Enskilda avlopp … att svära i miljökyrkan

fredag 19 augusti 2011 · 4 kommentarer

Jag arbetar med miljöskydd på länsstyrelsen, är vänsterpartist och anser mig vara rätt ”grön”, jag har suttit som företagsrepresentant på mitt gamla jobb i Mälarens vattenvårdsförbund. Jag har tagit del av det mesta som producerats på nationell nivå gällande enskilda avlopp och specifikt gällande Mälaren.

Det finns dock en sak som jag inte riktigt köper, nämligen enskilda avlopp som det mest akuta kommunala miljöproblemet. Det är en fråga som år efter år har trummats ut i alla led, på bristfälligt underlag och med tveksamma intressen i bakgrunden. Av 289 kommuner har 139 genomfört inventeringar under 90 och 00-talen. Av de som inventerats är 59% av avloppslösningarna godkända.

Att kunskapsläget är allt annat än kristallklart framgår av Naturvårdsverkets sammanställning (länken) ovan och Kemikalieinspektionens rapport inför fosforförbud. Bara det att antalet ton som uppskattades släppas ut från enskilda avlopp minskade till hälften och även den siffran ifrågasätts är ju rätt anmärkningsvärt i ett beslutsunderlag. På detta underlag byggs kommunalt VA ut... t.ex. i Strängnäs.

Det finns några olika sorters enskilda avlopp. Allt från tvåkammarbrunnar utan infiltration och utsläpp rakt i en sjö till slutna tankar (som töms med slamsug till det kommunala verket) med infiltration av slamavskiljt BDT-vatten. (BDT = Bad-disk-tvätt, dvs allt avloppsvatten från ett hushåll utom toaletten och ibland köksavloppet).

Ett helt orenat avloppsvatten som släpps ut i en sjö medför ett utsläpp på ungefär 1,1 kg fosfor och 4,4 kg kväve per år och person.

Slamavskiljt (dvs t.ex. nedspolade matrester) BDT-vatten innehåller ungefär 0,3 kg fosfor och 0,4 kg kväve per år och person. Med välfungerande infiltration, eller utsläpp i områden utan närliggande vattendrag så uppgår utsläppet till i storleksordning några % av bara slamavskiljt (total reningsgrad med infiltration och sluten tank är 90% för fosfor). Utsläppet från en sluten tank med infiltration medför alltså ett utsläpp på ca 0,03 kg/år och person.

Det normala förfarandet i fritidshusområden (för de hus som överhuvudtaget har eget vatten och vattentoalett) är sluten tank för toaletten och en- eller tvåkammarbrunn för BDT med halvtaskig infiltration. Detta för att trekammarbrunnar resulterar i avlopp som luktar rätt kraftigt, vilket inte är bra för grannsämjan. Normalt sker inte utsläpp direkt i sjön, men dräneringsdiken kan antas medföra att det inte blir någon märkbar ytterligare retention (upptag i växtlighet eller fastläggning i mark) ut till sjön.

Om vi antar att en VA-anslutning kostar ett hushåll runt 200 000 kr och man bara ser till räntan med en lånetid/avskrivningstid på 20 år (inflationen kommer ju förstås ha effekt) och rak amortering på samma tid så betyder det en kostnad per kg extra avskiljd fosfor (jämfört med kommunalt VA) på ca 120 000 kr/kg P, år, person. Sen tillkommer kostnad för vatten som innan VA-anslutning var en fråga om utrustningsunderhåll och elräkning men som efter blir beroende på VA-kollektivets kostnader i sin helhet. Denna kostnadsökning och inflationseffekter på lånet kanske kan kanske i denna hastiga beräkning få ta ut varandra.

Utifrån vad som anses vara rimliga kostnader för reduktion av fosfor inom industriella och kommunala verksamheter så är 120 000 kr/kg P ordentligt högt.

Det hot som i stort orenade enskilda avlopp belägna i närheten till Östersjön och Mälaren innebär medför att enskilda fastighetsägare blir överkörda med krav på åtgärder som inte är miljömässigt och ekonomiskt rimliga.

Det är viktigt att reducera fosfor men när godkända enskilda avlopp ansluts till kommunal VA bara-därför-att så blir det den enkla lösningen. Det svåra hade varit att på allvar minska utsläppen från lant- och skogsbruk.

Att man sätter dit fastighetsägare som inte följer lagen (se Miljöbalken 9 kap 7 §) och använder icke-godkända avloppslösningar är en sak (det har man varit alldeles för slapp med), men när man tvångsansluter fastighetsägare som har godkända avloppslösningar till en kostnad av mer än 100 000 kr per extra avskiljd kg fosfor så innebär det inte bara ett problem för den enskilda utan också en ineffektiv användning av resurser som kan användas till mer miljönytta på andra ställen.

Det som också är fullständigt fantastiskt är att det generellt påstås att enskilda avlopp står för upp till 30 % av utsläppen av fosfor till Östersjön. Samtidigt är läget i många kommuner, inkl. Strängnäs , att man inte har koll på vilka avloppslösningar som används för enskilda avlopp.

Höj skatten med något öre och se till att inventera alla enskilda avlopp och nita dom som inte följer lagen istället för att ta stora investeringar i att anlägga kommunalt VA i områden där de boende inte vill ha det och avloppslösningarna är godkända enligt lagen och har hög reningsgrad.

Sen kan man ju fråga sig hur smart det är att ansluta godkända stabila reningssystem som ger i princip konstant reningsgrad (som infiltrationsanläggningar) till hydrauliskt överbelastade kommunala verk som med jämna mellanrum tvingas brädda sitt avlopp.

Det finns också andra aspekter på det hela, som kostnaden för att utvinna fosfor från minskande kommersiella källor och behovet av att återcirkulera.

Vad händer egentligen i Libyen?

torsdag 4 augusti 2011 · 1 kommentarer

Trots attentatet i Norge, förtrycket mot folket i Syrien och andra stora och viktiga nyheter så försöker jag hålla någon sort koll på vad som händer i Libyen och Afghanistan genom att desperat leta nyheter i media. Sverige har ju militär i de länderna, operationer som jag ser som missriktade och fel. Därför känns det relevant att veta hur det går för folket som drabbas och om det set ut som om det finns något slut på konflikterna.

Vad det gäller Libyen så framstår ”nyheterna” nästan alltid som filtrerade och gränsfall på propaganda. Om man läser svenska medier så beskriver man gärna hur regimen i Libyen går på knäna och hur rebellerna rycker fram, läser man Al-Jazeera så får man en delvis annan bild. Det är dock ingen som levererar en översiktligt bild som jag som okunnig och utan egna källor kan förstå och tro stämmer.

Den senaste brutalt nedkortade blänkaren i SvD som hänvisar till en artikel i NY Times som handlar om hur al-Gadaffi allierar sig med islamister trots sin tidigare linje av anit-islamism. Det känns som propaganda från båda håll när man läser artikeln. USA-baserade NY Times har anledning att framställa al-Gadaffi som en del av vad USA generellt ser som ”det stora hotet” (dvs islam) och al-Gadaffi har väl kanske anledning att slå en kil i sprickan som verkar ha uppstått i rebell-leden.

När man tänker på det är det dock logiskt. Om man riskerar att förlora, om man inser att det är möjligt att få över rebeller på sin egen sida så är det väl precis så jag fått intrycket av att Libyen hållits ihop tidigare. Al-Gadaffi har hållit sig på god fot med diverse klaner och folkgrupper för att skapa sig en maktbas. Varför skulle en regim med fokus på att hålla makten inte kunna alliera sig med sina tidigare värsta fiender för att motverka deras ideologiskt och politiskt nya värsta fiender (USA-ledda NATO och deras vänner i Libyen)?

Nu dementerar ju islamisternas ledning att situationen är som den beskrivs av al-Gadaffi i NY Times intervjun, men å andra sidan... vad skulle han annars säga? Att han förhandlar med motståndaren? Att hans män sköt rebellernas general för att bana väg för ett islamistiskt övertagande av rebellrörelsen i Libyen?

Det går med andra ord som vanligt inte att tro på något som sägs från Libyen, oavsett sida, och vad den svenska insatsen där egentligen är tänkt att uppnå framstår som ännu mer dunkel. USA vill ha bort familjen al-Gadaffi från makten, Sverige vill skydda civila. Varken regim eller rebeller (eller NATO) framstår som om de bryr sig märkbart om hur civilbefolkningen drabbas av striderna och i media ser det mest ut som om de låser fast sig vid politiska principer. Det kommer propåer om politiska kontakter och medlingsförsök från allt från Ryssland till Quatar, men... Vad händer egentligen i Libyen?

När jag skrev detta i morse på bussen så hade jag inte sett artikeln som nu finns på DN.se angående politisk aktivitet. Så det kanske finns hopp, men forskaren som uttalar sig i artikeln verkar inte säga mycket mer än vad jag försökt göra ovan. Däremot så tror jag han har fel om en sak.

Risken för ett folkmord har inte minskat ett spår av NATO-insatsen, det sköts väl snarare upp. Både rebeller och regim har visat sig villiga att behandla civilbefolkning som stöder motståndaren som skräp. Vad tror han händer om rebellerna vinner och intar pro-al-Gadaffi-städer? Vad händer om NATO-insatsen trappas ned och al-Gadaffi vinner? Är inte soldaterna mer förstörda mentalt nu efter kriget mot rebeller och NATO än vad de var innan NATO-insatsen? Har inte risken för brutal repression mot befolkningen snarare ökat av NATO-insatsen än minskat?

Det blir också lite tragikomiskt att diskutera att förlänga den svenska flyg-flyg och flygspaningsinsatsen när de flesta länder som står för attackflyget verkar börja svaja på målet.

Flest träffar senaste månaden

Populära inlägg