Folkpartiet liberalerna – partiet där alla ska passa i FP-formen, där kadaverdisciplin förväntas och där yttrandefriheten mest är besvärande.

torsdag 23 juni 2011 · 3 kommentarer

Margit Urtegård (opol, fd M, fd StrP) har blivit vägrad inträde i FP:s lokalförening (eller alternativt uteslutning om man så önskar). Anledningarna varierar beroende på vem man pratar med.

Folkpartister har bl.a. hänvisat till de politiska uppdrag som Margit sitter på som invald av ”Fyra fria”-samverkan mellan V, StrP, KD, och Mfp [StrP = Strängnäspartiet, Mfp=Mariefredspartiet] på StrP plaster. Så länge hon sitter där så anses det vara ett så stort problem att hon inte är välkommen till FP. Av de skäl som FP framfört så är detta bara en del (se länk till Patricks blog nedan).

I FP:s stadgar står det..

§ 2. Medlemskap
Var och en som omfattar en liberal samhällsåskådning har rätt till medlemskap i Folkpartiet liberalerna, om vederbörande inte är ansluten till annat politiskt parti eller annars särskilda skäl talar däremot
...
När särskilda skäl föreligger kan medlem uteslutas ur partiet. Beslut om uteslutning fattas av styrelse för lokal förening eller styrelse för länsförbund eller partistyrelsen ...


Patrick Baltatzis (opol, fd StrP) skriver på sin blog kring de särskilda skäl som FP framfört. I korthet partibytena M → Str P → opol → FP, de politiska uppdrag Margit sitter kvar på, frispråkigheten på bloggen, andra partiers ovilja att samarbeta.

I (V)åra stadgar står det...

§ 5. Medlemskap kan av partiförenings styrelse nekas den som är medlem i konkurrerande politiskt parti, som uppenbart inte har för avsikt att verka för partiets politik eller som på annat sätt kan förväntas allvarligt skada partiet.

Det kanske kan tas som en definition på särskilda skäl? För att jämföra med FP:s?

Margit är ju vad jag vet inte med i något konkurrerande parti (hur nu det definieras).

Samtidigt måste hon väl som socialliberal och medlem i FP:s parallellorganisation/kvinnoförbund Liberala kvinnor kunna antas att i rimlig grad inte ha för avsikt att uppenbart inte verka för partiets politik.

Kan hon då förväntas allvarligt skada partiet (i detta fall FP)?

Jag hörde också korridorsnacket om att Margit skulle varit skälet att StrP inte var aktuella för majoritetssamarbete. Jag hörde iofs också snacket om StrP som vindflöjel och samtidigt att de var för kopplade till Moderaterna (för S+Fp+C-majoriteten). Att StrP deltog i den bittra och hårda kritiken mot C och FP efter majoritetskraschen lär ju inte ha ökat StrP chanser. Margit var inte den som framförde den mest bitska kritiken.

Men hur är då detta relevant för FP? Tänker de göra Margit till ordförande? Tänker de låta Margit sköta deras förhandlingar med övriga majoriteten? Är de oroliga att Margit skulle hamna väldigt högt på deras listor i provvalen inför nästa val om några år och därmed bli en fara i förhandlingarna med (C)?

Bara för att Margit är medlem så är det väl inte automatiskt en biljett in i finrummen? Hennes politiska mandat är faktiskt inte en del av majoriteten, det krävs valteknisk samverkan mellan henne och majoritetspartierna i sådant fall. Potentialen för att "skada partiet" måste anses vara rätt liten.

Margit framför snabb och ibland hård kritik på sin blogg mot partier eller politiker. Kritiken kan ibland vara ordentligt personlig. Är det då något problem? Nej, inte för mig men de som kritiseras och de vars, som de ser det, interna/privata spörsmål ”läcks” till allmänheten kanske tycker det.

Strängnäs kommun och vi politiker behöver personer som Margit. Personer som inte drar sig för att skrika ”FEL!!” när vi gör något tveksamt. Som inte backar för att framföra kritik för att det känns obekvämt, t.ex. kring det obestridliga faktum att KS ordförande stup i kvart måste lämna mötet pga sin relation till fastighetsdominanten Kilenkrysset.

Men... efter att ha försökt att vara logisk och rationell så tänkte jag byta spår.

För mig är Folkpartiet liberalernas agerande förkastligt på ett mänskligt plan. Man sätter partiets (påhittade) problem, utifrån fördomar om Margits agerande, framför före respekten för Margit som person.

§ 2. Var och en som vill verka för Vänsterpartiets politik kan bli medlem.

Jag läser i detta in att vi tar emot alla. Vill man vara med, har man en vilja att skapa ett solidariskt samhälle utifrån våra principer så bryr vi oss inte om framtoning, personlighet, hur frispråkig man är eller hur tyst man är. Alla är välkomna, eventuella sidoeffekter av personers agerande har ingen betydelse så länge de har avsikten och önskan att föra vår politik framåt. Det går inte att tro att man kan skapa ett samhälle där alla får plats om de inte ens får plats i vårt eget parti (utifrån person, inte åsikt där t.ex. rasister straffar ut sig per automatik).

Vi har heller inget att dölja. Alla är välkomna att läcka precis vad som helst från våra möten. Det finns absolut ingenting som vi diskuterar som vi sedan har intresse av att dölja från allmänheten eller för den delen våra politiska motståndare. Vår politik är ingen hemlighet och vårat agerande är rakt, öppet och ärligt. Misslyckas vi med detta så välkomnar iallafall jag att detta slås så hårt som möjligt i vårt huvud.

Jag har själv inga som helst skrupler att kritisera partiet om vi inte agerar på det sätt jag förväntar mig. Skulle väl till och med kunna säga att min kritik på bloggen ibland har varit mycket hårdare och mycket mer intern än vad Margit någonsin gjort... jag är inte utesluten ännu.

Folkpartiet har uppenbarligen saker de vill dölja, Folkpartiet har uppenbarligen inga problem med att avvisa personer på grund av deras personliga egenskaper eller kanske utifrån Folkpartiets fördomar. Folkpartiet sätter munkavle före yttrandefrihet. Folkpartiet sätter partiet framför personen.

Tillåt mig en viss upprepning...

Det går inte att tro att man kan skapa ett samhälle där alla får plats om de inte ens får plats i det egna partiet trots att de står för samma politik.

Folkpartiet är inte ett parti för alla och vill inte skapa ett samhälle för alla. Det har väl alltid varit plågsamt uppenbart och jag vet inte varför Margit har lust att vara med där, men de gör helt klart sitt bästa för att förstärka intrycket.

Har mycket svårt att tro att Margit skulle vilja verka för vår politik, men om hon skulle inse att vi är bäst så skulle hon förstås vara välkommen... oavsett vilket bagage hon tar med sig. Vi avfärdar inte personer, bara vrickade åsikter.

Nätdebatt med SD, lärdomar

tisdag 21 juni 2011 · 1 kommentarer

Jag roade mig härom månaden med att nätdebattera med SD (och deras åtminstone åsiktsmässigt sympatiserande) i kommentahttp://www.blogger.com/img/blank.gifrsfälten till ett svar i en tidningsdebatt med SD:s lokala företrädare.

Det var något av ett test för att se om det är så svårt att debattera invandrarpolitik med SD, utifrån deras argument, som mänga hävdar. Slutsatsen är väl att det är inte svårt att debattera med SD, deras fixering vid invandrarpolitiken som ett problem gör att de lätt tappar bort sig i argumenten. I ärlighetens namn gäller samma sak oss fast åt andra hållet. Det är en insikt jag fått av debatten.

Vad är då grundfrågorna?
[Nedan länkar jag hej vilt till diverse sidor och rapporter. Alla är användbara men jag har kanske inte alltid varit så noggrann när jag valt länkande ord/stycke]

Vilka är ”riktiga flyktingar”?

SD envisas med att använda nyspråk och egna definitioner när de debatterar. Det gör att de kan säga saker som att ”Vi är inte emot flyktingmottagande” eller att man inte vill stänga ute personer med skyddsbehov och i samma andetag säga att flyktingmottagandet ska minska för att det kostar för mycket pengar. SD har infört begreppet ”riktiga flyktingar” för att exkludera alla de som SD påstår får asyl utan att ha skäl för det. Detta är dock en position som de när man pressar dem får mycket svårt att hålla, definiera eller förklara.

Therese Borg (SD, Eskilstuna, vice ordf kvinnoförbundet) hävdade i en kommentar på en annan artikel att de baserar sig på det som Migrationsverket kallar just ”flyktingar”. Med detta antar jag att hon menar konventionsflyktingar samt kvotflyktingar då dessa blir summan hon angav (se även migrationsverkets översiktliga statistik där definitionen ”flykting” ser ut att användas för kvotflyktingar). Annars använder Migrationsverket i statistiken begreppen; Asyl - Konventionsflyktingar, Asyl - Skyddsbehövande, Asyl - Synnerligt ömmande omständigheter, Asyl - Tidsbegränsat tillstånd samt Kvotflyktingar.

Varför tycker då SD att UNHCR:s ibland gruppvisa deklarationer om ”flyktingsskap” är säkrare och bättre än migrationsverkets individuella bedömning? Troligen helt enkelt för att det gör det enklare att inte framstå som flyktingfientlig och samtidigt kraftigt begränsa möjligheterna till asyl i Sverige. Skillhttp://www.blogger.com/img/blank.gifnaden på vad som är en flykting enligt FN:shttp://www.blogger.com/img/blank.gif definition och vad som är en person med skyddsbehov är hårfin.

Definitionen enligt FN konventionerna från 1950/51 och 1967:
Paragraph 6B: “Any other person who is outside the country of his [or her] nationality or, if he [or she] has no nationality, the country of his [or her] former habitual residence, because he [or she] has or had well-founded fear of persecution by reason of his [or herhttp://www.blogger.com/img/blank.gif] race, religion, nationality or political opinion and is unable or, because of such fear, is unwilling to avail him [or her]self of the protection of the government of the country of his [or her] nationality, or, if he [or she] has no nationality, to return to the country of his [or her] former habitual residence.”

Definitionen enligt Utlänningslagen..
1 § Med flykting avses i denna lag en utlänning som befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd. [dvs i princip en översättning av ovan]

Detta gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen riskerar att utsättas för förföljelse eller om dessa inte kan antas erbjuda trygghet mot förföljelse från enskilda.

Som flykting ska även anses en utlänning som är statslös och som av samma skäl som anges i första stycket befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare har haft sin vanliga vistelseort, och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, återvända dit.

...och de som SD anser inte ska omfattas: (någon som ser en avgörande skillnad? Är inte det som anges nedan i princip ett förtydligande av vad som menas med ”förföljelse”?)

2 § Med alternativt skyddsbehövande avses i denna lag en utlänning som i andra fall än som avses i 1 § befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att
1. det finns grundad anledning att anta att utlänningen vid ett återvändande till hemlandet skulle löpa risk att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller som civilperson löpa en allvarlig och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst våld med anledning av en yttre eller inre väpnad konflikt, och
2. utlänningen inte kan, eller på grund av sådan risk som avses i 1 inte vill, begagna sig av hemlandets skydd.

Första stycket 1 gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen löper sådan risk som där avses eller om dessa inte kan antas erbjuda trygghet mot att utlänningen utsätts för sådan risk genom handlingar från enskilda.

Första och andra styckena gäller även för en statslös utlänning som befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare har haft sin vanliga vistelseort.

Av 2 c § följer att en utlänning som omfattas av denna paragraf i vissa fall är utesluten från att anses som alternativt skyddsbehövande. Lag (2009:1542).
[Detta gäller krigsbrott och grova icke-politiska brott, dvs det som SD iallafall lokalt ylar om, dvs sparkar in öppna dörrar]

Vad kostar invandringen?

SD hävdar ibland att anhöriginvandring och invandring kostar massor av pengar. Att det inte går att försvara invandring utifrån ekonomiska skäl. Det som kristalliserade ut sig i debatten var dock att även SD kan inse att invandrare på grund av ålderssammansättning, generellahttp://www.blogger.com/img/blank.gif utbildningnivå m.m egentligen inte kostar samhället så mycket netto. Anledningen är ju också helt enkelt att det är svårt att invandra till Sverige. De invandrare som kommer hit är normalt arbetskraftinvandrare och deras anhöringa kostar inte mycket eftersom de per definition bor ihop med någon som arbetar.

Det är dock mycket viktigt att hålla isär begreppen. Bruttokostnaden för den offentliga sektorn för alla med invandrarbakgrund uppgår till 200 miljarder per år. Då ska man komma ihåg att det är brutto, alla genererar skatteinkomster... Vi kostar alla omkring 1400 miljarder per år brutto. Detta går att läsa i en rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (2009:3). Denna rapport framstår också som accepterad hos SD. Den kan alltså bidra med faktaunderlag för debatten.

Man måste också komma ihåg att nettoeffekten för staten/kommunerna inte är samma sak som kostnaden för samhället. Dynamiska effekter i form av bättre tillväxt, större inhemsk marknad, kulturell öppenhet kopplat till exportfördelar etc. kan inte mätas på samma sätt. Där finns det uttalanden från bl.a. arbetsmarknadens parter som går att referera till.

Anhöriginvandring är ett phttp://www.blogger.com/img/blank.gifroblem?http://www.blogger.com/img/blank.gif

SD fokuserar ibland på begrepp som ”ankarbarn” och in andra fall ojar sig över att en somalisk flykting genererar massor av släktingar i anhöriginvandring. Detta stämmer inte. Alla vet att anhöriginvandring är hårt begränsat. Endast make/maka och barn under 18 år har rätt att anhöriginvandra. Även andra i beroendeställning kan komma ifråga, men handläggningstiderna blir där ett moment 22. Hur kan man bevisa att någon är i akut beroendeställning om personen i fråga uppenbarligen klarat sig under den långa handläggningen. Spontant känns det som att endast personer som själva i princip har asylskäl kan anhöriginvandra, bortsett då från den egna familjen.

Argumentet blir då enkelt... Är SD beredda att vägra att barn får bo med sina föräldrar? De accepterar ju flyktingmottagande (påstår dom) och är det då enligt barnkonvention etc ok att separera barn och föräldrar för att en eller båda föräldrarna har skyddsbehov och har rätt att/måste stanna i Sverige.

”Kärleksinvandring” och anhöriginvandring till andra än flyktingar har vissa krav på försörjning och har som sagt var så är det normalt personer i åldrar som inte kostar samhället så mycket (dvs inte små barn eller gamla människor) som bor ihop med en person som generellt sett har egen försörjning.

Kvinnor är fanimej från venus...

tisdag 7 juni 2011 · 1 kommentarer

Tänkte återstarta bloggen igen och som första ämne ta ett (för mig) ovant ämne som jag tänkte leverera på ett oinvigt, förvirrat och allmänt inskränkt sätt med förhoppningar att provocera någon.

Jag förstår mig inte på kvinnor. Objektifieringen av kvinnor i allt från att de draperas över volvobilar på kinesiska bilmässor till egeninitierade lårdiskussioner på nätet är något som ställer till ett elände för alla, inte minst kvinnorna själva förstås.

Min fru skulle på läkarbesök och provade kläder i omgångar för att ”det finns ju andra mammor där”.... jamen! VEM F-N BRYR SIG?!

.. och den där lårdiskussionen... Hur kan man få för sig att sätta igång en stor diskussion om huruvida låren ska gå ihop eller inte? Är det relevant? Har det någon praktisk påverkan på någons liv (mer än möjligen vilka byxor som passar)? Om man har komplex för sitt utseende, varför ska man lämpa över det på andra? Varför tycker kvinnor att det är så kul att göra andra kvinnor osäkra och objektifierade? Man kan skylla på män och ett samhälle med ”manliga” normer, men det är kvinnorna som gör jobbet för att sprida och förstärka dessa normer. Vad man kan läsa i inlägg i bloggarna så är det för att ”peppa andra”... hur tänkte ni då? Det är sannolikt ett betydande antal kvinnor vars lår inte går ihop och ett stort antal vars lår går ihop. Hur ska en diskussion kring lårens utseende gynna någon? Stärker det kvinnorna som grupp eller individer att bidra till fokuseringen på utseende (oavsett om syftet är att de som utpekas som för tjocka kanske känner sig mindre ensamma)?

Jag kan liksom inte få in att kvinnor envisas med att göra så mot sig själva. Kan man inte på något sätt försöka bryta sådana mönster? Varför ens självförtroende och självkänsla måste vara kopplat till hur man ser ut och hur andra uppfattar en fattar jag inte.

Visst, på något sätt kan jag hålla med då jag om jag sätter på mig kavaj eller i värsta fall slips känner mig mer utklädd är uppklädd. Försöker ju lura mig själv att det beror på att jag vet vilka kläder jag känner mig som mig själv i men det är säkert inte hela sanningen.

Vilken tur att jag inte är kvinna så jag slipper oroa mig för hur jag ser ut... (och ja givetvis vet jag att det finns män med utseendekomplex också, jag ser dock dem som offer för de kvinnliga normerna i samhället).

Flest träffar senaste månaden