Jag stödjer den som inte vill ha röd-gröna V2...

fredag 14 januari 2011 ·

Nu börjar de kritiska rösterna mot Lars Ohly höras lite tydligare. Jag tillhör de som kanske skulle kunna placeras in i media-begreppet "traditionalister", fast med rätt pragmatiska sidor.

Min kritik mot Lars Ohly (och PS) är enkel. Jag anser att man tog ett mandat man inte har när man gick in i det katastrofala röd-gröna-projektet, tvärt emot Norrköpingskongressens intentioner och stämning. Valutvärderingen får säga vad den vill men jag känner mig bekräftad i min analys. MPs högerväljare skrämdes av V, S gick mer till vänster än vad de själva egentligen är och förde en politik som inte deras väljare ville ha och vi fick igenom en del av vår politik (med ovanstående effekt) men i allians med två högerpartier så gick det som det gick. V+Mp+S är ingen naturlig allians, vi har olika positioner att fylla och det gör vi bättre separat. Nog om det, vill någon se vad jag tycker om de rödgröna och våra "allierade" så kan man se det här.

Så... som traditionalist så stödjer jag inte längre Ohly. Han känns som arkitekten och drivkraften bakom det av mig så hatade De rödgröna. Som traditionalist känner jag mig sviken av Ohly. Hur vi lyckades gå från 200 000 jobb i offentlig sektor till bidragskramande förstår jag inte heller. Ohly (och PS) misslyckades kapitalt att lägga grunden för en bra vänsterpolitik. (Jag tror att Crofts i DN har missat något, detta är ingen ren falangstrid utan snarare att Ohly tappat en del av vänsterstödet)

Det finns också ett problem med Lars Ohly. Han är en bra ledare, bra talare, har en politisk själ som känns stabil men på något sätt så talar inte det till våra potentiella väljargrupper. Det går inte att komma ifrån att en partiledare måste gå hem hos folket (och då inte bara bokstavligen). Gör han/hon inte det så blir de en bromskloss snarare än en tillgång. Hade jag inte känt mig så arg/upprörd över De rödgrönafiaskot så skulle jag kunnat tycka att han säker lärt sig tillräckligt för att nu kunna göra ett ännu bättre/tillräckligt bra jobb som partiledare.

Jonas Sjöstedt har också sina fläckar (förstås) men det kanske är hans tur att försöka?

3 kommentarer:

lasse p sa...
14 januari 2011 21:34  

Lars Ohly har inte, precis som du skriver David, tillräckligt förtroende inom väljarkåren, det räcker inte att har haft det inom partiet. Han har dessutom lett partiet i fyra förlustval i rad. Vi behöver ledare som inte förknippas med begreppet kommunism. Bilden av Ohly som en inbiten kommunsit togs fram av Janne Josefsson: Visst gjorde Josefsson ett par minst sagt tendentiösa TV-program, men det byggde på vad Ohly sagt och gjort under åren. Jag tro det var på en punkt Josefsson kunde beslås med att komma med felaktiga uppgifter.
Det finns ingen anledning att Jonas Sjöstedt, som jag tillsammans med Josefin Brink vill se som våra nya partiledare 2012, skulle utsättas för ett liknade mediedrev som det Ohly utsattes för då. Både Brink och Sjöstedt har ett annat politiskt förflutet utan framskjutande positioner i ungdomsförbundet och partiet under den period partiet inte var så tydlig i sitt avståndstagande av ”Sovjetkommunismen”. Jag tycker att Sjöstedt sen han kommit tillbaka till Sverige tydligt visat vilken bra kommunikatör han är och hur påläst och skicklig debattörer han är. Att han dessutom mycket flitigt publicerar sig och visar framfötterna och visar en starkt politisk drivkraft gör honom inte sämre som en stark partiledarkandidat. Dessutom sticker han inte ut politiskt i partiet, med det menar jag att han inte lätt kan etiketteras vare sig som det ena eller andra.
Om det rödgröna samarbetet: Håller med dig David om det demokratisk tvivelaktiga sättet det kom tillstånd. Vad det gäller valresultatet: Ingen kan veta hur det sett ut om vi hade ställt oss utanför samarbetet. Jag tror inte det blivit bättre, ja, det här har vi diskuterat förut...

lasse p sa...
14 januari 2011 21:35  

Lars Ohly har inte, precis som du skriver David, tillräckligt förtroende inom väljarkåren, det räcker inte att har haft det inom partiet. Han har dessutom lett partiet i fyra förlustval i rad. Vi behöver ledare som inte förknippas med begreppet kommunism. Bilden av Ohly som en inbiten kommunsit togs fram av Janne Josefsson: Visst gjorde Josefsson ett par minst sagt tendentiösa TV-program, men det byggde på vad Ohly sagt och gjort under åren. Jag tro det var på en punkt Josefsson kunde beslås med att komma med felaktiga uppgifter.
Det finns ingen anledning att Jonas Sjöstedt, som jag tillsammans med Josefin Brink vill se som våra nya partiledare 2012, skulle utsättas för ett liknade mediedrev som det Ohly utsattes för då. Både Brink och Sjöstedt har ett annat politiskt förflutet utan framskjutande positioner i ungdomsförbundet och partiet under den period partiet inte var så tydlig i sitt avståndstagande av ”Sovjetkommunismen”. Jag tycker att Sjöstedt sen han kommit tillbaka till Sverige tydligt visat vilken bra kommunikatör han är och hur påläst och skicklig debattörer han är. Att han dessutom mycket flitigt publicerar sig och visar framfötterna och visar en starkt politisk drivkraft gör honom inte sämre som en stark partiledarkandidat. Dessutom sticker han inte ut politiskt i partiet, med det menar jag att han inte lätt kan etiketteras vare sig som det ena eller andra.
Om det rödgröna samarbetet: Håller med dig David om det demokratisk tvivelaktiga sättet det kom tillstånd. Vad det gäller valresultatet: Ingen kan veta hur det sett ut om vi hade ställt oss utanför samarbetet. Jag tror inte det blivit bättre, ja, det här har vi diskuterat förut...

Anonym sa...
23 januari 2011 06:22  

Test

Flest träffar senaste månaden