Även politiker hänger på Mälarsjukhusets akut

lördag 28 maj 2016 ·

Läste artikeln “Slutkörd vårdpersonal på akuten berättar om krisen” efter att ha varit knappt 5 timmar på akuten efter att ett av våra barn fått en kraftig allergireaktion. Som vanligt är det en lite tom och svarlös känsla kvar när man varit där några timmar. Jag fastnade för artikeln för att den var lite mer från golvet än andra och för att hon som-vi-kan-kalla-Anna sågade politikerna med att dom (vi) minsann inte dyker upp på akuten när vi behöver vård utan väljer privata alternativ [finns det lokalt/regionalt för akutvård?].

Det ger förstås ingen bra bild att observera arbetet som vårdbehövande snarare än professionellt, men en bild får man oavsett. Jag kan inte låta bli att slås av hur ineffektivt uppbyggd akutvård verkar vara. Allt från det personliga att det som vanligt inte känns som rätt avvägda resurser att vi åter igen suttit på observation på akuten, utan att egentligen i slutändan behövt någon faktiskt akutvård. Inte så akut sjuka patienter hamnar i observationsrum, som egentligen är mer förvaringsrum (dvs det sker ingen faktisk observation utan anhöriga och patienten står för observationen). Patienternas placering verkar inte vara genomtänkt utan man ser sköterskor som om och om igen skyndar fram och tillbaka ganska långa sträckor (antar att någon stegräknat sin arbetsdag?). Antalet rum är alltid för litet och varje gång vi varit på akuten (oavsett veckodag/tidpunkt) har jag hört sköterskor säga till oss eller andra “vi flyttar bara er temporärt för att vi behöver det här rummet”. Det är ju förstås helt rätt att flytta patienter fram och tillbaka när det behövs, men det tar också tid/resurs från vården. 

Att doktorn kände att det var nödvändigt att komma och (bokstavligen) fråga om mitt barn var OK innan vi blev utskrivna var väl trevligt men förefaller inte heller särskilt nödvändigt, när vi hade fått en förutbestämd tid som vi behövde vänta efter medicin [som förstås blev 2 timmar istället för 1 timme, jag hade redan från början frågat om vi fick gå efter en timme om allt verkade OK, eftersom jag utifrån erfarenhet lätt kunde tänka mig en ordentlig fördröjning… men nej, nej, nej, roliga föräldrer! “Jag kommer och säger till”]. 

Det känns alltid som om det är många bäckar små som ger ett rätt stort resursläckage. Vårdlogistiken och flödet känns inte optimerat för att patienterna ska igenom så snabbt och smidigt som möjligt. Jag känner dock igen den grundläggande väntan-provtagning-väntan- undersökning-väntan- behandling- väntan-kontroll från en vårdlogistiktext från SKL som jämför industriell/handelslogistik med vårdkedjan, som jag läste igenom efter besöket.

Det har konstaterats massor av gånger att patienter kommer till akuten fast att det inte är det optimala vårdstället. Personer som själva är så oroade att de söker akutvård för något som skulle kunnat vara ett vårdcentralbesök. Personer som blir sjuka på vårdcentralnivå fast på fel tid på dygnet/veckan (när vårdcentralen inte är öppen). En del personer där 1177 inte vågar ge något annat råd än att man ska in till akuten. Inför vårt besök så ringde jag 1177 tre gånger för att få koll på om jag kunde ge vårt barn hans starkare medicin (“kontakta alltid läkare vid användning”) inför att åka till akuten och tredje gången för att fråga om vi verkligen behövde åka för att reaktionen hade gått tillbaka till större delen (utan den starkare medicinen), när jag tappade signalen på mobilen så skrev 1177 in oss på distans på barnakuten, sen ringde 1177-sköterskan upp och meddelade att vi skulle åka direkt. Det var väl förstås riktigt och allergiska reaktioner kan ju vara fördröjda, men när vi kom fram någon knapp timme senare så var sjuklingen inte alls sjuk.

Vi var först på barnakuten [visste faktiskt inte att den fanns/var den fanns så vi gick till stora akuten först] på Mälarsjukhuset, tills den stängde för dagen och alla patienter fördes över till stora akuten. Av vilken outgrundlig anledning stänger barnakuten tidigt varje fredag? Är det inte just på fredagkvällar och helger som det är mindre lämpligt att ha barn degandes runt och ta upp plats/resurser på stora akutintaget? Varför är barnakuten inte öppen dygnet runt, året runt, så att barnen kan göra akutbesök i en miljö anpassad för dem (räknar inte barnväntrummet på akuten, några leksaker, en mikro och en TV i en annars vuxen miljö gör inte barnanpassning)? Det blir lättare för alla då (få saker är så stressande som gråtande/skrikande barn). Barn är ju också små smittomaskiner, hur många släktingar har inte blivit sjuka efter lite dagisbarnnärvaro. Det sitter massor med lappar på barnakuten om smittorisk, finns inte alls motsvarande till detsamma på akuten (trots att man då träffar äldre och redan sjuka människor i större omfattning än på barnakuten).

Vården borde skjutas ut mot dygnet-runt-öppna vårdcentraler, där de som är för sjuka för att det riktigt ska vara lämpligt att vara hemma och de som inte är livshotande skadade kan triagebedömas och ligga på observation av mindre akut medicinsk natur. Det skulle också göra vården mer tillgänglig för de som bor 4-5 mil från Mälarsjukhuset när de är lagom akutsjuka. … och avlasta akuten så att verksamheten kan ge säker vård utan att personalen ramlar i bitar.

...och ja, jag fattar att det inte blir mer personaleffektivt att ha utlokaliserade närakuter (det vill säga fortfarande svårt att rekrytera personal). Minst samma personer lär behövas. Skillnaden är att med effektivare mottagning av inte-så-sjuka-personer så kan de ges en lättare vård och sannolikt försvinna ur vårdkedjan snabbare (dvs inte ta upp akutsjukhusvårdens resurser eller skapa kö/stress/logistikproblem). Det kan väl också vara så att det blir lättare att rekrytera personal om arbetssituationen är mindre kaotisk.

Som vanligt längre än tänkt och med annan vinkel än syftet från början.  Denna gång hade jag tänkt en insändare som reaktion på artikeln i tidningen, men så seriös orkade jag inte vara en lördagskväll.

Flest träffar senaste månaden

Populära inlägg