Vad är det som händer?! Har folk blivit tokiga?

onsdag 27 juli 2011 · 1 kommentarer

Susanna Birgersson hänvisar i dagens ledare i ekuriren till puckot Ulf Nilsson i Expressen. Jag hänvisade ju till SvD som exempel på ledarsidor som är avigt inställda till muslimer, men jag förträngde att Ulf Nilsson existerar och får skriva i Expressen (och Metro?). Det är ju inte första gången han visar sina främlingsfientliga tendenser men i dagens läge utifrån attentatet i Norge av en rasist så blir det extra plågsamt. Att Ulf Nilsson är ett pucko baserar jag på en lång rad artiklar med pseudoförklaringar och svammel (gällande allt från växthuseffekten till vad han menade med "pursvenskar").
"Som jag ser det spelar Ulf Nilsson enbart dum i syfte att kunna uttrycka sig rasistiskt och "get away with it"." - kommentar på Svt:s debattsida. (Jag tror inte han spelar...)

Det som däremot är riktigt skrämmande är att det i kommentarsfälten i tidningarna strömmar in kommentarer från idioter som köper mördarens argument om att samhället skulle vara "utsatt" för en massinvandring och islamisering och att det skulle ha varit anledningen till att en högerextremist mördar barn. Har folk blivit tokiga?

"Om det inte funnits judar i Europa hade aldrig förintelsen ägt rum"... Det är ett sätt att tänka som används i helt andra sammanhang, typ finns det inte kontanter i butiken så kan den inte rånas, men en del tror på allvar att det är ett sätt att tänka som går att applicera på vad som helst, inklusive attentat inspirerade av främlingsfientliga strömningar.

Såg ett inlägg på facebook där han som skrev det hävdade att det var tur för SD att valet inte låg i höst för då skulle de aldrig kommit in i riksdagen. Jag skulle vilja ha ett sånt förtroende för mina medmänniskor och skulle vilja tro att detta var sant, men jag är inte så övertygad. De som sympatiserar med SD verkar inte se den uppenbara kopplingen mellan deras politik och massmorden i Norge. Attentatet blir heller inte lika personligt och påtagligt här så de kan väl lättare distansera sig.

SD:arna ser inte att "Ett Sverige åt svenskarna" med lätthet inspirerar vansinnesdåd riktat mot, som i Norge, de som står för ett solidariskt samhälle eller mot de som i rasisternas ögon inte kan tolkas som "svenskar". Visst blir detta säkert riktigt besvärligt för de SD:are som sitter invalda på politiska uppdrag för SD mest som protest och inte riktigt är rabiata människohatare som resten av gänget, men den hårda kärnan både av aktiva och väljare är så inne i sitt mörker att de inte förstår vad deras politik medfört.

HALLÅ!!?? EN MAN SOM SÄGER SIG VARA ER KOMPIS HAR MÖRDAT BARN! ÄR DET INTE LÄGE ATT FUNDERA LITE PÅ VAD NI HÅLLER PÅ MED?

Jag brukar försöka bemöta SD:arna på ekuriren.se och i tidningen och jag får ju lov att säga att de som skriver där iallafall inte är fullständigt koko... men i expressens kommentarsfält... ja jäklar... där blandas nonsens med propaganda och rena lögner tillsammans med en stor dos hat och främlingsfientlighet till en enda soppa.

Den tunna gränsen mellan åsiktsförtryck och försvar av demokratin

tisdag 26 juli 2011 · 2 kommentarer

Tänkte ta mig mod att skriva något om attentaten i Norge. Inte om själva attentaten utan snarare reaktionerna och kraven på åtgärder efter dem. Det kommer nog bli ett virrvarr av tankar och funderingar... har också väldigt svårt att formulera vad jag tänker och tycker.

Jag har inget personligt förhållande till Norge mer än att det är vårt systerland geografiskt och samhällsmässigt. Däremot har jag förstås varit på politiska sommarläger och för mig skapar det en koppling som gör mig orealistiskt nog direkt illamående. Att förhålla sig till massmordet i det sammanhanget av sommarglädje, kamratskap och politisk diskussion gör det direkt plågsamt. Jag kan inte ens ana hur de som var med om detta ska kunna hantera en sådan personlig avgrund....

Attentaten i Norge är så avskyvärda att det är lätt att låta hatet förblinda en.

Hade en kort diskussion på facebook kring hur man ska förhålla sig till SD och kanske främst individer i SD utifrån attentaten i Norge. Den gjorde mig lite fundersam.

Som jag har tolkat syftet med att använda terror var bland annat att underminera Arbeiderpartiets möjligheter att i framtiden vara en politisk kraft genom att slå mot deras ungdomsorganisation. Att radera deras åsikter från den politiska arenan. Att styra vilka som får säga vad och vilka som får påverka samhället. En högerextremist som mördar barn för att utradera inte bara deras politiska utan faktiska existens och för att skrämma andra barn till tystnad (även som vuxna).

Vi måste alla vara medvetna om att det vi skriver eller på annat sätt propagerar för kan trigga våldsdåd. Det kan gälla allt från djurrättsaktivister, miljöaktivister och vänsteranarkister till massmördande högerextremister. Jag har inga illusioner om min personliga förmåga/kapacitet att påverka andra människor, väldigt få kommer att påverkas av vad jag skriver men i ett större sammanhang så blir varje bidrag till den totala ideologiska miljön viktig. Om jag med emfas påpekar att barn dör av svält varje sekund, att varje kg utsläppt fossil koldioxid gör att vi kommer närmre en ekologisk betingad katastrof, att om man anser att djur och människor är lika värda så är varje minkfarm ett Auschwitz, så bidrar jag till att göra människor som inte klarar av att vara silkesnäsduken som nöter ner berget och måste agera för att de med desperation ser samma sak som jag men som inte kan (och nu med viss självkritik) hålla sin empati och ångest nere utan måste agera, till potentiella våldsverkare (utifrån min horisont av vänster och djurrätt, att högerextrema massmördare skulle drivas av missriktad empati och ångest för människors och djurs lidande är inte vad jag menar). Det är på något sätt baksidan av ett öppet samhälle där åsikter framförs utan censur, ett sånt samhälle som jag anser att vi måste ha.

Att Sverigedemokraterna bidrar till att skapa massmördande högerterrorister är då otvivelaktigt, men det gör t.ex. även SvD ledarredaktion. Som Jinge.se påpekade efter dåden och jag kritiserade strax innan så framför de en (o)genomtänkt anti-islamisk linje som utan tvekan används som drivkraft för antiislamistiska och främlingsfientliga högerextremister.

Jag vill inte få min yttrandefrihet begränsad, jag vill inte ha min rätt att arbeta inom skolan eller staten inskränkt på grund av de politiska åsikter jag har. Om vi kräver att personer i SD utifrån att de kan anses vara ideologisk drivkraft för massmördare ska begränsas i sin rätt att yttra sig och att agera i samhället, vad hindrar då högern från att begära samma sak från mig? Jag är medlem i V, har tidigare varit medlem i det trotskijstika Socialistiska partiet, visst kan högern hävda att jag då deltar i den ideologiska basen/miljön för vänsterextremistiska terrorgrupper (för sådana finns förstås). Ska jag då stängas ute från samhället? Jag förespråkar inte terror eller våld för att nå mina politiska mål, men vad jag säger kan användas som argument för terror och våld mot individer. (...och återigen jag har inga illusioner om min möjlighet till påverkan i den vänsterextremistiska miljön, men som princip).

...och i sin förlängning. Vad hindrar rumsren men anti-islamistisk höger (som SvDs ledarredaktion) från att hävda att alla muslimer är en del av samma kulturella miljö som självmordsbombare och därmed inte bör få agera och yttra sig i samhällsdebatten?

Jag anser att åsiktsförtryck i förlängningen skapar ett samhälle mer likt det högerextremisterna vill skapa än det vi vill ha. Däremot inte sagt att politiska grupper som utövar våld inte ska lagföras och stressas av polisen som vilka andra kriminella grupper som helst, med vägningen att deras våld är riktad mot alla människor och hela samhället.

Inte heller sagt att kritiken mot det vi inte gillar på något sätt ska vara återhållsam eller självcensurerad. Motståndet mot SD på grund av vad de representerar och den hotfulla framtid deras existens riskerar skapa måste vara hårt.

Att leva med ett barn med Downs syndrom: Hanneslexikon

måndag 25 juli 2011 · Comments

Vår son Hannes har Downs syndrom. I och med detta så har han en del medfödda svårigheter att överkomma, en av dem är hur man kommunicerar med andra. Om du vill läsa övriga inlägg jag skrivit om vårt liv ihop så finns de här.

Hannes använder så kallat tal med teckenstöd, dvs man tecknar enklare tecken samtidigt som man pratar. Det är generellt enklare att använda händerna för kommunikation och små barn kan göra det snabbare än vad de kan prata. Hannes lillebror Manfred använder även han tecken för att kommunicera saker han inte kan säga.

Problemet är väl precis som för barn som börjar prata, att det inte alltid är så lätt att förstå. Framför allt syskon men även föräldrar är väl de som fattar. Så jag tänkte bidra med lite Hannesordbok för att ge en bild av hur man kan använda tecken för kommunikation.

Långfingret förs ned vertikalt över munnen [Ljud: Tsss] = Jag vill ha glass.
Ena handen bredvid kinden = Jag är sömning
Klappa på övre delen av magen [Ljud: Mä (kort ä)] = Mätt på mat, programmet på tv eller läkarbesöket.
Röra armarna upp och ned som om man kör en stor ratt. [Ljud: Bi] = Åka bil, åka till dagis, åka vagn.
Peka med långfingret på näsroten = Titta på något annat.
Peka med hela armen med aningens vriden hand som med fingertopparna ihop vrids lite fram och tillbaka = Byta (normalt DVD-skiva etc.)
Peka med hela handen och vinka = Nu vill jag gå härifrån (i den riktiningen)
Armen böjd en bit framför kroppen, handen formad som om den håller ett glas och vickas lite fram och tillbaka = Törstig/vill dricka
Samma som dricka men mitt i natten sittande på sovande pappas bröstkorg[Ljud: Maa] = Jag vill ha en kram, en klunk välling och sedan sova igen.
Armen rakt ut från kroppen gungandes upp och ned med fingertopparna mot marken = Duscha, Bada i sjön eller bajsnödig.
Pekfingret på näsan [Ljud: Tss] = Spreja näsan med saltspray.
Pekfingret andra handflatan [Ljud: Mö] = Knäckemacka med smör.
Handen gör ett C i luften = Storasyster Chloe.
Pekfinger på tinningen och sedan på pannan = Pappa
Pekfingret på längden över munnen = Borsta tänderna (framstår ofta som Jag är trött)
Fingrarna som en kvackande mun [Ljud: KaKa] = Hans handleksaksgroda som kväker musik alt. And.
Ena handen klappar handloven på den andra [Ljud: Mauoo] = Katt
Fingertopparna mot axeln på samma sida [Ljud: Tsss] = Gå ut.
Långfingret vertikalt mot handflatan på andra handen [Ljud: Oppa] = Hoppa studsmatta

Dessa var de som Hannes själv gör, de flesta är rätt modifierade jämfört med hur tecknet var från början (Katt är nog den enda som är perfekt). Sen finns några till som kommer och går som t.ex. äpple/frukt.

Kritik mot skattefinansierad extremism blir mörkerpropaganda

måndag 18 juli 2011 · Comments

Per Gudmunsson (ledarsidan, SvD) gör sig till nyttig idiot. I en artikel i SvD kritiserar han att muslim.se och bakomliggande organisation får skattefinansiering. Artikeln citerades omgående på alla främlingsfientliga och anti-islamistiska organisationers hemsidor, typ Politiskt inkorrekt etc. Citeringen sker även på andra bloggar, som Margits

Gudmunsson stannade ju liksom inte vid det som framstår som det egentliga problemet, att muslimer till skillnad från kristna inte drar sig för att säga/skriva vad som står i deras heliga text. Som ateist och anti-religiös så ser jag det som självklart att en person som påstår sig tillhöra en religion också lever efter vad den religionen framför i sina skrifter. Att homosexualitet ska straffas med döden finns både i gamla testamentet och koranen. Att nya testamentet medger viss möjlighet till försoning och att koranen ger möjlighet till att ångra sig inför Allah är i sammanhanget inte så relevant. En homosexuell person lär väl knappast "ändra sig" och "ångra sig" med tanke på att deras sexuella drift förstås är en del av deras personlighet och inget som går att ångra.

Gudmunsson fortsatte dock in på den vanliga anti-islamismen, om att man inte får sjunga "Staffan var en stalledräng" etc. Om man läser inlägget om hur muslimer bör förhålla sig till julfirande så förstår jag inte Gudmunssons upprördhet. Den är en strikt hållen förklaring till hur julsånger kan tolkas ur ett islamskt perspektiv.

Jag vill för övrigt inte heller att mina barn deltar i kristet julfirande (eller annat religiöst firande). Jag skulle hålla mina barn borta från skolavslutningen om det visade sig att kyrkan inte bara användes som lokal (har inte deltagit på någon avslutning ännu men jag fick lite hicka av att de på dagis skulle till kyrkan på påsk. Hade dock tankarna på annat håll och reflekterade inte vidare).

Han tolkar även inlägget om när det är ok att rösta på icke-muslimer på ett extremt sätt. På det sätt som Gudmunsson uttrycker det på så bortser han från inläggets syfte.

Gudmunsson överdriver, förvränger och använder samma taktik som alla främlingsfientliga bloggar gör (dvs plockar delar ur sitt sammanhang) för att demonisera islam. För den då som bryr sig om att kolla upp vad han egentligen skriver om så sänker den osakliga kritiken inläggets övriga tyngd, dvs att hat mot homosexuella skattefinansieras.

Det finns mycket som skattefinansieras som jag inte anser är relevant. Vi har dock ett system där vi inte åsiktsgranskar vad som framförs inom yttrande- och religionsfrihetens ram. Jag tycker det är ok, även om det innebär att tidningar som SvD får presstöd och att Sverigedemokraterna får mandatstöd eller att religiösa organisationer får organisationsbidrag. Även puckade åsikter måste få en möjlighet att framföras. I ett samhälle där det ofta kostar pengar att sprida sina åsikter är bidrag från staten en förutsättning (däremot kan jag konstatera att kostnaden för en egen domän med webhotell är fullt möjligt för en privatperson att betala på egen hand så det behövs väl egentligen inget stöd för att framföra åsikter. Det är väl mer på principbasis, även en person utan pengar ska kunna framföra sina åsikter på någorlunda jämställd basis)

Downs syndrom och Danmark

· Comments

Läste på ekot i den aningens konstigt rubriksatta artikeln Downs syndrom på väg bort i Danmark att danska föräldrar i allt större utsträckning väljer abort före att föda ett barn med Downs syndrom. Att jag tycker att den har en konstig rubrik är för att de förlänger en trend till sitt slut trots att det egentligen inte finns någon grund för att göra det (vilket iofs kanske är en effekt av artikeln, så det är möjligtvis inte rubriken som är fel). Det kommer alltid finnas föräldrar som väljer att föda ett barn med konstaterat handikapp, även DS, och det kommer alltid finnas föräldrar som av ideologiska eller religiösa skäl väljer bort avancerad fosterdiagnostik och abort. Med allt äldre föräldrar så kommer det finnas barn med DS även efter 2030.

Men tänk om det inte gör det... Vilken typ av samhällsomställning har då skett i Danmark? För mig blir likheterna med Danmarks invandringspolitik uppenbara. Ett samhälle som selekterar individer baserat på biologiska egenskaper.

Varför skaffar vi barn? I grunden är det nog så enkelt att vi är programmerade att göra det. Min fru brukar fråga mig varför jag ville ha barn och jag har aldrig lyckats svara på det, men att jag vill ha barn är helt solklart och självklart.

Vi har ju inget behov av att skaffa barn för samhällets skull. Det skulle lika gärna gå att "importera" ett barnöverskott från t.ex. Indien eller andra länder med en explosionsartad befolkningsutveckling. Hade säkert varit bättre för världen ur ett miljö- och hälsoperspektiv.

Det går ju inte heller att hävda att barn föds för barnens skull... eller det går ju förstås om man tror på reinkarnation eller själar, då det är en själ som återföds och inte bara ett barn som föds.

Så... vi skaffar barn för föräldrarnas skull. Det är föräldrarnas behov som uppfylls. Utifrån det perspektivet så är fosterdiagnostik inte så konstig. Föräldrar har ju ett antal kriterier som ska uppfyllas av barnet för att deras behov ska uppfyllas. Dessa kriterier varierar, för mig var det endast att barnet var ett barn... För andra kan det vara kön, hårfärg, IQ, fysiska förutsättningar för idrott, god hälsa etc som är krav. I en sådan situation så aborteras förstås barn med DS då de varken kan antas ha hög IQ eller bra fysiska eller hälsomässiga förutsättningar.

I Sverige erbjuds alla gravida över en viss ålder (30? 35?) avancerad fosterdiagnostik, för att risken för barn med DS ökar kraftigt med mammans ålder. Detta har haft effekten att en oproportionerligt stor andel barn föds av mammor som är yngre än vad som statistiskt kan förväntas då äldre mammor aborterar DS-foster. Läste på en till ekot länkad blog om situationen i Nya Zeeland, som liknar den i Danmark, men det verkar som om folk glömmer bort ovanstående och att alla barn oavsett mammans ålder kollas med avseende på ryggmärgskanalens(?) storlek då det är en indikator på DS om den är förstorad. Det senare är dock ingen strålande metod, t.ex. fanns inga indikationer för vår son Hannes (se vid intresse mina inlägg om livet med honom).

Däremot tror jag att föräldrar lurar sig själv. Även om det känns som en halvsanning att föräldrar får tillbaka mycket från barn med DS så är det till viss del sant. Vårt liv med Hannes har varit en berg-och-dalbana men visst har jag gått ur de första åren som en bättre, mognare och effektivare person och samhällsmedborgare. Det är säkert inte bara på grund av att Hannes ger så mycket tillbaka utan inte till liten del på grund av alla de svårigheter som livet med honom medför, allt från hjärtoperation till språksvårigheter och bristande konsekvensmedvetenhet.

Hannes är dock en fantastisk person och jag skulle inte byta bort honom mot någon. Vi hade aldrig aborterat även om vi vetat att han har DS men de föräldrar som gör det hade gått miste om sin Hannes.

Effekterna av att vi börjar plocka bort individer (innan de föds) på grund av deras bristande perfektion, ur föräldraförväntan och ev. samhällsperspektiv, är dock mycket oroande. Hur argumenterar man för att foster med handikapp inte ska födas utifrån att de inte kan förväntas vara effektiva samhällsmedborgare och samtidigt undviker att fortsätta i en sådan riktning för hela samhället? Är det inte fullt möjligt att utvecklingen gällande födda DS-barn är en konsekvens av den argumentation som används gällande t.ex. invandrare i det semi-fascistiska Danmark? (japp, har alltid avskytt Danmark i djupet av mitt hjärta (av för mig okänd anledning) och på sistone har de gjort sitt allra bästa för att bekräfta min livslånga bild av att den gemytliga dansken bara är en falsk fasad och mer kopplat till drogmissbruk än gemytlighet)

... och vad det gäller samhällseffekterna av att barn med handikapp tillåts födas. Jag ser att alla runt Hannes växer i kompetens och som personer, både barn och vuxna, som effekt av hans speciella förutsättningar. Detta är inte en effekt som kan bortses från. Vi måste ha olika typer av människor runt omkring oss för att skapa ett samhälle värt att leva i.

Flest träffar senaste månaden

Populära inlägg