minimiantal älgar eller vildsvin varje år annars dras licensen in. Borde kunna rensa bort en del jägare/vapeninnehavare och samtidigt dra ned älgstammen kraftigt.

De kommentarer som inkom fram till 7 sept är bemötta i detta inlägg

När verkligheten inte lever upp till förväntningarna på lönen

måndag 5 september 2011 · Comments

I en debattartikel i Eskilstuna Kuriren (där läste jag den iallafall) så går Ledarna ut i försvar för det som de kallar "moderna chefer". I detta ska läsas in chefer med fullt lönesättningsmandat.

Jag har löneförhandlat för SIF/Unionen och ST i 10-talet lönerörelser. Just nu är jag chef med fullt personalansvar och ska hålla lönesamtal i höst.

Det Ledarna försöker beskriva är en situation som alla är medvetna om inte är perfekt på långa vägar. Samtidigt måste man inse att förväntningarna hos oss som får lön är baserade på allt från vår kollegas lön till medellönen för olika grupper i hela samhället samt förhållandet mellan lönen och vad vi förväntar oss att den ska räcka till.

Både Unionen och ST har centralt framförhandlade minimipotter, ST hade förra året 1,8%. Lönena för ST-medlemmarna ska alltså öka med minst 1,8% sett till hela den kollektiva lönesumman. Det sedan lokalt framförhandlade löneutrymmet sätter i teorin ett tak. Det är ytterst naivt att tro att bara för att chefer får mandat att sätta individuella löner så kan de också sätta löner som alla är nöjda med.

Problemet är ju att de flesta anställda och de flesta chefer förväntar sig att det ska finnas mer pengar för löneökningar än vad det gör. Man har ett genuint intresse av att alla ska känna att de har en rättvis lön och att de ska förstå varför man har den lön man har. De flesta chefer misslyckas samtidigt totalt med att uppnå förväntningarna som både de som de har lönesamtal med och de själva har. Helt enkelt därför att även om chefen får mandat att sätta lönerna fritt så måste arbetsgivaren fortfarande ta hänsyn till den övergripande bilden. Budgeten måste gå ihop och det går inte att vissa grupper drar i från andra utan att det finns väldigt tydliga motiveringar.

Därför kommer aldrig lönesamtalsmodellen att fungera fullt ut. Lönesamtalet bygger en förväntning som det inte finns budgettäckning för.

Även om Ledarna vill ge upp det skydd för medarbetare som inte är bra förhandlare (dvs fastställda centrala potter och satsningar) så kommer det inte trolla fram pengar hos företag och myndigheter som anser sig ha brist på pengar. Om något så kommer frånvaron av framförhandlade nivåer sätta ytterligare press på att hålla nere löner, tvärt emot de anställdas förväntningar.

På statliga myndigheter ligger ett konstant sparkrav, vilket medför allt färre anställda måste göra mer jobb än tidigare. Det går ju liksom inte att förändra prisnivå eller volym på produktionen för att generera mer intäkter. Därmed kommer ingen inom staten få den löneökning de förväntar sig, oavsett frikopplad individuell lönesättning eller inte. Detsamma gäller många företag.

Enskilda avlopp … att svära i miljökyrkan

fredag 19 augusti 2011 · 4 kommentarer

Jag arbetar med miljöskydd på länsstyrelsen, är vänsterpartist och anser mig vara rätt ”grön”, jag har suttit som företagsrepresentant på mitt gamla jobb i Mälarens vattenvårdsförbund. Jag har tagit del av det mesta som producerats på nationell nivå gällande enskilda avlopp och specifikt gällande Mälaren.

Det finns dock en sak som jag inte riktigt köper, nämligen enskilda avlopp som det mest akuta kommunala miljöproblemet. Det är en fråga som år efter år har trummats ut i alla led, på bristfälligt underlag och med tveksamma intressen i bakgrunden. Av 289 kommuner har 139 genomfört inventeringar under 90 och 00-talen. Av de som inventerats är 59% av avloppslösningarna godkända.

Att kunskapsläget är allt annat än kristallklart framgår av Naturvårdsverkets sammanställning (länken) ovan och Kemikalieinspektionens rapport inför fosforförbud. Bara det att antalet ton som uppskattades släppas ut från enskilda avlopp minskade till hälften och även den siffran ifrågasätts är ju rätt anmärkningsvärt i ett beslutsunderlag. På detta underlag byggs kommunalt VA ut... t.ex. i Strängnäs.

Det finns några olika sorters enskilda avlopp. Allt från tvåkammarbrunnar utan infiltration och utsläpp rakt i en sjö till slutna tankar (som töms med slamsug till det kommunala verket) med infiltration av slamavskiljt BDT-vatten. (BDT = Bad-disk-tvätt, dvs allt avloppsvatten från ett hushåll utom toaletten och ibland köksavloppet).

Ett helt orenat avloppsvatten som släpps ut i en sjö medför ett utsläpp på ungefär 1,1 kg fosfor och 4,4 kg kväve per år och person.

Slamavskiljt (dvs t.ex. nedspolade matrester) BDT-vatten innehåller ungefär 0,3 kg fosfor och 0,4 kg kväve per år och person. Med välfungerande infiltration, eller utsläpp i områden utan närliggande vattendrag så uppgår utsläppet till i storleksordning några % av bara slamavskiljt (total reningsgrad med infiltration och sluten tank är 90% för fosfor). Utsläppet från en sluten tank med infiltration medför alltså ett utsläpp på ca 0,03 kg/år och person.

Det normala förfarandet i fritidshusområden (för de hus som överhuvudtaget har eget vatten och vattentoalett) är sluten tank för toaletten och en- eller tvåkammarbrunn för BDT med halvtaskig infiltration. Detta för att trekammarbrunnar resulterar i avlopp som luktar rätt kraftigt, vilket inte är bra för grannsämjan. Normalt sker inte utsläpp direkt i sjön, men dräneringsdiken kan antas medföra att det inte blir någon märkbar ytterligare retention (upptag i växtlighet eller fastläggning i mark) ut till sjön.

Om vi antar att en VA-anslutning kostar ett hushåll runt 200 000 kr och man bara ser till räntan med en lånetid/avskrivningstid på 20 år (inflationen kommer ju förstås ha effekt) och rak amortering på samma tid så betyder det en kostnad per kg extra avskiljd fosfor (jämfört med kommunalt VA) på ca 120 000 kr/kg P, år, person. Sen tillkommer kostnad för vatten som innan VA-anslutning var en fråga om utrustningsunderhåll och elräkning men som efter blir beroende på VA-kollektivets kostnader i sin helhet. Denna kostnadsökning och inflationseffekter på lånet kanske kan kanske i denna hastiga beräkning få ta ut varandra.

Utifrån vad som anses vara rimliga kostnader för reduktion av fosfor inom industriella och kommunala verksamheter så är 120 000 kr/kg P ordentligt högt.

Det hot som i stort orenade enskilda avlopp belägna i närheten till Östersjön och Mälaren innebär medför att enskilda fastighetsägare blir överkörda med krav på åtgärder som inte är miljömässigt och ekonomiskt rimliga.

Det är viktigt att reducera fosfor men när godkända enskilda avlopp ansluts till kommunal VA bara-därför-att så blir det den enkla lösningen. Det svåra hade varit att på allvar minska utsläppen från lant- och skogsbruk.

Att man sätter dit fastighetsägare som inte följer lagen (se Miljöbalken 9 kap 7 §) och använder icke-godkända avloppslösningar är en sak (det har man varit alldeles för slapp med), men när man tvångsansluter fastighetsägare som har godkända avloppslösningar till en kostnad av mer än 100 000 kr per extra avskiljd kg fosfor så innebär det inte bara ett problem för den enskilda utan också en ineffektiv användning av resurser som kan användas till mer miljönytta på andra ställen.

Det som också är fullständigt fantastiskt är att det generellt påstås att enskilda avlopp står för upp till 30 % av utsläppen av fosfor till Östersjön. Samtidigt är läget i många kommuner, inkl. Strängnäs , att man inte har koll på vilka avloppslösningar som används för enskilda avlopp.

Höj skatten med något öre och se till att inventera alla enskilda avlopp och nita dom som inte följer lagen istället för att ta stora investeringar i att anlägga kommunalt VA i områden där de boende inte vill ha det och avloppslösningarna är godkända enligt lagen och har hög reningsgrad.

Sen kan man ju fråga sig hur smart det är att ansluta godkända stabila reningssystem som ger i princip konstant reningsgrad (som infiltrationsanläggningar) till hydrauliskt överbelastade kommunala verk som med jämna mellanrum tvingas brädda sitt avlopp.

Det finns också andra aspekter på det hela, som kostnaden för att utvinna fosfor från minskande kommersiella källor och behovet av att återcirkulera.

Vad händer egentligen i Libyen?

torsdag 4 augusti 2011 · 1 kommentarer

Trots attentatet i Norge, förtrycket mot folket i Syrien och andra stora och viktiga nyheter så försöker jag hålla någon sort koll på vad som händer i Libyen och Afghanistan genom att desperat leta nyheter i media. Sverige har ju militär i de länderna, operationer som jag ser som missriktade och fel. Därför känns det relevant att veta hur det går för folket som drabbas och om det set ut som om det finns något slut på konflikterna.

Vad det gäller Libyen så framstår ”nyheterna” nästan alltid som filtrerade och gränsfall på propaganda. Om man läser svenska medier så beskriver man gärna hur regimen i Libyen går på knäna och hur rebellerna rycker fram, läser man Al-Jazeera så får man en delvis annan bild. Det är dock ingen som levererar en översiktligt bild som jag som okunnig och utan egna källor kan förstå och tro stämmer.

Den senaste brutalt nedkortade blänkaren i SvD som hänvisar till en artikel i NY Times som handlar om hur al-Gadaffi allierar sig med islamister trots sin tidigare linje av anit-islamism. Det känns som propaganda från båda håll när man läser artikeln. USA-baserade NY Times har anledning att framställa al-Gadaffi som en del av vad USA generellt ser som ”det stora hotet” (dvs islam) och al-Gadaffi har väl kanske anledning att slå en kil i sprickan som verkar ha uppstått i rebell-leden.

När man tänker på det är det dock logiskt. Om man riskerar att förlora, om man inser att det är möjligt att få över rebeller på sin egen sida så är det väl precis så jag fått intrycket av att Libyen hållits ihop tidigare. Al-Gadaffi har hållit sig på god fot med diverse klaner och folkgrupper för att skapa sig en maktbas. Varför skulle en regim med fokus på att hålla makten inte kunna alliera sig med sina tidigare värsta fiender för att motverka deras ideologiskt och politiskt nya värsta fiender (USA-ledda NATO och deras vänner i Libyen)?

Nu dementerar ju islamisternas ledning att situationen är som den beskrivs av al-Gadaffi i NY Times intervjun, men å andra sidan... vad skulle han annars säga? Att han förhandlar med motståndaren? Att hans män sköt rebellernas general för att bana väg för ett islamistiskt övertagande av rebellrörelsen i Libyen?

Det går med andra ord som vanligt inte att tro på något som sägs från Libyen, oavsett sida, och vad den svenska insatsen där egentligen är tänkt att uppnå framstår som ännu mer dunkel. USA vill ha bort familjen al-Gadaffi från makten, Sverige vill skydda civila. Varken regim eller rebeller (eller NATO) framstår som om de bryr sig märkbart om hur civilbefolkningen drabbas av striderna och i media ser det mest ut som om de låser fast sig vid politiska principer. Det kommer propåer om politiska kontakter och medlingsförsök från allt från Ryssland till Quatar, men... Vad händer egentligen i Libyen?

När jag skrev detta i morse på bussen så hade jag inte sett artikeln som nu finns på DN.se angående politisk aktivitet. Så det kanske finns hopp, men forskaren som uttalar sig i artikeln verkar inte säga mycket mer än vad jag försökt göra ovan. Däremot så tror jag han har fel om en sak.

Risken för ett folkmord har inte minskat ett spår av NATO-insatsen, det sköts väl snarare upp. Både rebeller och regim har visat sig villiga att behandla civilbefolkning som stöder motståndaren som skräp. Vad tror han händer om rebellerna vinner och intar pro-al-Gadaffi-städer? Vad händer om NATO-insatsen trappas ned och al-Gadaffi vinner? Är inte soldaterna mer förstörda mentalt nu efter kriget mot rebeller och NATO än vad de var innan NATO-insatsen? Har inte risken för brutal repression mot befolkningen snarare ökat av NATO-insatsen än minskat?

Det blir också lite tragikomiskt att diskutera att förlänga den svenska flyg-flyg och flygspaningsinsatsen när de flesta länder som står för attackflyget verkar börja svaja på målet.

Vad är det som händer?! Har folk blivit tokiga?

onsdag 27 juli 2011 · 1 kommentarer

Susanna Birgersson hänvisar i dagens ledare i ekuriren till puckot Ulf Nilsson i Expressen. Jag hänvisade ju till SvD som exempel på ledarsidor som är avigt inställda till muslimer, men jag förträngde att Ulf Nilsson existerar och får skriva i Expressen (och Metro?). Det är ju inte första gången han visar sina främlingsfientliga tendenser men i dagens läge utifrån attentatet i Norge av en rasist så blir det extra plågsamt. Att Ulf Nilsson är ett pucko baserar jag på en lång rad artiklar med pseudoförklaringar och svammel (gällande allt från växthuseffekten till vad han menade med "pursvenskar").
"Som jag ser det spelar Ulf Nilsson enbart dum i syfte att kunna uttrycka sig rasistiskt och "get away with it"." - kommentar på Svt:s debattsida. (Jag tror inte han spelar...)

Det som däremot är riktigt skrämmande är att det i kommentarsfälten i tidningarna strömmar in kommentarer från idioter som köper mördarens argument om att samhället skulle vara "utsatt" för en massinvandring och islamisering och att det skulle ha varit anledningen till att en högerextremist mördar barn. Har folk blivit tokiga?

"Om det inte funnits judar i Europa hade aldrig förintelsen ägt rum"... Det är ett sätt att tänka som används i helt andra sammanhang, typ finns det inte kontanter i butiken så kan den inte rånas, men en del tror på allvar att det är ett sätt att tänka som går att applicera på vad som helst, inklusive attentat inspirerade av främlingsfientliga strömningar.

Såg ett inlägg på facebook där han som skrev det hävdade att det var tur för SD att valet inte låg i höst för då skulle de aldrig kommit in i riksdagen. Jag skulle vilja ha ett sånt förtroende för mina medmänniskor och skulle vilja tro att detta var sant, men jag är inte så övertygad. De som sympatiserar med SD verkar inte se den uppenbara kopplingen mellan deras politik och massmorden i Norge. Attentatet blir heller inte lika personligt och påtagligt här så de kan väl lättare distansera sig.

SD:arna ser inte att "Ett Sverige åt svenskarna" med lätthet inspirerar vansinnesdåd riktat mot, som i Norge, de som står för ett solidariskt samhälle eller mot de som i rasisternas ögon inte kan tolkas som "svenskar". Visst blir detta säkert riktigt besvärligt för de SD:are som sitter invalda på politiska uppdrag för SD mest som protest och inte riktigt är rabiata människohatare som resten av gänget, men den hårda kärnan både av aktiva och väljare är så inne i sitt mörker att de inte förstår vad deras politik medfört.

HALLÅ!!?? EN MAN SOM SÄGER SIG VARA ER KOMPIS HAR MÖRDAT BARN! ÄR DET INTE LÄGE ATT FUNDERA LITE PÅ VAD NI HÅLLER PÅ MED?

Jag brukar försöka bemöta SD:arna på ekuriren.se och i tidningen och jag får ju lov att säga att de som skriver där iallafall inte är fullständigt koko... men i expressens kommentarsfält... ja jäklar... där blandas nonsens med propaganda och rena lögner tillsammans med en stor dos hat och främlingsfientlighet till en enda soppa.

Den tunna gränsen mellan åsiktsförtryck och försvar av demokratin

tisdag 26 juli 2011 · 2 kommentarer

Tänkte ta mig mod att skriva något om attentaten i Norge. Inte om själva attentaten utan snarare reaktionerna och kraven på åtgärder efter dem. Det kommer nog bli ett virrvarr av tankar och funderingar... har också väldigt svårt att formulera vad jag tänker och tycker.

Jag har inget personligt förhållande till Norge mer än att det är vårt systerland geografiskt och samhällsmässigt. Däremot har jag förstås varit på politiska sommarläger och för mig skapar det en koppling som gör mig orealistiskt nog direkt illamående. Att förhålla sig till massmordet i det sammanhanget av sommarglädje, kamratskap och politisk diskussion gör det direkt plågsamt. Jag kan inte ens ana hur de som var med om detta ska kunna hantera en sådan personlig avgrund....

Attentaten i Norge är så avskyvärda att det är lätt att låta hatet förblinda en.

Hade en kort diskussion på facebook kring hur man ska förhålla sig till SD och kanske främst individer i SD utifrån attentaten i Norge. Den gjorde mig lite fundersam.

Som jag har tolkat syftet med att använda terror var bland annat att underminera Arbeiderpartiets möjligheter att i framtiden vara en politisk kraft genom att slå mot deras ungdomsorganisation. Att radera deras åsikter från den politiska arenan. Att styra vilka som får säga vad och vilka som får påverka samhället. En högerextremist som mördar barn för att utradera inte bara deras politiska utan faktiska existens och för att skrämma andra barn till tystnad (även som vuxna).

Vi måste alla vara medvetna om att det vi skriver eller på annat sätt propagerar för kan trigga våldsdåd. Det kan gälla allt från djurrättsaktivister, miljöaktivister och vänsteranarkister till massmördande högerextremister. Jag har inga illusioner om min personliga förmåga/kapacitet att påverka andra människor, väldigt få kommer att påverkas av vad jag skriver men i ett större sammanhang så blir varje bidrag till den totala ideologiska miljön viktig. Om jag med emfas påpekar att barn dör av svält varje sekund, att varje kg utsläppt fossil koldioxid gör att vi kommer närmre en ekologisk betingad katastrof, att om man anser att djur och människor är lika värda så är varje minkfarm ett Auschwitz, så bidrar jag till att göra människor som inte klarar av att vara silkesnäsduken som nöter ner berget och måste agera för att de med desperation ser samma sak som jag men som inte kan (och nu med viss självkritik) hålla sin empati och ångest nere utan måste agera, till potentiella våldsverkare (utifrån min horisont av vänster och djurrätt, att högerextrema massmördare skulle drivas av missriktad empati och ångest för människors och djurs lidande är inte vad jag menar). Det är på något sätt baksidan av ett öppet samhälle där åsikter framförs utan censur, ett sånt samhälle som jag anser att vi måste ha.

Att Sverigedemokraterna bidrar till att skapa massmördande högerterrorister är då otvivelaktigt, men det gör t.ex. även SvD ledarredaktion. Som Jinge.se påpekade efter dåden och jag kritiserade strax innan så framför de en (o)genomtänkt anti-islamisk linje som utan tvekan används som drivkraft för antiislamistiska och främlingsfientliga högerextremister.

Jag vill inte få min yttrandefrihet begränsad, jag vill inte ha min rätt att arbeta inom skolan eller staten inskränkt på grund av de politiska åsikter jag har. Om vi kräver att personer i SD utifrån att de kan anses vara ideologisk drivkraft för massmördare ska begränsas i sin rätt att yttra sig och att agera i samhället, vad hindrar då högern från att begära samma sak från mig? Jag är medlem i V, har tidigare varit medlem i det trotskijstika Socialistiska partiet, visst kan högern hävda att jag då deltar i den ideologiska basen/miljön för vänsterextremistiska terrorgrupper (för sådana finns förstås). Ska jag då stängas ute från samhället? Jag förespråkar inte terror eller våld för att nå mina politiska mål, men vad jag säger kan användas som argument för terror och våld mot individer. (...och återigen jag har inga illusioner om min möjlighet till påverkan i den vänsterextremistiska miljön, men som princip).

...och i sin förlängning. Vad hindrar rumsren men anti-islamistisk höger (som SvDs ledarredaktion) från att hävda att alla muslimer är en del av samma kulturella miljö som självmordsbombare och därmed inte bör få agera och yttra sig i samhällsdebatten?

Jag anser att åsiktsförtryck i förlängningen skapar ett samhälle mer likt det högerextremisterna vill skapa än det vi vill ha. Däremot inte sagt att politiska grupper som utövar våld inte ska lagföras och stressas av polisen som vilka andra kriminella grupper som helst, med vägningen att deras våld är riktad mot alla människor och hela samhället.

Inte heller sagt att kritiken mot det vi inte gillar på något sätt ska vara återhållsam eller självcensurerad. Motståndet mot SD på grund av vad de representerar och den hotfulla framtid deras existens riskerar skapa måste vara hårt.

Att leva med ett barn med Downs syndrom: Hanneslexikon

måndag 25 juli 2011 · Comments

Vår son Hannes har Downs syndrom. I och med detta så har han en del medfödda svårigheter att överkomma, en av dem är hur man kommunicerar med andra. Om du vill läsa övriga inlägg jag skrivit om vårt liv ihop så finns de här.

Hannes använder så kallat tal med teckenstöd, dvs man tecknar enklare tecken samtidigt som man pratar. Det är generellt enklare att använda händerna för kommunikation och små barn kan göra det snabbare än vad de kan prata. Hannes lillebror Manfred använder även han tecken för att kommunicera saker han inte kan säga.

Problemet är väl precis som för barn som börjar prata, att det inte alltid är så lätt att förstå. Framför allt syskon men även föräldrar är väl de som fattar. Så jag tänkte bidra med lite Hannesordbok för att ge en bild av hur man kan använda tecken för kommunikation.

Långfingret förs ned vertikalt över munnen [Ljud: Tsss] = Jag vill ha glass.
Ena handen bredvid kinden = Jag är sömning
Klappa på övre delen av magen [Ljud: Mä (kort ä)] = Mätt på mat, programmet på tv eller läkarbesöket.
Röra armarna upp och ned som om man kör en stor ratt. [Ljud: Bi] = Åka bil, åka till dagis, åka vagn.
Peka med långfingret på näsroten = Titta på något annat.
Peka med hela armen med aningens vriden hand som med fingertopparna ihop vrids lite fram och tillbaka = Byta (normalt DVD-skiva etc.)
Peka med hela handen och vinka = Nu vill jag gå härifrån (i den riktiningen)
Armen böjd en bit framför kroppen, handen formad som om den håller ett glas och vickas lite fram och tillbaka = Törstig/vill dricka
Samma som dricka men mitt i natten sittande på sovande pappas bröstkorg[Ljud: Maa] = Jag vill ha en kram, en klunk välling och sedan sova igen.
Armen rakt ut från kroppen gungandes upp och ned med fingertopparna mot marken = Duscha, Bada i sjön eller bajsnödig.
Pekfingret på näsan [Ljud: Tss] = Spreja näsan med saltspray.
Pekfingret andra handflatan [Ljud: Mö] = Knäckemacka med smör.
Handen gör ett C i luften = Storasyster Chloe.
Pekfinger på tinningen och sedan på pannan = Pappa
Pekfingret på längden över munnen = Borsta tänderna (framstår ofta som Jag är trött)
Fingrarna som en kvackande mun [Ljud: KaKa] = Hans handleksaksgroda som kväker musik alt. And.
Ena handen klappar handloven på den andra [Ljud: Mauoo] = Katt
Fingertopparna mot axeln på samma sida [Ljud: Tsss] = Gå ut.
Långfingret vertikalt mot handflatan på andra handen [Ljud: Oppa] = Hoppa studsmatta

Dessa var de som Hannes själv gör, de flesta är rätt modifierade jämfört med hur tecknet var från början (Katt är nog den enda som är perfekt). Sen finns några till som kommer och går som t.ex. äpple/frukt.

Kritik mot skattefinansierad extremism blir mörkerpropaganda

måndag 18 juli 2011 · Comments

Per Gudmunsson (ledarsidan, SvD) gör sig till nyttig idiot. I en artikel i SvD kritiserar han att muslim.se och bakomliggande organisation får skattefinansiering. Artikeln citerades omgående på alla främlingsfientliga och anti-islamistiska organisationers hemsidor, typ Politiskt inkorrekt etc. Citeringen sker även på andra bloggar, som Margits

Gudmunsson stannade ju liksom inte vid det som framstår som det egentliga problemet, att muslimer till skillnad från kristna inte drar sig för att säga/skriva vad som står i deras heliga text. Som ateist och anti-religiös så ser jag det som självklart att en person som påstår sig tillhöra en religion också lever efter vad den religionen framför i sina skrifter. Att homosexualitet ska straffas med döden finns både i gamla testamentet och koranen. Att nya testamentet medger viss möjlighet till försoning och att koranen ger möjlighet till att ångra sig inför Allah är i sammanhanget inte så relevant. En homosexuell person lär väl knappast "ändra sig" och "ångra sig" med tanke på att deras sexuella drift förstås är en del av deras personlighet och inget som går att ångra.

Gudmunsson fortsatte dock in på den vanliga anti-islamismen, om att man inte får sjunga "Staffan var en stalledräng" etc. Om man läser inlägget om hur muslimer bör förhålla sig till julfirande så förstår jag inte Gudmunssons upprördhet. Den är en strikt hållen förklaring till hur julsånger kan tolkas ur ett islamskt perspektiv.

Jag vill för övrigt inte heller att mina barn deltar i kristet julfirande (eller annat religiöst firande). Jag skulle hålla mina barn borta från skolavslutningen om det visade sig att kyrkan inte bara användes som lokal (har inte deltagit på någon avslutning ännu men jag fick lite hicka av att de på dagis skulle till kyrkan på påsk. Hade dock tankarna på annat håll och reflekterade inte vidare).

Han tolkar även inlägget om när det är ok att rösta på icke-muslimer på ett extremt sätt. På det sätt som Gudmunsson uttrycker det på så bortser han från inläggets syfte.

Gudmunsson överdriver, förvränger och använder samma taktik som alla främlingsfientliga bloggar gör (dvs plockar delar ur sitt sammanhang) för att demonisera islam. För den då som bryr sig om att kolla upp vad han egentligen skriver om så sänker den osakliga kritiken inläggets övriga tyngd, dvs att hat mot homosexuella skattefinansieras.

Det finns mycket som skattefinansieras som jag inte anser är relevant. Vi har dock ett system där vi inte åsiktsgranskar vad som framförs inom yttrande- och religionsfrihetens ram. Jag tycker det är ok, även om det innebär att tidningar som SvD får presstöd och att Sverigedemokraterna får mandatstöd eller att religiösa organisationer får organisationsbidrag. Även puckade åsikter måste få en möjlighet att framföras. I ett samhälle där det ofta kostar pengar att sprida sina åsikter är bidrag från staten en förutsättning (däremot kan jag konstatera att kostnaden för en egen domän med webhotell är fullt möjligt för en privatperson att betala på egen hand så det behövs väl egentligen inget stöd för att framföra åsikter. Det är väl mer på principbasis, även en person utan pengar ska kunna framföra sina åsikter på någorlunda jämställd basis)

Downs syndrom och Danmark

· Comments

Läste på ekot i den aningens konstigt rubriksatta artikeln Downs syndrom på väg bort i Danmark att danska föräldrar i allt större utsträckning väljer abort före att föda ett barn med Downs syndrom. Att jag tycker att den har en konstig rubrik är för att de förlänger en trend till sitt slut trots att det egentligen inte finns någon grund för att göra det (vilket iofs kanske är en effekt av artikeln, så det är möjligtvis inte rubriken som är fel). Det kommer alltid finnas föräldrar som väljer att föda ett barn med konstaterat handikapp, även DS, och det kommer alltid finnas föräldrar som av ideologiska eller religiösa skäl väljer bort avancerad fosterdiagnostik och abort. Med allt äldre föräldrar så kommer det finnas barn med DS även efter 2030.

Men tänk om det inte gör det... Vilken typ av samhällsomställning har då skett i Danmark? För mig blir likheterna med Danmarks invandringspolitik uppenbara. Ett samhälle som selekterar individer baserat på biologiska egenskaper.

Varför skaffar vi barn? I grunden är det nog så enkelt att vi är programmerade att göra det. Min fru brukar fråga mig varför jag ville ha barn och jag har aldrig lyckats svara på det, men att jag vill ha barn är helt solklart och självklart.

Vi har ju inget behov av att skaffa barn för samhällets skull. Det skulle lika gärna gå att "importera" ett barnöverskott från t.ex. Indien eller andra länder med en explosionsartad befolkningsutveckling. Hade säkert varit bättre för världen ur ett miljö- och hälsoperspektiv.

Det går ju inte heller att hävda att barn föds för barnens skull... eller det går ju förstås om man tror på reinkarnation eller själar, då det är en själ som återföds och inte bara ett barn som föds.

Så... vi skaffar barn för föräldrarnas skull. Det är föräldrarnas behov som uppfylls. Utifrån det perspektivet så är fosterdiagnostik inte så konstig. Föräldrar har ju ett antal kriterier som ska uppfyllas av barnet för att deras behov ska uppfyllas. Dessa kriterier varierar, för mig var det endast att barnet var ett barn... För andra kan det vara kön, hårfärg, IQ, fysiska förutsättningar för idrott, god hälsa etc som är krav. I en sådan situation så aborteras förstås barn med DS då de varken kan antas ha hög IQ eller bra fysiska eller hälsomässiga förutsättningar.

I Sverige erbjuds alla gravida över en viss ålder (30? 35?) avancerad fosterdiagnostik, för att risken för barn med DS ökar kraftigt med mammans ålder. Detta har haft effekten att en oproportionerligt stor andel barn föds av mammor som är yngre än vad som statistiskt kan förväntas då äldre mammor aborterar DS-foster. Läste på en till ekot länkad blog om situationen i Nya Zeeland, som liknar den i Danmark, men det verkar som om folk glömmer bort ovanstående och att alla barn oavsett mammans ålder kollas med avseende på ryggmärgskanalens(?) storlek då det är en indikator på DS om den är förstorad. Det senare är dock ingen strålande metod, t.ex. fanns inga indikationer för vår son Hannes (se vid intresse mina inlägg om livet med honom).

Däremot tror jag att föräldrar lurar sig själv. Även om det känns som en halvsanning att föräldrar får tillbaka mycket från barn med DS så är det till viss del sant. Vårt liv med Hannes har varit en berg-och-dalbana men visst har jag gått ur de första åren som en bättre, mognare och effektivare person och samhällsmedborgare. Det är säkert inte bara på grund av att Hannes ger så mycket tillbaka utan inte till liten del på grund av alla de svårigheter som livet med honom medför, allt från hjärtoperation till språksvårigheter och bristande konsekvensmedvetenhet.

Hannes är dock en fantastisk person och jag skulle inte byta bort honom mot någon. Vi hade aldrig aborterat även om vi vetat att han har DS men de föräldrar som gör det hade gått miste om sin Hannes.

Effekterna av att vi börjar plocka bort individer (innan de föds) på grund av deras bristande perfektion, ur föräldraförväntan och ev. samhällsperspektiv, är dock mycket oroande. Hur argumenterar man för att foster med handikapp inte ska födas utifrån att de inte kan förväntas vara effektiva samhällsmedborgare och samtidigt undviker att fortsätta i en sådan riktning för hela samhället? Är det inte fullt möjligt att utvecklingen gällande födda DS-barn är en konsekvens av den argumentation som används gällande t.ex. invandrare i det semi-fascistiska Danmark? (japp, har alltid avskytt Danmark i djupet av mitt hjärta (av för mig okänd anledning) och på sistone har de gjort sitt allra bästa för att bekräfta min livslånga bild av att den gemytliga dansken bara är en falsk fasad och mer kopplat till drogmissbruk än gemytlighet)

... och vad det gäller samhällseffekterna av att barn med handikapp tillåts födas. Jag ser att alla runt Hannes växer i kompetens och som personer, både barn och vuxna, som effekt av hans speciella förutsättningar. Detta är inte en effekt som kan bortses från. Vi måste ha olika typer av människor runt omkring oss för att skapa ett samhälle värt att leva i.

Folkpartiet liberalerna – partiet där alla ska passa i FP-formen, där kadaverdisciplin förväntas och där yttrandefriheten mest är besvärande.

torsdag 23 juni 2011 · 3 kommentarer

Margit Urtegård (opol, fd M, fd StrP) har blivit vägrad inträde i FP:s lokalförening (eller alternativt uteslutning om man så önskar). Anledningarna varierar beroende på vem man pratar med.

Folkpartister har bl.a. hänvisat till de politiska uppdrag som Margit sitter på som invald av ”Fyra fria”-samverkan mellan V, StrP, KD, och Mfp [StrP = Strängnäspartiet, Mfp=Mariefredspartiet] på StrP plaster. Så länge hon sitter där så anses det vara ett så stort problem att hon inte är välkommen till FP. Av de skäl som FP framfört så är detta bara en del (se länk till Patricks blog nedan).

I FP:s stadgar står det..

§ 2. Medlemskap
Var och en som omfattar en liberal samhällsåskådning har rätt till medlemskap i Folkpartiet liberalerna, om vederbörande inte är ansluten till annat politiskt parti eller annars särskilda skäl talar däremot
...
När särskilda skäl föreligger kan medlem uteslutas ur partiet. Beslut om uteslutning fattas av styrelse för lokal förening eller styrelse för länsförbund eller partistyrelsen ...


Patrick Baltatzis (opol, fd StrP) skriver på sin blog kring de särskilda skäl som FP framfört. I korthet partibytena M → Str P → opol → FP, de politiska uppdrag Margit sitter kvar på, frispråkigheten på bloggen, andra partiers ovilja att samarbeta.

I (V)åra stadgar står det...

§ 5. Medlemskap kan av partiförenings styrelse nekas den som är medlem i konkurrerande politiskt parti, som uppenbart inte har för avsikt att verka för partiets politik eller som på annat sätt kan förväntas allvarligt skada partiet.

Det kanske kan tas som en definition på särskilda skäl? För att jämföra med FP:s?

Margit är ju vad jag vet inte med i något konkurrerande parti (hur nu det definieras).

Samtidigt måste hon väl som socialliberal och medlem i FP:s parallellorganisation/kvinnoförbund Liberala kvinnor kunna antas att i rimlig grad inte ha för avsikt att uppenbart inte verka för partiets politik.

Kan hon då förväntas allvarligt skada partiet (i detta fall FP)?

Jag hörde också korridorsnacket om att Margit skulle varit skälet att StrP inte var aktuella för majoritetssamarbete. Jag hörde iofs också snacket om StrP som vindflöjel och samtidigt att de var för kopplade till Moderaterna (för S+Fp+C-majoriteten). Att StrP deltog i den bittra och hårda kritiken mot C och FP efter majoritetskraschen lär ju inte ha ökat StrP chanser. Margit var inte den som framförde den mest bitska kritiken.

Men hur är då detta relevant för FP? Tänker de göra Margit till ordförande? Tänker de låta Margit sköta deras förhandlingar med övriga majoriteten? Är de oroliga att Margit skulle hamna väldigt högt på deras listor i provvalen inför nästa val om några år och därmed bli en fara i förhandlingarna med (C)?

Bara för att Margit är medlem så är det väl inte automatiskt en biljett in i finrummen? Hennes politiska mandat är faktiskt inte en del av majoriteten, det krävs valteknisk samverkan mellan henne och majoritetspartierna i sådant fall. Potentialen för att "skada partiet" måste anses vara rätt liten.

Margit framför snabb och ibland hård kritik på sin blogg mot partier eller politiker. Kritiken kan ibland vara ordentligt personlig. Är det då något problem? Nej, inte för mig men de som kritiseras och de vars, som de ser det, interna/privata spörsmål ”läcks” till allmänheten kanske tycker det.

Strängnäs kommun och vi politiker behöver personer som Margit. Personer som inte drar sig för att skrika ”FEL!!” när vi gör något tveksamt. Som inte backar för att framföra kritik för att det känns obekvämt, t.ex. kring det obestridliga faktum att KS ordförande stup i kvart måste lämna mötet pga sin relation till fastighetsdominanten Kilenkrysset.

Men... efter att ha försökt att vara logisk och rationell så tänkte jag byta spår.

För mig är Folkpartiet liberalernas agerande förkastligt på ett mänskligt plan. Man sätter partiets (påhittade) problem, utifrån fördomar om Margits agerande, framför före respekten för Margit som person.

§ 2. Var och en som vill verka för Vänsterpartiets politik kan bli medlem.

Jag läser i detta in att vi tar emot alla. Vill man vara med, har man en vilja att skapa ett solidariskt samhälle utifrån våra principer så bryr vi oss inte om framtoning, personlighet, hur frispråkig man är eller hur tyst man är. Alla är välkomna, eventuella sidoeffekter av personers agerande har ingen betydelse så länge de har avsikten och önskan att föra vår politik framåt. Det går inte att tro att man kan skapa ett samhälle där alla får plats om de inte ens får plats i vårt eget parti (utifrån person, inte åsikt där t.ex. rasister straffar ut sig per automatik).

Vi har heller inget att dölja. Alla är välkomna att läcka precis vad som helst från våra möten. Det finns absolut ingenting som vi diskuterar som vi sedan har intresse av att dölja från allmänheten eller för den delen våra politiska motståndare. Vår politik är ingen hemlighet och vårat agerande är rakt, öppet och ärligt. Misslyckas vi med detta så välkomnar iallafall jag att detta slås så hårt som möjligt i vårt huvud.

Jag har själv inga som helst skrupler att kritisera partiet om vi inte agerar på det sätt jag förväntar mig. Skulle väl till och med kunna säga att min kritik på bloggen ibland har varit mycket hårdare och mycket mer intern än vad Margit någonsin gjort... jag är inte utesluten ännu.

Folkpartiet har uppenbarligen saker de vill dölja, Folkpartiet har uppenbarligen inga problem med att avvisa personer på grund av deras personliga egenskaper eller kanske utifrån Folkpartiets fördomar. Folkpartiet sätter munkavle före yttrandefrihet. Folkpartiet sätter partiet framför personen.

Tillåt mig en viss upprepning...

Det går inte att tro att man kan skapa ett samhälle där alla får plats om de inte ens får plats i det egna partiet trots att de står för samma politik.

Folkpartiet är inte ett parti för alla och vill inte skapa ett samhälle för alla. Det har väl alltid varit plågsamt uppenbart och jag vet inte varför Margit har lust att vara med där, men de gör helt klart sitt bästa för att förstärka intrycket.

Har mycket svårt att tro att Margit skulle vilja verka för vår politik, men om hon skulle inse att vi är bäst så skulle hon förstås vara välkommen... oavsett vilket bagage hon tar med sig. Vi avfärdar inte personer, bara vrickade åsikter.

Nätdebatt med SD, lärdomar

tisdag 21 juni 2011 · 1 kommentarer

Jag roade mig härom månaden med att nätdebattera med SD (och deras åtminstone åsiktsmässigt sympatiserande) i kommentahttp://www.blogger.com/img/blank.gifrsfälten till ett svar i en tidningsdebatt med SD:s lokala företrädare.

Det var något av ett test för att se om det är så svårt att debattera invandrarpolitik med SD, utifrån deras argument, som mänga hävdar. Slutsatsen är väl att det är inte svårt att debattera med SD, deras fixering vid invandrarpolitiken som ett problem gör att de lätt tappar bort sig i argumenten. I ärlighetens namn gäller samma sak oss fast åt andra hållet. Det är en insikt jag fått av debatten.

Vad är då grundfrågorna?
[Nedan länkar jag hej vilt till diverse sidor och rapporter. Alla är användbara men jag har kanske inte alltid varit så noggrann när jag valt länkande ord/stycke]

Vilka är ”riktiga flyktingar”?

SD envisas med att använda nyspråk och egna definitioner när de debatterar. Det gör att de kan säga saker som att ”Vi är inte emot flyktingmottagande” eller att man inte vill stänga ute personer med skyddsbehov och i samma andetag säga att flyktingmottagandet ska minska för att det kostar för mycket pengar. SD har infört begreppet ”riktiga flyktingar” för att exkludera alla de som SD påstår får asyl utan att ha skäl för det. Detta är dock en position som de när man pressar dem får mycket svårt att hålla, definiera eller förklara.

Therese Borg (SD, Eskilstuna, vice ordf kvinnoförbundet) hävdade i en kommentar på en annan artikel att de baserar sig på det som Migrationsverket kallar just ”flyktingar”. Med detta antar jag att hon menar konventionsflyktingar samt kvotflyktingar då dessa blir summan hon angav (se även migrationsverkets översiktliga statistik där definitionen ”flykting” ser ut att användas för kvotflyktingar). Annars använder Migrationsverket i statistiken begreppen; Asyl - Konventionsflyktingar, Asyl - Skyddsbehövande, Asyl - Synnerligt ömmande omständigheter, Asyl - Tidsbegränsat tillstånd samt Kvotflyktingar.

Varför tycker då SD att UNHCR:s ibland gruppvisa deklarationer om ”flyktingsskap” är säkrare och bättre än migrationsverkets individuella bedömning? Troligen helt enkelt för att det gör det enklare att inte framstå som flyktingfientlig och samtidigt kraftigt begränsa möjligheterna till asyl i Sverige. Skillhttp://www.blogger.com/img/blank.gifnaden på vad som är en flykting enligt FN:shttp://www.blogger.com/img/blank.gif definition och vad som är en person med skyddsbehov är hårfin.

Definitionen enligt FN konventionerna från 1950/51 och 1967:
Paragraph 6B: “Any other person who is outside the country of his [or her] nationality or, if he [or she] has no nationality, the country of his [or her] former habitual residence, because he [or she] has or had well-founded fear of persecution by reason of his [or herhttp://www.blogger.com/img/blank.gif] race, religion, nationality or political opinion and is unable or, because of such fear, is unwilling to avail him [or her]self of the protection of the government of the country of his [or her] nationality, or, if he [or she] has no nationality, to return to the country of his [or her] former habitual residence.”

Definitionen enligt Utlänningslagen..
1 § Med flykting avses i denna lag en utlänning som befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd. [dvs i princip en översättning av ovan]

Detta gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen riskerar att utsättas för förföljelse eller om dessa inte kan antas erbjuda trygghet mot förföljelse från enskilda.

Som flykting ska även anses en utlänning som är statslös och som av samma skäl som anges i första stycket befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare har haft sin vanliga vistelseort, och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, återvända dit.

...och de som SD anser inte ska omfattas: (någon som ser en avgörande skillnad? Är inte det som anges nedan i princip ett förtydligande av vad som menas med ”förföljelse”?)

2 § Med alternativt skyddsbehövande avses i denna lag en utlänning som i andra fall än som avses i 1 § befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att
1. det finns grundad anledning att anta att utlänningen vid ett återvändande till hemlandet skulle löpa risk att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller som civilperson löpa en allvarlig och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst våld med anledning av en yttre eller inre väpnad konflikt, och
2. utlänningen inte kan, eller på grund av sådan risk som avses i 1 inte vill, begagna sig av hemlandets skydd.

Första stycket 1 gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen löper sådan risk som där avses eller om dessa inte kan antas erbjuda trygghet mot att utlänningen utsätts för sådan risk genom handlingar från enskilda.

Första och andra styckena gäller även för en statslös utlänning som befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare har haft sin vanliga vistelseort.

Av 2 c § följer att en utlänning som omfattas av denna paragraf i vissa fall är utesluten från att anses som alternativt skyddsbehövande. Lag (2009:1542).
[Detta gäller krigsbrott och grova icke-politiska brott, dvs det som SD iallafall lokalt ylar om, dvs sparkar in öppna dörrar]

Vad kostar invandringen?

SD hävdar ibland att anhöriginvandring och invandring kostar massor av pengar. Att det inte går att försvara invandring utifrån ekonomiska skäl. Det som kristalliserade ut sig i debatten var dock att även SD kan inse att invandrare på grund av ålderssammansättning, generellahttp://www.blogger.com/img/blank.gif utbildningnivå m.m egentligen inte kostar samhället så mycket netto. Anledningen är ju också helt enkelt att det är svårt att invandra till Sverige. De invandrare som kommer hit är normalt arbetskraftinvandrare och deras anhöringa kostar inte mycket eftersom de per definition bor ihop med någon som arbetar.

Det är dock mycket viktigt att hålla isär begreppen. Bruttokostnaden för den offentliga sektorn för alla med invandrarbakgrund uppgår till 200 miljarder per år. Då ska man komma ihåg att det är brutto, alla genererar skatteinkomster... Vi kostar alla omkring 1400 miljarder per år brutto. Detta går att läsa i en rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (2009:3). Denna rapport framstår också som accepterad hos SD. Den kan alltså bidra med faktaunderlag för debatten.

Man måste också komma ihåg att nettoeffekten för staten/kommunerna inte är samma sak som kostnaden för samhället. Dynamiska effekter i form av bättre tillväxt, större inhemsk marknad, kulturell öppenhet kopplat till exportfördelar etc. kan inte mätas på samma sätt. Där finns det uttalanden från bl.a. arbetsmarknadens parter som går att referera till.

Anhöriginvandring är ett phttp://www.blogger.com/img/blank.gifroblem?http://www.blogger.com/img/blank.gif

SD fokuserar ibland på begrepp som ”ankarbarn” och in andra fall ojar sig över att en somalisk flykting genererar massor av släktingar i anhöriginvandring. Detta stämmer inte. Alla vet att anhöriginvandring är hårt begränsat. Endast make/maka och barn under 18 år har rätt att anhöriginvandra. Även andra i beroendeställning kan komma ifråga, men handläggningstiderna blir där ett moment 22. Hur kan man bevisa att någon är i akut beroendeställning om personen i fråga uppenbarligen klarat sig under den långa handläggningen. Spontant känns det som att endast personer som själva i princip har asylskäl kan anhöriginvandra, bortsett då från den egna familjen.

Argumentet blir då enkelt... Är SD beredda att vägra att barn får bo med sina föräldrar? De accepterar ju flyktingmottagande (påstår dom) och är det då enligt barnkonvention etc ok att separera barn och föräldrar för att en eller båda föräldrarna har skyddsbehov och har rätt att/måste stanna i Sverige.

”Kärleksinvandring” och anhöriginvandring till andra än flyktingar har vissa krav på försörjning och har som sagt var så är det normalt personer i åldrar som inte kostar samhället så mycket (dvs inte små barn eller gamla människor) som bor ihop med en person som generellt sett har egen försörjning.

Kvinnor är fanimej från venus...

tisdag 7 juni 2011 · 1 kommentarer

Tänkte återstarta bloggen igen och som första ämne ta ett (för mig) ovant ämne som jag tänkte leverera på ett oinvigt, förvirrat och allmänt inskränkt sätt med förhoppningar att provocera någon.

Jag förstår mig inte på kvinnor. Objektifieringen av kvinnor i allt från att de draperas över volvobilar på kinesiska bilmässor till egeninitierade lårdiskussioner på nätet är något som ställer till ett elände för alla, inte minst kvinnorna själva förstås.

Min fru skulle på läkarbesök och provade kläder i omgångar för att ”det finns ju andra mammor där”.... jamen! VEM F-N BRYR SIG?!

.. och den där lårdiskussionen... Hur kan man få för sig att sätta igång en stor diskussion om huruvida låren ska gå ihop eller inte? Är det relevant? Har det någon praktisk påverkan på någons liv (mer än möjligen vilka byxor som passar)? Om man har komplex för sitt utseende, varför ska man lämpa över det på andra? Varför tycker kvinnor att det är så kul att göra andra kvinnor osäkra och objektifierade? Man kan skylla på män och ett samhälle med ”manliga” normer, men det är kvinnorna som gör jobbet för att sprida och förstärka dessa normer. Vad man kan läsa i inlägg i bloggarna så är det för att ”peppa andra”... hur tänkte ni då? Det är sannolikt ett betydande antal kvinnor vars lår inte går ihop och ett stort antal vars lår går ihop. Hur ska en diskussion kring lårens utseende gynna någon? Stärker det kvinnorna som grupp eller individer att bidra till fokuseringen på utseende (oavsett om syftet är att de som utpekas som för tjocka kanske känner sig mindre ensamma)?

Jag kan liksom inte få in att kvinnor envisas med att göra så mot sig själva. Kan man inte på något sätt försöka bryta sådana mönster? Varför ens självförtroende och självkänsla måste vara kopplat till hur man ser ut och hur andra uppfattar en fattar jag inte.

Visst, på något sätt kan jag hålla med då jag om jag sätter på mig kavaj eller i värsta fall slips känner mig mer utklädd är uppklädd. Försöker ju lura mig själv att det beror på att jag vet vilka kläder jag känner mig som mig själv i men det är säkert inte hela sanningen.

Vilken tur att jag inte är kvinna så jag slipper oroa mig för hur jag ser ut... (och ja givetvis vet jag att det finns män med utseendekomplex också, jag ser dock dem som offer för de kvinnliga normerna i samhället).

Debatten måste gälla även kostnaderna

måndag 11 april 2011 · 3 kommentarer

"Det är ett fatalt misstag av de etablerade partierna att i många år försöka tiga ihjäl de främlingsfientliga. Nu säger man yrvaket att man ska ta debatten. Men vilken debatt? Varför ska vi defensivt redovisa kostnader för asylsökande barn?" ... så skrev en politikerkollega, i ett annat parti, som kommentar på min facebook-länk till min debattartikel i E-kuriren idag. Han förtydligar resonemanget på sin blog.

Men...

Vi gör alltid avvägningar mellan kostnad och uppnådd effekt. Det gäller vilken medicin som ska ges till bröstcancersjuka eller hur långt skolbussen ska åka. Att låtsas som om vi inte gör dessa avvägningar är inte konstruktivt.

Precis som Dag (hade ju tänkt att hålla detta opersonligt men eftersom jag ville länka bloggen...) skriver så är det ju kostnader som vi är beredda att ta. Detsamma måste ju sägas gälla även invandring och flyktingmottagande, något annat skulle vara ljug.

Däremot är det svårt att vinna en debatt om kostnader för något behjärtansvärd, när de som man tror att striden står om är personer som inte delar de mest grundläggande principerna.

Hur ska man "vinna" en debatt mot en SD-are som på allvar menar att han inte är beredd att lägga en krona i ovan nämnda avvägning om det gäller invandring och flyktingpolitik? Är det argument nog att inte ta debatten och istället mörka kostnaderna?

Dag hävdar att vi går i fällan när vi korrigerar ned SDs uppgifter om kostnader för ditt och datt... men om vi inte försöker redovisa korrekta ekonomiska uppgifter så ger vi fel underlag till avvägningen även för personer som är beredda att lägga en viss mängd resurser på att hjälpa andra människor, oavsett etnisk bakgrund.

Vi lurar oss själva om vi tror att alla är beredda att utan någon sorts rimlighetsbedömning hjälpa människor som är i behov av stöd. Om Dag har rätt i att humanismen räcker som argumentation så undrar jag i mitt stilla sinne varför miljontals barn svälter eller för den delen varför klimatet går åt pepparn. Vi skulle kunna lösa båda problemen i morgon om vi bara ville tillräckligt mycket, om vi var humana nog... vilket vi inte är.

SD måste bemötas, även på deras hemmaplan. Varje gång de får stå oemotsagda så förlorar vi någon på avvägningarnas altare. Därför måste vi ta även struntdebatter om kronor och ören.

Kurirens bidrag till förvirringen kring ny sessionssal för KF

torsdag 31 mars 2011 · 4 kommentarer

Ledarskribenten Susanna Birgersson skriver på ledarsidan om Paulinska skolans aula och frågan om det är lämpligt som ny möteslokal för KF eller om den ska fortsätta vara primärt konsertsal.

Jag kan inte riktigt påstå att jag förstår vad hon är ute efter. Menar Birgersson att det faktum att KF-ledamöterna behöver bord som det stora hindret för att använda aulan som möteslokal? Det senaste jag hörde så skulle det inte finnas den typen av fasta installationer som omöjliggjorde att tillgänglig plats användes för besökare, med andra ord så måste ju borden gå att flytta.
Länk
Hon anger antalet platser till 192 (vilket är mindre än alla siffror som figurerat hittills, inkl. arbetsförslaget från förvaltningen).

Jag tänker inte upprepa vad jag skrev på partiets blog, men jag delar inte Birgerssons åsikt att Gyllenhjelmssalen är lämplig för fyra-timmarsmöten med 80-talet personer (om man inte förbättrar ljuset, ljudet och inte minst ventilationen). Speciellt inte som förvaltningen vad jag hört flaggat för att kommunhuset redan börjar bli för litet för att få plats med utlokaliserade verksamheter. Då behövs ytorna för byråkratisk produktion, inte låsas upp som opraktiska möteslokaler.

Att frågan skulle tagit något större politiskt utrymme ser jag inte, medialt möjligtvis. Visst känns det utifrån antalet direkt påverkade kommunmedborgare som en icke-fråga men det är ju bra lobbat av de moderata politiker och körmedlemmar som lyckades blåsa upp stormen i vattenglaset.

...och nej, när jag kommer till en stad så skiter jag högaktningsfullt i om de skyltar med en pampig konsertsal eller inte (vilket någon nämnde i tidningen som en viktig faktor). Det kommer för mig långt, långt ned på listan över vilken service som är viktig i en kommun.

Reflexmässig revolutionsromantik?

tisdag 22 mars 2011 · 1 kommentarer

När jag såg situationen i Libyen utvecklas så här på säkert avstånd via nyhetssidorna på nätet så slogs jag förstås av samma tanke som många andra. Det är en blodig och brutal repression av en demokratisk viljeyttring. Den bilden har väl inte ändrats. Att Carl Bildt var mot en militär intervention bekräftade ju bara bilden. En flygförbudzon för att se till att bombmattor inte mördade Libyens befolkning såg ju ut som en bra idé.... om det inte vore för att jag med ryggmärgen värjer mig från sådana idéer när de kommer från stormakterna och för att jag inte tror på militärernas PR-kupp om den rena kriget.

Det som började göra mig ordentligt fundersam var att mina personliga favoriter Die Linke (länken är till ett senare uttalande) propagerade mot ett militärt ingrepp. När då Frankrikes högerpresident Sarkozy beordrar ut sina post-koloniala styrkor i militära angrepp som inte alls riktades så att de var en flygförbudszon utan direkt attackerade marktrupper så måste man ju börja fundera. Att nu alla verkar överens om att flygförbudszonen gått över till direkt körförbudszon (dvs anfall mot militär på marken som rör dig) så bör man ju verkligen börja fundera på vad syftet med det hela är.

Mina tidigare partikollegor (Andreas Malm gick iofs med i SP efter att jag gått till V) Andreas Malm och Anders Svensson samt vänsterbloggaren Jinge propagerar för att även Sverige ska ta en aktiv militär roll i Libyen.

Vad är det då man ska uppnå med insatsen? Det verkar inte direkt klart. Vill man störta Khaddafi genom att militärt stödja upproret så att de vinner slaget om hela Libyen? Vem ska då styra, de Khaddafi-män som byt sida efter årtionden av deltagande i repressionen eller ska en demokrati spontant sprudla i resterna av ett inbördeskrig? Vill man dela Libyen på mitten i en revolutionär demokratisk stat och en Khadaffidiktatur? Eller är (V)i nu för riktade mord och tänker "precisionsbomba" Khadaffi och hans närmaste familj och klan för att bana väg för ett nytt styre? Ska man förlänga ett inbördeskrig och utsätta civilbefolkningen för de risker som en storskalig militär intervention innebär så måste man ha ordentligt på fötterna. Den information som jag har tillgång till via media ger inte mig något bestående intryck av att en militär intervention (med flyg eller markstridskrafter) är en bra idé, den här gången heller...

Andreas Malm uppmanar oss att inte följa ryggmärgsreaktionen, men min princip är att det man först tänker är det som oftast visar sig vara rätt (iallafall med viss nyansering). Han skriver "Om vi i stället för med ryggmärgen väljer att tänka med huvudet måste vi till att börja med erkänna att impulsen till denna intervention inte kommer från Pentagons strateger eller amerikanska oljebolag". Jag skulle vilja säga tvärt om.

Om vi nu börjar tänka istället för att med en revolutionsromantisk syn på världen ställa oss för militär hjälp till upproret tänker efter varför just Libyen är aktuellt för militär intervention så är det ju förstås en kombination av Libyens tidigare under lång tid milt sagt aviga officiella inställning till västvärlden och många andra av de mer despotiska arabstaterna (vilka också ger sitt fulla stöd till den militära interventionen)... och inte minst oljan. Tror någon att Frankrike, USA, Storbritannien mfl som stater har något intresse av att skydda civila i andra länder? Om ni gör det får ni ta och skruva på huvudet ett varv till och fylla på mer sågspån.

Den alltid pågående svält och hälsokatastrofen i stora delar av världen gör ingen något åt. De som förtrycks och mördas av diktatoriska eller "endast" diskriminerande regimer bryr sig ingen av stormakterna om så länge det inte är fiendens-fiende principen som gäller. Collateral damage är väl någon som USA-militären endast bryr sig om som PR-effekt, att civila stryker med är ju rätt ofrånkomligt när man bombar i städer.

Det kan ju inte vara så illa att mina bombkära vänner inom vänstern har gått på PR-kuppen om det "kliniska kriget"? Att man glömmer bort att alla krigshandlingar drabbar civilbefolkningen hårt. Åter igen tillbaka till syftet... Vad tänker man då sig att bomberna ska åstakomma? Ett utjämnat och utdraget inbördeskrig? Att man går in och sätter än västvänlig regim på Libyens tron med vapenmakt? Är det vad vänstern nu förespråkar? Då kan jag tänka mig en hel radda med länder som känns lika aktuella som just Libyen. JAS kan då få delta i många peace-enforcement insatser till BAE-systems stora glädje.

I en kommentar till Svenska Freds ordförandes debattartikel på svt.se skriver signaturen AQVALP att "Svenska Freds vet inte hur många som har sitt jobb inom vapenindustrin i Sverige. Vad göra med dem och om vi helt lägger ner den verksamheten ? Och varifrån skall vi ta de inkomsterna ? Eftersom andra länder inte lyssnar till Svenska Freds så är det ett dilemma. Om vi inte är med, ökar i stället andra länders insatser. Den eventuella PR som Sveriges flygvapen kan komma att få, kan vara bra att spara för framtida insatser. Och vi behöver den erfarenheten.". Detta känns som mer i linje med orsakerna för insatsen än att stormakterna skulle försvara civila med hjälp av kryssningsrobotar.

Jag tror inte heller att upproret i Libyen långsiktigt tjänar på att stödjas militärt av Frankrike och USA, eller Sverige för den delen, i vad det gäller att bygga en framgångsrik övergång till ett demokratiskt Libyen. Förhoppningsvis kan Libyen ta ett stort steg mot ett nytt samhälle och oavsett om det händer nu eller senare så har ju det här upproret säkert lagt grunden för ett Libyen där folket får bestämma.

...och att som vissa gör jämföra Libyen mot Rwanda ser jag som en avskyvärd överdrift där man nedvärderar de hundratusentals offren för etnisk rensning i Rwanda, något som iallafall inte jag sett några rapporter om från Libyen. I Rwanda hade ju Frankrike kunnat gjort en mer lyckosam insats om man verkligen brytt sig om civila offer, det man gjorde var ju snarare det motsatta.

Som Kina och/eller Ryssland uttryckte det (utan att citera)... Det finns en oroande tendens att internationell diplomati sker med bomber istället för med ord.

Oxelösund bästa skolkommun i länet?

onsdag 2 mars 2011 · 1 kommentarer

(Detta är inte avsett att ha något sorts vetenskaplig kvalitet, min rankingberäkning bygger på Salsa-systemets värden och meritvärdetsavvikelsen har räknats upp med en faktor. Betygsinflationen är andelen elever med högre betyg än proven i svenska, engelska och matematik i medel över de tre)

Efter att ha läst ekuriren.se ledarblog angående Skolvärldens rankinglista så funderade jag lite... och funderade lite... och kom fram till att det är egentligen helt rätt. Rankinglistor över skolor ska vara över vilket resultat de presterar och inte hur dyra de är (lärartäthet, fina lokaler etc).

Problemet är att hur mäter man prestation. Tänk om pedagogiskt utbildade lärare ger eleverna en bättre grund att stå på än vad som kan mätas genom det fyrkantiga, subjektiva och allmänt felvisande betygssystemet. Speciellt som den segregering som har skett innebär att resultaten kan vara direkt missvisande om man inte tar hänsyn till den socioekonomiska sammansättningen av elever. Problematiskt är också att den konkurrenssituation som skapats genom skolvalssystemet uppmanar till betygsinflation. Därför gjorde jag en liten dykning i mina favoritsidor (skolverkets statistikdatabaser).

Kan då konstatera att utifrån förhållandet mellan förväntat och uppnått antal godkända elever resp. meritvärde så är Oxelösund länets bästa skolkommun. De lyckas lyfta eleverna ut ur vad som egentligen är en delad näst sista plats i förväntningar till en delad andraplats i faktiskt uppnått meritvärde. Betygsinflationen (av mig definitierat som utdelade betyg i jämförelse med provresultat i nationella prov) är också likvärdig i Oxelösund som övriga länet (knappt 20%) Detta är vad jag anser vara en bra fungerande skola.

Det som kuriren tar upp i sin ledare, att Flen är med marginal sämst bekräftas också på det sätt jag räknade. Med Strängnäs som 100 så får Flen drygt 7. Förväntingarna från Skolverkets Salsamodell (socioekonomisk modell för underlag för extra stöd till skolor) på Flen är lägst i länet, men de uppnår ännu sämre resultat.



















Intressant är också att betygsinflationen är klart högst i Flen. Väldigt många elever får högre betyg än vad de presterar på de nationella proven. Därmed är kunskapstappet i Flen troligen ännu större än vad den betygsbaserade statistiken visar.

Detta är något som våra kamrater i Flen kan få att vända...

Att leva med ett barn med Downs syndrom: Framgång...

fredag 28 januari 2011 · 1 kommentarer

För er som inte har läst tidigare så skriver jag, mitt bland all politik, inlägg om hur vårt (eller för att vara ärlig mitt) liv med vår son Hannes är. Hannes har Downs syndrom och brottas med många av de vanliga problemen (hjärtoperation, sen språkutveckling, hörselproblem, motorikstörning etc). I inläggen beskriver jag dessa svårigheter men jag försöker hålla mig till hur vi tacklar dem i vardagen på ett praktiskt och i slutändan för Hannes acceptabelt sätt. Se övriga inlägg på här.

Hannes fick en lillebror för lite mer än ett år sedan. Det var väl inte helt planerat men visade sig, som allt annat, att ha två sidor. Hannes har nu något som sakta men säkert börjar bli en lekkamrat, konkurrent och sporre... och det märks.

Även om Hannes är två år äldre så är de ganska lika på många områden. De pratar t.ex. ungefär lika bra om man bortser från Hannes tecknande. Det är tydligt att de härmar varandra och när den ena lyckas uttrycka något som ger effekt så dröjer det inte länge förrän den andra är igång och härmar.

Det som också märks väldigt tydligt är att den skarpa konkurrensen om leksaker, föräldrar etc lyfter Hannes. Det kan förstås vara en slump men det syns att Hannes anstränger sig lite extra med att använda bestick när lillebror gör det, han springer snabbare när lillebror går efter en boll och blir tydligt mer fokuserat på vad han själv vill i kampen om leksakerna.

Hannes har hörapparater som vi (eller snarare främst dagis) har arbetat med. Som jag har skrivit någon gång tidigare (tror jag) så har inte kontakterna med hörselvården varit en dans på rosor. Hannes avskyr att få saker i öronen, på huvudet osv. Det gör att jag måste hålla honom under undersökningar. Kalibreringarna av hörapparaterna var en plåga och det fick vi till slut ge upp då jag vägrade fortsätta. De blev istället inställda manuellt och kraftigt nedjusterade för att undvika rundgång. Jag hävdade med bestämdhet att Hannes hörde rundgångsljudet och att det var det som gjorde att kalibreringarna inte gick att genomföra (man måste vara tyst under kalibreringen). Hörselvårdens personal trodde inte på mig och muttrade om hur tråkigt det var med föräldrar som inte förstod sitt barns bästa... men...

Häromdagen var det dags för ett uppmärksamhetstest igen (Hannes leker, det kommer ett pip i hörlurarna, han stannar upp och därmed indikerar att han hört pipet). Det har liksom aldrig fungerat. Återigen sa jag att det berodde på att han blir för fokuserad på leken medan hörselvården sa att han inte hörde. Det blir alltid lite mystisk stämning...

Hannes blankvägrade allt och efter lite brottningsmatch så bytte man till att pipa i högtalare istället. Hannes reagerade direkt med att försöka ta ur grejen som han trodde att vi trots allt lyckats få in i hans öra. Efter tre pip så fattade han att det var högtalarna som pep och slog till den irriterande grejen. Rätt tydlig indikation på att han hörde. Efter ett gäng pip så började han tycka att det var rätt kul och satt på helspänn och väntade på pipen för att slå till så hårt han kunde (och skrattade).

Så slutsatsen blev att trots att de inledande mätningarna indikerade vatten i öronen (trots rören) så missade han bara en frekvens som jag hörde. Ingen kan väl veta vem som hade rätt men personalens förklaring om att det ibland behövds att hörseln "aktiverades" för att barnen skull börja höra pipen klingar ganska klent i mina öron när jag vet hur våldsamt Hannes reagerade på pipande hörapparater även när de låg på ett bord en bit bort.

Slutsatsen är väl som vanligt att föräldrar inte får vara för osäkra på att de har rätt. Professionen vet vad de pratar om, men ingen kan läsa sitt barns reaktion lika bra som föräldrarna. Jag är rätt glad att jag avbröt de för Hannes plågsamma kalibreringarna av hörapparaterna och är samtidigt rätt bekymrad över att det behövdes mer än ett försök för att jag skulle våga lita på vad jag egentligen visste, att Hannes hörde bättre än vad undersökningarna visade.

Hejdå hörapparater!

Jakten på Margit... vad är grunden?

måndag 24 januari 2011 · 21 kommentarer

Jag är konfunderad... Varför jagar man (främst SP:arna själva verkar det som) Margit (Urtegård, Strängnäspartiet (SP))?

Visst har Margit en förmåga att attackera personen minst lika hårt som politiken, men är det ett problem? Det är alldeles för vanligt att personer gömmer sig bakom sin titel eller parti och arvoden etc bara slinker med och höjs... för den där positionen som ett parti har valt någon till... inte någon person som blir rik på skattebetalarnas bekostnad utan en titel.. en position... ett uppdrag.

Alla muttrar ju över att Jens Persson (kommunalrådet) är nära släkt med Jan Persson (Kilenkrysset, Standardpolitikerutfrågare i valrörelse efter valrörelse, Södermanlandsmedaljsmottagare och Strängnäsdominant). Tidningens artikel kändes lite vinklad och lät värre än Margits egna blog, och kommentar till artikeln. Att kopplingen finns där är rätt besvärande och medvetet eller omedvetet så har den troligen någon sorts påverkan (kan iofs lika gärna vara åt andra hållet, dvs att man drar sig för att samarbeta, för att man är mån om att det inte ska synas någon svågerpolitik).

Jag är en frekvent läsare av Politikken och inte sjutton har jag sett något där som föranleder en hatkampanj mot Margit.

Detta är för mig ett uppenbart fall av försök till gubbrevolution och ledande partiföreträdares driv att komma närmre köttgrytorna. Jag kanske får lov att ändra mig så småningom men hittills har argumenten klingat rätt klent.

Om Strängnäspolitiken förlorar Margit så blir den fattigare. "Urtegård har flera egenskaper som Strängnäs kommunpolitik är betjänt av." som ledarsidan i lokaltidningen skrev i en annars kritisk artikel.

Jag skulle önska att jag också kunde se personerna bakom politiken och inte bara politiken i sig.

(Skulle ha skrivit mer och lite djupare men Manfred ville inte somna, så det gick inte. Nu när han sover är jag trött själv... och så vaknar ju Hannes om 50 minuter som vanligt)

Jag stödjer den som inte vill ha röd-gröna V2...

fredag 14 januari 2011 · 3 kommentarer

Nu börjar de kritiska rösterna mot Lars Ohly höras lite tydligare. Jag tillhör de som kanske skulle kunna placeras in i media-begreppet "traditionalister", fast med rätt pragmatiska sidor.

Min kritik mot Lars Ohly (och PS) är enkel. Jag anser att man tog ett mandat man inte har när man gick in i det katastrofala röd-gröna-projektet, tvärt emot Norrköpingskongressens intentioner och stämning. Valutvärderingen får säga vad den vill men jag känner mig bekräftad i min analys. MPs högerväljare skrämdes av V, S gick mer till vänster än vad de själva egentligen är och förde en politik som inte deras väljare ville ha och vi fick igenom en del av vår politik (med ovanstående effekt) men i allians med två högerpartier så gick det som det gick. V+Mp+S är ingen naturlig allians, vi har olika positioner att fylla och det gör vi bättre separat. Nog om det, vill någon se vad jag tycker om de rödgröna och våra "allierade" så kan man se det här.

Så... som traditionalist så stödjer jag inte längre Ohly. Han känns som arkitekten och drivkraften bakom det av mig så hatade De rödgröna. Som traditionalist känner jag mig sviken av Ohly. Hur vi lyckades gå från 200 000 jobb i offentlig sektor till bidragskramande förstår jag inte heller. Ohly (och PS) misslyckades kapitalt att lägga grunden för en bra vänsterpolitik. (Jag tror att Crofts i DN har missat något, detta är ingen ren falangstrid utan snarare att Ohly tappat en del av vänsterstödet)

Det finns också ett problem med Lars Ohly. Han är en bra ledare, bra talare, har en politisk själ som känns stabil men på något sätt så talar inte det till våra potentiella väljargrupper. Det går inte att komma ifrån att en partiledare måste gå hem hos folket (och då inte bara bokstavligen). Gör han/hon inte det så blir de en bromskloss snarare än en tillgång. Hade jag inte känt mig så arg/upprörd över De rödgrönafiaskot så skulle jag kunnat tycka att han säker lärt sig tillräckligt för att nu kunna göra ett ännu bättre/tillräckligt bra jobb som partiledare.

Jonas Sjöstedt har också sina fläckar (förstås) men det kanske är hans tur att försöka?

Flest träffar senaste månaden