Religion är opium för folket, eller?

söndag 2 augusti 2015 ·

(...och som vanligt förväntar jag mig att ni som läser inlägg även har läst blogg-beskrivningen ;-)

Med en lite slentrianmässig analys så finns det en tydlig koppling mellan vänstern och arabvärlden, lite absurt ur vissa vinklar men ändå. Den panarabiska kopplingen till socialism (Baathpartiet, Nasser, Al-Gadaffi... i och för sig inte strålande förebilder men det blir ju tillsammans flera av de tidigare tunga länderna i regionen), palestinafrågan, USA-imperialism m.m.
Islam har också tydligare drag av socialism, speciellt gällande jämlikhet och ekonomisk rättvisa än andra religioner. Att då muslimer och socialister i vissa frågor hamnar på samma sida är långt ifrån konstigt, även om Islam ur moralaspekt måste ses som djupt konservativ sett i en svensk kontext (och där kommer den aktuella motsättningen).

Men sen är ju religion opium för folket. En konstruktion från makten för att pacificera befolkningen, inte olikt att ge alkohol som ersättning för arbete. Ett sätt att gömma huvudet i sanden. En idékonstruktion som förhindrar att man ser orättvisorna i vardagen och att de är skapade helt av människan/av de som styr samhället. Jag är egentligen helt övertygad om det... men även Paradise hotell, föreställningar på Dramaten etc har också potential åt det hållet.

Går det att vara religionskritisk och samtidigt vara för religionsfrihet? I en artikel i Flamman debatterar några vänsterpartister kring frågan om förtryck med religiösa förtecken (även om jag kan tycka att man egentligen borde se det lika mycket som kulturellt) i förorter till storstäderna och partiets hållning i frågan. Artikeln tar egentligen upp två frågor, förhållandet till den specifika frågan samt partiets hållning gällande religionsutövning.

Men kan man vara ett sekulärt och religionskritiskt parti och samtidigt vara för religionsfrihet? Visst kan man det. Men när religionsutövningen krockar med mänskliga rättigheter, barns rättigheter, demokratiska principer eller är emot grundlagen, då måste samhället reagera.
...ergh... så länge inte "religion och gamla medeltida sedvänjor" utövas som det enligt skrifterna säger att det ska göras så är det ok? per definition omöjligt i många fall, kan jag tycka. Att utöva vad artikelförfattarna ser som en medeltida sedvänja i ett modernt samhälle bör vara svårt.

För några år sedan skrev jag i ett två inlägg (här och här) om hur föräldrar per definition indoktrinerar sina barn och styr deras liv, oavsett om det som i mitt fall gäller socialism och veganism eller om det gäller religion. Religiösa föräldrar gör inte sina barn religiösa av elakhet, utan för att de faktiskt tycker det är en fördel. (... och jo, jag skulle också ibland vilja kunna ett väsen som vakade över mig och tro på det med hela mitt hjärta) [däremot tycker jag att fysiskt eller moraliskt icke-reversibla religiöst betingade åtgärder, som omskärelse av barn och i viss mån barndop är helt fel].

Jag tror faktiskt inte att det går att utöva religion, som den var ursprungligt tänkt, i ett modernt samhälle utan att trampa på mänskliga rättigheter, barns särskilda rättigheter eller grundläggande principer. Däremot så är jag för religionsfrihet, även i praktiken. Vill man ha slöja ska man få ha det, vill man ha ledigt för religiösa högtider så ska det vara möjligt, speciell kost i skolan för barn i religiösa familjer är självklart. Jag kan även tänka mig att t.ex. skolan anpassas gällande ex sim-utbildning i helklass till att det delas upp, utifrån hänsyn till de elever som tycker att det är helt oacceptabelt att bada med killar (...pga indoktrinering?) och för att det inte bör vara motsvarande problem för de som desperat vill bada blandat. Däremot tycker jag inte att uppdelade klasser är en fördel för individen eller samhället, oavsett om det är baserat på kön, kunskapsnivå eller socioekonomiska faktorer (...friskolor någon?). Därmed delar jag inte artikelförfattarnas syn att religiösa friskolor är ett större problem för samhället är friskolor generellt.
[numera ...extremt sidospår... men som skolelev tyckte jag att det var brutalt irriterande och orättvist när tjejer och killar delades upp på gymnastiklektionerna i skolan, om inte annat för att det gjorde att tjejerna fick högre betyg i gymnastik än vad de förtjänade... varför då inte i svenska?]

Men!

Förutsättningen för religiös/kulturell anpassning av samhället är att individen inte känner sig förtryckt, med betoning på känner sig. Givetvis också att det på individnivå inte bryter mot lagar.

Det är lätt för samhället att peka på någon person eller grupp och säga att den är mer förtryckt än någon annan. Lite så känns det även i debatten om kvinnoförtryck i den aktuella frågan om fundamentalism. Förtryck på generaliserad gruppnivå är alltid svårdefinierat när det förflyttas till individer. Vem är förtryckt och vem anser att förtrycket av en själv är normalt/rätt? Diskussionen om slöjförbud är väl själva definitionen på frågeställningen.

Det finns säkert kvinnor som stödjer SDs eller KDs högerkonservativa syn som tycker att det är normalt och helt rätt att vara kedjad vid spisen, inte ha några egna karriärmöjligheter och att vara hemma med barn i 15 år. Det samma inom andra religiösa/kulturella grupper. Inget jag tycker att samhället ska uppmuntra (av många skäl) men på individnivå då inte ett förtryck som jag definierar det. Folk måste få titta på Paradise hotell om de vill.

Så jag kan med lätthet konstatera att jag är lika kluven som partiet. Religion är opium för folket men individens rätt att få tänka, tro och känna vad den vill (inom landets lagars utrymme) är avgörande för ett civiliserat samhälle. Att genom lagar eller andra samhällsinsatser då i större utsträckning än vad som behövs inskränka den rätten är inte bra, men samtidigt ska förstås samhället alltid agera vid missförhållanden. Kluven var ordet.

[Ok, detta inlägg blev inte i slutändan vad jag tänkte mig när jag började för en timme sedan och kanske inte heller exakt den fråga jag funderade på i veckan... men sånt är livet.. barnen är vakna och tillgänglig tid är slut]
[Låt mig också ärligt påpeka att sidor som OnIslam kan tyckas visa på att jag kanske har fel i frågan om att det inte fungerar att utöva religion i ett modernt samhälle. Deras svar på kniviga vardagsfrågor för nära-på-bokstavstroende är ibland bra, baserade på religiös text/beslut men ändå flexibla och tankeväckande...]

Flest träffar senaste månaden