Jag trodde inte att det var en strategi

lördag 30 november 2013 · Comments

Abe Berghegårdh och Anders Jarfjord skriver i en debattartikel på svt.se hur de tycker att Vänsterpartiet ska plocka väljare från SD. De kritiserar vad de ser som V:s antirasistiska strategi.

Jag trodde faktiskt inte att det var en strategi från oss vänsterpartister när vi försvarade ett mångkulturellt samhälle och den dynamik det ger, eller moskébyggen. Jag trodde att det berodde på att vi står för vår politik och dess praktiska effekter.

Enligt artikeln stödjer 17% av LOs medlemmar SD, med tanke på att de har legat på knappt 10% i opinionsundersökningar ett tag nu så låter väl det fullt rimligt. Jag håller också med artikelförfattarna om att det finns en tänkbar potential att de tar lite fler röster där.

"SD:s väljare är inte dumma, de gör ett rationellt val utifrån sitt eget perspektiv: från frustrationen över social dumpning inom byggnads- och transportbranschen till upplevda problem i samband med flyktingmottagande."

Ja, jag håller med om att de gjort ett rationellt val men inte varför det är rationellt. Med skillnad från att de vill luckra upp turordningsreglerna med fler undantag så har SD i stort samma grundprinciper för arbetsrätten som V. Däremot vill SD komma åt social dumping genom att stänga gränserna. V vill att de som jobbar i Sverige ska ha samma rättigheter, omfattas av svenska kollektivavtal, att rättigheterna skyddas genom ett bindande socialt protokoll inom EU. Är man främlingsfientligt så är det rationellt att välja SD, tycker man att arbetare i alla länder ska förena sig så väljer man V. Om man tror att det på lång sikt är en fördel att stänga gränserna, stänga ute arbetare från andra länder och som SD vill bara plocka ut russinen ur arbetskraftskakan så är man utifrån mitt sätt att se det rätt dum.

Jag kan hålla med om att hur flyktingmottagandet sker måste ses över. Varför till exempel inte kommunerna får bidrag för att driva mottagningar i egen regi förstår jag inte. Det hade varit effektivare, bättre insyn och mindre guldgrävarmarknad för privata bolag.


"Partiet upplevs som en del av etablissemanget. Vi är beroende av borgerlig massmedia i stället för att satsa på egna kanaler."

Jag håller med, däremot är det rätt lätt att konstatera att man inte får en masspridnnig av massmedia som är vänster. Ska vi nå de som artikelförfattarna vill rikta in sig på så måste vi finnas även i borgerlig massmedia... om inte annat för att just nu så är det de som är massmedian.

Vi behöver visa att vi är det egentliga oppositionspartiet och att vi har en annan syn på vad/hur samhället ska vara än övriga. Det gör vi inte i tillräcklig omfattning idag.


"Vårt språkbruk upplevs som svårtillgängligt, mer anpassat för interna krav på att vara ”korrekt” än ett direkt, begripligt tilltal."
Ja, ett av mina egna problem. Det är svårt att prata och skriva på ett sätt som inte blir akademiska. Speciellt om man försöker förklara svåra orsakssamband där underlag och teori ofta uttrycks på ett sätt som det är lätt att falla in i. Håller med... vi måste kunna uttrycka oss så att alla förstår. Det kräver en bredd i vad vi publicerar, för vi måste ändå kunna rikta oss till olika grupper i samhället.
 

"Vi representeras av få med LO-bakgrund, i synnerhet i riksdagen."
Vi har problem med detta. Det har iofs andra partier också. Däremot ser jag inga förutsättningar för kvotering av LO-medlemmar, för det är väl vad artikelförfattarna säger i praktiken? Vi måste däremot sträva efter att ha en sammansättning av våra politiker som i så stor andel som möjligt motsvarar samhället i övrigt (eftersom en blandning av bakgrund och idéer skapar mest dynamik). Det är en fråga för våra interna diskussioner och hur vi bedriver vårt lokala aktiva politiska arbete.

Om jag en stund får falla in i den provocerande linje som jag säger att bloggen har så... Om nu 30% av Byggnads manliga medlemmar stödjer SD och motsvarande för TCOs kvinnliga medlemmar snarare ligger under 3% så kanske artikelförfattarna själva hittat anledningen till varför det är fler sjuksköterskor än byggjobbare på V's listor? Jag tror att artikelförfattarna har rätt i att vår politik ibland stöter bort en del grupper i samhället. Jag tror inte att dessa grupper har någon drivkraft att stå på våra listor heller. Jag sörjer inte det. Vi har en hel del folk från LOs avtalsområde inom partiet. Att det per definition behöver vara fler har jag svårt att argumentera för (eller emot).
"Beröringsskräcken gentemot SD stärker deras oppositionsroll medan vi framstår som barnsliga. SD stödjer i regel en borgerlig politik, men det händer att de driver vettiga förslag."

Jag håller med till en viss del, men när SD här lokalt kopplar återvinning av produkter till assimilering av invandrare så finns det inte mycket för oss att stödja. Om SD lägger bra förslag är det konstigt om vi är emot av princip, som tur var händer det inte så ofta.


"Att aktivt engagera oss i vad arbetarklassen prioriterar och befinna oss i deras verklighet, utan att moralisera över deras livsföring."
Moraliserar vi över något? Är det köttätande eller bilresande som artikelförfattarna menar? Det är väl endast inom miljöpolitiken som vi ibland faller in i något som liknar moraliserande, eller kanske inom hälsofrågor också.

Att idag påstå att arbetarklassen har en enhetlig prioritering är underligt.... 30% av Byggnads stödjer SD? Jag skulle säga att en kommunalare inom omsorgen och en transportarbetare har helt olika prioriteringar. Visst ska vi sätta oss in i dem och det skulle ju ibland kunnat vara en fördel om vi gjort som Socialistiska partiet (eller snarare dess föregångare) och kommenderat ut medlemmar till verkstadsgolvet på Volvo. Sett utifrån masspartitanken var det uppenbarligen inte en framgångsväg.

"En bättre balans mellan parlament och fackligt vardagsarbete: det är på arbetsplatserna kampen för arbetsvillkor och löner sker – inte i fullmäktige."
Är inte de flesta vänsterpartister positivt inställda till facket? Jag har varit fackligt aktiv i mer än 10 år, numera är jag inte det. Det finns som jag ser det för den vanliga lokala medlemmen ingen motsättning mellan parlamentariskt arbete (som normalt är på fritiden) och fackliga engagemang (som är på arbetstid). Två helt olika arenor och helt olika förutsättningar. Jag förstå ärligt inte vad artikelförfattarna syftar på...


"Lyssna in och ta folks oro på allvar när det gäller otrygghet och kriminalitet, i stället för att slå folk i huvudet med statistik."
Ja men... om nu våldsbrotten minskar så är det väl inte helt rationellt att gå runt och känna sig otrygg? Vad är det ni menar att vi ska driva? Hårdare tag mot brottslingar? Hårdare straff mot unga? Fängelse för 14-åringar? Lite vardagsfascism i retoriken så att vi attraherar mer väljare?

"Acceptera att det finns både märkliga och konservativa värderingar inom arbetarklassen, inse att värderingar ändras långsamt. Det är ändå att föredra att dessa röster går till oss än till SD"
Detta är verkligen bottennappet... jag vill inte ha väljare med märkliga och konservativa värderingar. Väljarnas åsikter påverkar partier, genom opionsundersökningar, genom att väljare kanske närmar sig medlemsskap. Att V skulle ha en större andel väljare som egentligen stödjer SD ser jag inte som en fördel, det gynnade väl inte S och LO att de fanns där tidigare. Återigen förstår jag inte riktigt vad artikelförfattarna vill, ska resten av partiet (som ni?) ta delar av SDs retorik för att locka vardagsrasister till V? Holländska SP har väl vad jag sett använt den taktiken med varierande framgång. Jag tror att det bara bidrar till att skjuta debatten och samhället åt fel håll. Skulle nationalismen få mindre uppsving för att vi pratar som SD?

Jag tror inte att smygrasister blir nya människor bara för att de röstar V.

"Vi bör förflytta debatten från värderingar till ekonomiska frågor. Berätta att full sysselsättning och en generell välfärdspolitik är något de flesta tjänar på – inte för att det är synd om sjuka, arbetslösa och utsatta. Att våga vilja vara ett massparti som aspirerar på att förändra samhället, inte ett litet parti som försöker vara så ”korrekt” som möjligt."

Det finns ett behov av att flytta debatten. Fokus på att skapa jobb måste finnas, men de grupper som artikelförfattarna månar om (manliga LO-arbetare) är svåra att skapa jobb till annat än möjligtvis stora infrastruktursatsningar. Däremot borde väl partiet vara ännu tydligare gällande ekonomisk stimulans, typ räntenivåer, statliga satsningar etc.

Vad är det artikelförfattarna har problem med gällande Vänsterpartiets linje gällande stöd till sjuka, arbetslösa och utsatta? Vi är väl inte ett särskilt uttalat bidragsparti.

Så här skrev SD lokalt i sitt förslag till budget för 2014.
"Vilka är de svarta hålen som pengarna försvinner i? Sverigedemokraterna vill att bidragstagandet skall minskas till ett minimum. Detta uppnår man genom signalpolitik. Genom att ge det minsta möjliga försörjningsbidrag som går attraherar man inte de personerna som väljer kommun efter hur mycket bidrag man kan få."
... är det den typen av retorik som artikelförfattarna tycker att vi ska införa? För att attrahera SDs konservativa och märkliga stödtrupper?


..och ja, jag accepterar helt beskyllningen att jag hellre ser ett litet korrekt oppositionsparti än ett retoriskt/politiskt tveksamt massparti (det har vi redan). Däremot ser jag inte motsättningen mellan korrekthet och vilja förändra samhället.

Om vår uppgift att att hålla S åt vänster och deras jobb att ta väljare som kanske passar bättre i SD så är jag helt ok med det. Jag ser ingen fördel med att vi tar SD-väljare under V-flagg. Vänsterpartiet är ett namn, det är politiken (och retoriken) som är det egentliga partiet.

Flest träffar senaste månaden

Populära inlägg