Enskilda avlopp … att svära i miljökyrkan

fredag 19 augusti 2011 ·

Jag arbetar med miljöskydd på länsstyrelsen, är vänsterpartist och anser mig vara rätt ”grön”, jag har suttit som företagsrepresentant på mitt gamla jobb i Mälarens vattenvårdsförbund. Jag har tagit del av det mesta som producerats på nationell nivå gällande enskilda avlopp och specifikt gällande Mälaren.

Det finns dock en sak som jag inte riktigt köper, nämligen enskilda avlopp som det mest akuta kommunala miljöproblemet. Det är en fråga som år efter år har trummats ut i alla led, på bristfälligt underlag och med tveksamma intressen i bakgrunden. Av 289 kommuner har 139 genomfört inventeringar under 90 och 00-talen. Av de som inventerats är 59% av avloppslösningarna godkända.

Att kunskapsläget är allt annat än kristallklart framgår av Naturvårdsverkets sammanställning (länken) ovan och Kemikalieinspektionens rapport inför fosforförbud. Bara det att antalet ton som uppskattades släppas ut från enskilda avlopp minskade till hälften och även den siffran ifrågasätts är ju rätt anmärkningsvärt i ett beslutsunderlag. På detta underlag byggs kommunalt VA ut... t.ex. i Strängnäs.

Det finns några olika sorters enskilda avlopp. Allt från tvåkammarbrunnar utan infiltration och utsläpp rakt i en sjö till slutna tankar (som töms med slamsug till det kommunala verket) med infiltration av slamavskiljt BDT-vatten. (BDT = Bad-disk-tvätt, dvs allt avloppsvatten från ett hushåll utom toaletten och ibland köksavloppet).

Ett helt orenat avloppsvatten som släpps ut i en sjö medför ett utsläpp på ungefär 1,1 kg fosfor och 4,4 kg kväve per år och person.

Slamavskiljt (dvs t.ex. nedspolade matrester) BDT-vatten innehåller ungefär 0,3 kg fosfor och 0,4 kg kväve per år och person. Med välfungerande infiltration, eller utsläpp i områden utan närliggande vattendrag så uppgår utsläppet till i storleksordning några % av bara slamavskiljt (total reningsgrad med infiltration och sluten tank är 90% för fosfor). Utsläppet från en sluten tank med infiltration medför alltså ett utsläpp på ca 0,03 kg/år och person.

Det normala förfarandet i fritidshusområden (för de hus som överhuvudtaget har eget vatten och vattentoalett) är sluten tank för toaletten och en- eller tvåkammarbrunn för BDT med halvtaskig infiltration. Detta för att trekammarbrunnar resulterar i avlopp som luktar rätt kraftigt, vilket inte är bra för grannsämjan. Normalt sker inte utsläpp direkt i sjön, men dräneringsdiken kan antas medföra att det inte blir någon märkbar ytterligare retention (upptag i växtlighet eller fastläggning i mark) ut till sjön.

Om vi antar att en VA-anslutning kostar ett hushåll runt 200 000 kr och man bara ser till räntan med en lånetid/avskrivningstid på 20 år (inflationen kommer ju förstås ha effekt) och rak amortering på samma tid så betyder det en kostnad per kg extra avskiljd fosfor (jämfört med kommunalt VA) på ca 120 000 kr/kg P, år, person. Sen tillkommer kostnad för vatten som innan VA-anslutning var en fråga om utrustningsunderhåll och elräkning men som efter blir beroende på VA-kollektivets kostnader i sin helhet. Denna kostnadsökning och inflationseffekter på lånet kanske kan kanske i denna hastiga beräkning få ta ut varandra.

Utifrån vad som anses vara rimliga kostnader för reduktion av fosfor inom industriella och kommunala verksamheter så är 120 000 kr/kg P ordentligt högt.

Det hot som i stort orenade enskilda avlopp belägna i närheten till Östersjön och Mälaren innebär medför att enskilda fastighetsägare blir överkörda med krav på åtgärder som inte är miljömässigt och ekonomiskt rimliga.

Det är viktigt att reducera fosfor men när godkända enskilda avlopp ansluts till kommunal VA bara-därför-att så blir det den enkla lösningen. Det svåra hade varit att på allvar minska utsläppen från lant- och skogsbruk.

Att man sätter dit fastighetsägare som inte följer lagen (se Miljöbalken 9 kap 7 §) och använder icke-godkända avloppslösningar är en sak (det har man varit alldeles för slapp med), men när man tvångsansluter fastighetsägare som har godkända avloppslösningar till en kostnad av mer än 100 000 kr per extra avskiljd kg fosfor så innebär det inte bara ett problem för den enskilda utan också en ineffektiv användning av resurser som kan användas till mer miljönytta på andra ställen.

Det som också är fullständigt fantastiskt är att det generellt påstås att enskilda avlopp står för upp till 30 % av utsläppen av fosfor till Östersjön. Samtidigt är läget i många kommuner, inkl. Strängnäs , att man inte har koll på vilka avloppslösningar som används för enskilda avlopp.

Höj skatten med något öre och se till att inventera alla enskilda avlopp och nita dom som inte följer lagen istället för att ta stora investeringar i att anlägga kommunalt VA i områden där de boende inte vill ha det och avloppslösningarna är godkända enligt lagen och har hög reningsgrad.

Sen kan man ju fråga sig hur smart det är att ansluta godkända stabila reningssystem som ger i princip konstant reningsgrad (som infiltrationsanläggningar) till hydrauliskt överbelastade kommunala verk som med jämna mellanrum tvingas brädda sitt avlopp.

Det finns också andra aspekter på det hela, som kostnaden för att utvinna fosfor från minskande kommersiella källor och behovet av att återcirkulera.

4 kommentarer:

Mats Werner sa...
20 augusti 2011 08:18  

Mycket tänkvärd läsning David, som leder till en helt del tankar. Har vi varit offer för miljöalarmister också?
Klimatditona har ju blivit åtskilligt luggslitna med tiden allteftersom deras modeller visat sig vara alltför långt från verkligheten. Är det nu dags att vi också omvärderar miljöfrågorna i stort?
Hittills har jag med näbbar och klor försvarat de ställningstaganden som jag varit med om att ta i Miljö- & Räddningsnämnden, Plan- & B yggnämnden och KS/KF på detta område. Det har jag gjort för att jag trott på de föredragningar vi fått om vattendirektiv m.m. samt de kända missförhållanden som funnits/finns i olika omvandlingsområden. Men å andra sidan hörde en av dessa föredraganden till dem som hävdade att vi 2020 riskerade 7 m högre havsnivå. Jag borde alltså dragit öronen åt mig även på miljösidan.

David sa...
20 augusti 2011 16:50  

Mats, man får inte dra för stora växlar på detta. Det stora problemet är att man drar alla enskilda avlopp över en kam och inte behandlar dem enskilt. Detta är inte en "alarmist"-fråga.

Att enskilda avlopp som saknar godkänd rening är ett problem som orsakar en betydande del av övergödningen är ett faktum. Hur stor den delen är i jämförelse med t.ex. jordbruket framstår dock som överdriven, men det kan man ju inte veta förrän man inventerat ordentligt.

Att olagligt utformade avlopp också ställer till elände ur hälsosynpunkt är förstås sant.

Omvandlingsområden skapar andra problem, t.ex. vad det gäller uttag av grundvatten. Speciellt vid kusten där det kan innebära att saltvatten tränger in i grundvattnet.

Mats Werner sa...
21 augusti 2011 07:30  

När Du säger olagliga avloppslösningar, menar Du då lösningar som saknar varje form av tillstånd eller lov, eller innefattar Du också alla de som har enklare anläggningar med lov enligt äldre bestämmelser?
För dessa kan man väl inte komma åt med mindre än att man just gör ett omvandlingsområde av det hela?

David sa...
21 augusti 2011 10:03  

Juridiken kring enskilda avlopp är inte mitt specialistområde, men kommunen borde kunna förelägga om åtgärder ifall miljöbalken inte uppfylls. Detta helt enkelt för att Miljööverdomstolen har kommit fram till att avloppsanläggningar godkända innan Miljöbalken kan föreläggas åtgärder eller förbjudas om de inte uppfyller kraven i Miljöbalken och situationen i övrigt föranleder det. Det oavsett om man inrättar verksamhetsområde för kommunalt VA eller inte.

Är de godkända enligt Miljöbalkens krav så är de ju vad jag kallar "lagliga". Samt borde då vara funktionsmässigt och designtekniskt ok ifall de underhållits ordentligt. Har de nedsatt funktion kan kommunen förstås förelägga om åtgärder och förbud oavsett tillstånd.

Flest träffar senaste månaden

Populära inlägg