Vad händer egentligen i Libyen?

torsdag 4 augusti 2011 ·

Trots attentatet i Norge, förtrycket mot folket i Syrien och andra stora och viktiga nyheter så försöker jag hålla någon sort koll på vad som händer i Libyen och Afghanistan genom att desperat leta nyheter i media. Sverige har ju militär i de länderna, operationer som jag ser som missriktade och fel. Därför känns det relevant att veta hur det går för folket som drabbas och om det set ut som om det finns något slut på konflikterna.

Vad det gäller Libyen så framstår ”nyheterna” nästan alltid som filtrerade och gränsfall på propaganda. Om man läser svenska medier så beskriver man gärna hur regimen i Libyen går på knäna och hur rebellerna rycker fram, läser man Al-Jazeera så får man en delvis annan bild. Det är dock ingen som levererar en översiktligt bild som jag som okunnig och utan egna källor kan förstå och tro stämmer.

Den senaste brutalt nedkortade blänkaren i SvD som hänvisar till en artikel i NY Times som handlar om hur al-Gadaffi allierar sig med islamister trots sin tidigare linje av anit-islamism. Det känns som propaganda från båda håll när man läser artikeln. USA-baserade NY Times har anledning att framställa al-Gadaffi som en del av vad USA generellt ser som ”det stora hotet” (dvs islam) och al-Gadaffi har väl kanske anledning att slå en kil i sprickan som verkar ha uppstått i rebell-leden.

När man tänker på det är det dock logiskt. Om man riskerar att förlora, om man inser att det är möjligt att få över rebeller på sin egen sida så är det väl precis så jag fått intrycket av att Libyen hållits ihop tidigare. Al-Gadaffi har hållit sig på god fot med diverse klaner och folkgrupper för att skapa sig en maktbas. Varför skulle en regim med fokus på att hålla makten inte kunna alliera sig med sina tidigare värsta fiender för att motverka deras ideologiskt och politiskt nya värsta fiender (USA-ledda NATO och deras vänner i Libyen)?

Nu dementerar ju islamisternas ledning att situationen är som den beskrivs av al-Gadaffi i NY Times intervjun, men å andra sidan... vad skulle han annars säga? Att han förhandlar med motståndaren? Att hans män sköt rebellernas general för att bana väg för ett islamistiskt övertagande av rebellrörelsen i Libyen?

Det går med andra ord som vanligt inte att tro på något som sägs från Libyen, oavsett sida, och vad den svenska insatsen där egentligen är tänkt att uppnå framstår som ännu mer dunkel. USA vill ha bort familjen al-Gadaffi från makten, Sverige vill skydda civila. Varken regim eller rebeller (eller NATO) framstår som om de bryr sig märkbart om hur civilbefolkningen drabbas av striderna och i media ser det mest ut som om de låser fast sig vid politiska principer. Det kommer propåer om politiska kontakter och medlingsförsök från allt från Ryssland till Quatar, men... Vad händer egentligen i Libyen?

När jag skrev detta i morse på bussen så hade jag inte sett artikeln som nu finns på DN.se angående politisk aktivitet. Så det kanske finns hopp, men forskaren som uttalar sig i artikeln verkar inte säga mycket mer än vad jag försökt göra ovan. Däremot så tror jag han har fel om en sak.

Risken för ett folkmord har inte minskat ett spår av NATO-insatsen, det sköts väl snarare upp. Både rebeller och regim har visat sig villiga att behandla civilbefolkning som stöder motståndaren som skräp. Vad tror han händer om rebellerna vinner och intar pro-al-Gadaffi-städer? Vad händer om NATO-insatsen trappas ned och al-Gadaffi vinner? Är inte soldaterna mer förstörda mentalt nu efter kriget mot rebeller och NATO än vad de var innan NATO-insatsen? Har inte risken för brutal repression mot befolkningen snarare ökat av NATO-insatsen än minskat?

Det blir också lite tragikomiskt att diskutera att förlänga den svenska flyg-flyg och flygspaningsinsatsen när de flesta länder som står för attackflyget verkar börja svaja på målet.

1 kommentarer:

Erik H sa...
6 augusti 2011 01:38  

Du har rätt i att nyheterna är filtrerad propaganda och det ska de vara därför att det är en viktig del i krigföring och Sverige befinner sig i krig.
I Libyen. I Afghanistan.
När Sverige står på krigsfot gäller ett undantag i Tryckfrihetsförordningen så om de skriver något som "missleder eller förråder dem som är verksamma för rikets försvar eller förleder dem till myteri, trolöshet eller modlöshet" riskerar de åtal för tryckfrihetsbrott (!). (Tryckfrihetsförordningen Kap 7 ).
http://www.journalisten.se/debatt/9803/anders-r-olsson-pang-pa-tryckfriheten

Vi har några få Svenska bloggar som lägger ned oerhört mycket arbete på att sortera ut vad som är sant eller falskt i Libyenkriget och här anser jag att http://metrobloggen.se/thirdworld/ är helt outstanding tätt följd av http://www.alba.nu/motvallsbloggen/ och http://maverablogg.wordpress.com/.

I övrigt framstår Ryska media som neutrala och trovärdiga. (I detta fallet. :-) Om våra media skulle rapportera lika bra skulle opinionen genast kräva att vi tar hem våra trupper ...

Flest träffar senaste månaden