Politiken, barnen och livet

Oavsett hur det ser ut så hoppas jag att de alltid tänker efter

2012-02-11T16:33:00.001+01:00

Ledaren i Eskilstuna kuriren riktar sig till Moderaterna, som det stora oppositionspartiet i Strängnäs, och uppmanar dem att tänka efter innan de stödjer en lokal folkomröstning om stadiumindelningen i den kommunala grundskolan.

På något sätt så hoppas jag att M alltid tänker efter innan de tar ställning för eller emot något... ergh... nåja, kan kanske bero på vilken avsändare det är hur lång tid de lägger på funderingarna.

Ledaren oroar sig för att det är svårt att formulera en ja/nej-fråga utifrån stadiumindelning. Jag håller till viss del med, det blir ju inte optimalt, men å andra sidan är det väl som vilken folkomröstning som helst... det är de olika sidorna som får fylla "ja" resp. "nej" med innehåll. Jag är idag rätt tacksam för att jag fick rösta nej till euron. Det är utan tvekan en fråga som var väldigt komplex och där frågeställningen blev förädiskt enkel. Euro-exemplet var ju inte ett strålande argument men om man bara kan folkomrösta om frågor där alternativen är kristallklara så kan man glömma folkomröstningar. Det är ju bland politiker en rätt vanlig åsikt, dvs stödet för uteslutande representativ demokrati är stark... "Vi politiker är de enda som har insikt/kunskap nog att ha en total överblick och göra perfekta beslut, som representanter för folkviljan" (väldigt påhittat citat). Är lite förvånad att det är den liberala lokaltidningen och den nystartade uttalat liberala LD som argumenterar mot, brukar vara S och M, i form av maktinnehavare, som gör det.

Visst kommer det bli lite strul om folkomröstningsinitiativet/skolupproret får igenom sin stadiumindelning, men... DET FINNS INTE ETT ENDA SERIÖST OCH VÄL REDOVISAT ARGUMENT FÖR ATT MAJORITETENS OMORGANISATION MÅSTE GÖRAS... ÖVER HUVUD TAGET! och särskilt inte att det är bråttom (inte ens utifrån de svepande, innehållslösa argumenten). Så det är majoriteten som borde tänka efter innan de genomför en omorganisation som om inte allt för lång tid är föremål för en folkomröstning.

På Vänsterpartiet Strängnäs hemsida och i ett annat inlägg här på min blogg har jag beskrivit min syn på bakgrunden/underlaget för beslutet och frågan i sig. (Just i skrivande stund ligger partiets lokala hemsida nere men när den är uppe igen i nästa vecka så kan ni följa länken ovan till inlägget).

Det har varierat över åren...

2011-12-16T12:05:00.000+01:00

I en artikel i Strängnäs tidning (eller snarare ekuriren.se) så lyfts några kommunala skolor fram som exempel på skolor med stor skillnad mellan provresultat och betyg.Sett i ett nationellt perspektiv så är dock den skillnad som finns mellan prov och betyg rätt normal, dvs omkring 20% som får högre betyg än vad de presterat på provet. Själv tycker jag inte att det är konstigt att betyg som sätts på ett helhetsintryck kan variera från ett enstaka provresultat. Att det generellt varierar mycket mer åt högre betyg än prov är lite besvärande. Är det så att lärarnas betygssättning baserar sig på att helhetsintrycket är bättre än summan av delarna?... eller är det höga betyg som positivt PR som spökar?Under åren har också andelen med högre betyg än provresultat varierat rätt kraftigt.

Ovan syns andelen elever som fått högre betyg än provresultat i svenska. Den stora skillnaden för t.ex. Mariefredsskolan, Roggeskolan med flera gör tidningsartikelns fokusering på år 2011 aningens felvinklad.

Ovan är motsvarande bild för engelska. Det som egentligen är mest intressant (som inte syns i bilden) är att Montisoriskolan har haft 30% eller fler (56% år 2009) som hade lägre betyg än provresultat och som ni ser i bilden har de nästan inga som fått "för höga" betyg. Här är Stallarholmens och Åkersskolans gradvisa anpassning av prov och betyg intressant (tycker jag).

...och så sista bilden, för matematik. Det som är absurt med det hela är att det ämne som borde vara lättast att mäta i ett prov är det som avvikelserna generellt är klart störst. Montisoriskolans ras från 40-50% "fel" till 10% "fel" är också rätt udda.Generellt tycker jag att tidningen (på nätet, har inte läst pappersversionen) har dragit för stora växlar av enskilda skolors resultat under ett enstaka år.

Är det inte en förutsättning?

2011-11-11T09:09:00.001+01:00

Vi kan läsa i en serie artiklar i Strengnäs tidning (den senaste dagens ledare) om hur upphandlingar har gått till gällande allt från kommunchefen (som visar sig vara en konsult) till andra konsulter anlitade av den kommunala ledningen.

Det finns väl de som tycker att upphandlingsreglerna skapar en byråkrati och sätter käppar i hjulen för upphandling av tjänster där det finns mjuka krav som inte går att tydligt specificera. Jag håller med ganska ofta. Handelshinder känns som en svordom.

Att den kommunala ledningen medvetet bryter mot de regler som finns och fullständigt underminerar det pågående värdegrundsarbetet i kommunen är däremot fullständigt oacceptabelt.

Jag har dock ett problem... (eller flera)

Mina förväntningar kring hur vänsterpartister och i viss mån socialdemokrater, miljöpartister, våra lokalpartipolitiker och även kristdemokrater är höga. Jag förväntar mig att man lever upp till de "moraliska" krav som ställs utifrån vad vi står för rent politiskt. Vänsterpartister skor sig inte, miljöpartister förstör inte miljön med flit, kristdemokrater förväntas iallafall ha greppat en del av det sk. kärleksbudskapet. Mina förväntningar på sossarna är att de ska stå för samma sak som oss fast att jag egentligen vet att det är naivt.

Samma förväntningar, fast åt andra hållet, har jag på moderater, sverigedemokrater och andra högerpolitiker. Jag blir inte förvånad om moderater skor sig, jag blir inte förvånad om moderater inte förstår att det är fel att i princip skänka bort en kommunal skola till sin man vid köksbordet, lika lite förvånad blir jag när centerpartister från näringslivet agerar som VD snarare än KS ordförande.

Därmed blir jag i hjärtat inte särskilt upprörd utan suckar mest och formulerar en upprördhet å andras vägnar i huvudet. Jag kan förstå om kommunanställda som fått värdegrunden inhamrad i huvudet blir besvikna. Jag har full förståelse för att om man inte är nöjd med ledningen på sin arbetsplats så finns det en överhängande risk att man underpresterar, inte med flit utan helt enkelt för att den där sista lilla spetsen på motivationen inte finns där.

Majoriteten, och inte minst de inblandade själva, måste (vilket jag iofs förutsätter att de gjort) ta sig en funderare på hur ett agerande som det här skadar förtroendet för både ledningen och politiken hos anställda och allmänhet. Att i det sammanhanget ta med allmänhetens redan skrala förtroende för ledningen, kommunen och politiken är ett måste.

Som jag ser det var det inte en storm inom det egna partiet som fällde Ann Landerholm från KS-ordf-posten och det moderata styret från makten i samband med Karinslund/Europaskolan-skandalen, det var en palatsrevolution iscensatt av C och Fp. Vem skulle stå för revolutionen denna gång? S har inget annat sätt att bilda majoritet än med antingen C eller Fp med i matchen, och Fp skulle väl aldrig ge sig in i en majoritet med vänstertyngd utan att ha C att luta sig på. Mp är mer medlöpare än revolutionärer, och för att majoriteten skulle falla krävs nog mer än deras mandat ändå.

Så... så länge C stöttar Jens så sitter han stabilt, för de andra partierna i majoriteten har inga andra utvägar. Inte sjutton släpper S fram en moderatledd majoritet över en fråga som brott mot upphandlingsreglerna, hur illa signaler det än ger.

Däremot kan jag tycka att det är en förutsättning för att sitta i den kommunala ledningen, politisk eller förvaltningen, att man har grundinställningen att regler är till för att böjas vid behov men alltid följas. Att man ibland slinker förbi byråkrati för att skapa effektivitet går i vissa lägen att ha överseende med (beror på resultatet skulle jag säga). Att man medvetet bryter mot lagstiftning är en helt annan sak.

SR: Varför finns aldrig Die Linkes resultat?

2011-09-19T07:18:00.000+02:00

Jag tröttnade häromveckan på att för, som jag ser det, behöva leta efter Die Linkes resultat i delstatsval i Tyskland via deras hemsida och Googles översättningstjänst, så jag mailade SR och klagade på vad jag såg som censur.

Fick svar...
tack för ditt mail.
Jag tycker totalt sett att du har rätt i din kritik.
JAg borde eftersom jag nämnde alla andra partiers resultat också nämnt die Linkes.

Nu nämnde jag ju att SPD kan bilda regering med die Linke, vilket förstås betyder att die Linke gick bra i valet,
utan dock att öka så mycket. Fick ju ungefär samma res. som förra valet.

Men jag borde ha nämnt det ja.
Det enda som är problemet för mig är att tiden är knapp i ett radioinslag.

Men snälla, ta det inte som något emot die Linke eller något. Det har förstås inte med saken att göra.

Nej... det har det säkert inte. Men varför saknas alltid resultat för Die Linke? Jag gick tillbaka i SR:s arkiv och listar några av de nyare inslagen nedan. Till och med när de är i regeringsställning eller aktuella för koalitioner så finns det väldigt sällan ett faktiskt resultat. I ärligheten namn så utelämnar SR resultat ganska ofta för alla partier (utom CDU som av förklarliga skäl nästan alltid redovisas), medan krispartiet FDP rätt ofta anges med en siffra.

18 sept 2011 Berlin Die Linke nämns och de har backat något, men att de hade 11,5% framgår inte.
5 sept 2011 Mecklenburg Vorpommern: Ingen Die Linke (18,4%)
4 sept 2011 Mecklenburg Vorpommern (tidig artikel): Ingen Die Linke (18,4%)
11 maj 2011 Nordrhein-Westfalen: Die Linke nämns men endast att de kom över 5%-spärren.
27 mars 2011 Baden-Württemberg: Ingen Die Linke
20 februari 2011 Hamburg: Ingen Die Linke

Den onödiga störningen är poängen, inte den sociala situationen på Paulinska

2011-09-09T08:53:00.001+02:00

Jag har i ett inlägg på (Vänster-)partiets blog beskrivit hur jag ser på den föreslagna omorganisationen. Min poäng är att ingen har gett en seriös förklaring till varför denna störning är nödvändig,

När vi satte vårt barn på Vasa så visste jag förstås (eftersom jag är politiker) att Vasa stod inför en omfattande renovering och att vår dotter behövde gå på en annan skola ett tag, beroende på hur man organiserade arbetet. Jag hade då inte direkt räknat med att hon skulle gå FSK på Vasa för att gå i en annan skola i ettan under ombyggnaden, gå i Vasa i tvåan och trean för att sedan börja på Paulinska. (...och ja, eftersom jag själv gått (Stallarholmen-)Vasa-Paulinska och vill att vårt barn går i kommunal skola så vill jag att det blir så oavsett).

Men med mina personliga invändningar lagda åt sidan så tycker jag liksom läraren Mikael Winblad som har en insändare i Strängnäs tidning idag att den sociala situationen på Paulinska, bra eller dålig, har lite att göra med nuvarande omorganisation. Eventuella struligheter har med andra faktorer att göra och kan uppstå eller arbetas bort oavsett stadiumindelning, inte vidare intressant med andra ord.

Det som är intressant är att andra skolor med små barn är anpassade för det rent fysisk, det är definitivt inte Paulinska. Stallarholmen, Mariefred och Åker som är F-9 skolor är byggda för låg- och mellanstadium från starten. Vad det gäller Stallarholmen så är det snarare de äldre eleverna som fick komma till en inte helt anpassad skola, från början.

Det andra som är intressant är som sagt att det inte har presenterats några hårda, konkreta och oantastliga argument för varför denna omorganisation måste genomföras nu när turbulensen efter tidigare omorganisationer knappt lagt sig. Vad jag kan se från läroplaner, införandet av lärarlegitimation, skollokalerna i kombination med elevantal etc så är omorganisationen inte nödvändig eller önskvärd under flera år framåt. Vem som helst som läser nu presenterat underlag borde komma fram till samma slutsats, om det finns icke-presenterat underlag som pekar i annan riktning vet jag inte men som gruppledare för V och förälder på Vasa så har jag inte tagit del av något sådant.

Det är kontraproduktivt att peka ut Paulinska som ett socialt problem och inte som en högstadieskola med dåliga(/kostsamma) förutsättningar för att göras om till 4-9. Däremot delar jag helt den bestörtning över hanteringen som en upprörd mamma uttrycker i en annan insändare.

Jägarnas bästa argument?

2011-09-08T05:26:00.001+02:00

Detta inlägg är ett svar på kommentarerna som kom på mitt förra uppenbarligen lyckosamt provocerande inlägg kring jägarna och vargen. Jag har nu förhoppningsvis fått igång ett bättre sätt att kommentera, men för att kunna kommentera kommentarerna på förra inlägget lite bättre så lägger jag mina svar här...

"... Den stora frågan man bör ta ställning till är vem naturen är till för. Människor eller djur? När den frågan är besvarad och motiverad fullt ut är det dags att börja diskutera jakt, skydd av arter mm." - Anonym

"är man realist utan fördomar förstår man inom 5 sekunder att billigaste metoden är att skjuta skadedjuret..som det är nu får ju markägare djurägare ingen förvarning om att varg finns på trakten..." - Anonym

"...Undrar om det inte är dags för oss på landsbygden att börja skrika och gorma för att värna om bevarandestatusen hos huliganer och kriminella gäng. Min sista mening är också komiskt menad." - Anonym

Jag har inte förutfattade meningar om jägare. De baseras på de jägare jag har mött och känner, flera vilka jag tycker är helt ok personer.
Precis som någon konstaterade ovan, först måste man bestämma vem naturen är till för, som vi gjort med det offentliga rummet och t.ex. fotbollsarenor. Vi har bestämt att vissa saker är brottsliga, därmed har vi satt ned foten kring vad som är tillåtet i det offentliga rummet och vem som har rätten till det. Likaså så har vi enligt min bedömning också begränsat människans överhöghet i naturen. Vi ska ha livskraftiga stammar av rovdjur. Det drabbar precis som existensen av fästingar de som valt att bo på landet. Givetvis måste dock staten se till att det finns ekonomiska stödsystem som förebygger och i värsta fall ersätter skador ifall man vill ha tamdjursbaserade verksamheter inom vargtäta områden. Det är självklart och en väsentlig del i bevarandet och acceptansen för rovdjur oavsett del av världen.

"Som sagt, dumt, fördomssfullt och korkat. Skrämmmande att personer med dennna inställning arbetar i positioner där de kan utöva makt över andra människor. Förtroendet för landstinget sjunker som en sten." - Anonym

Jag antar att du menar mitt jobb på Länsstyrelsen. Jag arbetar inte alls med jaktfrågor utan miljöskydd med industrikoppling. För övrigt så har jag varit väldigt tydlig med i ingressen till denna blog att mina åsikter inte kan läggas någon annan än mig själv till last. Det är rätt dumt och korkat att begränsa sin kommentar på ett inlägg till uteslutande att säga att det är dumt och korkat. Bemöt argumentationen istället. Varför jagar jägarna varg? Sadism, naturupplevelse, kamratskap, ekonomi, egenintresse, hämnd, rädsla? Jag hade för avsikt att täcka de som jag bedömer mest sannolika så du är välkommen att framföra vad du ser som anledningen.

"...Viltköttet kostar mångfallt mer än det massproducerade som finns i butiken. Men grejen är att det är koldioxidneutralt, uppfött på lokala närodlade grödor och fritt från tillskott av olika läkemedelsrester. Dessutom och till skillnad från i djurfabriken, sker avlivning på ett ansvarsfullt, snabbt och smärtfritt sätt, i de flesta fall utan att djuret ens vet vad som hände. Det är därför bättre föda för mina barn, men nu äter skadedjur upp den i stället." - Anonym

Ingenting jag ifrågasätter utan det är ju själva grunden till min argumentation för att jägarna ser vargen som en konkurrent. Skulle en jägare ersätta viltköttet med kött med motsvarande egenskaper från andra källor så blir det ohållbart dyrt. Se ovan angående vem som har rätt till naturen.

Kräv att jägare måste skjuta ett minimiantal älgar eller vildsvin varje år annars dras licensen in.
jojomen..300 000 jägare ska skjuta minst en älg var årligen
uppmuntrar ni till illegal jakt karl..kallas överskjutning..i vårt lag 20 man,har vi en tilldelning årligen på 14 älgar totalt...att på det begära att det ska vara 14 olika skyttar blir rent löjeväckande...och de andra 7 då som ej fått skjuta..ska de fortsätta jaga olagligt tills de lyckats eller vadå...ja du var en riktig kolknack du" - Anonym

Du missade visst poängen rätt brutalt. Själva poängen var ju ett system där antalet jägare minskas kraftigt men framför allt att stammarna av älg och vildsvin (etc) dras ned för att minska skador på skogs- och lantbruk (vilket i sig föranleder mindre behov av jägare). Givetvis menade jag inte illegal jakt utan ett tilldelningssystem som förutsätter att det är aktiva och kompetenta jägare som springer runt med skjutvapen. Tilldelning måste ju ske till jaktlagen, jag uttryckte mig väl lite otydligt. Däremot så finns det en säkerhetsaspekt på att endast jägare som faktiskt använder sitt vapen regelbundet fortsätter vara jägare. "Jag instämmer i att jägarna skulle jaga fler älgar och vildsvin, för att visa att de är duktiga på ändamålsenlig viltförvaltning." ... sa en DagL i en kommentar. Det var ju själva poängen. Jägarnas primära syfte är att förvalta, det sker inte i tillräcklig omfattning och tillräckligt tydligt idag. Man tillåter för stora stammar av älg och vildsvin samtidigt som man skjuter bort vargen, som jag ser det av rent egenintresse... vilket du bekräftade.

Jägarna ger sig in i en strid de kommer förlora

2011-09-07T06:27:00.000+02:00

Jägarförbundet företräder en snart utrotningshotad art, människor som finner nöje i att ge smärta, plåga, panik och dödsångest åt en annan tänkande kännande varelse.Det som på något sätt är mest komiskt är när de försöker använda seriösa argument för att motivera sina böjelser. De går på DN-debatt till hårt angrepp på WWF. Jag tänkte nu göra mitt bäst för att smula argumenten så gått jag kan.

Till att börja med så var förstås första stycket i detta inlägg en ren provokation. Jag tror inte att jägare drivs av sadistiska böjelser, i alla fall inte större delen av dem, de flesta jägare jag känner påpekar istället naturupplevelsen (gå ut och plocka svamp klockan fem på morgonen istället då!). Jag är dock övertygad om att de flesta aktiva jägare gör det av rent ekonomiskt intresse. Antingen direkt i form av t.ex. älgkött eller indirekt genom att döda rovdjur som tar deras felplacerade och oskyddade tamdjur, eller vildsvin som förstör deras grödor.

En annat art är de jägare som vill jaga varg för att vargen annars tar deras jakthundar när de utövar mer ekonomiskt inkomstbringande jakt.Jag skrev tidigare två inlägg om hur livsfarliga jägarna är i jämförelse med vargen, det är inte en åsikt som jag har haft anledning att ifrågasätta så här långt. Läs här och en äldre här.

Jägarförbundet utmålar den 17 augusti som dagen då svensk rovdjurspolitik gick under, dagen då vi kapitulerade för EU. Nej, det var dagen då svensk rovdjurspolitik togs ur varghatarnas klor och åter blev anpassad till att skapa ett stabilt och välfungerande ekosystem som inte kräver mänsklig inblandning för att viktiga arter ska överleva och inte för att ge individer ekonomiska fördelar. Dagen då högerregeringen förstod att jägarna är en liten minoritet och att det är viktigare att följa EU's regler kring skydd av arter.

Härom dagen kablades en nyhet ut om att skadorna på skogen från älgar ökar. Ja, givetvis. Som jag sagt tidigare så har jägarna ett intresse av att hålla älgstammen på en hög nivå så att föryngringen blir så stor att det finns underlag för att skjuta mycket älg, utan att hota stammens storlek.

Jägarförbundet är roliga. De ifrågasätter varför naturvårdsorganisationerna inte försöker skydda andra hotade arter. Jag tycker väl att de gör de, men oavsett det så är det skillnad på arter som är hotade för att samhällets utbredning helt enkelt tar bort miljöer de bor i och man måste välja mellan olika prioriterade områden och vargen. Dessa arter skyddas också genom t.ex. miljöbalken och andra skyddslagstiftningar som kräver konsekvensbeskrivningar av samhällsbyggande åtgärder. Det EU som Jägarförbundet hackar på ger också t.ex. länsstyrelserna pengar för att skydda denna typ av arter.Vargen är inte hotad av utbyggnaden av samhället, utan snarare på grund av att den är en konkurrent om älgar och för den delen tamboskap. Detta gör den till en måltavla för de som förlorar pengar. Att en bonde som har tamboskap i vargområde inte investerar i vargstängsel eller andra åtgärder för att skydda sina djur medför att han/hon har ett intresse av att istället skjuta vargarna.

Givetvis har den illegala jakten på varg minskat, den har ju blivit legaliserad. Syftet är att minska antalet skjutna vargar inte reda ut en lagtekniskt fråga. Det är det gamla hederliga knarkargumentationen, legalisera knark så blir det färre lagförda för innehav av knark... ergh..Om Jägarförbundet på allvar hotar med att deras medlemmar kommer gå ut i skogarna och skjuta av alla vargar så behövs motåtgärder.
* Styr upp jaktlicenserna och omvärdera årligen
* Mycket hårdare kontroller, ge inte licens till personer som har en uttalad åsikt tvärs emot gällande lagar och rovdjurspolitik (gör åtminstone nätsökningar). Ge inte licens till personer som brutit mot någon sorts lag (skatt, trafik, etc)
* Dra in licenser för minsta misstanke om jaktbrott, kör med omvänd bevisbörda.
* Prioritera jaktbrott hårdare och öka straffvärdet kraftigt. Låt åklagarna jaga jägare istället för fildelare.
* Kräv att jägare måste skjuta ett minimiantal älgar eller vildsvin varje år annars dras licensen in. Borde kunna rensa bort en del jägare/vapeninnehavare och samtidigt dra ned älgstammen kraftigt.

De kommentarer som inkom fram till 7 sept är bemötta i detta inlägg

När verkligheten inte lever upp till förväntningarna på lönen

2011-09-05T08:42:00.004+02:00

I en debattartikel i Eskilstuna Kuriren (där läste jag den iallafall) så går Ledarna ut i försvar för det som de kallar "moderna chefer". I detta ska läsas in chefer med fullt lönesättningsmandat.

Jag har löneförhandlat för SIF/Unionen och ST i 10-talet lönerörelser. Just nu är jag chef med fullt personalansvar och ska hålla lönesamtal i höst.

Det Ledarna försöker beskriva är en situation som alla är medvetna om inte är perfekt på långa vägar. Samtidigt måste man inse att förväntningarna hos oss som får lön är baserade på allt från vår kollegas lön till medellönen för olika grupper i hela samhället samt förhållandet mellan lönen och vad vi förväntar oss att den ska räcka till.

Både Unionen och ST har centralt framförhandlade minimipotter, ST hade förra året 1,8%. Lönena för ST-medlemmarna ska alltså öka med minst 1,8% sett till hela den kollektiva lönesumman. Det sedan lokalt framförhandlade löneutrymmet sätter i teorin ett tak. Det är ytterst naivt att tro att bara för att chefer får mandat att sätta individuella löner så kan de också sätta löner som alla är nöjda med.

Problemet är ju att de flesta anställda och de flesta chefer förväntar sig att det ska finnas mer pengar för löneökningar än vad det gör. Man har ett genuint intresse av att alla ska känna att de har en rättvis lön och att de ska förstå varför man har den lön man har. De flesta chefer misslyckas samtidigt totalt med att uppnå förväntningarna som både de som de har lönesamtal med och de själva har. Helt enkelt därför att även om chefen får mandat att sätta lönerna fritt så måste arbetsgivaren fortfarande ta hänsyn till den övergripande bilden. Budgeten måste gå ihop och det går inte att vissa grupper drar i från andra utan att det finns väldigt tydliga motiveringar.

Därför kommer aldrig lönesamtalsmodellen att fungera fullt ut. Lönesamtalet bygger en förväntning som det inte finns budgettäckning för.

Även om Ledarna vill ge upp det skydd för medarbetare som inte är bra förhandlare (dvs fastställda centrala potter och satsningar) så kommer det inte trolla fram pengar hos företag och myndigheter som anser sig ha brist på pengar. Om något så kommer frånvaron av framförhandlade nivåer sätta ytterligare press på att hålla nere löner, tvärt emot de anställdas förväntningar.

På statliga myndigheter ligger ett konstant sparkrav, vilket medför allt färre anställda måste göra mer jobb än tidigare. Det går ju liksom inte att förändra prisnivå eller volym på produktionen för att generera mer intäkter. Därmed kommer ingen inom staten få den löneökning de förväntar sig, oavsett frikopplad individuell lönesättning eller inte. Detsamma gäller många företag.

Enskilda avlopp … att svära i miljökyrkan

2011-08-19T08:51:00.008+02:00

Jag arbetar med miljöskydd på länsstyrelsen, är vänsterpartist och anser mig vara rätt ”grön”, jag har suttit som företagsrepresentant på mitt gamla jobb i Mälarens vattenvårdsförbund. Jag har tagit del av det mesta som producerats på nationell nivå gällande enskilda avlopp och specifikt gällande Mälaren.

Det finns dock en sak som jag inte riktigt köper, nämligen enskilda avlopp som det mest akuta kommunala miljöproblemet. Det är en fråga som år efter år har trummats ut i alla led, på bristfälligt underlag och med tveksamma intressen i bakgrunden. Av 289 kommuner har 139 genomfört inventeringar under 90 och 00-talen. Av de som inventerats är 59% av avloppslösningarna godkända.

Att kunskapsläget är allt annat än kristallklart framgår av Naturvårdsverkets sammanställning (länken) ovan och Kemikalieinspektionens rapport inför fosforförbud. Bara det att antalet ton som uppskattades släppas ut från enskilda avlopp minskade till hälften och även den siffran ifrågasätts är ju rätt anmärkningsvärt i ett beslutsunderlag. På detta underlag byggs kommunalt VA ut... t.ex. i Strängnäs.

Det finns några olika sorters enskilda avlopp. Allt från tvåkammarbrunnar utan infiltration och utsläpp rakt i en sjö till slutna tankar (som töms med slamsug till det kommunala verket) med infiltration av slamavskiljt BDT-vatten. (BDT = Bad-disk-tvätt, dvs allt avloppsvatten från ett hushåll utom toaletten och ibland köksavloppet).

Ett helt orenat avloppsvatten som släpps ut i en sjö medför ett utsläpp på ungefär 1,1 kg fosfor och 4,4 kg kväve per år och person.

Slamavskiljt (dvs t.ex. nedspolade matrester) BDT-vatten innehåller ungefär 0,3 kg fosfor och 0,4 kg kväve per år och person. Med välfungerande infiltration, eller utsläpp i områden utan närliggande vattendrag så uppgår utsläppet till i storleksordning några % av bara slamavskiljt (total reningsgrad med infiltration och sluten tank är 90% för fosfor). Utsläppet från en sluten tank med infiltration medför alltså ett utsläpp på ca 0,03 kg/år och person.

Det normala förfarandet i fritidshusområden (för de hus som överhuvudtaget har eget vatten och vattentoalett) är sluten tank för toaletten och en- eller tvåkammarbrunn för BDT med halvtaskig infiltration. Detta för att trekammarbrunnar resulterar i avlopp som luktar rätt kraftigt, vilket inte är bra för grannsämjan. Normalt sker inte utsläpp direkt i sjön, men dräneringsdiken kan antas medföra att det inte blir någon märkbar ytterligare retention (upptag i växtlighet eller fastläggning i mark) ut till sjön.

Om vi antar att en VA-anslutning kostar ett hushåll runt 200 000 kr och man bara ser till räntan med en lånetid/avskrivningstid på 20 år (inflationen kommer ju förstås ha effekt) och rak amortering på samma tid så betyder det en kostnad per kg extra avskiljd fosfor (jämfört med kommunalt VA) på ca 120 000 kr/kg P, år, person. Sen tillkommer kostnad för vatten som innan VA-anslutning var en fråga om utrustningsunderhåll och elräkning men som efter blir beroende på VA-kollektivets kostnader i sin helhet. Denna kostnadsökning och inflationseffekter på lånet kanske kan kanske i denna hastiga beräkning få ta ut varandra.

Utifrån vad som anses vara rimliga kostnader för reduktion av fosfor inom industriella och kommunala verksamheter så är 120 000 kr/kg P ordentligt högt.

Det hot som i stort orenade enskilda avlopp belägna i närheten till Östersjön och Mälaren innebär medför att enskilda fastighetsägare blir överkörda med krav på åtgärder som inte är miljömässigt och ekonomiskt rimliga.

Det är viktigt att reducera fosfor men när godkända enskilda avlopp ansluts till kommunal VA bara-därför-att så blir det den enkla lösningen. Det svåra hade varit att på allvar minska utsläppen från lant- och skogsbruk.

Att man sätter dit fastighetsägare som inte följer lagen (se Miljöbalken 9 kap 7 §) och använder icke-godkända avloppslösningar är en sak (det har man varit alldeles för slapp med), men när man tvångsansluter fastighetsägare som har godkända avloppslösningar till en kostnad av mer än 100 000 kr per extra avskiljd kg fosfor så innebär det inte bara ett problem för den enskilda utan också en ineffektiv användning av resurser som kan användas till mer miljönytta på andra ställen.

Det som också är fullständigt fantastiskt är att det generellt påstås att enskilda avlopp står för upp till 30 % av utsläppen av fosfor till Östersjön. Samtidigt är läget i många kommuner, inkl. Strängnäs , att man inte har koll på vilka avloppslösningar som används för enskilda avlopp.

Höj skatten med något öre och se till att inventera alla enskilda avlopp och nita dom som inte följer lagen istället för att ta stora investeringar i att anlägga kommunalt VA i områden där de boende inte vill ha det och avloppslösningarna är godkända enligt lagen och har hög reningsgrad.

Sen kan man ju fråga sig hur smart det är att ansluta godkända stabila reningssystem som ger i princip konstant reningsgrad (som infiltrationsanläggningar) till hydrauliskt överbelastade kommunala verk som med jämna mellanrum tvingas brädda sitt avlopp.

Det finns också andra aspekter på det hela, som kostnaden för att utvinna fosfor från minskande kommersiella källor och behovet av att återcirkulera.

Vad händer egentligen i Libyen?

2011-08-04T16:23:00.003+02:00

Trots attentatet i Norge, förtrycket mot folket i Syrien och andra stora och viktiga nyheter så försöker jag hålla någon sort koll på vad som händer i Libyen och Afghanistan genom att desperat leta nyheter i media. Sverige har ju militär i de länderna, operationer som jag ser som missriktade och fel. Därför känns det relevant att veta hur det går för folket som drabbas och om det set ut som om det finns något slut på konflikterna.

Vad det gäller Libyen så framstår ”nyheterna” nästan alltid som filtrerade och gränsfall på propaganda. Om man läser svenska medier så beskriver man gärna hur regimen i Libyen går på knäna och hur rebellerna rycker fram, läser man Al-Jazeera så får man en delvis annan bild. Det är dock ingen som levererar en översiktligt bild som jag som okunnig och utan egna källor kan förstå och tro stämmer.

Den senaste brutalt nedkortade blänkaren i SvD som hänvisar till en artikel i NY Times som handlar om hur al-Gadaffi allierar sig med islamister trots sin tidigare linje av anit-islamism. Det känns som propaganda från båda håll när man läser artikeln. USA-baserade NY Times har anledning att framställa al-Gadaffi som en del av vad USA generellt ser som ”det stora hotet” (dvs islam) och al-Gadaffi har väl kanske anledning att slå en kil i sprickan som verkar ha uppstått i rebell-leden.

När man tänker på det är det dock logiskt. Om man riskerar att förlora, om man inser att det är möjligt att få över rebeller på sin egen sida så är det väl precis så jag fått intrycket av att Libyen hållits ihop tidigare. Al-Gadaffi har hållit sig på god fot med diverse klaner och folkgrupper för att skapa sig en maktbas. Varför skulle en regim med fokus på att hålla makten inte kunna alliera sig med sina tidigare värsta fiender för att motverka deras ideologiskt och politiskt nya värsta fiender (USA-ledda NATO och deras vänner i Libyen)?

Nu dementerar ju islamisternas ledning att situationen är som den beskrivs av al-Gadaffi i NY Times intervjun, men å andra sidan... vad skulle han annars säga? Att han förhandlar med motståndaren? Att hans män sköt rebellernas general för att bana väg för ett islamistiskt övertagande av rebellrörelsen i Libyen?

Det går med andra ord som vanligt inte att tro på något som sägs från Libyen, oavsett sida, och vad den svenska insatsen där egentligen är tänkt att uppnå framstår som ännu mer dunkel. USA vill ha bort familjen al-Gadaffi från makten, Sverige vill skydda civila. Varken regim eller rebeller (eller NATO) framstår som om de bryr sig märkbart om hur civilbefolkningen drabbas av striderna och i media ser det mest ut som om de låser fast sig vid politiska principer. Det kommer propåer om politiska kontakter och medlingsförsök från allt från Ryssland till Quatar, men... Vad händer egentligen i Libyen?

När jag skrev detta i morse på bussen så hade jag inte sett artikeln som nu finns på DN.se angående politisk aktivitet. Så det kanske finns hopp, men forskaren som uttalar sig i artikeln verkar inte säga mycket mer än vad jag försökt göra ovan. Däremot så tror jag han har fel om en sak.

Risken för ett folkmord har inte minskat ett spår av NATO-insatsen, det sköts väl snarare upp. Både rebeller och regim har visat sig villiga att behandla civilbefolkning som stöder motståndaren som skräp. Vad tror han händer om rebellerna vinner och intar pro-al-Gadaffi-städer? Vad händer om NATO-insatsen trappas ned och al-Gadaffi vinner? Är inte soldaterna mer förstörda mentalt nu efter kriget mot rebeller och NATO än vad de var innan NATO-insatsen? Har inte risken för brutal repression mot befolkningen snarare ökat av NATO-insatsen än minskat?

Det blir också lite tragikomiskt att diskutera att förlänga den svenska flyg-flyg och flygspaningsinsatsen när de flesta länder som står för attackflyget verkar börja svaja på målet.

Vad är det som händer?! Har folk blivit tokiga?

2011-07-27T08:47:00.007+02:00

Susanna Birgersson hänvisar i dagens ledare i ekuriren till puckot Ulf Nilsson i Expressen. Jag hänvisade ju till SvD som exempel på ledarsidor som är avigt inställda till muslimer, men jag förträngde att Ulf Nilsson existerar och får skriva i Expressen (och Metro?). Det är ju inte första gången han visar sina främlingsfientliga tendenser men i dagens läge utifrån attentatet i Norge av en rasist så blir det extra plågsamt. Att Ulf Nilsson är ett pucko baserar jag på en lång rad artiklar med pseudoförklaringar och svammel (gällande allt från växthuseffekten till vad han menade med "pursvenskar").
"Som jag ser det spelar Ulf Nilsson enbart dum i syfte att kunna uttrycka sig rasistiskt och "get away with it"." - kommentar på Svt:s debattsida. (Jag tror inte han spelar...)

Det som däremot är riktigt skrämmande är att det i kommentarsfälten i tidningarna strömmar in kommentarer från idioter som köper mördarens argument om att samhället skulle vara "utsatt" för en massinvandring och islamisering och att det skulle ha varit anledningen till att en högerextremist mördar barn. Har folk blivit tokiga?

"Om det inte funnits judar i Europa hade aldrig förintelsen ägt rum"... Det är ett sätt att tänka som används i helt andra sammanhang, typ finns det inte kontanter i butiken så kan den inte rånas, men en del tror på allvar att det är ett sätt att tänka som går att applicera på vad som helst, inklusive attentat inspirerade av främlingsfientliga strömningar.

Såg ett inlägg på facebook där han som skrev det hävdade att det var tur för SD att valet inte låg i höst för då skulle de aldrig kommit in i riksdagen. Jag skulle vilja ha ett sånt förtroende för mina medmänniskor och skulle vilja tro att detta var sant, men jag är inte så övertygad. De som sympatiserar med SD verkar inte se den uppenbara kopplingen mellan deras politik och massmorden i Norge. Attentatet blir heller inte lika personligt och påtagligt här så de kan väl lättare distansera sig.

SD:arna ser inte att "Ett Sverige åt svenskarna" med lätthet inspirerar vansinnesdåd riktat mot, som i Norge, de som står för ett solidariskt samhälle eller mot de som i rasisternas ögon inte kan tolkas som "svenskar". Visst blir detta säkert riktigt besvärligt för de SD:are som sitter invalda på politiska uppdrag för SD mest som protest och inte riktigt är rabiata människohatare som resten av gänget, men den hårda kärnan både av aktiva och väljare är så inne i sitt mörker att de inte förstår vad deras politik medfört.

HALLÅ!!?? EN MAN SOM SÄGER SIG VARA ER KOMPIS HAR MÖRDAT BARN! ÄR DET INTE LÄGE ATT FUNDERA LITE PÅ VAD NI HÅLLER PÅ MED?

Jag brukar försöka bemöta SD:arna på ekuriren.se och i tidningen och jag får ju lov att säga att de som skriver där iallafall inte är fullständigt koko... men i expressens kommentarsfält... ja jäklar... där blandas nonsens med propaganda och rena lögner tillsammans med en stor dos hat och främlingsfientlighet till en enda soppa.

Den tunna gränsen mellan åsiktsförtryck och försvar av demokratin

2011-07-26T08:33:00.007+02:00

Tänkte ta mig mod att skriva något om attentaten i Norge. Inte om själva attentaten utan snarare reaktionerna och kraven på åtgärder efter dem. Det kommer nog bli ett virrvarr av tankar och funderingar... har också väldigt svårt att formulera vad jag tänker och tycker.

Jag har inget personligt förhållande till Norge mer än att det är vårt systerland geografiskt och samhällsmässigt. Däremot har jag förstås varit på politiska sommarläger och för mig skapar det en koppling som gör mig orealistiskt nog direkt illamående. Att förhålla sig till massmordet i det sammanhanget av sommarglädje, kamratskap och politisk diskussion gör det direkt plågsamt. Jag kan inte ens ana hur de som var med om detta ska kunna hantera en sådan personlig avgrund....

Attentaten i Norge är så avskyvärda att det är lätt att låta hatet förblinda en.

Hade en kort diskussion på facebook kring hur man ska förhålla sig till SD och kanske främst individer i SD utifrån attentaten i Norge. Den gjorde mig lite fundersam.

Som jag har tolkat syftet med att använda terror var bland annat att underminera Arbeiderpartiets möjligheter att i framtiden vara en politisk kraft genom att slå mot deras ungdomsorganisation. Att radera deras åsikter från den politiska arenan. Att styra vilka som får säga vad och vilka som får påverka samhället. En högerextremist som mördar barn för att utradera inte bara deras politiska utan faktiska existens och för att skrämma andra barn till tystnad (även som vuxna).

Vi måste alla vara medvetna om att det vi skriver eller på annat sätt propagerar för kan trigga våldsdåd. Det kan gälla allt från djurrättsaktivister, miljöaktivister och vänsteranarkister till massmördande högerextremister. Jag har inga illusioner om min personliga förmåga/kapacitet att påverka andra människor, väldigt få kommer att påverkas av vad jag skriver men i ett större sammanhang så blir varje bidrag till den totala ideologiska miljön viktig. Om jag med emfas påpekar att barn dör av svält varje sekund, att varje kg utsläppt fossil koldioxid gör att vi kommer närmre en ekologisk betingad katastrof, att om man anser att djur och människor är lika värda så är varje minkfarm ett Auschwitz, så bidrar jag till att göra människor som inte klarar av att vara silkesnäsduken som nöter ner berget och måste agera för att de med desperation ser samma sak som jag men som inte kan (och nu med viss självkritik) hålla sin empati och ångest nere utan måste agera, till potentiella våldsverkare (utifrån min horisont av vänster och djurrätt, att högerextrema massmördare skulle drivas av missriktad empati och ångest för människors och djurs lidande är inte vad jag menar). Det är på något sätt baksidan av ett öppet samhälle där åsikter framförs utan censur, ett sånt samhälle som jag anser att vi måste ha.

Att Sverigedemokraterna bidrar till att skapa massmördande högerterrorister är då otvivelaktigt, men det gör t.ex. även SvD ledarredaktion. Som Jinge.se påpekade efter dåden och jag kritiserade strax innan så framför de en (o)genomtänkt anti-islamisk linje som utan tvekan används som drivkraft för antiislamistiska och främlingsfientliga högerextremister.

Jag vill inte få min yttrandefrihet begränsad, jag vill inte ha min rätt att arbeta inom skolan eller staten inskränkt på grund av de politiska åsikter jag har. Om vi kräver att personer i SD utifrån att de kan anses vara ideologisk drivkraft för massmördare ska begränsas i sin rätt att yttra sig och att agera i samhället, vad hindrar då högern från att begära samma sak från mig? Jag är medlem i V, har tidigare varit medlem i det trotskijstika Socialistiska partiet, visst kan högern hävda att jag då deltar i den ideologiska basen/miljön för vänsterextremistiska terrorgrupper (för sådana finns förstås). Ska jag då stängas ute från samhället? Jag förespråkar inte terror eller våld för att nå mina politiska mål, men vad jag säger kan användas som argument för terror och våld mot individer. (...och återigen jag har inga illusioner om min möjlighet till påverkan i den vänsterextremistiska miljön, men som princip).

...och i sin förlängning. Vad hindrar rumsren men anti-islamistisk höger (som SvDs ledarredaktion) från att hävda att alla muslimer är en del av samma kulturella miljö som självmordsbombare och därmed inte bör få agera och yttra sig i samhällsdebatten?

Jag anser att åsiktsförtryck i förlängningen skapar ett samhälle mer likt det högerextremisterna vill skapa än det vi vill ha. Däremot inte sagt att politiska grupper som utövar våld inte ska lagföras och stressas av polisen som vilka andra kriminella grupper som helst, med vägningen att deras våld är riktad mot alla människor och hela samhället.

Inte heller sagt att kritiken mot det vi inte gillar på något sätt ska vara återhållsam eller självcensurerad. Motståndet mot SD på grund av vad de representerar och den hotfulla framtid deras existens riskerar skapa måste vara hårt.

Att leva med ett barn med Downs syndrom: Hanneslexikon

2011-07-25T15:31:00.009+02:00

Vår son Hannes har Downs syndrom. I och med detta så har han en del medfödda svårigheter att överkomma, en av dem är hur man kommunicerar med andra. Om du vill läsa övriga inlägg jag skrivit om vårt liv ihop så finns de här.

Hannes använder så kallat tal med teckenstöd, dvs man tecknar enklare tecken samtidigt som man pratar. Det är generellt enklare att använda händerna för kommunikation och små barn kan göra det snabbare än vad de kan prata. Hannes lillebror Manfred använder även han tecken för att kommunicera saker han inte kan säga.

Problemet är väl precis som för barn som börjar prata, att det inte alltid är så lätt att förstå. Framför allt syskon men även föräldrar är väl de som fattar. Så jag tänkte bidra med lite Hannesordbok för att ge en bild av hur man kan använda tecken för kommunikation.

Långfingret förs ned vertikalt över munnen [Ljud: Tsss] = Jag vill ha glass.
Ena handen bredvid kinden = Jag är sömning
Klappa på övre delen av magen [Ljud: Mä (kort ä)] = Mätt på mat, programmet på tv eller läkarbesöket.
Röra armarna upp och ned som om man kör en stor ratt. [Ljud: Bi] = Åka bil, åka till dagis, åka vagn.
Peka med långfingret på näsroten = Titta på något annat.
Peka med hela armen med aningens vriden hand som med fingertopparna ihop vrids lite fram och tillbaka = Byta (normalt DVD-skiva etc.)
Peka med hela handen och vinka = Nu vill jag gå härifrån (i den riktiningen)
Armen böjd en bit framför kroppen, handen formad som om den håller ett glas och vickas lite fram och tillbaka = Törstig/vill dricka
Samma som dricka men mitt i natten sittande på sovande pappas bröstkorg[Ljud: Maa] = Jag vill ha en kram, en klunk välling och sedan sova igen.
Armen rakt ut från kroppen gungandes upp och ned med fingertopparna mot marken = Duscha, Bada i sjön eller bajsnödig.
Pekfingret på näsan [Ljud: Tss] = Spreja näsan med saltspray.
Pekfingret andra handflatan [Ljud: Mö] = Knäckemacka med smör.
Handen gör ett C i luften = Storasyster Chloe.
Pekfinger på tinningen och sedan på pannan = Pappa
Pekfingret på längden över munnen = Borsta tänderna (framstår ofta som Jag är trött)
Fingrarna som en kvackande mun [Ljud: KaKa] = Hans handleksaksgroda som kväker musik alt. And.
Ena handen klappar handloven på den andra [Ljud: Mauoo] = Katt
Fingertopparna mot axeln på samma sida [Ljud: Tsss] = Gå ut.
Långfingret vertikalt mot handflatan på andra handen [Ljud: Oppa] = Hoppa studsmatta

Dessa var de som Hannes själv gör, de flesta är rätt modifierade jämfört med hur tecknet var från början (Katt är nog den enda som är perfekt). Sen finns några till som kommer och går som t.ex. äpple/frukt.

Kritik mot skattefinansierad extremism blir mörkerpropaganda

2011-07-18T08:17:00.004+02:00

Per Gudmunsson (ledarsidan, SvD) gör sig till nyttig idiot. I en artikel i SvD kritiserar han att muslim.se och bakomliggande organisation får skattefinansiering. Artikeln citerades omgående på alla främlingsfientliga och anti-islamistiska organisationers hemsidor, typ Politiskt inkorrekt etc. Citeringen sker även på andra bloggar, som Margits

Gudmunsson stannade ju liksom inte vid det som framstår som det egentliga problemet, att muslimer till skillnad från kristna inte drar sig för att säga/skriva vad som står i deras heliga text. Som ateist och anti-religiös så ser jag det som självklart att en person som påstår sig tillhöra en religion också lever efter vad den religionen framför i sina skrifter. Att homosexualitet ska straffas med döden finns både i gamla testamentet och koranen. Att nya testamentet medger viss möjlighet till försoning och att koranen ger möjlighet till att ångra sig inför Allah är i sammanhanget inte så relevant. En homosexuell person lär väl knappast "ändra sig" och "ångra sig" med tanke på att deras sexuella drift förstås är en del av deras personlighet och inget som går att ångra.

Gudmunsson fortsatte dock in på den vanliga anti-islamismen, om att man inte får sjunga "Staffan var en stalledräng" etc. Om man läser inlägget om hur muslimer bör förhålla sig till julfirande så förstår jag inte Gudmunssons upprördhet. Den är en strikt hållen förklaring till hur julsånger kan tolkas ur ett islamskt perspektiv.

Jag vill för övrigt inte heller att mina barn deltar i kristet julfirande (eller annat religiöst firande). Jag skulle hålla mina barn borta från skolavslutningen om det visade sig att kyrkan inte bara användes som lokal (har inte deltagit på någon avslutning ännu men jag fick lite hicka av att de på dagis skulle till kyrkan på påsk. Hade dock tankarna på annat håll och reflekterade inte vidare).

Han tolkar även inlägget om när det är ok att rösta på icke-muslimer på ett extremt sätt. På det sätt som Gudmunsson uttrycker det på så bortser han från inläggets syfte.

Gudmunsson överdriver, förvränger och använder samma taktik som alla främlingsfientliga bloggar gör (dvs plockar delar ur sitt sammanhang) för att demonisera islam. För den då som bryr sig om att kolla upp vad han egentligen skriver om så sänker den osakliga kritiken inläggets övriga tyngd, dvs att hat mot homosexuella skattefinansieras.

Det finns mycket som skattefinansieras som jag inte anser är relevant. Vi har dock ett system där vi inte åsiktsgranskar vad som framförs inom yttrande- och religionsfrihetens ram. Jag tycker det är ok, även om det innebär att tidningar som SvD får presstöd och att Sverigedemokraterna får mandatstöd eller att religiösa organisationer får organisationsbidrag. Även puckade åsikter måste få en möjlighet att framföras. I ett samhälle där det ofta kostar pengar att sprida sina åsikter är bidrag från staten en förutsättning (däremot kan jag konstatera att kostnaden för en egen domän med webhotell är fullt möjligt för en privatperson att betala på egen hand så det behövs väl egentligen inget stöd för att framföra åsikter. Det är väl mer på principbasis, även en person utan pengar ska kunna framföra sina åsikter på någorlunda jämställd basis)

Downs syndrom och Danmark

2011-07-18T06:31:00.004+02:00

Läste på ekot i den aningens konstigt rubriksatta artikeln Downs syndrom på väg bort i Danmark att danska föräldrar i allt större utsträckning väljer abort före att föda ett barn med Downs syndrom. Att jag tycker att den har en konstig rubrik är för att de förlänger en trend till sitt slut trots att det egentligen inte finns någon grund för att göra det (vilket iofs kanske är en effekt av artikeln, så det är möjligtvis inte rubriken som är fel). Det kommer alltid finnas föräldrar som väljer att föda ett barn med konstaterat handikapp, även DS, och det kommer alltid finnas föräldrar som av ideologiska eller religiösa skäl väljer bort avancerad fosterdiagnostik och abort. Med allt äldre föräldrar så kommer det finnas barn med DS även efter 2030.

Men tänk om det inte gör det... Vilken typ av samhällsomställning har då skett i Danmark? För mig blir likheterna med Danmarks invandringspolitik uppenbara. Ett samhälle som selekterar individer baserat på biologiska egenskaper.

Varför skaffar vi barn? I grunden är det nog så enkelt att vi är programmerade att göra det. Min fru brukar fråga mig varför jag ville ha barn och jag har aldrig lyckats svara på det, men att jag vill ha barn är helt solklart och självklart.

Vi har ju inget behov av att skaffa barn för samhällets skull. Det skulle lika gärna gå att "importera" ett barnöverskott från t.ex. Indien eller andra länder med en explosionsartad befolkningsutveckling. Hade säkert varit bättre för världen ur ett miljö- och hälsoperspektiv.

Det går ju inte heller att hävda att barn föds för barnens skull... eller det går ju förstås om man tror på reinkarnation eller själar, då det är en själ som återföds och inte bara ett barn som föds.

Så... vi skaffar barn för föräldrarnas skull. Det är föräldrarnas behov som uppfylls. Utifrån det perspektivet så är fosterdiagnostik inte så konstig. Föräldrar har ju ett antal kriterier som ska uppfyllas av barnet för att deras behov ska uppfyllas. Dessa kriterier varierar, för mig var det endast att barnet var ett barn... För andra kan det vara kön, hårfärg, IQ, fysiska förutsättningar för idrott, god hälsa etc som är krav. I en sådan situation så aborteras förstås barn med DS då de varken kan antas ha hög IQ eller bra fysiska eller hälsomässiga förutsättningar.

I Sverige erbjuds alla gravida över en viss ålder (30? 35?) avancerad fosterdiagnostik, för att risken för barn med DS ökar kraftigt med mammans ålder. Detta har haft effekten att en oproportionerligt stor andel barn föds av mammor som är yngre än vad som statistiskt kan förväntas då äldre mammor aborterar DS-foster. Läste på en till ekot länkad blog om situationen i Nya Zeeland, som liknar den i Danmark, men det verkar som om folk glömmer bort ovanstående och att alla barn oavsett mammans ålder kollas med avseende på ryggmärgskanalens(?) storlek då det är en indikator på DS om den är förstorad. Det senare är dock ingen strålande metod, t.ex. fanns inga indikationer för vår son Hannes (se vid intresse mina inlägg om livet med honom).

Däremot tror jag att föräldrar lurar sig själv. Även om det känns som en halvsanning att föräldrar får tillbaka mycket från barn med DS så är det till viss del sant. Vårt liv med Hannes har varit en berg-och-dalbana men visst har jag gått ur de första åren som en bättre, mognare och effektivare person och samhällsmedborgare. Det är säkert inte bara på grund av att Hannes ger så mycket tillbaka utan inte till liten del på grund av alla de svårigheter som livet med honom medför, allt från hjärtoperation till språksvårigheter och bristande konsekvensmedvetenhet.

Hannes är dock en fantastisk person och jag skulle inte byta bort honom mot någon. Vi hade aldrig aborterat även om vi vetat att han har DS men de föräldrar som gör det hade gått miste om sin Hannes.

Effekterna av att vi börjar plocka bort individer (innan de föds) på grund av deras bristande perfektion, ur föräldraförväntan och ev. samhällsperspektiv, är dock mycket oroande. Hur argumenterar man för att foster med handikapp inte ska födas utifrån att de inte kan förväntas vara effektiva samhällsmedborgare och samtidigt undviker att fortsätta i en sådan riktning för hela samhället? Är det inte fullt möjligt att utvecklingen gällande födda DS-barn är en konsekvens av den argumentation som används gällande t.ex. invandrare i det semi-fascistiska Danmark? (japp, har alltid avskytt Danmark i djupet av mitt hjärta (av för mig okänd anledning) och på sistone har de gjort sitt allra bästa för att bekräfta min livslånga bild av att den gemytliga dansken bara är en falsk fasad och mer kopplat till drogmissbruk än gemytlighet)

... och vad det gäller samhällseffekterna av att barn med handikapp tillåts födas. Jag ser att alla runt Hannes växer i kompetens och som personer, både barn och vuxna, som effekt av hans speciella förutsättningar. Detta är inte en effekt som kan bortses från. Vi måste ha olika typer av människor runt omkring oss för att skapa ett samhälle värt att leva i.

Folkpartiet liberalerna – partiet där alla ska passa i FP-formen, där kadaverdisciplin förväntas och där yttrandefriheten mest är besvärande.

2011-06-23T09:11:00.003+02:00

Margit Urtegård (opol, fd M, fd StrP) har blivit vägrad inträde i FP:s lokalförening (eller alternativt uteslutning om man så önskar). Anledningarna varierar beroende på vem man pratar med.

Folkpartister har bl.a. hänvisat till de politiska uppdrag som Margit sitter på som invald av ”Fyra fria”-samverkan mellan V, StrP, KD, och Mfp [StrP = Strängnäspartiet, Mfp=Mariefredspartiet] på StrP plaster. Så länge hon sitter där så anses det vara ett så stort problem att hon inte är välkommen till FP. Av de skäl som FP framfört så är detta bara en del (se länk till Patricks blog nedan).

I FP:s stadgar står det..

§ 2. Medlemskap
Var och en som omfattar en liberal samhällsåskådning har rätt till medlemskap i Folkpartiet liberalerna, om vederbörande inte är ansluten till annat politiskt parti eller annars särskilda skäl talar däremot
...
När särskilda skäl föreligger kan medlem uteslutas ur partiet. Beslut om uteslutning fattas av styrelse för lokal förening eller styrelse för länsförbund eller partistyrelsen ...

Patrick Baltatzis (opol, fd StrP) skriver på sin blog kring de särskilda skäl som FP framfört. I korthet partibytena M → Str P → opol → FP, de politiska uppdrag Margit sitter kvar på, frispråkigheten på bloggen, andra partiers ovilja att samarbeta.

I (V)åra stadgar står det...

§ 5. Medlemskap kan av partiförenings styrelse nekas den som är medlem i konkurrerande politiskt parti, som uppenbart inte har för avsikt att verka för partiets politik eller som på annat sätt kan förväntas allvarligt skada partiet.

Det kanske kan tas som en definition på särskilda skäl? För att jämföra med FP:s?

Margit är ju vad jag vet inte med i något konkurrerande parti (hur nu det definieras).

Samtidigt måste hon väl som socialliberal och medlem i FP:s parallellorganisation/kvinnoförbund Liberala kvinnor kunna antas att i rimlig grad inte ha för avsikt att uppenbart inte verka för partiets politik.

Kan hon då förväntas allvarligt skada partiet (i detta fall FP)?

Jag hörde också korridorsnacket om att Margit skulle varit skälet att StrP inte var aktuella för majoritetssamarbete. Jag hörde iofs också snacket om StrP som vindflöjel och samtidigt att de var för kopplade till Moderaterna (för S+Fp+C-majoriteten). Att StrP deltog i den bittra och hårda kritiken mot C och FP efter majoritetskraschen lär ju inte ha ökat StrP chanser. Margit var inte den som framförde den mest bitska kritiken.

Men hur är då detta relevant för FP? Tänker de göra Margit till ordförande? Tänker de låta Margit sköta deras förhandlingar med övriga majoriteten? Är de oroliga att Margit skulle hamna väldigt högt på deras listor i provvalen inför nästa val om några år och därmed bli en fara i förhandlingarna med (C)?

Bara för att Margit är medlem så är det väl inte automatiskt en biljett in i finrummen? Hennes politiska mandat är faktiskt inte en del av majoriteten, det krävs valteknisk samverkan mellan henne och majoritetspartierna i sådant fall. Potentialen för att "skada partiet" måste anses vara rätt liten.

Margit framför snabb och ibland hård kritik på sin blogg mot partier eller politiker. Kritiken kan ibland vara ordentligt personlig. Är det då något problem? Nej, inte för mig men de som kritiseras och de vars, som de ser det, interna/privata spörsmål ”läcks” till allmänheten kanske tycker det.

Strängnäs kommun och vi politiker behöver personer som Margit. Personer som inte drar sig för att skrika ”FEL!!” när vi gör något tveksamt. Som inte backar för att framföra kritik för att det känns obekvämt, t.ex. kring det obestridliga faktum att KS ordförande stup i kvart måste lämna mötet pga sin relation till fastighetsdominanten Kilenkrysset.

Men... efter att ha försökt att vara logisk och rationell så tänkte jag byta spår.

För mig är Folkpartiet liberalernas agerande förkastligt på ett mänskligt plan. Man sätter partiets (påhittade) problem, utifrån fördomar om Margits agerande, framför före respekten för Margit som person.

§ 2. Var och en som vill verka för Vänsterpartiets politik kan bli medlem.

Jag läser i detta in att vi tar emot alla. Vill man vara med, har man en vilja att skapa ett solidariskt samhälle utifrån våra principer så bryr vi oss inte om framtoning, personlighet, hur frispråkig man är eller hur tyst man är. Alla är välkomna, eventuella sidoeffekter av personers agerande har ingen betydelse så länge de har avsikten och önskan att föra vår politik framåt. Det går inte att tro att man kan skapa ett samhälle där alla får plats om de inte ens får plats i vårt eget parti (utifrån person, inte åsikt där t.ex. rasister straffar ut sig per automatik).

Vi har heller inget att dölja. Alla är välkomna att läcka precis vad som helst från våra möten. Det finns absolut ingenting som vi diskuterar som vi sedan har intresse av att dölja från allmänheten eller för den delen våra politiska motståndare. Vår politik är ingen hemlighet och vårat agerande är rakt, öppet och ärligt. Misslyckas vi med detta så välkomnar iallafall jag att detta slås så hårt som möjligt i vårt huvud.

Jag har själv inga som helst skrupler att kritisera partiet om vi inte agerar på det sätt jag förväntar mig. Skulle väl till och med kunna säga att min kritik på bloggen ibland har varit mycket hårdare och mycket mer intern än vad Margit någonsin gjort... jag är inte utesluten ännu.

Folkpartiet har uppenbarligen saker de vill dölja, Folkpartiet har uppenbarligen inga problem med att avvisa personer på grund av deras personliga egenskaper eller kanske utifrån Folkpartiets fördomar. Folkpartiet sätter munkavle före yttrandefrihet. Folkpartiet sätter partiet framför personen.

Tillåt mig en viss upprepning...

Det går inte att tro att man kan skapa ett samhälle där alla får plats om de inte ens får plats i det egna partiet trots att de står för samma politik.

Folkpartiet är inte ett parti för alla och vill inte skapa ett samhälle för alla. Det har väl alltid varit plågsamt uppenbart och jag vet inte varför Margit har lust att vara med där, men de gör helt klart sitt bästa för att förstärka intrycket.

Har mycket svårt att tro att Margit skulle vilja verka för vår politik, men om hon skulle inse att vi är bäst så skulle hon förstås vara välkommen... oavsett vilket bagage hon tar med sig. Vi avfärdar inte personer, bara vrickade åsikter.

Nätdebatt med SD, lärdomar

2011-06-21T17:06:00.005+02:00

Jag roade mig härom månaden med att nätdebattera med SD (och deras åtminstone åsiktsmässigt sympatiserande) i kommentahttp://www.blogger.com/img/blank.gifrsfälten till ett svar i en tidningsdebatt med SD:s lokala företrädare.

Det var något av ett test för att se om det är så svårt att debattera invandrarpolitik med SD, utifrån deras argument, som mänga hävdar. Slutsatsen är väl att det är inte svårt att debattera med SD, deras fixering vid invandrarpolitiken som ett problem gör att de lätt tappar bort sig i argumenten. I ärlighetens namn gäller samma sak oss fast åt andra hållet. Det är en insikt jag fått av debatten.

Vad är då grundfrågorna? [Nedan länkar jag hej vilt till diverse sidor och rapporter. Alla är användbara men jag har kanske inte alltid varit så noggrann när jag valt länkande ord/stycke]

Vilka är ”riktiga flyktingar”?

SD envisas med att använda nyspråk och egna definitioner när de debatterar. Det gör att de kan säga saker som att ”Vi är inte emot flyktingmottagande” eller att man inte vill stänga ute personer med skyddsbehov och i samma andetag säga att flyktingmottagandet ska minska för att det kostar för mycket pengar. SD har infört begreppet ”riktiga flyktingar” för att exkludera alla de som SD påstår får asyl utan att ha skäl för det. Detta är dock en position som de när man pressar dem får mycket svårt att hålla, definiera eller förklara.

Therese Borg (SD, Eskilstuna, vice ordf kvinnoförbundet) hävdade i en kommentar på en annan artikel att de baserar sig på det som Migrationsverket kallar just ”flyktingar”. Med detta antar jag att hon menar konventionsflyktingar samt kvotflyktingar då dessa blir summan hon angav (se även migrationsverkets översiktliga statistik där definitionen ”flykting” ser ut att användas för kvotflyktingar). Annars använder Migrationsverket i statistiken begreppen; Asyl - Konventionsflyktingar, Asyl - Skyddsbehövande, Asyl - Synnerligt ömmande omständigheter, Asyl - Tidsbegränsat tillstånd samt Kvotflyktingar.

Varför tycker då SD att UNHCR:s ibland gruppvisa deklarationer om ”flyktingsskap” är säkrare och bättre än migrationsverkets individuella bedömning? Troligen helt enkelt för att det gör det enklare att inte framstå som flyktingfientlig och samtidigt kraftigt begränsa möjligheterna till asyl i Sverige. Skillhttp://www.blogger.com/img/blank.gifnaden på vad som är en flykting enligt FN:shttp://www.blogger.com/img/blank.gif definition och vad som är en person med skyddsbehov är hårfin.

Definitionen enligt FN konventionerna från 1950/51 och 1967:
Paragraph 6B: “Any other person who is outside the country of his [or her] nationality or, if he [or she] has no nationality, the country of his [or her] former habitual residence, because he [or she] has or had well-founded fear of persecution by reason of his [or herhttp://www.blogger.com/img/blank.gif] race, religion, nationality or political opinion and is unable or, because of such fear, is unwilling to avail him [or her]self of the protection of the government of the country of his [or her] nationality, or, if he [or she] has no nationality, to return to the country of his [or her] former habitual residence.”

Definitionen enligt Utlänningslagen..
1 § Med flykting avses i denna lag en utlänning som befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd. [dvs i princip en översättning av ovan]

Detta gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen riskerar att utsättas för förföljelse eller om dessa inte kan antas erbjuda trygghet mot förföljelse från enskilda.

Som flykting ska även anses en utlänning som är statslös och som av samma skäl som anges i första stycket befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare har haft sin vanliga vistelseort, och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, återvända dit.

...och de som SD anser inte ska omfattas: (någon som ser en avgörande skillnad? Är inte det som anges nedan i princip ett förtydligande av vad som menas med ”förföljelse”?)

2 § Med alternativt skyddsbehövande avses i denna lag en utlänning som i andra fall än som avses i 1 § befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att
1. det finns grundad anledning att anta att utlänningen vid ett återvändande till hemlandet skulle löpa risk att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller som civilperson löpa en allvarlig och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst våld med anledning av en yttre eller inre väpnad konflikt, och
2. utlänningen inte kan, eller på grund av sådan risk som avses i 1 inte vill, begagna sig av hemlandets skydd.

Första stycket 1 gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen löper sådan risk som där avses eller om dessa inte kan antas erbjuda trygghet mot att utlänningen utsätts för sådan risk genom handlingar från enskilda.

Första och andra styckena gäller även för en statslös utlänning som befinner sig utanför det land där han eller hon tidigare har haft sin vanliga vistelseort.

Av 2 c § följer att en utlänning som omfattas av denna paragraf i vissa fall är utesluten från att anses som alternativt skyddsbehövande. Lag (2009:1542). [Detta gäller krigsbrott och grova icke-politiska brott, dvs det som SD iallafall lokalt ylar om, dvs sparkar in öppna dörrar]

Vad kostar invandringen?

SD hävdar ibland att anhöriginvandring och invandring kostar massor av pengar. Att det inte går att försvara invandring utifrån ekonomiska skäl. Det som kristalliserade ut sig i debatten var dock att även SD kan inse att invandrare på grund av ålderssammansättning, generellahttp://www.blogger.com/img/blank.gif utbildningnivå m.m egentligen inte kostar samhället så mycket netto. Anledningen är ju också helt enkelt att det är svårt att invandra till Sverige. De invandrare som kommer hit är normalt arbetskraftinvandrare och deras anhöringa kostar inte mycket eftersom de per definition bor ihop med någon som arbetar.

Det är dock mycket viktigt att hålla isär begreppen. Bruttokostnaden för den offentliga sektorn för alla med invandrarbakgrund uppgår till 200 miljarder per år. Då ska man komma ihåg att det är brutto, alla genererar skatteinkomster... Vi kostar alla omkring 1400 miljarder per år brutto. Detta går att läsa i en rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (2009:3). Denna rapport framstår också som accepterad hos SD. Den kan alltså bidra med faktaunderlag för debatten.

Man måste också komma ihåg att nettoeffekten för staten/kommunerna inte är samma sak som kostnaden för samhället. Dynamiska effekter i form av bättre tillväxt, större inhemsk marknad, kulturell öppenhet kopplat till exportfördelar etc. kan inte mätas på samma sätt. Där finns det uttalanden från bl.a. arbetsmarknadens parter som går att referera till.

Anhöriginvandring är ett phttp://www.blogger.com/img/blank.gifroblem?http://www.blogger.com/img/blank.gif

SD fokuserar ibland på begrepp som ”ankarbarn” och in andra fall ojar sig över att en somalisk flykting genererar massor av släktingar i anhöriginvandring. Detta stämmer inte. Alla vet att anhöriginvandring är hårt begränsat. Endast make/maka och barn under 18 år har rätt att anhöriginvandra. Även andra i beroendeställning kan komma ifråga, men handläggningstiderna blir där ett moment 22. Hur kan man bevisa att någon är i akut beroendeställning om personen i fråga uppenbarligen klarat sig under den långa handläggningen. Spontant känns det som att endast personer som själva i princip har asylskäl kan anhöriginvandra, bortsett då från den egna familjen.

Argumentet blir då enkelt... Är SD beredda att vägra att barn får bo med sina föräldrar? De accepterar ju flyktingmottagande (påstår dom) och är det då enligt barnkonvention etc ok att separera barn och föräldrar för att en eller båda föräldrarna har skyddsbehov och har rätt att/måste stanna i Sverige.

”Kärleksinvandring” och anhöriginvandring till andra än flyktingar har vissa krav på försörjning och har som sagt var så är det normalt personer i åldrar som inte kostar samhället så mycket (dvs inte små barn eller gamla människor) som bor ihop med en person som generellt sett har egen försörjning.

Kvinnor är fanimej från venus...

2011-06-07T09:10:00.001+02:00

Tänkte återstarta bloggen igen och som första ämne ta ett (för mig) ovant ämne som jag tänkte leverera på ett oinvigt, förvirrat och allmänt inskränkt sätt med förhoppningar att provocera någon.

Jag förstår mig inte på kvinnor. Objektifieringen av kvinnor i allt från att de draperas över volvobilar på kinesiska bilmässor till egeninitierade lårdiskussioner på nätet är något som ställer till ett elände för alla, inte minst kvinnorna själva förstås.

Min fru skulle på läkarbesök och provade kläder i omgångar för att ”det finns ju andra mammor där”.... jamen! VEM F-N BRYR SIG?!

.. och den där lårdiskussionen... Hur kan man få för sig att sätta igång en stor diskussion om huruvida låren ska gå ihop eller inte? Är det relevant? Har det någon praktisk påverkan på någons liv (mer än möjligen vilka byxor som passar)? Om man har komplex för sitt utseende, varför ska man lämpa över det på andra? Varför tycker kvinnor att det är så kul att göra andra kvinnor osäkra och objektifierade? Man kan skylla på män och ett samhälle med ”manliga” normer, men det är kvinnorna som gör jobbet för att sprida och förstärka dessa normer. Vad man kan läsa i inlägg i bloggarna så är det för att ”peppa andra”... hur tänkte ni då? Det är sannolikt ett betydande antal kvinnor vars lår inte går ihop och ett stort antal vars lår går ihop. Hur ska en diskussion kring lårens utseende gynna någon? Stärker det kvinnorna som grupp eller individer att bidra till fokuseringen på utseende (oavsett om syftet är att de som utpekas som för tjocka kanske känner sig mindre ensamma)?

Jag kan liksom inte få in att kvinnor envisas med att göra så mot sig själva. Kan man inte på något sätt försöka bryta sådana mönster? Varför ens självförtroende och självkänsla måste vara kopplat till hur man ser ut och hur andra uppfattar en fattar jag inte.

Visst, på något sätt kan jag hålla med då jag om jag sätter på mig kavaj eller i värsta fall slips känner mig mer utklädd är uppklädd. Försöker ju lura mig själv att det beror på att jag vet vilka kläder jag känner mig som mig själv i men det är säkert inte hela sanningen.

Vilken tur att jag inte är kvinna så jag slipper oroa mig för hur jag ser ut... (och ja givetvis vet jag att det finns män med utseendekomplex också, jag ser dock dem som offer för de kvinnliga normerna i samhället).

Debatten måste gälla även kostnaderna

2011-04-11T22:37:00.004+02:00

"Det är ett fatalt misstag av de etablerade partierna att i många år försöka tiga ihjäl de främlingsfientliga. Nu säger man yrvaket att man ska ta debatten. Men vilken debatt? Varför ska vi defensivt redovisa kostnader för asylsökande barn?" ... så skrev en politikerkollega, i ett annat parti, som kommentar på min facebook-länk till min debattartikel i E-kuriren idag. Han förtydligar resonemanget på sin blog.

Men...

Vi gör alltid avvägningar mellan kostnad och uppnådd effekt. Det gäller vilken medicin som ska ges till bröstcancersjuka eller hur långt skolbussen ska åka. Att låtsas som om vi inte gör dessa avvägningar är inte konstruktivt.

Precis som Dag (hade ju tänkt att hålla detta opersonligt men eftersom jag ville länka bloggen...) skriver så är det ju kostnader som vi är beredda att ta. Detsamma måste ju sägas gälla även invandring och flyktingmottagande, något annat skulle vara ljug.

Däremot är det svårt att vinna en debatt om kostnader för något behjärtansvärd, när de som man tror att striden står om är personer som inte delar de mest grundläggande principerna.

Hur ska man "vinna" en debatt mot en SD-are som på allvar menar att han inte är beredd att lägga en krona i ovan nämnda avvägning om det gäller invandring och flyktingpolitik? Är det argument nog att inte ta debatten och istället mörka kostnaderna?

Dag hävdar att vi går i fällan när vi korrigerar ned SDs uppgifter om kostnader för ditt och datt... men om vi inte försöker redovisa korrekta ekonomiska uppgifter så ger vi fel underlag till avvägningen även för personer som är beredda att lägga en viss mängd resurser på att hjälpa andra människor, oavsett etnisk bakgrund.

Vi lurar oss själva om vi tror att alla är beredda att utan någon sorts rimlighetsbedömning hjälpa människor som är i behov av stöd. Om Dag har rätt i att humanismen räcker som argumentation så undrar jag i mitt stilla sinne varför miljontals barn svälter eller för den delen varför klimatet går åt pepparn. Vi skulle kunna lösa båda problemen i morgon om vi bara ville tillräckligt mycket, om vi var humana nog... vilket vi inte är.

SD måste bemötas, även på deras hemmaplan. Varje gång de får stå oemotsagda så förlorar vi någon på avvägningarnas altare. Därför måste vi ta även struntdebatter om kronor och ören.

Kurirens bidrag till förvirringen kring ny sessionssal för KF

2011-03-31T08:51:00.003+02:00

Ledarskribenten Susanna Birgersson skriver på ledarsidan om Paulinska skolans aula och frågan om det är lämpligt som ny möteslokal för KF eller om den ska fortsätta vara primärt konsertsal.

Jag kan inte riktigt påstå att jag förstår vad hon är ute efter. Menar Birgersson att det faktum att KF-ledamöterna behöver bord som det stora hindret för att använda aulan som möteslokal? Det senaste jag hörde så skulle det inte finnas den typen av fasta installationer som omöjliggjorde att tillgänglig plats användes för besökare, med andra ord så måste ju borden gå att flytta.

Hon anger antalet platser till 192 (vilket är mindre än alla siffror som figurerat hittills, inkl. arbetsförslaget från förvaltningen).

Jag tänker inte upprepa vad jag skrev på partiets blog, men jag delar inte Birgerssons åsikt att Gyllenhjelmssalen är lämplig för fyra-timmarsmöten med 80-talet personer (om man inte förbättrar ljuset, ljudet och inte minst ventilationen). Speciellt inte som förvaltningen vad jag hört flaggat för att kommunhuset redan börjar bli för litet för att få plats med utlokaliserade verksamheter. Då behövs ytorna för byråkratisk produktion, inte låsas upp som opraktiska möteslokaler.

Att frågan skulle tagit något större politiskt utrymme ser jag inte, medialt möjligtvis. Visst känns det utifrån antalet direkt påverkade kommunmedborgare som en icke-fråga men det är ju bra lobbat av de moderata politiker och körmedlemmar som lyckades blåsa upp stormen i vattenglaset.

...och nej, när jag kommer till en stad så skiter jag högaktningsfullt i om de skyltar med en pampig konsertsal eller inte (vilket någon nämnde i tidningen som en viktig faktor). Det kommer för mig långt, långt ned på listan över vilken service som är viktig i en kommun.

Reflexmässig revolutionsromantik?

2011-03-22T11:50:00.003+01:00

När jag såg situationen i Libyen utvecklas så här på säkert avstånd via nyhetssidorna på nätet så slogs jag förstås av samma tanke som många andra. Det är en blodig och brutal repression av en demokratisk viljeyttring. Den bilden har väl inte ändrats. Att Carl Bildt var mot en militär intervention bekräftade ju bara bilden. En flygförbudzon för att se till att bombmattor inte mördade Libyens befolkning såg ju ut som en bra idé.... om det inte vore för att jag med ryggmärgen värjer mig från sådana idéer när de kommer från stormakterna och för att jag inte tror på militärernas PR-kupp om den rena kriget.

Det som började göra mig ordentligt fundersam var att mina personliga favoriter Die Linke (länken är till ett senare uttalande) propagerade mot ett militärt ingrepp. När då Frankrikes högerpresident Sarkozy beordrar ut sina post-koloniala styrkor i militära angrepp som inte alls riktades så att de var en flygförbudszon utan direkt attackerade marktrupper så måste man ju börja fundera. Att nu alla verkar överens om att flygförbudszonen gått över till direkt körförbudszon (dvs anfall mot militär på marken som rör dig) så bör man ju verkligen börja fundera på vad syftet med det hela är.

Mina tidigare partikollegor (Andreas Malm gick iofs med i SP efter att jag gått till V) Andreas Malm och Anders Svensson samt vänsterbloggaren Jinge propagerar för att även Sverige ska ta en aktiv militär roll i Libyen.

Vad är det då man ska uppnå med insatsen? Det verkar inte direkt klart. Vill man störta Khaddafi genom att militärt stödja upproret så att de vinner slaget om hela Libyen? Vem ska då styra, de Khaddafi-män som byt sida efter årtionden av deltagande i repressionen eller ska en demokrati spontant sprudla i resterna av ett inbördeskrig? Vill man dela Libyen på mitten i en revolutionär demokratisk stat och en Khadaffidiktatur? Eller är (V)i nu för riktade mord och tänker "precisionsbomba" Khadaffi och hans närmaste familj och klan för att bana väg för ett nytt styre? Ska man förlänga ett inbördeskrig och utsätta civilbefolkningen för de risker som en storskalig militär intervention innebär så måste man ha ordentligt på fötterna. Den information som jag har tillgång till via media ger inte mig något bestående intryck av att en militär intervention (med flyg eller markstridskrafter) är en bra idé, den här gången heller...

Andreas Malm uppmanar oss att inte följa ryggmärgsreaktionen, men min princip är att det man först tänker är det som oftast visar sig vara rätt (iallafall med viss nyansering). Han skriver "Om vi i stället för med ryggmärgen väljer att tänka med huvudet måste vi till att börja med erkänna att impulsen till denna intervention inte kommer från Pentagons strateger eller amerikanska oljebolag". Jag skulle vilja säga tvärt om.

Om vi nu börjar tänka istället för att med en revolutionsromantisk syn på världen ställa oss för militär hjälp till upproret tänker efter varför just Libyen är aktuellt för militär intervention så är det ju förstås en kombination av Libyens tidigare under lång tid milt sagt aviga officiella inställning till västvärlden och många andra av de mer despotiska arabstaterna (vilka också ger sitt fulla stöd till den militära interventionen)... och inte minst oljan. Tror någon att Frankrike, USA, Storbritannien mfl som stater har något intresse av att skydda civila i andra länder? Om ni gör det får ni ta och skruva på huvudet ett varv till och fylla på mer sågspån.

Den alltid pågående svält och hälsokatastrofen i stora delar av världen gör ingen något åt. De som förtrycks och mördas av diktatoriska eller "endast" diskriminerande regimer bryr sig ingen av stormakterna om så länge det inte är fiendens-fiende principen som gäller. Collateral damage är väl någon som USA-militären endast bryr sig om som PR-effekt, att civila stryker med är ju rätt ofrånkomligt när man bombar i städer.

Det kan ju inte vara så illa att mina bombkära vänner inom vänstern har gått på PR-kuppen om det "kliniska kriget"? Att man glömmer bort att alla krigshandlingar drabbar civilbefolkningen hårt. Åter igen tillbaka till syftet... Vad tänker man då sig att bomberna ska åstakomma? Ett utjämnat och utdraget inbördeskrig? Att man går in och sätter än västvänlig regim på Libyens tron med vapenmakt? Är det vad vänstern nu förespråkar? Då kan jag tänka mig en hel radda med länder som känns lika aktuella som just Libyen. JAS kan då få delta i många peace-enforcement insatser till BAE-systems stora glädje.

I en kommentar till Svenska Freds ordförandes debattartikel på svt.se skriver signaturen AQVALP att "Svenska Freds vet inte hur många som har sitt jobb inom vapenindustrin i Sverige. Vad göra med dem och om vi helt lägger ner den verksamheten ? Och varifrån skall vi ta de inkomsterna ? Eftersom andra länder inte lyssnar till Svenska Freds så är det ett dilemma. Om vi inte är med, ökar i stället andra länders insatser. Den eventuella PR som Sveriges flygvapen kan komma att få, kan vara bra att spara för framtida insatser. Och vi behöver den erfarenheten.". Detta känns som mer i linje med orsakerna för insatsen än att stormakterna skulle försvara civila med hjälp av kryssningsrobotar.

Jag tror inte heller att upproret i Libyen långsiktigt tjänar på att stödjas militärt av Frankrike och USA, eller Sverige för den delen, i vad det gäller att bygga en framgångsrik övergång till ett demokratiskt Libyen. Förhoppningsvis kan Libyen ta ett stort steg mot ett nytt samhälle och oavsett om det händer nu eller senare så har ju det här upproret säkert lagt grunden för ett Libyen där folket får bestämma.

...och att som vissa gör jämföra Libyen mot Rwanda ser jag som en avskyvärd överdrift där man nedvärderar de hundratusentals offren för etnisk rensning i Rwanda, något som iallafall inte jag sett några rapporter om från Libyen. I Rwanda hade ju Frankrike kunnat gjort en mer lyckosam insats om man verkligen brytt sig om civila offer, det man gjorde var ju snarare det motsatta.

Som Kina och/eller Ryssland uttryckte det (utan att citera)... Det finns en oroande tendens att internationell diplomati sker med bomber istället för med ord.

Oxelösund bästa skolkommun i länet?

2011-03-02T19:20:00.003+01:00

(Detta är inte avsett att ha något sorts vetenskaplig kvalitet, min rankingberäkning bygger på Salsa-systemets värden och meritvärdetsavvikelsen har räknats upp med en faktor. Betygsinflationen är andelen elever med högre betyg än proven i svenska, engelska och matematik i medel över de tre)

Efter att ha läst ekuriren.se ledarblog angående Skolvärldens rankinglista så funderade jag lite... och funderade lite... och kom fram till att det är egentligen helt rätt. Rankinglistor över skolor ska vara över vilket resultat de presterar och inte hur dyra de är (lärartäthet, fina lokaler etc).

Problemet är att hur mäter man prestation. Tänk om pedagogiskt utbildade lärare ger eleverna en bättre grund att stå på än vad som kan mätas genom det fyrkantiga, subjektiva och allmänt felvisande betygssystemet. Speciellt som den segregering som har skett innebär att resultaten kan vara direkt missvisande om man inte tar hänsyn till den socioekonomiska sammansättningen av elever. Problematiskt är också att den konkurrenssituation som skapats genom skolvalssystemet uppmanar till betygsinflation. Därför gjorde jag en liten dykning i mina favoritsidor (skolverkets statistikdatabaser).

Kan då konstatera att utifrån förhållandet mellan förväntat och uppnått antal godkända elever resp. meritvärde så är Oxelösund länets bästa skolkommun. De lyckas lyfta eleverna ut ur vad som egentligen är en delad näst sista plats i förväntningar till en delad andraplats i faktiskt uppnått meritvärde. Betygsinflationen (av mig definitierat som utdelade betyg i jämförelse med provresultat i nationella prov) är också likvärdig i Oxelösund som övriga länet (knappt 20%) Detta är vad jag anser vara en bra fungerande skola.

Det som kuriren tar upp i sin ledare, att Flen är med marginal sämst bekräftas också på det sätt jag räknade. Med Strängnäs som 100 så får Flen drygt 7. Förväntingarna från Skolverkets Salsamodell (socioekonomisk modell för underlag för extra stöd till skolor) på Flen är lägst i länet, men de uppnår ännu sämre resultat.

Intressant är också att betygsinflationen är klart högst i Flen. Väldigt många elever får högre betyg än vad de presterar på de nationella proven. Därmed är kunskapstappet i Flen troligen ännu större än vad den betygsbaserade statistiken visar.

Detta är något som våra kamrater i Flen kan få att vända...

Att leva med ett barn med Downs syndrom: Framgång...

2011-01-28T08:27:00.003+01:00

För er som inte har läst tidigare så skriver jag, mitt bland all politik, inlägg om hur vårt (eller för att vara ärlig mitt) liv med vår son Hannes är. Hannes har Downs syndrom och brottas med många av de vanliga problemen (hjärtoperation, sen språkutveckling, hörselproblem, motorikstörning etc). I inläggen beskriver jag dessa svårigheter men jag försöker hålla mig till hur vi tacklar dem i vardagen på ett praktiskt och i slutändan för Hannes acceptabelt sätt. Se övriga inlägg på här.

Hannes fick en lillebror för lite mer än ett år sedan. Det var väl inte helt planerat men visade sig, som allt annat, att ha två sidor. Hannes har nu något som sakta men säkert börjar bli en lekkamrat, konkurrent och sporre... och det märks.

Även om Hannes är två år äldre så är de ganska lika på många områden. De pratar t.ex. ungefär lika bra om man bortser från Hannes tecknande. Det är tydligt att de härmar varandra och när den ena lyckas uttrycka något som ger effekt så dröjer det inte länge förrän den andra är igång och härmar.

Det som också märks väldigt tydligt är att den skarpa konkurrensen om leksaker, föräldrar etc lyfter Hannes. Det kan förstås vara en slump men det syns att Hannes anstränger sig lite extra med att använda bestick när lillebror gör det, han springer snabbare när lillebror går efter en boll och blir tydligt mer fokuserat på vad han själv vill i kampen om leksakerna.

Hannes har hörapparater som vi (eller snarare främst dagis) har arbetat med. Som jag har skrivit någon gång tidigare (tror jag) så har inte kontakterna med hörselvården varit en dans på rosor. Hannes avskyr att få saker i öronen, på huvudet osv. Det gör att jag måste hålla honom under undersökningar. Kalibreringarna av hörapparaterna var en plåga och det fick vi till slut ge upp då jag vägrade fortsätta. De blev istället inställda manuellt och kraftigt nedjusterade för att undvika rundgång. Jag hävdade med bestämdhet att Hannes hörde rundgångsljudet och att det var det som gjorde att kalibreringarna inte gick att genomföra (man måste vara tyst under kalibreringen). Hörselvårdens personal trodde inte på mig och muttrade om hur tråkigt det var med föräldrar som inte förstod sitt barns bästa... men...

Häromdagen var det dags för ett uppmärksamhetstest igen (Hannes leker, det kommer ett pip i hörlurarna, han stannar upp och därmed indikerar att han hört pipet). Det har liksom aldrig fungerat. Återigen sa jag att det berodde på att han blir för fokuserad på leken medan hörselvården sa att han inte hörde. Det blir alltid lite mystisk stämning...

Hannes blankvägrade allt och efter lite brottningsmatch så bytte man till att pipa i högtalare istället. Hannes reagerade direkt med att försöka ta ur grejen som han trodde att vi trots allt lyckats få in i hans öra. Efter tre pip så fattade han att det var högtalarna som pep och slog till den irriterande grejen. Rätt tydlig indikation på att han hörde. Efter ett gäng pip så började han tycka att det var rätt kul och satt på helspänn och väntade på pipen för att slå till så hårt han kunde (och skrattade).

Så slutsatsen blev att trots att de inledande mätningarna indikerade vatten i öronen (trots rören) så missade han bara en frekvens som jag hörde. Ingen kan väl veta vem som hade rätt men personalens förklaring om att det ibland behövds att hörseln "aktiverades" för att barnen skull börja höra pipen klingar ganska klent i mina öron när jag vet hur våldsamt Hannes reagerade på pipande hörapparater även när de låg på ett bord en bit bort.

Slutsatsen är väl som vanligt att föräldrar inte får vara för osäkra på att de har rätt. Professionen vet vad de pratar om, men ingen kan läsa sitt barns reaktion lika bra som föräldrarna. Jag är rätt glad att jag avbröt de för Hannes plågsamma kalibreringarna av hörapparaterna och är samtidigt rätt bekymrad över att det behövdes mer än ett försök för att jag skulle våga lita på vad jag egentligen visste, att Hannes hörde bättre än vad undersökningarna visade.

Hejdå hörapparater!

Jakten på Margit... vad är grunden?

2011-01-24T21:37:00.004+01:00

Jag är konfunderad... Varför jagar man (främst SP:arna själva verkar det som) Margit (Urtegård, Strängnäspartiet (SP))?

Visst har Margit en förmåga att attackera personen minst lika hårt som politiken, men är det ett problem? Det är alldeles för vanligt att personer gömmer sig bakom sin titel eller parti och arvoden etc bara slinker med och höjs... för den där positionen som ett parti har valt någon till... inte någon person som blir rik på skattebetalarnas bekostnad utan en titel.. en position... ett uppdrag.

Alla muttrar ju över att Jens Persson (kommunalrådet) är nära släkt med Jan Persson (Kilenkrysset, Standardpolitikerutfrågare i valrörelse efter valrörelse, Södermanlandsmedaljsmottagare och Strängnäsdominant). Tidningens artikel kändes lite vinklad och lät värre än Margits egna blog, och kommentar till artikeln. Att kopplingen finns där är rätt besvärande och medvetet eller omedvetet så har den troligen någon sorts påverkan (kan iofs lika gärna vara åt andra hållet, dvs att man drar sig för att samarbeta, för att man är mån om att det inte ska synas någon svågerpolitik).

Jag är en frekvent läsare av Politikken och inte sjutton har jag sett något där som föranleder en hatkampanj mot Margit.

Detta är för mig ett uppenbart fall av försök till gubbrevolution och ledande partiföreträdares driv att komma närmre köttgrytorna. Jag kanske får lov att ändra mig så småningom men hittills har argumenten klingat rätt klent.

Om Strängnäspolitiken förlorar Margit så blir den fattigare. "Urtegård har flera egenskaper som Strängnäs kommunpolitik är betjänt av." som ledarsidan i lokaltidningen skrev i en annars kritisk artikel.

Jag skulle önska att jag också kunde se personerna bakom politiken och inte bara politiken i sig.

(Skulle ha skrivit mer och lite djupare men Manfred ville inte somna, så det gick inte. Nu när han sover är jag trött själv... och så vaknar ju Hannes om 50 minuter som vanligt)

Jag stödjer den som inte vill ha röd-gröna V2...

2011-01-14T16:22:00.004+01:00

Nu börjar de kritiska rösterna mot Lars Ohly höras lite tydligare. Jag tillhör de som kanske skulle kunna placeras in i media-begreppet "traditionalister", fast med rätt pragmatiska sidor.

Min kritik mot Lars Ohly (och PS) är enkel. Jag anser att man tog ett mandat man inte har när man gick in i det katastrofala röd-gröna-projektet, tvärt emot Norrköpingskongressens intentioner och stämning. Valutvärderingen får säga vad den vill men jag känner mig bekräftad i min analys. MPs högerväljare skrämdes av V, S gick mer till vänster än vad de själva egentligen är och förde en politik som inte deras väljare ville ha och vi fick igenom en del av vår politik (med ovanstående effekt) men i allians med två högerpartier så gick det som det gick. V+Mp+S är ingen naturlig allians, vi har olika positioner att fylla och det gör vi bättre separat. Nog om det, vill någon se vad jag tycker om de rödgröna och våra "allierade" så kan man se det här.

Så... som traditionalist så stödjer jag inte längre Ohly. Han känns som arkitekten och drivkraften bakom det av mig så hatade De rödgröna. Som traditionalist känner jag mig sviken av Ohly. Hur vi lyckades gå från 200 000 jobb i offentlig sektor till bidragskramande förstår jag inte heller. Ohly (och PS) misslyckades kapitalt att lägga grunden för en bra vänsterpolitik. (Jag tror att Crofts i DN har missat något, detta är ingen ren falangstrid utan snarare att Ohly tappat en del av vänsterstödet)

Det finns också ett problem med Lars Ohly. Han är en bra ledare, bra talare, har en politisk själ som känns stabil men på något sätt så talar inte det till våra potentiella väljargrupper. Det går inte att komma ifrån att en partiledare måste gå hem hos folket (och då inte bara bokstavligen). Gör han/hon inte det så blir de en bromskloss snarare än en tillgång. Hade jag inte känt mig så arg/upprörd över De rödgrönafiaskot så skulle jag kunnat tycka att han säker lärt sig tillräckligt för att nu kunna göra ett ännu bättre/tillräckligt bra jobb som partiledare.

Jonas Sjöstedt har också sina fläckar (förstås) men det kanske är hans tur att försöka?

Är Expressen Sverigedemokraternas partiorgan?

2010-12-17T09:07:00.003+01:00

Jag har alltid tyckt att Expressen är mer av en skvallerblaska än en riktig tidning. Även om värsta konkurrenterna Aftonbladet (och kanske Metro) har sina bottennapp så är de ändå fler klasser bättre.

Att Ulf Nilsson som skriver krönikor är ett riktigt stolpskott har man ju vetat förut. Att han är fullblodsrasist och sverigedemokrat var iofs inte förvånande. Det som är förvånande är att Expressen nedlåter sig till att publicera sådan här smörja...

Faktum är att vi, ja, svenskarna, faktiskt är på väg att avskaffa oss, om än sakta. Obs! att nu raljerar jag inte längre. Sverige har sen länge minskande befolkning, ja, om vi ser till pursvenskar. Varje par föder statistiskt sett färre än två barn, lika med minskning. Våra invandrare, numera omkring 20 procent, av vilka 400 000 muslimer (varav de allra flesta naturligtvis inte är islamister), föder betydligt fler. Det är oundvikligt att det muslimska inflytandet växer.
Kort sagt: vi befinner oss i krig, Sverige liksom alla andra europeiska länder (och naturligtvis "den store satan", USA). Det är ett krig på sparlåga men livsfarligt likafullt.

Det finns naturligtvis ingen risk att de militanta muslimerna lyckas i sin avsikt: att islamisera Sverige (och tvinga kvinnorna att bära slöjor som bevis på sin totala och omänskliga underkastelse).
Nej, omvända blir vi inte. Däremot finns det risk att vi får uppleva fler och värre terroristdåd. Alla islamister är inte lika klantiga som han som sprängde sig själv i närheten av Drottninggatan. Blod kommer att flyta.
Eländet har bara börjat. Tid att vakna, att förstå att Sverige är sårbart - och väl värt att försvara...

Detta måste vara det värsta jag läst i en iallafall självutnämnt seriös tidning någonsin. Vad är det tokfan säger? Att vi blonda, blåögda svenskar måste föda fler barn så att svartskallarna inte tar över? Att vi måste förbereda oss på raskrig? Han måste ha glömt hjärncellen hemma...

Givetvis ska man vara rädd för polisen

2010-11-08T14:33:00.004+01:00

Jag har under den delen av livet som jag kommer ihåg tyckt att polisen var en bunt inkompetenta klåpare som aldrig lyckades med sitt jobb. Folk som misshandlar, våldtar och tar andras saker är inte direkt i någon större riskzon för att åka fast, iallafall inte om de aldrig åkt fast tidigare.

Polisen är tyvärr helt normala människor med alla dess fel och brister kombinerat med en macho-kultur och skjutvapen. Oavsett om man träffar på eller hör talas om kompetenta och trevliga poliser så överskuggas de lätt av den omfattande information som kommer om alla misslyckanden och missgrepp.

Jag skulle bli rädd om vanliga personer fick gå runt med skjutvapen, polisen är inte bara vanliga personer med skjutvapen utan vanliga personer med rätt att skjuta... så visst är jag rädd för polisen.

"När jag rörde mig för att hämta filten, siktade polisen på mig med sitt vapen, berättar pojken för GP."..."Pappa, han ville skjuta mig, men han sköt inte" som treåringen som senast blev utsatt sägs ha uttryckt det.

Nu har jag säkert skrivit detta förut någon gång men inte blev min inställning något bättre av att jag var med i demonstrationerna i Göteborg 2001 (som fredlig SP-demonstrant...). Så här blir det lite historieåterblick (lite polisskräck-bearbetning för mig ;-)

Med ren tur undvek jag flera av de mest besvärliga situationerna.

Hade lite för mycket om kring mig så jag missade att Bush skulle komma dagen innan och följde med i partibussen istället för att åka själv, vi fick rapporterna om att Avenyn brann på vägen ned.. Om jag inte gjort det misstaget så skulle jag troligen varit på Hvitfeldtska gymnasiet när polisen omringade och barrikaderade det. Vi åkte hem tidigt på kvällen den 16 juni så polisattacken på Schillerska gymnasiet har jag för mig att vi fick höra om på vägen tillbaka.

Efter den stora Nej till EU-demonstrationen på lördagen så gick vi förbi Vasaplatsen. På vägen dit var det flera personer som såg våra Fjärde Internationalenklistermärken på jackorna och sa att vi skulle vända om. När vi kom fram till Vasaplatsen upptäckte vi att polisen höll på att spärra av alla vägarna dit. Vägen vi skulle gå och vägen vi kom från hade blivit blockerade av poliskedjor som inte släppte igenom någon. Det hördes bråk vid Reclaim the city festen och ljudanläggningen gick på och av i omgångar. Vi vände åt det håll där det inte såg ut att komma några poliser (Vasagatan?). Det visade sig vara fel men vi blev insläppta i en portuppgång så poliskedjan passerade oss. Tyvärr kom en kedja till nedanför och de blev måttligt glada att se oss mellan kedjorna, men vi blev utsläppta (de kunde ju inte fösa oss upp i ryggen på den tidigare kedjan). Med tanke på vilken riktning de kom ifrån så finns anledning att tro att det var de (eller de första) poliserna som inte mycket senare skulle skjuta Hannes Westberg i magen.

Dagen efter under den andra stora demonstrationen så gjorde polisen ett utfall mot demonstrationståget, troligen inriktat på ”det svara blocket”. Dessa hade dock blivit flyttade i tågordningen i sista sekund, som jag förstod det för att både skydda och hålla ordning på dom, så polisen höll på att braka in i SAC istället men backade igen. Det hade blivit intressant.

Efter demonstrationen så skulle jag gå till Järntorget hade jag tänkt för att delta i en manifestation där. Eftersom jag var kall och hungrig så gick jag och åt, maten gick långsamt att få fram och medan jag åt så började det köra runt polispiketbussar med tjutande däck och de restauranganställda blev nervösa och låste ytterdörren. När jag lyckats övertyga dom om att släppa ut mig så var redan Järntorget inringat av polisen.

Polisens agerande under Bush besök och EU-toppmötet 2001 var under all kritik. Insatser som den häromdagen känns som om en lång rad av katastrofala ingrepp. Det borde inrättas ett fristående granskningsorgan under typ Riksrevisionen för att granska polisen. Medias granskning har ju uppenbarligen inte räckt för att få dem under kontroll (och deras internutredningar känns som INTERNutredningar)

När kan man säga att man misslyckats i krig?

2010-10-18T08:45:00.002+02:00

Att en soldat dör i krig får ju sägas vara rätt vanligt, det gör det däremot inte mindre deprimerande. Oavsett om det är en svensk, afghan eller för den delen amerikan som dör så är det en katastrof för personens nära och kära. På något sätt får man hoppas att den som dör har dött för något som de själva ansåg viktigt nog att riskera livet för.

Jag håller delvis med ledaren i ekuriren. Det är inte avgörande för insatsen i Afghanistan huruvida det är svenska soldater som dör eller inte. Oavsett så måste man ifrågasätta om insatsen har förutsättningar att lyckas eller om den endast kommer hålla stora delar av Afghanistan i ett mer eller mindre lågintensivt krig för oöverskådlig tid framåt.

Förstås så är detta bara åsikter, det jag vet om Afghanistan har jag läst i artiklar, böcker och sett/hört på nyheterna.

Det skulle vara intressant att få förklaringen, den riktiga förklaringen, till vad den USA-ledda invasionen egentligen har för mål. Är det som vanligt bara för att installera en vänlig regim på den egna fiendens bakgård? Eller är det tillgång till de mycket stora mineralresurserna som det häromsistens framkom information om som det gäller? Hur radikalfeminist man än kan vara så förutsätter jag på något sätt att man inte invaderar ett land, med de offer det innebär bland framför allt civilbefolkningen, uteslutande för att se till att kvinnor har rätt att gå i skolan, slippa täcka hår/ansikte och kunna anställas på alla jobb.... eller för den delen för att män ska ha rätt att slippa skägg och få lyssna på radion. På något sätt så misstänker jag att de flesta människor skulle ha offrat sig vad det gäller burka och skägg för att slippa få sina barn bombade.

Afghanistans folk har fått lida mycket som bönder i stormakternas schack-match. Om de (mot förmodan) under en period vill ha en förtryckande sharia-stat så tycker jag att de ska få välja det. Ingen regim kan stanna kvar vid makten under någon längre tid utan att ha ett stöd från en stor del av folket.

Ett sympatiskt och stödjande internationellt samfund som levererar bistånd och samhällsstöd med militär närvaro med den gamla hederliga fredsbevarande uppgiften är att föredra framför peace-enforcement taktiken som hittills misslyckats, inte bara i Afghanistan. I ett så stort land som Afghanistan kommer det alltid bara omöjligt att slå ned en militär styrka som vad det låter har minst lika stort folkligt stöd. Det faktum att man varje gång som man dödar en civilperson skapar fler motståndsmän (och för den delen motståndskvinnor) gör att en militär insats är dömd att misslyckas. Hur länge man sedan har lust att vänta på att förklara det ett misslyckande eller vem som ska bestämma det.... kanske det är det som är den viktiga frågan?

Hur tror folk att politik fungerar i praktiken?

2010-10-15T08:27:00.003+02:00

Det är ganska gulligt egentligen. När man läser en del upprörda kommentarer på ekuriren (och jag förutsätter att en del av dem är genuina och inte bara planterade av S och SD politruker) och i SN så framstår det som om folk faktiskt tror att oppositionen kan förändra beslut under pågående fullmäktige.

Visst händer det, men det är ju i frågor där partipiskan inte viner och inte lämnar röda streck på ryggen på alla som visar en tendens till att röra sig. Marco V (Mp) höll någon sorts kontakt med sitt vänsterpartistiska förflutna och röstade mot att de ledande personerna skulle få retroaktiva arvoden. Exakt samma argumentation som jag hade när jag internt argumenterade för att vi skulle gå hårdare fram.... med skillnaden att jag anser att alla som har arvoderade uppdrag är att anse som ledande. Jag skulle velat ha ett tydligt avståndstagande med direkt krav på fortsatt utredning, offentlig beskrivning av ansvaret och polisanmälan mot de personer som brutit mot lagen. Om jag inte minns fel så sa min morfar till mormor en gång att "man kan inte slänga folk i fängelse för att de är korkade och okunniga". Näe, det tycker inte jag heller men samtidigt förutsätter jag (per definition) att personer som är med och styr landstingen varken är korkade eller okunniga.

Angående beslut i fullmäktige så är ju helt enkelt så att när ett ärende så småningom når fullmäktige så är alla positioner låsta och alla argument har hörts redan, iallafall gällande de som styr i partierna. Majoriteten har också en ordentlig majoritet, några enstaka ledamöter svänger inte beslut i fullmäktige. Därmed blir deltagande i beslutet bara en legitimering av det.

Knöliga mattor ger bara fler högerpopulistiska damråttor

2010-10-13T22:49:00.004+02:00

Detta är vad jag tänkte säga men sedan blev det ju bara en representant per parti kvar, så i slutändan framförde jag endast det i fet stil... (med vissa skillnader i de fall då jag sa lite annorlunda än jag tänkt mig)

====

§89 Retroaktivt beslut om arvoden

Jag som för dagen är ledamot för Vänsterpartiet och ni som sitter där i majoritetens bänkar är förtroendevalda.

Ni ska representera folket i det sätt ni styr landstinget.

Det är en fråga om förtroende.

Det är detta också… eller snarare kanske brist på förtroende.

3,43% röstade blankt i landstingsvalet, det är klart störst andel i Sverige… Det är en tydlig signal om brist på förtroende. När man pratar med folk så finns det inte mycket som upprör mer än arvodesskandalen.

Vad gör det för skillnad om ”Samtliga utbetalda arvoden inryms inom budgeten för förtroendevalda”, som det står i underlaget?

Hade inte arvoden betalats ut till personer som inte hade rätt till dom så hade förtroendemanna budgeten gått plus, till fördel för verksamheten.

Arvodesutbetalningar, i strid med kommunallagen, har skett under en period då sparprogram och besparingspress trycktes ned i verksamheten. När verksamheten snålar och går på knäna så beslutar den politiska ledningen om arvoden åt sig själva. Var det ingen som blev lite fundersam?

Landstingsstyrelsen föreslår att vi ska stryka ett streck över det hela. Att svarta arvoden ska förklaras vita.

Är det vanligt förfarande någon annanstans?

Studenter som får felaktiga råd och ansöker om studiemedel som CSN några år senare anser att de inte har rätt till får betala tillbaka… vare sig de har pengarna eller inte.

Studenterna hade säkert också velat att deras klasskamrater hade kunnat vara med och besluta om att ändra reglerna i efterhand så att de inte skulle behöva betala tillbaka…. Men så funkar det ju liksom inte.

Det borde det inte göra här heller.

Detta förslag till beslut skapar inte förtroende och avslutar inte alls frågan, snarare ser det till att frågan lever vidare.

Jag kan tänka mig att piskan viner, men är detta ett beslut som ni vill ta? Retroaktiv tilldelning av arvoden? (Marco, du är ju i och för sig inte vänsterpartist längre, men är detta beslut representativt för de väljare som satte dig här?)

Jag yrkar avslag på landstingsstyrelsens förslag till beslut.

Är det tjejernas eller killarnas skola?

2010-10-13T15:56:00.003+02:00

Detta är en "spin-off" från kommentarer på min facebook på rekommendationen av denna länk från SvD kring "Myten om den förtryckta skolflickan"... ifall det blir svårt att följa resonemangen.

Det finns mycket forskning som visar att flickor trängs undan i skolan jämfört med de mer framfusiga och högljuda pojkarna. Jag har aldrig sett den bilden under min egen skolgång...

Man ska kanske komma ihåg två saker när man läser detta. Jag är man ;-) och filterar givetvis min omvärld genom de stereotypa bilder jag hjärntvättats med under en stor del av min uppväxt. Jag har också nästan alltid haft det lätt i skolan och ur någon sorts tävlingsinstinkt så har jag väl till större delen endast haft koll på konkurrensen (dvs de riktigt blyga flickorna har nog inte varit på min radar).

I min grundskolevärld dominerades klassrumssituationen av läraren. En lärare som med sin välvilja och betyg premierade ordning och reda, snygga presentationer, att man räckte upp handen. Normalt egenskaper som tjejer är bättre på... observera "normalt"... pga de könsroller vi växer upp med.

Ett exempel är det där med att pojkar tar för sig och skriker svaren rätt ut. Mina lärare struntade i dessa pojkar. Det fanns otaliga exempel på när pojkar som normalt inte kanske kunde frågorna fick en aha-upplevelse och skrek ut svaret. Läraren ignorerade normalt det och lät en välartad tjej som räckte upp handen svara istället (normalt hade jag mfl tagit ned handen när vi hörde rätt svar). Med resultatet att det blev typ "...men han sa ju det, vad konstigt"-kommentarer i klassrummet. Jag tror inte att de primärt pojkar som råkade ut för det var så intresserade av att delta i lektionen längre. Utfrysning kallas det för.

Sen är det några andra exempel som jag retat mig på hela min uppväxt som jag nu tänker sticka ut huvudet med

*Man fick välja bort gymnastik från medelbetyget, men inte idiotämnena hemkunskap och barnkunskap där killar endast får höga betyg om de flirtar med (den kvinnliga) läraren. Och då inte för att de inte kan baka kakor, men för att de inte förväntas kunna.

* Många tjejer skulle ha haft max två:or i gymnastikbetyg utifrån idrottslig prestation i jämförelse med killarna, men fick fyror. En lärare på en tekniklektion berättade för hela klassen vilka betyg alla hade fått och på spontankommentaren "varför får hon fyra" svarade han "men hon är ju duktig för att vara tjej".

Min slutsats då var att det var just därför, de var tjejer. Har inte sett anledning att revidera den åsikten sedan dess, tjejer bedöms utifrån sin egen mall i de få ämnen där killar normalt har ett försprång, t.ex. gymnastik och teknik. Killarna bedöms utifrån tjejernas mall i svenska etc.

Men den allra viktigaste indikatorn är resultatet i skolan. Om man inte anser att det finns en stor biologisk skillnad mellan män och kvinnor som helt enkelt resulterar i att män är korkade och obildbara (jo, jag vet att det finns forskning som hävdar det) så är tjejernas mycket högre betyg och intresse för vidare studier ett tydligt tecken på att skolan inte klarar att anpassa den, enligt mig, "omanliga" (hittar inget bra ord) skolmiljön så att pojkarna kan ta till sig utbildningen lika väl som tjejerna.

De undanträngda och åsidosatta flickorna blir uppenbarligen inte så hindrade att det påverkar deras förmåga och intresse av att läsa vidare (som grupp). De utfrysta, hunsade och missförstådda pojkarnas förmåga och intresse av att läsa vidare påverkas däremot uppenbarligen av dagens skola. Vems skola är det då? Inte sjutton är det killarnas iallafall.

(Nu ser jag fram emot de upprörda kommentarerna och skriken när jag lägger detta, förhoppningsvis djupt provocerande, inlägg till facebook-diskussionen ;-)

Inget mer rödgrönt samarbete tack!

2010-10-08T16:03:00.003+02:00

Jag ska inte skriva samma sak som jag redan skrivit... både innan och efter valet. Läs dessa inlägg om intresse finns. Sammanfattningsvis så kan man lugnt säga att jag ser det rödgröna samarbetet som en katastrof.

Dagens ledare i ekuriren tar upp frågan, igen...

Där lyfter de också en annan aspekt av det hela, risken att regeringens budget faller och att nyval i sådant fall var nära. Har vi något att vinna på ett nyval som ett resultat av att SD röstar på det rödgröna förslaget? I och för sig ser jag väl risken som minimal, kan inte se att SD skulle anse att vårt förslag är bättre eller att villigt skulle rösta på V, eller för den delen att de skulle vara intresserade av nyval.

Det skulle ju ge en chans till att fälla regeringen och att slänga ut SD, men är förutsättningarna bättre nu? Är det inte en överhängande risk (utifrån opinionsmätningarna, nya ministrar, förbättrad ekonomi, etc) att regeringen skulle kunna knipa egen majoritet istället?

Vill vi fortsätta med ett fallerande högersamarbete och "riskera" nyval, eller inriktar vi oss på ordentlig systemkritisk vänsteropposition mot övriga 94% av det politiska sfären?

Tävlingsdags

2010-10-04T16:04:00.005+02:00

Jag läser med lite då och då bloggen 21:an. Eftersom man nu kan vinna en bok (genom att bland annat skriva på sin egen blog) så tänkte jag tipsa om den här för de som vill läsa om vardagen med/för ett barn med downs syndrom.

Hittade också denna text/bild.

”Dom klarar sig inte” – sa bödeln… ergh… bonden

2010-10-04T08:54:00.001+02:00

Nej, inte fan skulle de ha klarat sig… Minkar som lever sitt liv i en onaturlig miljö, i direkt strid med intentionerna med djurskyddslagen och sedan om de har tur blir gasade eller kvävda (och inte någon annan mer otrevlig avlivningsmetod) klarar sig inte… per definition. De lever inte till gammal ålder, de matar inte sina ungar med egenfångad mat, de får inte uppleva friheten att simma i en bäck. Minkar i bur avsedda för pälsindustrin klarar sig inte… per definition.

Minkar som släpps ut har en chans. De ställer till en del elände lokalt där de släpps ut, men några kommer att klara sig.

Det går inte att säga ”De klarar sig inte” och i nästa ögonblick säga att minkar som släpps ut etablerar sig i miljöer där de inte funnits förut och därmed skapar en svår situation för småfågel etc. Det är antingen det ena eller det andra som gäller.

Jag är rätt säker på att större delen av dem kommer att dö, överkörda av bilar, brist på mat etc. Jag är lika säker på att de om de fått sitta kvar i sitt dödläger så hade de med 100% säkerhet inte klarat sig.

Minkarna hade ett val. Antingen stannar de i ”tryggheten” i buren eller så tar de chansen att leva ett riktigt liv. Hade jag varit mink hade jag valt det senare utan att tveka. Det är lite Bravehart över det hela, minkarna fick chansen att en enda gång visa rumpan för bonden, en enda chans att visa vad de gick för egentligen, att inte längre leva under sadistiskt förtryck… givetvis är det värt risken.

Att leva med ett barn med Downs syndrom: Vårdbidrag

2010-10-01T22:23:00.001+02:00

Ibland är jag kanske lite mer envis än vad som är lämpligt... eller envis kanske inte är rätt ord.

Om man som förälder har ett barn med funktionsnedsättning så har man rätt till något som heter vårdbidrag.

"Du kan få vårdbidrag om du vårdar ett sjukt barn eller ett barn med funktionsnedsättning. Barnet måste behöva särskild tillsyn och vård i minst sex månader. Du har också rätt till vårdbidrag om du har stora merkostnader på grund av barnets funktionsnedsättning eller sjukdom."

Vi fick informationen av en kurator på habiliteringen när Hannes var några månader gammal. Vi fick en blankett och erbjudande om hjälp att fylla i den. Inte trodde vi då (eller iallafall inte jag) att det skulle vara något problem att fylla i en blankett. Vi skulle bara beskriva hur mycket merarbete Hannes funktionshinder skapade för oss i vardagen.... och där tog det liksom stopp

Japp... merarbete... jämfört med vadå? Hans extremt framåt och duktiga storasyster eller ett "medelbarn" vi aldrig träffat. Det är dock inte det stora problemet. Mitt stora problem är att överhuvudtaget definiera den tid jag och min fru lägger ned på vårt barn som merarbete. Är det inte per definition alltid den tid som är lagom som vi lägger?

Kuratorn försökte med att vi kunde ju få lite extra pengar så att vi kunde göra något roligt för vårt andra barn som drabbades av att hennes lillebror drog vår tid. Erhh...

Efter många och långa diskussioner hemma så har jag försökt (som familjens mest svenskskrivande och blankettvana person) att börja skriva saker på blanketten. Det går liksom inte. På något sätt kan jag rent intellektuellt erkänna att Hannes är lite mer resurskrävande än ett "medelbarn" som är typ 1,5 år yngre. Känslomässigt så kan jag inte komma på en enda sak som det känns ok att skriva. Att han inte äter särskilt väl på egen hand, att han inte kan sätta på sig kläder själv, att han inte kan kommunicera så bra. Visst tar det tid, visst medför det all möjlig sorts elände, men...

[Nu börjar jag inse att jag aldrig kommer kunna beskriva känslan jag har över att gå till staten och klassa mitt barn som merarbete för att få ersättning]

Visst är det viktigt att vårdbidraget finns, om inte annat för att garantera att alla barn kan få de hjälpmedel som de behöver oavsett föräldrarnas ekonomiska situation. Men så länge som jag kan klara av att arbeta heltid så medför inte Hannes något merarbete som jag någonsin kan anse att det är samhällets skyldighet att ersätta mig för. Den tid vi "förlorar" på att hjälpa Hannes med diverse saker kan för övrig inte ersättar med pengar. Sen blankvägrar jag att ta emot pengar för att kompensera för att Hannes är Hannes.

Rödgröna som opposition är som gjutet för år 2012

2010-09-29T16:05:00.005+02:00

Jag tror knappt att det är sant. Jag vill inte tro att det är sant....

Rödgröna projektet misslyckades. Alliansen raderar sakta men säkert ut sina egna småpartier och då vill vi fortsätta på samma linje?

Var finns den strategiska analysen bakom denna huvudlösa fortsättning av en misslyckad strategi? Snart börjar jag tro att detta var plan B. Vi accepterar en politisk inriktning som måste få "förnyarna" att hoppa av glädje.

Gemensam budgetmotion? med Mp? När vi inte måste? Är ni allvarliga?!

Är detta vårt svar på att de grupper vi säger oss företräda gick till SD? Att fortsätta arbeta in oss i medelklassfållan i mitten? Vem ska då leverera systemkritiken och företräda en annan politisk linje än alla andra?

Har vi för all framtid köpt de sk. ekonomiska spelreglerna för budgeten? Regeringen har sänkt skatter för motsvarande 230000 jobb i offentlig sektor. Känns siffran igen? Vi hade rätt, det var fullt möjligt att skapa 200 000 nya jobb i offentlig sektor. Vårdpersonal så att vårdcentraler kan vara dygnet runt öppna, skolpersonal så att inga barn mobbas eller tappas bort på skoltid... är inte det vår linje? Hur sjutton skulle vi kunna lägga en gemensam budget med S och Mp?

De Rödgröna var ett ogenomtänkt desperat försök att presentera en Alliansen-light, baserat på någon sorts tanke att våra väljare är så korkade att de inte kan hantera tre separata partier utan måste ges färdigtuggad mat. Det misslyckades brutalt! Dags att gå vidare, i opposition blir de Rödgröna en ännu större katastrof för oss (därav rubrikreferensen till 2012 ifall någon missade det).

Jag är med i vänsterpartiet för att jag såg det som en samlande kraft för hela vänstern. Jag är med för att jag kunde säga vad jag själv står för och det överensstämde till 86% med partilinjen. Jag är med för att jag tyckte att partiledningen var bra och förde en politik i praktiken som jag kunde ställa upp på.

Är de rödgrönas urvattnade politik framtiden så får jag verkligen ta mig en funderare på varför jag är med i morgon...

De som inte gillar offentlig sektor ska inte styra den...

2010-09-29T08:43:00.003+02:00

Jag är lite fundersam, hur kommer det sig att det helt plötsligt finns utrymme för minst tre vårdcentraler i centrala Strängnäs när det tidigare fanns en (+företagshälsovården)?

Varför kommer man nu helt plötsligt fram på telefon? Varför känns det som att det är lättare att få tid till läkare?

Man lurar sig själv om man tar det som ett tecken på att privata alternativ är bättre. Likaså att konkurrens skulle lyfta offentlig verksamhet. Egentligen är det ett tecken på att de som styrt landstinget inte varit ett spår intresserade av att faktiskt göra verksamheten bra. Allt ifrån fjäskandet för läkarna och splittrade scheman med usel lön för markpersonalen till oförmågan att tillfredsställa den mest grundläggande skyldigheten, nämligen att ge tillgänglighet åt de som är/tror att de är sjuka, pekar åt samma håll. Det har inte funnits intresse av att göra den offentliga verksamheten så bra som den kunde ha varit.

År efter år har man konstaterat att tillgängligheten på telefon till Strängnäs vårdcentral varit brutalt usel. Långt mycket sämre än andra vårdcentraler. Katrineholm har ett sjukhus, Strängnäs hade knappt en fungerande vårdcentral. Har man gjort något åt det? Har man anställt en sjuksköterska till för att täcka kontaktbehovet? Har man utökat telefonkapaciteten så att man aldrig får beskedet att man får försöka en annan dag? Nej, givetvis inte. Därför att man är så fast i sin egen förklaringsmodell (offentlig sektor behöver konkurrens, offentlig sektor kan aldrig bli riktigt bra, offentlig sektor kan aldrig vara flexibel...). Att man inte ens kan komma fram på telefon passar in i modellen.

Strängnäs hade behövt ett dygnet-runt-öppet närsjukhus. Det hade om inte annat avlastat akuten på Mälarsjukhuset och gett oroliga föräldrar med febriga barn ett alternativ till att ringa 1177 och få rådet "åk till akuten". Som trebarnsförälder så har man varit med om det mesta så vi ringer inte längre sjukvårdsupplysningen, vi bedömer själva om vi måste åka till akuten eller inte. Inget barn blir bättre av att hänga i ett väntrum med bräddfullt med sjuka och skadade människor i timme efter timme.

Nu har vi istället tre (eller egentligen fyra?) vårdcentraler i Strängnäs. Vad kostar det? Varför var det bättre än att lägga mer resurser på Strängnäs vårdcentral?

Att låta SD sätta agendan är inte lösningen...

2010-09-22T07:55:00.003+02:00

Partier och enskilda ledamöter är nu snabba i många kommuner att över alla sorters politiska gränser betyga att man inte tänker samarbeta med SD. Fint, men är det något som måste förtydligas på så omfattande sätt? Ger man inte SD onödigt mycket uppmärksamhet och martyrskap?

Jag har läst SDs principprogram för kommunalpolitik, jag har hört SDs representant i kommunen beskriva deras politik. Hålen är stora, möjligheterna till motargumentation är omfattande, speciellt inom "deras" fråga, invandrings/flyktingpolitiken och dess inverkan på välfärden.

Det går inte att utmåla SD som fienden med stort F inom alla områden helt enkelt därför att det är lätt att konstatera att de har till stora delar samma socialpolitik som S och V, samma familjepolitik som Kd, samma utrikespolitik som V, samma ekonomiska politik som M. Det säger sig själv att i praktisk politik kommer det inte att gå ihop. Det måste vi vara beredda på och sparka så hårt vi kan.

SDs förstanamn på listan här i kommunen har deltagit i några arrangemang samtidigt som oss övriga politiker. Hans budskap kan ju med hans egna ord beskrivas som att de vill vrida samhället tillbaka till 50-talet... ergh... ok... är det någon som vill tillbaka till 50-talet? Definitivt inte jag men det lär finnas. Hur hade de politikerna tänkt att förhålla sig till förslag från SD som är helt i enlighet med deras egen politik och inställning?

SD är ett symptom på den bruna röta som alltid funnits i samhället. Fascistoida tendenser som alltid poppar upp när den ges möjlighet. Den individualisering och högervridning av samhället som skett de senaste 30 åren lade grunden för det. Det har blivit ok att tänka på sig själv och skita i andra. Hur solidarisk stora delar av SDs politik låter så går det inte att komma ifrån att själva grunden är ett vi-och-dom-tänkande, solidariteten omfattar inte "dom".

Många av våra väljare röstade på SD, många av de vi vill hjälpa med vår politik valde det parti som på ett sätt står längst bort från oss. Vi måste fokusera hårdare på att bekämpa och synliggöra segregationen i samhället, att en VDs lön nu är så hög att det känns utopiskt för många människor. Låt SD bli Wachtmeisters och hand blåblodiga bröders parti. Vi måste vinna kampen om/för de människor som marginaliserats av Alliansen politik. Att bojkotta SD räcker liksom inte.

En fd arbetskamrat skrev att "I morgon börjar nästa valrörelse" på min facebook. Han har helt rätt. Vi förlorade, nu är det dags att skaka på sig och börja nästa valrörelse. Den här gången ska vi göra det bättre...

Riv upp "De rödgröna"

2010-09-20T16:51:00.003+02:00

Här kommer min eftervalsanalys... (ok, aningens bitter variant)

Jag står fast vid det som jag sagt hela tiden (innan valrörelsen). De rödgröna-projektet var en katastrof och den primära anledningen till att vi nu får leva med ytterligare fyra år av samhällsomvandling och nedmontering.

Vi skrämde bort väljare för S och Mp, Mp skrämde bort våra... och hade vi inte haft en kompromissad halvdan politik utan enskilt kunnat fokusera på våra egna väljare så tror jag inte att vi haft en högerregering nu. Om inte annat så hade vårt eget resultat varit bättre.

Kongressen i Norrköping var (tyckte jag) tydlig med att De rödgröna inte var en bra idé. Partistyrelsen valde att strunta i det och körde sin egen linje, kongressen efter hade inte längre något alternativ. Nu har vi resultatet.

Skrota de Rödgröna-projektet nu! Det var en kul tanke men uppenbarligen hade vi som var kritiska rätt. Vår hunger efter ministerposter kostade oss ytterligare fyra år nedmontering.

Skolval: SD största parti på Stallarholmsskolan!?

2010-09-20T15:35:00.003+02:00

Även om jag kunde tänka mig att SD skulle gå bra i Stallarholmsskolan, med tanke på att en av deras lärare är första namn på SDs kommunlista... men inte så här bra.

SD är största parti på skolan med 20% av rösterna.

Annars är det ju trevligt att vi rödgröna gjorde storslam på Paulinska, även om SD även här hade högt med 10,6% så hade (V)i, mp, S och PP högre %. Alliansen är fullständigt utraderad med 8,2% tillsammans.

Se skolvalsresultat här....

Av naturliga skäl gjorde vi ett rätt dåligt resultat på de två friskolorna som deltog (Rogge och Montesori), på Montesori var vi tom lägre än Kd (som inte direkt är ett ungdomsparti).

Opinionssimulering med två valkretsar

2010-09-18T10:44:00.006+02:00

Kom på att jag redan gjort halva jobbet (dvs hämta valresultat per distrikt) när jag räknade på varför S ville ha 55 mandat i fullmäktige.

Slängde ihop en snabb korrektion av min lilla fuskopinionsmätning (observera att det gick väldigt fort och det säkert finns något fel här och där).

Resultaten är beräknade från SR/Novus sammanställningsmätning från 18 september utifrån 2006 års fördelning mellan riksdag/kommun samt mellan valdistrikten som blev de två valkretsarna. (V)i var för övrigt det jämnaste partiet med nästan exakt samma resultat i de två delarna.

Slutsatsen är väl helt enkelt att det inte går att dra några slutsatser som helst och sannolikt skapa ett antal hyfsat seriösa majoriteter utan SD.

Strängnäsopinionen 12 sept

2010-09-12T21:42:00.007+02:00

Jag roar mig med att försöka förutsäga valresultatet i Strängnäs utifrån tidigare vals förhållande mellan riksdag och kommunresultat.

Så här skulle det bli om alla gjorde exakt lika bra lokalt val som förra gången (2006). Plus/minus är helt enkelt hur stor skillnad det blir om man räknar på bästa eller sämsta kommunresultat i valen sedan 1994.

M	26%	+-4,6%
C	6,3%	+-1,5%
Fp	8,8	+-1%
Kd	4,0%	+-0,2%
Mp	7,2%	+-2,4%
S	29%	+-3,3%
V	5,6%	+-0,3%
SD	3,6%	+-?

Majoritetsbildningen blir därmed rätt intressant (observera att mandatberäkningen i grafen nedan inte tar hänsyn till uppdelningen i två valkretsar. MFP, SP och PP är uppskattade, SD:s mandat är

uppskattad i första kolumnen i grafen)

(Klicka för större bild)

Förlåt Margit, Strängnäspartiet är inte värst

2010-09-10T08:45:00.003+02:00

Detta är en officiell dementi (och aningens internt till valstugegrannen Margit Urtegård) för vad jag råkade skriva om Strängnäspartiet (SP) häromdagen...

Det är taskigt att skriva att det är "plågsamt" att lyssna på någon. Även om jag får myrkrypningar i benen och det känns som om ryggraden håller på att bli krokig så får man ju inte skriva sånt.

Nu har jag också så här i valrörelsens slutskede insett att SP är långt ifrån värst (även om Erik av trogen vana på SPF-debatten beskrev en politik som är långt ifrån budgetmässig verklighet). Sen måste jag ju erkänna att jag har en för dyster syn på mina medmänniskor. Ända fram till ett frukostmöte mellan politiker och fackligt aktiva lärare i går morse så har jag haft en känsla av att de politiker som häver ur sig det värsta valfläsket faktisk är medvetna om vad de gör... men nu börjar jag tvivla.

Det kanske är så illa(?) att mina politikerkollegor har någon sort naiv övertro på sin egen förmåga.

Skolpolitiker är ju absolut värst. De vill så väl men misslyckas... brutalt... år efter år. Jag vet inte riktigt om det är läge att skratta (från smittad optimism) eller gråta (av medlidande) när man hör dom.... (mina ben är dock allergiska mot politiskt skitsnack så de försöker springa iväg alldeles på egen hand så fort en skolpolitiker öppnar munnen under valrörelsen).

På det aktuella frukostmötet satt några och på allvar beskrev åtgärder som skulle kosta i storleksordning 60-70 miljoner som något de ville genomföra på studs, "Det är dags att visa handlingskraft", och svarade med viss indignation när jag påpekade att det var rappakalja. Tror dom på allvar att de är de första skolpolitikerna i historien? Att politikerna innan dom inte hade samma goda intentioner? Tror de att fackligt aktiva lärare är så otroligt lättlurade? Att väljare är det är ju uppenbart men när man satt på sig fack-hatten lyfter förmågan till kritiskt tänkande och ifrågasättande några snäpp.

Mina ben var rätt plågsamma när jag lyssnade på dom... (snygg variant va?)

Jag börjar bli riktigt trött på valrörelsen, riktigt trött på politik. Det ska bli trevligt när valet är över och den normala tråkiga verksamheten med granskning av tjänstemännens beslut... ergh... förslag till beslut... asch... beslutsunderlag... börjar igen.

Ser att tidningen uttryckte det (marginellt) snällare än vad jag nu gjorde (iofs tror jag inte att jag använde just ordet valfläsk, även om det var den tänkta innebörden)

Bröstpumpar och föräldraledighet...

2010-09-06T22:05:00.004+02:00

Är det svårt egentligen?

Mamman ammar i omkring ett år. Barnet börjar dagis när det är ett år. Eftersom reglerna för föräldrapenning är sådana att man endast kan ta ut dagar dubbelt under de första 10 dagarna så blir pappan utestängd från föräldraledighet. Då måste mamman pumpa...

Den första längre hudkontakt våra tre barn fick var min håriga bringa. Under de där två-tre timmarna (tror jag) som doktorn sydde ihop min frus mage och den tid hon tillbringade på uppvaket efteråt låg barnen på min bröstkorg. På Mälarsjukhuset (och alla andra sjukhus hoppas jag) har man tagit fasta på att nyfödda barn vill ha hudkontakt och att det är bra för allt från immunförsvar till kroppsuppfattning. Det gör egentligen ingen skillnad om det är pappan eller mamman (att alla tre barn varit/är rätt pappiga iofs kanske är en konsekvens).

Bröstpump kanske inte direkt är lösningen på problemet (möjlighet att ta ut föräldrapenning dubbelt är en bättre idé), men att konservativ vårdpersonal och mammornas egen inställning till ammning/att ha hand om barnet är en del av problematiken i att pappor inte stannar hemma är väl relativt klart.

Jag har liksom Ohly matat mina barn med pumpad mjölk, iofs bara lite då och då när det varit absolut nödvändigt (och det gått att övertyga min fru om att det var en bra idé). Jag gjorde det förstås med bar överkropp och i en så amningslik ställning som möjligt, om inte annat för att härma en van situation för att göra barnet lugnare. Att det skulle vara avgörande att det är specifikt mammans kroppsvärme och hudbakterieflora de utsätts för har jag hittills aldrig sett några vetenskapliga bevis för. De kvinnokliniker jag lite snabbt kollade på uppmanar till hudkontakt för både mamma och pappa.

Det var väl knappast någon valtaktisk höjdare, men i teorin tycker jag att han har rätt. Om inte mammornas järngrepp av bröstmjölk luckras upp så kommer män med dagens föräldraledighetsregler inte kunna vara hemma under barnets första år. Det är ju ett problem för både män (som tappar kontakten med barnet) och kvinnorna som blir borta från arbetsmarknaden.

Man får bestämma sig, antingen tycker man det är ett problem att kvinnor är hemma när barnen är små och männen förlänger sin semester när barnen är stora eller så tycker man det är ok att mammorna står för barnpassningen.

Hur kan invandrare rösta på SD?

2010-09-03T09:46:00.004+02:00

Egentligen förstår jag nog den tendens som vi sett i valstugan, en del invandrare väljer att rösta på SD. Jag finner det fullständigt ofattbart, men samtidigt så ser jag ju samma propaganda som de gör. "Tryggare Sverige", "Ansvarsfull invandrarpolitik"... om man bara ser orden och inte kan eller vill sätta sig in i vad som ligger bakom så är det lätt att bli lurad.

Det är samma förhållande som gör att folk går på Moderaternas arbetarparti-snack. Orkar man inte sätta sig in i den bakomliggande ideologin så ser man inte de faktiskt stora skillnaderna.

Om man ser att jag stöder en allmän akassa och en del borgerliga också gör det så skulle man ju kunna tro att vi pratar om samma sak (men det gör vi ju inte, jag vill ha en solidariskt finansierad medborgarförsäkring (medborgarlön?) som garanterar alla från studenter till dagens socialbidragstagare en acceptabel inkomst. De borgerliga vill ha en tvingande avgiftsfinansierad akassa vars främsta syfte är spara pengar och underminera facket)

Det intressanta mönstret som visar sig i den lokala valrörelsen är att en del invandrare som blivit svenska medborgare ser sig som fredade från främlingsfientlighet och tycker att andra invandrare/flyktingar inte borde få komma hit... ergh... är det inte lite snävt tänkt?

"...Sedan kom de för att hämta mig, och då fanns det ingen kvar som kunde protestera".

Att leva med ett barn med Downs syndrom: Språkutveckling

2010-08-29T23:25:00.003+02:00

Min fru klagade häromdagen på att jag skrev om Hannes på nätet så att hans uppväxt fanns dokumenterad men de andra två barnen fick inte samma service. Någon gång ska jag väl skriva om de andra också...

Hannes håller på att få en hörapparat tillverkad. Vi provade det tidigare när han var något halvår eller så men det var ju helt kört (den fick sitta i typ 1/3 sekund). Nu har vi övat med hörsnäckor när han tittar på TV så att han ska vänja sig vid att ha saker som låter i öronen.

Vår kontakt på hörcentralen är alltid så där lagom positiv, senast sa hon apropå att vi försökte teckna mycket (Hannes hade just reagerat på att hon tecknade att han varit duktig vid hörselgångsavgjutningen) att "Det är ju jättebra att teckna, även när talet kommer så är det ju bra att kunna"... Tack! :-) ... alla andra försöker peppa oss med att tecken är bra ifall han aldrig pratar. :-/

Jag har haft mina tvivel kring om Hannes någonsin kommer prata eller inte. Det kändes som om hans två år yngre lillebror var på väg att komma ifatt.

Nu har Hannes börjat ropa "pappa" när han vill något, inte bara skrika aargh!. Han tecknar också allt mer. Dricka, kissa (även om han använder bajsa-tecknet med kissljud), duscha, glass mfl är nu inte bara saker han slänger ur sig utan är tydlig och direkt kopplat till det aktuella behovet. Han använder tecknen mycket mer självständigt nu än tidigare, mer kommunikativt. Så Ulla på hörcentralen gav med sin kommentar mig det där sista lilla halmstråt för att jag ska våga tro att Hannes faktiskt kommer kunna prata.

Han har också börjat sparka fotboll och i somras så gjorde han snygga försök att härma storasyster som simmade. Det viktiga här i livet är hur bra man är på fotboll.

I morgon kommer min motion om att fördela barn och utbildningsnämndens budget på ett tydligare sätt, gällande stöd för barn med särskilda behov och socioekonomiska faktorer (ökat individstöd och mer Salsa-baserad fördelning), upp i fullmäktige. Jag skrev den långt innan strulet med Hannes resurs och då hade jag inte heller kopplat att Hannes stöd var finansierat genom just de system som skulle förändras. Jag hade bara sett att de centrala resurserna till barn med särskilda behov skulle minskas och reagerade på det.

Som vanligt när jag skriver motioner så föreslås förstås avslag. ... ser ni?... vad är det där?... är det en onskefull jätte som har rövat bort en prinsessa? ... eller är det Jens som står och viftar med armarna?.... näe... det var bara en väderkvarn ... igen... och?... man är väl inte vänsterpartist för att det är enkelt? ... upp till kamp emot kvarnen!

(Nu är klockan tio i tolv, Hannes vaknar snart. Dags att göra veganvälling)

...och de rödgröna tog ett steg närmare

2010-08-28T15:29:00.005+02:00

Det cirkulerar ju en del berättigad kritik mot den journalistiska tyngd som Strängnäs tidning lagt på sin enkätundersökning. Det finns dock några saker som för min del tyder på att den inte är helt ute och cyklar.

Den överensstämmer väl med min syn på hur det borde gå, med undantaget att mp är större och SP/Mfp mindre. Man kan tänka sig att lokala partier får svårare i dessa undersökningar, men det betyder väl "bara" att de är överrepresenterade bland de 26% som inte bestämt sig... (och bland de 24468 röstberättigade som inte deltog i enkäten).

Enkäten är stor. 695 personer har deltagit av 25117 röstberättigade, jämför med SIFOs 1445 intervjuer med 7,1 miljoner röstberättigade. 2,7% mot 0,02%. Statistiskt säkerställd eller inte så är det en enorm andel.

När man räknar på den nationella opinionen och vad det medför lokalt så är överensstämmelsen klart hyfsad, se bild nedan.

Så... jag väljer att tolka resultatet precis som (v)årt budskap varit hela tiden. S, M, Fp, C, Kd, Sp är alla "smutsiga" från de senaste årens kaos och kalabalik. Som sagt så trodde jag att fler skulle gå från Fp till SP, men man kanske har sett igenom SPs i grunden extrempopulistiska politik (jag gillar inte när man betalar "satsningar" på allt mellan himmel och jord och "minskad låneskuld" med ickerealiserade besparingsidéer). Jag tror dock mer på tanken att lokalpartierna inte gör bra ifrån sig i opinionsmätningar.

I vilket fall så är det nu öppet läge för vilken majoritetkonstellation som helst. Kanske underlättar valdeltagandet.

De rödgröna ett steg närmre...

2010-08-25T06:34:00.004+02:00

Gjorde en lite snabb uppdatering av min egen opinionsmätare med Strängnäs tidnings senaste enkätundersökning. Jag hade ju fått samma resultat för C som tidningen, men fp tappade lite till S fördel.

VI KOMMER NÄRMARE!! ;-)

Svårt att bilda majoritet i Strängnäs

2010-08-24T12:25:00.010+02:00

(Japp... är rätt otålig på att se vad enkäten visar i övrigt ;-)

Eskilstunakurirens enkätundersökning ger än så länge ett resultat som stämmer hyfsat väl med min egen omräkning av Svensk väljaropinion till lokala förhållanden. Se tidigare inlägg för beskrivning av hur jag gjorde.

Nu har jag också tagit med och räknat om resultaten i Strängnäs tidnings (Eskilstunakurirens) enkätundersökning. Jag har helt enkelt förutsatt att de som inte bestämt sig kommer rösta som övriga som redan svarat. Det övervärderar de borgerliga eftersom deras väljare tenderar till att svara oftare och vara säkrare på vad de ska rösta på. De partier som inte redovisats i enkäten har fördelats enligt valet 2006 förhållande mellan partier och kommun/riksdag utifrån de kvarvarande antalet svaren i enkäten (det är ju i princip så det brukar vara i valen). Jag har även korrigerat upp Strängnäspartiet lite.

Jag har lite svårt att se att ekurirens rubrik om SD som fjärde största parti stämmer. Det blir liksom för mycket % kvar att fördela på övriga för att SD skulle kunna vara fjärde parti, men å andra sidan så har ju kuriren facit ;-) (och så står det ju "kan vara" i rubriken, lite spänningshöjande?)

Det skulle vara om endast ett av småpartierna har gått väldigt kraftig framåt och ligger strax under M och Fp och de övriga blir under SD, på marginalen.

Det intressanta är att i och med förändringarna i Svensk väljaropinion så är det endast Alliansen med SP, MFP och PP som ger en majoritet med någorlunda marginal i Strängnäs...

Fast å andra sidan ligger inte Rödgröna + Mfp + PP vidare långt efter. Med lite hårt och övertygande arbete så ska det väl inte vara något problem att knapra ett mandat eller två.

Vakna S - internet är här!!

2010-08-14T19:50:00.004+02:00

Om ni tittar på det här inlägget så kan ni liksom jag bli lite förvånade över min "matchningslista", det saknas socialdemokrater (även mycket längre ned på listan).

Jag trodde förstås att det var en bug och svarade på SR/SVT mail om förhandstitt.... (se nedan)

Det visar sig alltså att ingen i Strängnäs valbar socialdemokrat har svarat på enkäten, eftersom det är riksdagskandidater (och en lista för Södermanland) så har alltså ingen i hela länet svarat?! Känns fortfarande som en bug.

Om knappt två dagar kommer den stora lanseringen, kommer någon S-kandidat svarat eller kommer SR/SVT hitta buggen?

[Nu när jag går in och kollar så har 2 socialdemokrater i Södermanland (mot 13 för V) svarat på valenkäten (en av dem förstås Fredrik Pettersson), så det är väl ingen bug]

Från: ::::::::::::::  Till: :::::::::: Datum: 2010-08-11 16:02 Ärende: Re: Nu finns Valkompassen på Valpejl.se  ********* *PÅBÖRJAR KRYPTERAD eller SIGNERAD DEL* *********  Hmm..  När jag kollar i sorteringslistorna efter att ha gjort valkompassen så får jag inte upp några socialdemokrater alls...  Jag är rätt säker på att jag valde alla partier och jag har valt strängnäs kommun (om det har betydelse)  mvh,   *David Aronsson* Gruppledare KF / Ordförande V Strängnäs  :::::::::::: (styrelsen)   tel: 070-362 70 50 davidaronsson.blogspot.com

***************************************************************

Hej David!  Anledningen till att du inte får upp några socialdemokrater från Strängnäs  beror helt enkelt på att dessa inte har svarat på vår enkät. Vi beklagar  detta och hoppas att du fortfarande har nytta av valpejl som tjänst.  Vi kan dock tillägga att vi kontinuerligt skickar ut påminnelser och  uppmaningar till kandidaterna att gå in och svara på enkäten, så  förhoppningsvis kan vi uppdatera med Strängnäs socialdemokratiska  riksdagskandidater inom kort.  -------------------------------- Med vänliga hälsningar Johan Robertsson Valpejlsredaktionen  Dagtid 9-17 +46(0)8-784 86 18   www.valpejl.se

Vad ska jag rösta på 2010 - använd valkompassen

2010-08-11T15:29:00.007+02:00

Nu har jag provat SR och SVTs Vad ska jag rösta på 2010-test, "Valkompassen" på valpejl.se. Det är väl bara att konstatera att public service är bäst!

Till min stora "förvåning" så blev jag vänsterpartist igen på 82%. Som vanligt. Det intressanta är att även FI blev 82%. Det trodde jag faktiskt inte, men å andra sidan kryllar det ju av fd vänsterpartister där. Att jag står närmre SD än de övriga borgerliga partierna är ju lite förvånande, men på 50 frågor slår väl SDs trotts allt socialdemokratiska politik igenom på några stycken. Det blir ju inte minuspoäng om man tycker helt olika i ett gäng frågor.

Det var ju inte heller så förvånande att jag blev mest lik mig själv...... fast bara 89%. (LOL)

Det gick ju väldigt fort när jag klickade mig igenom och jag läste en dubbelnegationsfråga fel och svarade tvärt om. Sen var det en handfull frågor där dagsformen avgjorde hur stark avstånds eller gillandemarkering det blev.

Roligt att se Patrik och Maud som tvåa och trea, trodde väl att vi tyckte rätt lika om det mesta. (utan läsmissen hade väl % blivit ännu högre)

Det är tråkigt när man får sina fördomar bekräftade...

2010-08-11T14:30:00.002+02:00

Det visar sig att miljöpartiet i Södermanland igen är inblandade i misstänkt mutbrott, förra gången var det iofs miljöpartiets landstingsråd som var inblandad som person och det kanske inte partiet kan lastas för.

Jag har alltid i min fördomsfulla hjärna sett miljöpartister som universitetsutbildade ("5 p Pakistanska haschplanor"? (som teknolog har jag förstås mina fördomar om universitet också)) akademiker med näsan i vädret och med viss nedlåtande syn på de som inte passar in i mallen. Det stämmer ju inte förstås i verkligheten.

Kommer fortfarande ihåg när jag diskuterade processteknik med en miljöpartist i förförra valrörelsen. Han hävdade att MP stod för att industrin skulle producera lika mycket som nu med bara 10% av energiinsatsen och trodde på allvar att det skulle gå att genomföra i närtid (genom MPs politik). Kan tänka mig att system liknande det stalinistiska sovjet under pressen av ett världskrig runt knutarna skulle kunna försöka sig på en sådan omställning. För vår svårstyrda marknadsekonomi finns det ingen susning, men det trodde visst MP då. Jag kände då en viss arrogans i svaren (jag var ju förstås per definition obildad socialistiskapartiettomte). Men detta var ett sidospår.

En kommentar på ekuriren-artikeln ovan är dock fullständigt hårresande... det är så illa att jag nästan tror att det är en illvillig centerpartist som varit framme.

Skrivet 11 aug 2010 11:52 Miljöpartist javisst (Ej registrerad)

Till Partilös akademiker.
Du kanske inte läste hela artikeln men även Centern och Kristdemokraterna har tackat ja till att låna bil. Då betyder det väl att även de okunniga och obildade, vilket jag dock inte tror eftersom miljöpartiet är ett av de få partierna som faktiskt har examinerade akademiker som medlemmar.

Den är inte bara fel utan också så nedlåtande att man inte vet om man ska gråta eller skatta åt eländet.

Följetongen är slut... Hannes får heltidsresurs! :-)

2010-08-11T09:42:00.002+02:00

Vårt mellersta barn Hannes har Downs syndrom. Han har sedan han började dagis haft en heltidsresursperson kopplad till sin avdelning (avdelningen har helt enkelt haft en fröken extra för att möta hans behov). Innan sommaren fick vi veta att hans resurs skulle gå ned på halvtid för att det saknades pengar.

Under sommaren har hans förskolerektor uppenbarligen vässat argumenten för nu har hon fått godkänt för heltidsresurs! TACK!

Läs tidigare inlägg här och här och här... om du är intresserad av ämnet och inte redan läst.

Det som kvarstår nu är att politiskt se till att två problem löses...

1. Att det blir ett transparent och logiskt system för fördelning av stöd till barn med särskilda behov.

2. Att tillräckligt med resurser tilldelas så att inte övriga barn får lägre lärartäthet för att en skola har lågt Salsatillägg men flera barn med särskilda behov.

Håller på att ändra mallen...

2010-08-11T06:53:00.001+02:00

Arbete pågår så det ser lite udda ut just nu...

Inlägget som dödade maratondebatten?

2010-08-11T05:55:00.004+02:00

Det ser ut som om maratondebatten i ekuriren tagit slut.

Jag skickade in följande inlägg som svar på inhoppet från Lennart Nilsson, det kom vad jag vet aldrig in i tidningen:

Lennart Nilsson kommenterar den 26 juli mitt svar till Maria von Betzeen (M). Givetvis var det en medveten övertolkning som jag gjorde av vad von Betzeen skrev angående parasiter, men formuleringen kunde varit snyggare. Syftet var att få igång en debatt kring retorik och praktik. Det är lätt att göra ett negativt budskap mindre kantigt genom att låtsas som att de anställda inte finns och skriva ”kommunen” istället. Moderaterna är bra på retoriska omformuleringar. I deras retorik benämns nedskärningar som omfördelningar och begränsade återställare som satsningar.

Den dagliga effektiviteten, eller ineffektiviteten, står anställda och linjechefer för. Det är de som i budgetarbetet sagt vad de tror sig klara av att leverera för den summa pengar de begär och de levererar senare resultatet. Det är den politiska majoritetens roll att göra de övergripande prioriteringarna och att formulera målen, inte att detaljstyra hur arbetet sker. Om den politiska majoriteten väljer en annan väg än skattehöjning för att finansiera verksamhetens behov så är det genom att prioritera bort verksamhetsområden och genom att sänka målsättningar. Jag håller inte med Nilsson om att von Betzeen stycke om parasiter uteslutande syftar till den politiska majoriteten utan, precis som de övriga gånger hon skrev ”kommunen” i inlägget, till hela den kommunala verksamheten.

Barn- och utbildningsnämndens och Socialnämndens kostnader står för knappt 80 % av kommunens totala kostnad, större delen är personalkostnader. Den tidigare skattehöjningen på 90 öre har förstås, per definition, till större delen används för det som jag antar att Nilsson menar med kärnverksamheter, dvs. Barn och utbildningsnämnden och Socialnämnden. Vår föreslagna skattehöjning avsåg att betala ökade kostnader uteslutande inom samma områden.

Givetvis vill vi ”skapa kommunala jobb”. Det saknas vuxna i skolan och personal i omsorgen och även riktigt destruktiva besparingar i de 20% av budgeten som inte gäller skola och omsorg kan inte betala för dessa. Strängnäs, med inte så hög kommunalskatt (se diagram, landstingsskatt borträknad), har utrymme att ge skolan och omsorgen mer resurser.

Mitt (David Aronsson) tidigare inlägg i debatten (i E-kuriren)

2010-07-20T19:50:00.004+02:00

Alla verkar väl inte ha läst mitt första inlägg, så som en service till de som inte orkar använda kurirens besvärliga sökfunktion så klistrar jag in det nedan... med den aktuella meningen som Maria von Beetzen uteslutande svarar på i sitt svar i fet stil och understruken (betyder frånvaron av annat svar att hon köper den övriga beskrivning av Strängnäsmoderaternas skräckvälde?)
==================

Vänsterpartiet i Strängnäs föreslog en skattehöjning med 1:50 år 2009, det blev 90 öre. Det innebär att det borde vara ca 60 öre kvar av det vi ansåg vara nödvändigt då. Vi hamnade på 56 öre i år. Vi har under flera år föreslagit skattehöjning, helt enkelt för att önskvärd kvalitet kräver en större budget. Moderaterna har istället när de suttit vid makten försökt hitta på besparingar, som i slutändan mest haft som resultat att förväntade kvalitets och resultatmål inte nåtts. Konstant underfinansierad verksamhet, med politiska mål som inte är tydliga och realistiska, ger den glidande kostnadsökning som Maria von Betzeen skriver om i sin debattartikel den 14 juli. Det är inte skattehöjningar i sig som har en sådan effekt.

I M-SP-KD skuggbudget flyttade de 7 miljoner från kommunstyrelsen till andra nämnder. Detta skulle åstadkommas genom omorganisation (läs varsel), mindre kostnad för externa konsulter, nedlagd hushållstidningen och besparingar inom projektet ”ständiga förbättringar”. I vårt förslag fanns besparingar på 2,1 miljoner, vilka skulle vara verksamma från dag ett och inte påverka något annat än den politiska organisationen.

Moderaterna borde av egen erfarenhet veta att det inte går att hämta hem ev. ekonomiska effekter av en ”omorganisation” under samma år, kostnaden lär initialt snarare öka än minska. Att tro att man kan skära ned på extern konsulthjälp och samtidigt genomföra en ”omorganisation” är intressant, vem ska göra konsulternas jobb? Hushållstidningen är kanske irriterande, men kostnaden är bara några hundra tusen. Det hela var upplagt för en till kraschad budget.

Att ge sig på ”ständiga förbättringar” är att hamna i en återvändsgränd. ”Styr upp och effektivisera ert eget arbete så att ni får tid för kvalitetsförbättringar, så att kostnadsdrivande fel undviks” ändras till ”Styr upp och effektivisera ert arbete så får ni mer rutinjobb att göra och så sparkar vi era arbetskamrater”. Det är inte ett långsiktigt arbete mot kvalitet och kostnadseffektivitet. Det är istället här vi i Vänsterpartiet ser potentialen för att frigöra interna resurser att göra konsulternas jobb, men det räknade vi inte med i vårt budgetförslag.

För att skolans resurser ska återgå till den nivå den hade innan nuvarande majoritets nedskärningar så saknas ett tiotal miljoner i högerns budgetförslag. ”Satsningen på skolan” faller därmed också kort jämfört med vårt förslag.

Till skillnad från von Beetzen ser jag inte kommunens skattefinansierade anställda som parasiter som suger livet ur anonyma människors plånböcker utan som en resurs. Vi i Vänsterpartiet är inte heller de lata politiker hon pratar om, vi har gjort vår läxa och konstaterat att man inte kan använda den svältfödningspolitik som Moderaterna förespråkar. Den har helt enkelt inte levererat.

David Aronsson, Vänsterpartiet Strängnäs

Personligt: Att leva med ett barn med Downs syndrom....

2010-07-09T00:10:00.003+02:00

Igår slog det mig... Nu känns det som jag har fattat vad som borde varit uppenbart sedan länge.

Jag har alltid undrat hur det kommer sig att Hannes på något sätt är som en ettåring men med vilja och önskningar som ett barn närmre hans kronologiska ålder.

Det kanske är så enkelt att han som vi andra påverkas av de erfarenheter han haft hittills i livet... och han har ju varit med om en hel del så här långt. Att man som Hannes inte har kapaciteten att fullt ut uttrycka resultatet av de erfarenheterna påverkar inte ens inre känsloliv och önskningar. Därav framstår han som en konstigt gammal ettåring.

Jag var hemma idag vid tio-tiden efter ett lokalpolitiskt möte och Hannes var fortfarande vaken. När jag kom in och hade landat gick jag fram för att säga hej. Då tittade han upp från TV:n (eller dataskärmen om man ska vara petig), log sitt lilla småfinurliga nu-är-jag-glad-och-nöjd-leende, tecknade att han ville sova och gjorde sitt egenpåhittade tecken för att komma upp (dvs med händerna som om han tänkte lyfta ett barn i armhålorna). När han gosat in sig i min axel så sa han 'dva' (sova) och pekade på sovrummet. Denna lilla berättelse säger säkert inte läsaren någonting och har ingen koppling att tala om till resten, men detta inlägg är nog mest för min egen skull iallafall ;-)

Det känns varmt i hjärtat och samtidigt väldigt läskigt att Hannes med sitt kroppsspråk visar att han känner sig så utlämnande trygg i de rutiner som han och jag byggt upp tillsammans. Ansvaret och pressen att leverera känns så mycket större än med de andra två barnen, väldigt orättvist mot hans självgående och otroligt duktiga storasyster och ammande lillebror... men kanske inte så mycket att göra något åt.

Nästa steg i följetongen: samtal med Lars Borg

2010-07-07T21:52:00.005+02:00

Denna gång måste läsaren verkligen ha läst det första och andra inlägget i detta "ärende", dvs tilldelningen av resursstöd till vår son Hannes, för att hänga med i detta (tror jag).

Nu har jag efter två långa samtal och några mail pratat ansikte mot ansikte med Resurscentrums chef Lars Borg (han öppnade idag i tidningen för lite rallarsvingar från rektorerna).

Kanske det är min naturvetenskapliga bakgrund eller mitt jobb inom staten, men trots att Borg beskriver en genomtänkt plan och hyfsat väl utfört genomförande, med transparens i viktiga steg, så känns det som något saknas, något stämmer inte. Förfarandet känns fortfarande varken individanpassat på det sätt som lagen kräver eller transparent och rättssäkert.

Jag försökte få en bild av hur Resurscentrum gör bedömningen och vägningen av behov för att fördela tillgängliga resurser, med mer eller mindre lyckosamt resultat. Den bild jag fick var inte vad jag skulle kalla individuell bedömning. Kanske Borg uttryckte sig otydligt, eller så fanns det ett självklart steg i processen som jag inte greppade. I mina öron lät det som om man grupperade efter problembeskrivning, sållade i princip hela grupper och sedan fördelade resurser gruppvis, dvs inte tydligt individbaserat. Det som fortfarande stör mig något sanslöst är att vägningar, prioriteringar, bedömningar etc som sker under arbetets gång inte dokumenteras. Det gör processen fullständigt stängt för utomstående och det gör överklaganden av beslut mycket underliga (eftersom bedömningsgrunden saknas)

Efter att den individbaserade delen har fördelats och skolan får pengarna så känns det som om processen faller. Jag ser inte framför mig hur en enskild skola på ett korrekt sätt kan prioriterar kostsamma behov hos en individ mot behoven hos den stora gruppen elever med det behov som normalt finns. Det har ju inte skett någon individbaserad utvärdering av Hannes ännu, mer än att man än så länge bestämt att det inte finns pengar att behålla den extra halvtiden.

Som jag ser det finns det endast två sätt att göra behovsprövning och resurstilldelning på om det ska vara möjligt att göra bra. Skulle kanske motionera om det men det känns som jäv.

Att Resurscentrum gör en behovsprövning och i samråd med enheten beslutar om vilket individstöd som måste ges för att ett enskilt barns särskilda behov ska mötas på ett sådant sätt att barnet får en så normal skolgång/utveckling som möjligt. Helt individuellt och oberoende av budgeten. Detta sker en gång per år efter rambudgetens fastställande men innan detaljbudgeten för BUN. När individstöd fördelats så sker övrig detaljbudgetering. En behovsbedömning av Resurscentrum bör även vara ett legitimt skäl för att en budget överskrids i de fall det kommer nya elever med särskilda behov under året.

Alternativet är exakt som ovanstående, fast helt utan individrelaterade pengar. Alla pengar fördelat i elevpeng+salsa men varje enhet är skyldiga att uppfylla av Resurscentrum fastslaget resursbehov.

För mig kvarstår några frågor...
Vad är Hannes faktiska behov av stöd? I det tidigare systemet när man gick på diagnoser så bedömde man att han behövde heltid. Nu har Resurscentrum efter prioritering bidragit med en halvtid och enheten har (än så länge) bestämt att hans avdelning bara får en halvtid totalt. Vad är rätt? Lars Borg sa att Resurscentrum skulle kunna hjälpa till med att ge råd kring vad som behövs. Det är väl nästa steg att få enheten att köpa det.

...och detta är svårt att få till på ett sådant sätt att det inte missförstås...

Hur väger man en livslång och svår utvecklingsstörning, som Downs syndrom, mot de många ansökningarna som kommer in på ADHD-liknande problematik? Jag kan, även när jag försöker bortse från mina tankar som förälder, inte riktigt acceptera att Hannes inte får fullt stöd från Resurscentrum (eller för den delen Anton, som det stod i tidningen) om anledningen är att man av okänd anledning (bokstavligen eftersom underlaget saknas) har tilldelat stöd för koncentrationsstörningar och impulskontrollproblematik etc.

Jag försöker absolut inte nedvärdera ADHD-symptom, men Hannes problem är så grava att om de inte konstant aktivt arbetas med i princip påverkar hans möjligheter att överhuvudtaget leva ett självständigt liv, medan ADHD "endast" är begränsande och problematiskt, kan vara temporärt och till viss del behandlingsbart. Är det då rimligt att barn med mycket stora problem lämnas över till enheternas prioritering utan fullständigt täckt behov med centrala medel?

Så... tillbaka till det där med att vara naturvetenskapligt sinnad byråkrat.

Jag förväntar mig strikta, exakta, transparenta bedömningar med ett tydligt pappersspår från det ögonblick ärendet startas till det att det tar slut. Det saknas uppenbarligen i hanteringen av stöd till barn med särskilda behov och varför det är så är för mig fortfarande ett mysterium.

Skolinspektionen nästa?

2010-07-05T16:46:00.004+02:00

Nu tror jag att jag förstår...

Se först detta inlägg om du inte läst det, annars greppar du nog inte hela detta inlägg.

Anledningen till att stödet till barn med särskilda behov nu skärs ned är detta stycke text i ett tjänsteutlåtande i BUN §204 från november 2009...

"Totalt 18,7 miljoner kronor fördelas enligt ”salsa-modellen” för 2010 jämfört med 13,9 mkr 2009. En omfördelning har gjorts inom likvärdighetsgarantin så att medel fördelade efter SALSA-modellen ökats med ca 5 mkr i förhållande till 2009 års budget och den individuellt sökbara delen har minskat med motsvarande belopp."
Det betyder alltså en sänkning av den individrelaterade likvärdighetsgarantin till 7 miljoner för 2009, 40% alltså. I kombination med att antal ansökningar verkar vara några fler så blir alltså konsekvensen att resurserna dras ned med 50%... i Hannes fall från heltidsstöd till halvtidsstöd.

Har majoriteten fattat detta?!

Det betyder i praktiken att en skola som har många barn med särskilda behov, som inte är socioekonomiskt kopplade (dvs dålig kostnadstäckning från Salsa), inte får täckning för det extra stödbehov barnen har. Det blir alltså en konkurrenssituation mellan de "normala" barnen och barnen med särskilda behov. I Hannes fall så skedde prioriteringen alltså till hans nackdel.

Detta är dock inte det värsta...

Det värsta är att det enligt muntlig uppgift från Lars Borg på Resurscentrum inte finns något dokumenterat bedömningsunderlag. Det som finns är enhetens ansökan och sedan en sammanställning över vilka resurser enheterna fått för respektive barn. De mellansteg som måste finnas (möten? tjänstemannautredningar? etc? )saknar dokumentation. Hur rättsäkert är det?

Uppfylls skollagens kap 2a 3§ om man gör en relativ fördelning av stöd till enskilda barn för att hålla budget?

Så om jag ska förstå varför Hannes inte bedömdes behöva heltidstöd, t.ex. i jämförelse med barn med koncentrationssvårigheter (möjlig ADHD)så måste jag begära ut samtliga ansökningar från enheterna, detaljstudera dessa och försöka förstå hur man gjort bedömningen. Teoretiskt och praktiskt omöjligt, samt moraliskt tveksamt.

Jag ska fundera på detta under veckan men nu lutar jag åt en anmälan till Skolinpektionen, både i Hannes specifika fall gällande bristfälligt underlag (ingen kontakt med oss och inte heller Habiliteringen verkar det som) och pga bristande rättssäkerhet/transparens i bedömningsarbetet.

Jag har ju en tradition att bygga på (JÄMO-anmälde kommunen för några år sedan pga bristande jämställdhetsarbete)... ;-)

Ingen yrkesarmé tack!

2010-07-01T13:14:00.002+02:00

Även om jag i själ och hjärta är pacifist så är jag det inte i ideologisk bemärkelse. Det finns situationer där våld måste bemötas med våld, t.ex. om en ny nazistisk krigsherre sveper över Europa. Att då med icke-våldsmetoder försöka rädda utsatta grupper är dömt att misslyckas (...och Gandhis metod mot en brutal kolonialmakt fungerade endast pga det underliggande hotet om massivt våld från en undertryckt befolkning). Det är dock inte samma sak som att vi tyst ska acceptera att vi sätts att döda människor baserat endast på någon hög herres idé om hur världen ska se ut.

Jag gjorde inte värnplikten då jag på allvar aldrig skulle kunna se att jag utan en längre tvekan skulle skjuta en annan människa utifrån att en officer sa att jag skulle göra det. Jag insåg på egen hand att det gör mig rätt olämplig som soldat (det var inte lika lätt att övertyga de som bestämmer vid mönstringen som jag förväntat mig). Så här i efterhand så har jag många gånger tänkt att jag borde hållit tyst om det och gjort värnplikten, det hade å andra sidan varit rätt oärligt och visst slöseri med skattebetalarnas pengar.

En radda äldre(?) män går idag på SvD:s debattsida till försvar för värnplikten. Jag förstår dem till viss del.

En militär bestående av yrkesskadade soldater som ser sig som en separat del av samhället är ett gigantiskt hot mot demokratin. Det är väl en sak om deras erfarenheter består av att hjälpa till vid översvämningar och annat. Tyvärr är ju svensk militär numera krigsförande. Vårt försvar kommer alltså bestå av frivilliga krigsnissar som lockats in i en psykologisk och moraliskt nedbrytande arbetsmiljö med hjälp av klatschiga reklamkampanjer. Nej tack! Det finns ju vad jag förstår en säkerhetsventil i att anställningen som militär är på kort tid. Inte så kul för de som väljer den banan men kanske bättre för oss andra. (Ur arbetsrättslig synvinkel så ser jag iofs det förfarandet som fullständigt förkastligt)

Sverige är neutrala, jag förväntar mig att vi fortsätter vara det. Vi kommer å andra sidan aldrig kunna försvara vårt land mot något större angrepp på egen hand, vilket också uppenbart inte heller var tanken då vi alltid har haft ett samarbete med NATO (hur neutralt det nu är).

Jag har aldrig riktigt förstått hur det gamla invasionsförsvaret var tänkt, men min bild har alltid varit att efter en initial försvarslinje brustit så skulle en folkligt baserad värnpliktsarmé mer eller mindre spontant gå över till något liknande gerillakrigföring. Det är med nedlagd värnplikt knappast omöjligt, men lär väl å andra sidan vara betydligt svårare att få någon sorts organisation för, speciellt om även hemvärnet dras ned.

Värnplikten borde vara kvar. Jämförelsen med skolplikten (som i SvD-artikeln) är inte strålande, men ändå inte helt fel. Vissa saker får man ställa upp på som medborgare. Att hela befolkningen (oavsett kön) mönstrar och de av dem som är lämpliga (och då inte uteslutande de som vill) får grundläggande militär utbildning för att vid ett eventuellt behov kunna mobiliseras ser jag som en sådan sak. Sådana som jag, som inte är lämpliga, ”slipper”.

...och självklart bör Sveriges militära engagemang i andra länder för att hjälpa USA att behålla sig allt mer krampaktiga grepp om världsherraväldet upphöra.

Valfrihetsbacklash?

2010-06-30T06:59:00.001+02:00

Läser i SvD att Rödgröna är störst bland de unga, inte så förvånande. Det som är intressant är slutklämmen på artikeln där en annan undersökning tas upp.

Att det inte är någon vänstervåg i samhället känns rätt uppenbart. Det framstår som en acceptans för kapitalistisk marknadsekonomi och kanske någon sorts individualistiskt isoleringstänkande är inpräntat hos många unga. Det är ju inte så konstigt då även socialdemokraterna har blivit mycket mer individualistiska med sitt ofta varma stöd till konkurrensutsättning och friskolor.

Att ungdomar ser livet med ett socialkonservativt filter framför ögonen är kanske inte heller så konstigt, efter skapandet av ”De nya moderaterna” så är ju de två dominerande partierna ganska socialkonservativa (utan den kristdemokratiska moralistiska inriktningen). Moderaterna försvarar nu mycket av de viktiga trygghetssystemen och Sossarna har släppt en del, vilket gör att de möts i en konserverande mitt.

Jag ser också ungdomarnas inställning som en backlash på valfrihetsrevolutionen. Med mycket påtvingade valmöjligheter (som påstås styra ens framtid), hög ungdomsarbetslöshet och omfattande diskussioner om nedmonterade trygghetssystem så har de inte fått en stabil grund att stå på i början på sina liv och har därmed mer mentalt behov av stabilitet, trygghet, traditioner och en tro på en bättre framtid (därav stödet för mp).

Noterar också att jag, född 1974, inte behöver räkna mig in i gruppen av globaliserade framgångs- och karriärstokiga 80-talister.

Socialkonservatism är en cementerande ideologi. Det är bara att hoppas på att det flummigt gröna inslaget fortsätter att vara starkt.

Det är något som inte riktigt stämmer...

2010-06-29T16:12:00.006+02:00

[Detta är min tolkning av förloppet. Personer som mot förmodan känner sig felaktigt tolkade eller allmänt påhoppade får höra av sig så korrigerar jag vid behov]

Om du som läser har varit här förut har du kanske inte missat att vår son Hannes har Downs syndrom. Om inte så innebär det i sammanfattning att han har inlärnings- och språksvårigheter, samt har vissa motoriska problem från överrörliga leder och förstås en utvecklingsstörning som gör att hans år tar längre tid.

Sen han började förskolan har hans avdelning haft en sk. resursperson på heltid. Det innebär i praktiken att avdelningen har en barnskötare extra för att ge Hannes det stöd som behövs och inte minst för att ge den övriga personalen en typ av avlastning så att det extra arbete som Hannes medför inte går ut över de andra barnen. Hon är även resurs för att tillhandahålla teckenförstärkt tal (dvs att man tecknar i princip enklare teckenspråk samtidigt som man talar).

I början av juni fick vi besked via förskolan att Hannes avdelnings resurs hade minskats till halvtid. Inte utan att jag fick lite hicka när jag fick höra det.

Först pratade jag med rektorn på Hannes förskoleenhet. Hon visste inte så mycket om den exakta bakgrunden till det hela men sa att resurspersonen skulle vara kvar på heltid, men då halvtid som vanlig personal (dvs en annan halvtidstjänst försvann). Hon sa också att vi (dvs vi som föräldrar, förskolan och Hannes) hade tur som kunde behålla resurspersonen. Det var neddragningar över hela linjen från Resurscentrum och flera rektorskollegor var väldigt fundersamma hur det hela skulle gå ihop utan varsel.

Nästa på listan var enhetschefen på Resurscentrum. Han lät rätt så svävande kring vad det hela berodde på men han var säker på att det inte var en generell neddragning. Det kunde bero på att Resurscentrum nu hade gjort bedömningarna på ett annat sätt. Jag tolkade det som att det nu var mer ”rättssäkra” beslut med mer expertpersonal inblandade. Han sa också att Resurscentrum inte fördelade några pengar utan helt enkelt bidrog med en behovsbedömning och prioriteringshjälp för resten av barn- och utbildningsförvaltningen. Samtidigt sa han att pengarna för den individuella likvärdighetsgarantin kanske var slut (vilket jag tycker kopplar dåligt till det andra). Av någon anledning så lämnade jag det där och funderade lite till.

Kom någon vecka senare fram till att jag måste begära ut beslutet och underlaget för att få någon rätsida på det hela.

En sak jag inte förstår är att rektorerna ser det som att Resurscentrum har dragit in pengar, pengar som Resurscentrum inte anser sig ha. Resurscentrum säger att det inte är en generell neddragning, ändå är det uppenbarligen fler som drabbats utan förklaring och rektorerna ser det som en generell ändring.

Försökte begära ut handlingarna från Resurscentrum i mitten av juni. Chefen var då på semester och ingen kunde få fram handlingarna. Man hänvisade till bitr chef på förvaltningen. Den bitr chefen beskrev samma bild som resurscentrums chef hade gjort, i princip vad han säger i tidningen idag. Han skulle däremot leta efter handlingarna och höra av sig till mig.

Idag den 29 juni (typ 12 dagar utöver rimlig tid för att lämna ut handlingar) så tröttnade jag och mailade lite hit och dit i kommunen för att påpeka att jag nu faktiskt förväntar mig att handlingarna skulle dyka upp. Hade jag på mitt jobb på länsstyrelsen varit så här långsam med att lämna ut handlingar efter begäran hade chefsjuristen hängt mig från flaggstången. Blev sedan uppringd av en handläggare på resurscentrum som sa att chefen var tillbaka på måndag och då skulle han höra av sig till mig med antingen information eller handlingarna. Tack... det blir intressant. Det är dock JK-varning på handläggningstiden, men bättre sent än aldrig.

Saker för mig att tänka på/ta reda på...

1.Hur kan man budgetera likvärdighetspengar? Antingen ges barn med särskilda behov samma förutsättningar eller inte. Tar budgeten slut och det får praktiska konsekvenser så bryter kommunen mot lagen.
2.Varför har Resurscentrum uppenbarligen omvärderat flera barn utan att föräldrarna och personal på aktuella enheter varit informerade? Varifrån kommer underlaget för omvärderingen?
3.Tar Resurscentrum hänsyn till befintlig budget när man bedömer behov?
4.Hur kompenseras enheter med barn med särskilda behov ifall det inte finns centrala resurser? Det finns ju pengar för likvärdigher, vem fördelar de pengarna?
5.Har detta något samband med den omjustering av BUNs budget för dessa frågor som skedde häromsistens? Jag såg vid det tillfället inga sådana här konsekvenser (fast det fanns väl ingen konsekvensanalys förstås)
6.Varför ser rektorerna Resurscentrums beslut som direkt pengafördelning om Resurscentrum inte förfogar över centrala medel?
7.Hur kan en situation som inte är en neddragning riskera att resultera i varsel?

Rasistiska puckon på nätet…

2010-06-23T17:54:00.004+02:00

Ja! Jag är fullständigt medveten om att de säkert finns en inte oansenlig andel av denna blogs besökare som säger samma sak om mig (inte rasist, men pucko), men jag…

…tycker inte det är ok att gravida 14-åringar avvisas. Det är fan inte ok att flytta dem från den kommun där de är bosatta (där socialt nätverk, mödravårdcentral, skola etc. finns)!

FJORTON ÅR!!! PUCKADE &%¤&! IDIOTER!!

…har förstått att ensamkommande flyktingbarn inte kan agera sk. ”ankare”. Normalt har inte ens deras närmsta släktingar (mamma, pappa, syskon) möjlighet att flytta hit som anhöriginvandring.

…har fattat att Sverige är usla på att dra nytta av den kompetens, initiativförmåga och mod som många av de barnen visat i att överhuvudtaget ta sig hit.

…har fattat att ensamkommande flyktingbarn trots allt lyckas riktigt bra här.

…skäms i djupet av min skäl för de rasistiska puckon som har mage att kalla sig svenskar. Jag är nationalist ut i fingerspetsarna men mitt Sverige är solidaritet och medkänsla, inte bara ett namn att slänga sig med. Till och med ”de nya moderaterna” verkar ju nästan ha fattat det.

I en värld där inte mycket fungerar bra, där barn dör och far illa överallt så kan väl Sverige få vara ett ljus i mörkret. Är det för mycket begärt?

Som statligt anställd och förtroendevald inom ST lider jag också med de handläggare som försöker hitta kryphålen utan att lyckas. Grunden för praxis och lagar skapas när en majoritet väljer att göra på ett visst sätt tills det blir accepterat. Skulle en linjechef avskeda en handläggare som blankvägrar att skriva ett beslut som innebär avvisning av en gravid 14-åring? Om alla handläggarna vägrar? Om skyddsombuden stoppar arbetet pga den allvarliga störning av den psykosociala arbetsmiljön som ett sådant beslut innebär? Hur lever man med sig själv om man som socionom sitter och tvingas skriva ett beslutsförslag som innebär att en gravid flicka avvisas tillbaka till ett liv på gatan i Italien? Vad innebär det i längden för ens mentala hälsa?

Men…

Jag har egentligen ingenting att gå på då jag inte sett beslutsunderlaget, utan bara läst tidningen. Så jag är också ett pucko. Det bryr jag mig iofs inte ett spår om. Den som inte får lite mental hicka av att se rubriken ” 14-årig gravid flicka avvisas från Sverige” är inte en människa jag förstår mig på.

Kapitalist-4%, kan den effekten rädda regeringen?

2010-06-19T17:47:00.004+02:00

Skop är enligt mig inte ett vidare tillförlitligt opinionsundersökningsföretag. Mitt intryck är att resultaten fladdrar hur som helst för de mindre partierna. De ger dock väldigt stabila resultat för moderaterna. Nu har de också fått med vindkantringen i opinionen.

[Ok, Voronov... om du läser detta så får jag väl erkänna att det börjar se ut som en riktig opinionssvängning med tanke på hur lång tid det är mellan den första som förespådde Moderaternas och S omsvängning och Skops. Vi får väl se när SIFO och Synovate kommer nästa gång. Iofs hade skop med början av moderaternas ökning i förra mätningen, men inte S dipp. Med tanke på att M i skops mätningar tidigare legat stilla som en sten så betyder ökning i två mätningar efter varandra något. Kris/Reinfeldt/Borg-effekt?]

Det som är intressant med mätningen är att Moderaterna äter upp sina allianspartners, speciellt laissez-faire kapitalistiska stureplansbönder och wanna-be-folkliga jönköpingshögern. Om Socialdemokraterna var i samma situation som M skulle även V ligga risigt till (därför gillar jag inte "de rödgröna"-projektet, men det är en annan sak, vad jag tycker om det kan ni se här).

Om Moderaterna äter upp sina allianspartner så vinner vi. Just nu är opinionen enligt skop 40,7 för alliansen mot 46,7 för de rödgröna. Det tråkiga är väl att hela 13,6 % av de röstberättigade stöder partier som enligt skop inte får plats i riksdagen. Jag gråter väl iofs inga tårar över varken C, Kd eller SD... men det känns inte rätt, det är bättre att vinna rent. (Tänk om alliansen får flest röster men pga att C och Kd åker ur så vinner vi (de rödgröna). Det blir väl dödsstöten för blockallianstanken vilket är bra, men det underminerar regeringens mandat).

Om man väljer mellan Kd och M och en röst på Kd riskerar vara förlorad och en anledning till att regeringen förlorar makten... lägger man då rösten på Kd? Det är här som opinionsundersökningarnas påverkan är ytterst olycklig (för demokratin).

Vänsterpartiets väljare kunde luta sig på kamrat-4% och lita på att rösterna inte blev bortkastade. Finns motsvarande för högern? En "kapitalist-4%"... jag är lite skeptisk.

Ytterligare ett partitest - Varför jag inte blev 100% vänsterpartist

2010-06-18T21:33:00.010+02:00

Ibland undrar jag, men för det mesta inte, varför jag aldrig får högre än omkring 80+ % som vänsterpartist. DNs ”nya” test (samma tråkiga gamla frågor som finns i alla test, som tur var är det en mycket snabb applikation, man blixtrar igenom frågorna) har den roliga funktionen att man kan jämföra partiernas svar med sina egna. Då kan man ju om inte annat göra viktningen (som saknas i DNs test) på ett lite mer
manuellt sätt.

Jag blev 89% V… inget överraskning, tom. lite högre än normalt (och S känns lågt). Detta är min redogörelse med argument till vad de avvikande 11% var för något.

Påstående 7: Diesel och bensinskatterna bör höjas.

Jo, visst ska de höjas. Jag vänder mig dock emot tanken att det skulle lösa Sveriges bidrag till växthuseffekten.

Jag gillar inte heller ”marknadslösningar” där man genom att göra en produkt dyrare styr bort användning. Om inte annat för att det missgynnar de som antingen inte kan välja bort och gynnar de som har pengar nog att strunta i att det kostar extra. Föreslagna skattenivåhöjningar är också så låga att de bara kommer strula till det för fattiga människor istället för att ha en reell effekt på bilåkandet.

Jag skulle hellre ha typ ett nationellt bensinkort, för att kunna plocka in bensinskatten i deklarationen och inkomstkoppla den. Nästa steg skulle kunna vara någon sorts motbokssystem där man helt enkelt ransonerade tilldelad mängd för de som bor i t.ex. Stockholm. (…kanske är läge att påminna om att ni uppretade stockholmare bör läsa bloggbeskrivningen).

Påstående 14: Det bör införas en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring för alla löntagare.

Jag är fortfarande förundrad över att det är högern som förespråkat tvingande allmänna försäkringssystem. Mina spekulationer kring varför a-kassan bör vara ett socialförsäkringssystem kan du se här…

Påstående 16: Återinfört friår

Det är ett sätt att dela på arbeten och ge lite fotfäste åt folk utan arbetsmarknadskontakt. Jag kan inte ställa mig helt avvisande till tanken, även om det knappast är något jag skulle prioritera i första taget.

Påstående 19: Fler öronmärkta månader i föräldraförsäkringen

Jag är naiv, envis och fackligt förtroendevald. Jag fullständigt blankvägrar att acceptera att inte löneskillnader kan utraderas utan tvångsåtgärder. Vi som löneförhandlar för facken måste kunna göra ett bättre jobb än så här.

Påstående 22: Kvotering till bolagsstyrelser

Jag skiter fullständigt i bolagsstyrelsers sammansättning. Om det finns bolag som är så korkade att de inte fattar att en brett sammansatt styrelse (där kön är en faktor) är bra så är det ju tråkigt för dem. Har vi rätt så kommer de företagen göra sämre resultat. Jag kan däremot inte se någon som helst jämställdhetseffekt av att det blir fler kvinnor i bolagsstyrelserna, mer än på en teoretisk nivå.

Påstående 24: Rätt att fritt sprida och ladda ned upphovsrättsskyddat material.

Jag tycker inte att det ska vara straffbart. Jag tycker att musik och filmindustrin skjuter sig i foten utan like, men… det betyder ju inte att jag tycker att det är en strålande idé att sprida material som upphovsmannen inte vill ha spritt. Det gäller kanske speciellt musik och böcker som för mig känns mer personligt än film. Om upphovsmannen är död eller om musiken blivit ”abandonware” så har jag inget som helst problem med det.

Opinionsmätningar är mest kul, det är kurirens ledarsida också ibland

2010-06-11T21:11:00.002+02:00

Vad ska man tycka om opinionsundersökningar? Om ni läst min blog förut så vet ni att jag inte riktigt är övertygad om nyttan. Däremot är jag rätt fascinerad över fenomenet…

Kolla dessa tidigare inlägg om ni vill.

http://davidaronsson.blogspot.com/search/label/Opinion%20och%20val

Idag på ekurirens ledarsida så går man till angrepp på SCB:s opinionsundersökning. Som jag ser det så är det utifrån två perspektiv…

Att SCB är ärliga nog att meddela hur de gör viktningen av resultatet verkar störa Voronov och hans kollegor. Denna viktning medför enligt uppgift att de rödgröna räknas upp en del för att korrigera för ett visst bortfall i svarsfrekvensen. Enligt undersökningen föll 32 nEftersom ledarskribenten Alex Voronov säkert är klyftig nog att inse opinionsundersökningars trendbyggande effekt och påverkan som självuppfyllande profetia (typ man kan inte mäta utan att påverka) så måste ju allt som gynnar ”motståndarsidan” kritiseras. Ledarsidan har ju aldrig antytt att de skulle vara annat än liberaler och en ledarsida behöver ju inte vara opartisk och neutral, eller för den delen ens juste.

..och att…

Att SCBs undersökning har gjorts under längre tid och att viktiga händelser i form av vårmotioner och greklandskris inte kommit med. Ja… visst… men… nu är det ju så att en av anledningarna till att vissa av de övriga opinionsinstituten/företagens resultat är så ebarmerligt dåliga är ju att de snarare mäter nyheternas genomslag än faktiskt opinionsförändring. Nyheter kommer och går. Hur många kommer ihåg vårmotionen idag? För hur många påverkar det fortfarande val av parti? Gynnas någon opinionsmässigt på lång sikt av den europeiska statsfinansiella krisen?

Fördelen med SCB är antalet deltagande personer, mätperiodens längd och den historiskt väl fungerade mätmetoden. Att resultaten mellan olika SCB-mätningar inte slår så mycket är också en indikation på att de står över det kortsiktiga fladder som de andra instituten verkar mäta.

Voronov hävdar i ett kommentarssvar på ekuriren.se att antalet intervjuer inte har så stor betydelse, men… var kommer siffrorna ifrån? Vad jag vet är den endast Sifo som kommer i närheten av 2000. [Men ack så fel jag hade… synovate har nära 3000, de har också långa mätperioder (2 veckor) och ganska stabila värden, utom för april-maj.]

SCB har plockat ut nästan 10000 personer och av dem så fick de svar från ca 2/3. Demoskop senaste mätning baseras enligt deras sammanställning på 1177 telefonintervjuer. Hur många svarade på frågan? Är det faktiskt genomförda intervjuer som redovisas eller bara försök också? Givetvis gör det skillnad om man har 6000 svar mot knappt 1200 intervjuer. Risken för marginaleffekter är ju förstås mycket större ju färre personer man frågar, det är rätt självklart.

Mellan januari och februari ökade alliansen från 41,8 till 46,2 hos demoskop… seriöst? Mellan april och maj ökade alliansen från 43,7 till 49,2… sannolikt eller brus? Demoskop bommade valresultatet med totalt 4% både 2002 och 2006, till alliansens fördel båda gångerna. De kanske hade behövt en faktor för rödgröna i sin modell också?

Enligt demoskop har alliansen under våren ökat från 40 till 50%. Det har dock varit en relativt fladdrig trend. Menar Voronov på allvar att SCB skulle ha missat en trend som pågått under 6 månader för att de mäter under 1 månad av den perioden, speciellt som majoriteten av intervjuerna skedde inom likvärdigt tidsintervall som de andra instituten? Enligt Synovates siffror finns det ingen trend. Maj-mätningen bryter av, men annars har ju blockfördelningen i princip varit stabil sen maj förra året, dvs typ vad SCB också säger.

Ingen opinionsmätning är bra, men SCBs har hittills visat sig överlägsen. Det går inte att förklara bort bara för att man inte gillar resultatet (vilket förstås inte jag heller gör, V hade gärna fått vara några procent högre och SD några procent lägre).

Bojkott och oheliga allianser är inte rätt metod

2010-05-17T09:44:00.002+02:00

Jag tillhör de 14% som svarade att jag inte kan tänka mig att formera en blocköverskridande allians med det specifika syftet att utestänga SD.

Det finns inte mycket hos SDs politik som jag köper (inte heller hos C och Fp). Jag ser de idéer som SD står för som ett hot mot det solidariska och öppna land som jag i nationalistisk yra sätter främst i världen på alla områden (oavsett om det är sant längre eller inte). Med invandrad fru, och därmed per definition andra generationens invandrare till barn, ser jag SDs politik som ett personligt hot mot mig och min familj.

Det är dock inte SD som parti jag vänder mig mot. Jag är för en öppen demokrati där alla vågar stå för sina åsikter. Att folk vågar stå för SDs tokiga idéer ser jag inte som ett hot mot samhället. Problemet är ju åsikterna i sig, oavsett om det är företrädare för Fp, C, Spi eller SD som framför dem.

Att ha SD i vågmästarposition innebär bara ett irritationsmoment som innebär att högern även i minoritet ibland får igenom sina förslag. Jag kan inte se att vi någonsin aktivt skulle samarbeta med SD för att förhindra högerns förslag. Men å andra sidan skulle jag inte acceptera högerpolitik i mitt namn (genom en ohelig allians med högern) bara för att förhindra att SD får vara med att bestämma när de ibland röstar igenom högern förslag.

Vi har en parlamentarisk demokrati. Även om jag kan tänka mig mer direktdemokrati så är en förutsättning för medborgerlig acceptans att vi lever enligt de ”lagar” som vi satt upp. Det gynnar inte demokratin om vi till vänster samarbetar med högern om det enda syftet är att göra SD till demokratin martyrer.

Det känns ju trevligt att min partikollega i Gnesta uttalar sig i liknande riktning.

Oavsett vad högern företrädare brukar yla om så är det nog bland oss som står till vänster där förståelsen för att demokratin måste vara absolut för att ge utrymme ut åsikter (till vänster (och höger)) är som störst. Vi har ju också sett våra egna ideal förstörda och korrumperade i stater där man genom odemokratiska medel försökt skapa det som vi ser som det som egentligen är det mest demokratiska av samhällen, med oftast förskräckliga resultat.

Var jag socialdemokrat skulle jag vara väldigt fundersam...

2010-05-14T09:18:00.005+02:00

Vem är det som styr i Strängnäs? Hur sjutton kan socialdemokratiska politiker och kompetenta tjänstemän tycka att detta (att varsla 44 barnskötare, för att sedan timanställa dem som vikarier?) är en bra idé?

Vad jag vet har man inget större personalöverskott inom barnomsorgen. Det är inte så att det dräller av personal. Att det däremot finns personal som är fast anställda men utan fast placering är väl inte heller så konstigt (med tanke på hur mycket dagisbaciller som personalen utsätts för). Nu är det ju ledigheter så det är lite svårt att få tag i information utöver tidningen, men jag undrar följande...

1. Lotta (S) har ju sagt att det inte var aktuellt med varsel inom BUN, upprepade gånger. Varför varslar man nu? Gällde Lottas uttalanden bara specifikt grundskolan?

2. Varför diskuterar man införande av en vikariepool? Har man redan fast anställda utan fast placering så har man ju i praktiken en vikariepool. Arbetsgivaren leder och fördelar arbetet... sen om man har lust att kalla det vikariepool eller bara anställda är ju mer teori.

3. Varför varslar man 44 personer när de flesta, enligt bildningschefen i dagens tidning, kommer behöva vara anställda i höst? Det är ju knappast så att man hinner effektuera något större antal uppsägningar innan hösten. De som har flera års arbetstid har ju också flera månaders uppsägningstid.

4. Vad är det för anställningsregler (som bildningschefen hänvisar till enligt dagens tidning) som gör att man har fler barnskötare än vad man behöver? Det är väl definitionen på arbetsbrist, då finns inga hinder i lag eller förordning för uppsägningar (det skulle ju vara rätt underligt annars).

5. Har man inte förstått att de som har hyfsat modern utbildning i kombination med relativt lång arbetslivserfarenhet som är mest benägna att smälla igen dörren och gå när arbetsgivaren rycker i mattan? Hur många av de barnskötare (och förskollärare) som kommunen önskar behålla (varslade eller inte) kommer att utvärdera sin arbetssituation och byta arbetsgivare?

6. Är socialdemokraterna kommunens minsta eller största parti? Eller är det så att man inte är socialdemokrater längre?

Förhoppningsvis kan jag luska reda på lite svar på frågorna ovan de närmaste dagarna. För just nu känner jag mig aningens förvirrad och en liten bit desillusionerad. (och lite oroad... hur många av de barnskötare som mina barn har kontakt med kommer att sluta/få osäker anställning? Hur blir det med Hannes resurs?)

Skjuter inte burka eller niqab-förbud helt snett?

2010-05-10T16:17:00.006+02:00

Nu vet jag inte om Alliansen i Eskilstuna anser att Niqab är "heltäckande" klädsel (ögonen syns ju), men i vilket fall så missar man väl poängen.

Gravt förenklat anser jag att finns det två grupper av kvinnor som bär heltäckande klädsel...

De som valt de därför att de anser att deras religion eller kultur är sådan. De väljer klädseln som ett sätt att visualisera sin identitet och kulturella ställningstagande. Att förbjuda dem att klä sig som de vill är ett övergrepp på deras rätt till självbestämmande, inte olikt vad kvinnorna i den andra gruppen utsätts för.

Den andra gruppen kvinnor, de som tvingas att täcka sig med kläder, oavsett om det gäller burka, niqab, lång kjol, sjal etc är inte betjänta av ett förbud. Risken är väl snarare att några av dem genom en sådan åtgärd blir ännu mer förtryckta och blir ännu mer undangömda. Deras man/släkt kräver att de täcker sig för att de ska kunna gå ut och riskera att möta andra män, samhället (som i Belgien?) bötfäller dem om de gör det... och i Eskilstuna tar ifrån dem jobbet.. resultatet blir vad? Att de måste stanna inne? Att barn hålls hemma från skolan? Att det blir en kulturell kollision som knappast gynnar de utsatta? Deras män/släkt blir säkert också mer isolerade och känner sig knappast säkrare på sin position i samhället, blir det bättre för kvinnorna/flickorna? Gynnar det integrationen, möjligheten att få jobb etc?

Vad är problemet med heltäckande klädsel i skolan? Att man inte kan identifiera sig vid prov? Det borde ju vara rätt lätt att lösa. Eller är Alliansen rädda för utklädda talibaner som självmordsbombar Eskilstunas skolor? Det tar väl inte många minuter för elever att vänja sig med en lärare i udda klädsel. Det är ju knappast för lärarnas visuella intryck som man går i skolan (snarare vad de säger).

Jag har ett körkort där jag har längre hår än nu och ordentligt helskägg. Var renrakad under många år, något år var jag också snaggad. Jag har under lång tid sagt "titta på ögonen" när jag visat legitimation (jämför niqab). Jag hade kunnat vara vem som helst med min generella färgsättning. En person som inte känner mig kan aldrig ha identifierat mig via mitt körkort. Vilken tur att jag inte är muslim... eller?

För övrig så krävde ju talibanerna att alla män slutade raka sig. Betyder det att vi ska förbjuda skägg för muslimska män så att de inte känner sig förtryckta av sin religion?

Jag tror inte att människor från andra kulturer kommer in i samhället lättare om de förutsättningar de har efter ett liv i en annan kultur förvägras dem och de förtrycks från alla håll.

Tänk efter själva. Är det kul att bli påtvingad i en klädkod? Hur reagerar ni på att någon översittare till lärare hävdar att man måste ta av sig kepsen (vilket jag iofs aldrig använt). Vad tycker ni om att bli påtvingade åtgärder från någon ni gillar lika mycket som Alliansen? Jag vet hur jag skulle reagera ifall Alliansen bestämde att alla måste äta kött, för att det är "svenskt". Det skulle bli alla taggar ut, blankvägran och radikalisering. Då skulle om inte annat motivationen att föra en mer praktiskt inriktad djurrättspolitik infinna sig.

Man kan linda in det i säkerhetsfrågor (ok, att svarva i niqab är nog rätt korkat... även om det kanske är bättre än långt hår), men i slutändan är det nog det andra som nämns i kurirens artikel gäller... rätten att förbjuda något som man personligen tycker är störande (om man är främlingsfientlig, oflexibel, inskränkt etc...)

Sen är ju förstås min reaktion alltid lika förutsägbar på förslag som låter som det kommer från en ohelig allians mellan "liberaler" (som typ fremskrittspartiet, dansk folkeparti och vår svenska variant (fp alltså, inte sd)) och bibeltokar.

Nej.. vänta ett tag... vilka möjligheter som öppnar sig! Jag ska se till att bli någon sorts chefsperson i Eskilstuna ifall Alliansen vinner där. Sen ska jag förbjuda män att ha slips och kvinnor att ha rosa kläder... det måste ju vara lagligt, jag finner ju det djupt störande med sådana kläder.

Långbergskolan – i väntan på underlag – och efter att det kom

2010-05-05T11:47:00.004+02:00

Det är tre saker angående Långbergsskolans flytt som jag inte förstår.

1.Varför tycker någon att 70% av föräldrarna är en hög siffra?
2.Vad är egentligen problemet med att få ett hål i årskurserna?
3.Hur kan skolan vara full? Var är barnen nu?

Svar 1:
Jag håller väl med om att 70% är en hög siffra om man tänker på hur förändringsobenägna föräldrar normalt är gällande sina barn. Den stabilitet man har är bättre än att chansa på att det kan bli bättre.

Men...

Inte sjutton är 70% en hög siffra i alla andra sammanhang? Det kan ju vara att jag kommer från en politisk koncensus tradition [joo, anledning till att vi splittrar så brutalt när vi väl splittrar är att vi är så överens i övrigt] men hela 30% av föräldrarna är motståndare till en förändring av deras barns skolgång. Kan det vara så att det är föräldrarna som valt Långbergsskolan för att den ligger nära och inte för deras pedagogik etc som framförts i media?

Som ett sidospår kan jag fundera på vad som händer när en flytt genomförs. Kommer då 30% av barnen att söka sig till Vasa? Vad händer då med Långbergsskolans ”intakta organisation och pedagogiska linje”? Blir inte nedskärningarna mycket brutalare då än om man tar bort två förskoleklasser?

Svar 2:
Jag ringde till utbildningskontoret, uppenbarligen några minuter efter att en politikerkollega på högerkanten gjorde det och frågade exakt samma sak... vad är egentligen problemet med att inte ta in en förskoleklassårskurs?

Svaret jag fick gjorde det iallafall tydligt att förvaltningen anser att de har tagit rätt beslut... oopps... det är ju förstås nämnden som tar besluten, dumma jag. Att ledamöterna med lite tur får två-tre dagar på sig med det skriftliga underlaget innan mötet underlättar väl bara för en smidig process.

Däremot blev det inte så tydligt vad det egentligen var för problem med att inte ta in några förskoleklasselever detta år, mer än möjligtvis just att det under ett år inte blir någon F-klass, nästa år ingen 1:a etc....

Visst blir det mindre elever och därmed kanske man får mindre pengar, men inte sjutton kan vi klämma in elever bara för att skolan ska växa sig sprängfull och få så mycket pengar som möjligt.

Svar 3:
Skolan är överfull, men om verksamheten fungerar så bra som den gör? Att eleverna ska ha lokalutrymme är ju ingen naturlag. Jag skulle dock som elev varit för flytt för att få en bättre gymnastiksal.

Från åk 1-5 så åkte jag buss från yttre delen av Överselaö till Stallarholmsskolan varje morgon. Det var 6-7 km + svängen runt Janslunda eftersom vi tog bussen på vägen ut för att få en chans till om vi missade. Jag tyckte aldrig att bussningen var något problem.

[Ohh! nu kom underlaget i eposten. Jag begärde ut det och snällt nog så levererades det rätt omgående... läser... läser ….läser... AHH! nu förstår jag!]

Det är inte en fråga om att flytta Långbergsskolan för att den är full eller för att man ska få plats med förskoleeleverna (som ”bara” ökar skolan med 5 elever). Det är en lokalfråga!! (överraskning)

Långbergsskolan och förskolan Storken är nedslitna [och vad jag hört vid sidan om så finns det impregnerat virke i Storken... som släpper lukt/kemikalier in i förskolan. Hur i #&%¤!&% gick det till när man år efter år tillät det? Som kemist, fd arbetsmiljöfanatiker och pappa blir jag lite förskräckt... fast med lite betänketid så har jag nog agerat kring detta tidigare, utan resultat antar jag]

Den stora kostnaden som gör att man inte bara kan ta bort förskoleklassen (alternativ 2a i tjänsteutlåtandet) detta år eller sätta dem i baracker (alternativ 3) är att Storken då måste evakueras till baracker under ombyggnationen. Vad sjutton har man inte sagt det för i media? Eller har jag bara missat det i mediabruset? (joo... även för oppositionspolitiker är media deprimerande nog huvudkällan för information). [Gick och letade i tidningen, och det har nämnts att Storken ska flytta in i lokalerna men i underlaget framstår det som om det är den drivande anledningen för flytten]

Detta är alltså inte primärt en fråga om Långbergsskolan, baracker hade varit en relativt billig och enkel lösning för det överintag av elever som man gjort. Tyngdpunkten ligger helt klart på de 2,6 miljoner som en baracklösning för Storken medför. Om jag förstår underlaget rätt så medför baracker för F-klass och för Storken en extra kostnad per år jämfört med flyttlösningen på ca 3,3 miljoner.

Så min slutsats är...

- Det är fullständigt nys att en flyttad Långbergsskola skulle vara intakt. Man kommer oundvikligen få ekonomiska konsekvenser och både inflytt av elever och utflytt av elever. Om man får en negativ elevnetto kommer lärare få lov att sluta. Så kul är elevpengssystem.
+ Man kan ta elever från friskolorna på Tosterö.
- Det är mycket oroväckande att elevernas svar är att de vill flytta för att inte splittras. Om F-klassen inte kommer dit eller om man sätter baracker för dem så sker absolut ingen som helst splittring, och inte heller en flytt.
+ Karinslundsskolan kommer till användning och den är mycket bättre lokalmässigt än Långberget.
+ Storken evakueras utan större kostnader.
- Det finns inget som säger att Långbergsskolan (exkl förskolan Storken) inte skulle kunna fortsätta sin verksamhet som den ser ut nu.
- 30% av de 80% föräldrar som svarat är negativa till flytt. Risken finns att det är i denna grupp som behovet av en stabil och nära skolmiljö är som störst. Har de 20% som inte svarat en majoritet som egentligen är negativa så är det i princip 50/50.
+ 70% av de 80% föräldrar som svarat är positiva till en flytt (med brasklappen att det är snack om ”intakt” etc då också)
- och + Vasaskolan får troligen en hel del fler elever.
+ Vasaskolan och Finningeskolan ligger geografiskt mycket respektive del av Långbergsskolans upptagningsområde.
+ 86% av eleverna är positiva till en flytt, men då i motsats till splittring [Jag hoppas verkligen djupt och innerligt att den demokratiska processen inte varit som den är i vuxenvärlden där den går ut på att spegla alternativen genom sina egna filter och påtvinga val mellan pest eller kolera... typ går vi inte med i EU så kraschar vår ekonomi och alla kommer tvingas att tigga på gatorna... Är du för EU eller är du för tiggande på gatorna?... Om vi inte flyttar till Karinslund så kommer dina kompisar flytta till andra skolor och din lärare sluta... är för flytt eller för att skolan splittras?]

Valet för mig är som att välja mellan pest eller svininfluensa. [Jag vaccinerade mig inte och inte heller resten av familjen, så jag kanske ska välja pest ändå... eller?]

Slutsatsen är för min del att det är bättre, men inte bra, att flytta men Vasaskolan och Finningeskolan måste göra en stor insats för att fånga upp de barn som inte vill flytta med och ge dem en så stabil skolsituation som möjligt.

Detta kommer ju också innebära på ett personligt plan att vår dotter när hon blir drygt ett år äldre inte kommer gå på Långbergsskolan som jag kanske funderat på utan istället på Vasaskolan, i pappas fotspår.

Hoppas någon vill kommentera inlägget... Jag är själv ytterst tveksam. Baracker för F-klassen kostar 1,3 miljoner per år. Baracker för Storken kostar 2,6 miljoner per år. Flyttlösningen kostar runt 600 tusen per år. Är 3,3 miljoner i merkostnader och dåliga lokaler nog för att flytta en skola?

[Nu ska jag bara vänta på att underlaget når ledamöterna i nämnden. Jag har ingen lust att ge mer bränsle åt känslan av att bloggarna är en stor läcka av inte ännu så offentlig information. Jag kan vänta några dagar...]

[Nu kom det visst i Ramins postlåda så nu publicerar jag]

”Oberoende opinionsinstitut” förespår maktskifte

2010-05-04T07:11:00.003+02:00

Opinionsundersökningar är som allt fler konstaterar en exercis i att bevisa begreppet ”lögn, förbannad lögn och statistik” alternativt ”Med statistik kan man visa vad som helst”. Jag gillar dock SR/Novus opinionsundersökningarnas opinionsundersökning.

Utifrån den och valresultaten de senaste valen (eller kanske främst det senaste då Mfp, Sp, Sd strular till statistiken) har jag räknat ut resultat för Strängnäs (genom viktning av riksdag mot kommunresultat kopplat till nationella opinionsläget). Det finns förstås ingen sanning i detta utan är väl mest kul lek med siffror, men...

Majoriteten faller!

..eller... ergh... det finns enligt dataunderlaget ingen chans för majoriteten (S+C+Fp) att sitta kvar. Inte heller får Strängnäsalliansen eller de Rödgröna egen majoritet. Allt hänger på var Sp, Mfp och PP ställer sig. De är de som har vågmästarrollen. Observera dock att utifrån senaste valet så är Alliansens enda chans att samtliga icke-rödgröna partier är med (inkl SD) för att de ska nå egen majoritet.

[Klicka på bilden för att se den i skala och skärpa att den går att läsa]

I tabellen nedan (som är grunden för grafen ovan) hänvisar rubrikerna till vilket dataunderlag som använts för viktningen av opinionsläget, dvs "medel" är förhållandet riksdag/kommun under de senaste fyra valen och "val 2006" är utifrån förhållandet riksdag/kommun det senaste valet.

	Mandat medel	Mandat val 2006
S	18	19
M	14	13
C	4	3
fp	4	4
V	2	2
Mp	3	5
Kd	2	2
SP	3	2
Mfp	2	2
SD	2	2
PP	1	1

Alliansen	24	22
Rödgröna	23	26
Alliansen + Sp	27	24
Nuvarande majoritet (S+C+fp)	26	26
Rödgröna + Mfp	25	28
Rödgröna + Sp + Mfp + PP	32	31
Alliansen + Sp + Mfp + PP	30	27
Krävs för majoritet	28	28

(Observera också att jag inte har tagit hänsyn till valkretsindelningen när jag räknat ut mandaten. Det är möjligt att partier med konstig spridning mellan valkretsarna (läs Mfp) påverkas men det lär inte ge mer eller mindre mandat).

Di.se

2010-04-23T15:34:00.001+02:00

Läser ytterligare en artikel om hur hemskt SAAB är på min älskar-att-hata-tidning (di.se)...

Denna kommentar till artikeln är strålande. Hade inte kunnat säga det bättre själv.

58. Så här går det till. På di.se redaktionen:
-"Har du nåt smaskigt på Saab i dag, Noppe?"
-"Nee, det verkar ju flyta på för dem"
-"Asså, kan vi inte köra prisvinkeln igen då, nåt i stil med att Saab nu dyrare än Porsche?"
-"Är den?"
-"Ja, än en krockad Porsche direkt från skroten men det säger vi inte i artikeln."
-" Aaa schysst asså, och så hänvisar vi till Dagens Industri som vanligt, för trovärdighetens skull?"
-"Najs, kör på det, nu ska jag kamma bak håret en gång till och facebooka resten av förmiddagen. Heppåre!"

Ikea...

2010-04-23T14:37:00.004+02:00

[Uppdaterad, se inklippta mail nedan.. förstås i omvänd kronologisk ordning]
Från ikea.se:

Arbetsförhållanden

IKEA produkterna ska tillverkas under acceptabla arbetsförhållanden av leverantörer som tar ansvar för miljön. Det bästa sättet att påverka och bidra till en positiv utveckling är att ha nära och långsiktiga relationer med våra leverantörer. Genom att stötta våra leverantörer vill vi motivera dem att själva ta ett allt större ansvar för människor och miljö.

Läs sedan dagens arbetes artikel om förhållandena på IKEAs dotterbolags fabrik i USA.

Anställda som blir sparkade för att de har inkontinensproblem? Anställda som måste gömma sig för att våga vara fackligt intresserade? Är det vad Ikea menar med sitt "Svenska arv"... är det arvet från Ikeas farfar de pratar om?

Har inte sett aktuellt-inslaget som e-kurirens ledarblogg hänvisar till, men Swedwood tar ju ett snyggt avstånd i det inklippta mailsvaret nedan.

Nu har jag skickat ett mail till Ikeas stackars (det var den enda mailadress som var lätt tillgänglig) presskontakt om hur bekymrad jag kände mig över att ha halva huset fullt med Ikea grejjer.

====

OpenPGP: *Delar av det här meddelandet har INTE signerats eller krypterats*

Hej David,

Tack för din e-post och att du frågar efter vår synpunkt och förklaring
till det som fackliga organisationer (GS och BWI samt genom Dagens Arbete)
beskyller oss för.

Först vill jag nämna att vi har haft och har diskussioner med BWI och det
amerikanska facket, vi började med det för två år sedan. Vi har blivit
beskyllda för mycket och jag kan säga att det känns faktiskt väldigt tungt
att bli anklagad för diskriminering av medarbetare och att vi inte följer
den uppförandekod som vi skrivit under på. Jag ser nedan att Ylva klippt
in vad som gäller inom IKEA-gruppen för medarbetares rätt till facklig
anslutning etc. Detta gäller inom Swedood också och oavsett var vi är
aktiva. Vi har ett gott och nära samarbete med facken i samtliga våra
företag och de länder där vi har verksamhet och vi förväntar oss att vi
ska ha det också i USA när/om en lokal fackklubb är/blir etablerad. Vi
följer strikt IWAY, uppförande koden, ILO konventionen, freedom of choice
mm och gör det på samma sätt överallt.

Vad många inte känner till är att det är stora skillnader mellan länder i
Europa (det är relativt lika mellan ett stort antal länder i Europa) och
USA när det gäller facklig verksamhet och i USA är väldigt mycket reglerat
i landets lagstiftning. Bl a måste facket ha mer än 50 % majoritet för en
lokal fackförening bland medarbetarna på ett företag för att kunna
etablera en lokal klubb. När man uppnått det är det tvingande för alla
anställda på arbetsplatsen att gå med (alltså 100 %). Och, i USA är
regelverket sådant att om man som företag låter ett fack eller en
organisation komma in på arbetsplatsen, även om det så bara är med
flygblad, så måste man välkomna in alla andra intresserade externa parter
också.

Vi vill att våra medarbetare ska få bestämma själva hur de vill ha det och
vi vill att deras arbetsplats ska vara en "fristad" för exponering för
olika intressen eller konflikter. Och, därför tycker vi att man får träffa
facket och andra organisationer precis var man vill men inte inne i
fabriken. Så, vi har två starka skäl.

Jag vill egentligen inte ge dig ett generellt svar på frågan om avsked pga
inkontinens och skrämsel/rädslor. Men, vi känner inte till att någon fått
avsked pga toalettbesök/inkontinens eller liknande. Vi har bett facket om
information så vi kan åtgärda om något fel begåtts, vi har begärt in all
information från vår verksamhet i USA etc och vi har inte funnit eller
fått något namn, inte ens av facket. Vi har erbjudit det internationella
facket att vara observatörer i en tredje parts (extern oberoende
revisionsfirma) revision av arbetsplats och arbetsmiljö med fokus på de
sociala delarna. Vi har inte fått svar på detta. Men, jag läste i en
artikel på Dagens Arbete att facket inte anser att det är några
missförhållanden med löner eller annat på arbetsplatsen utan nu är frågan
endast att man inte får komma in på arbetsplatsen.

Vi tycker att allt detta är väldigt tråkigt och hoppas på en snar lösning.
Jag hoppas vidare att det ska kännas bra med IKEA-möblerna i
fortsättningen. Om du har några fler frågor eller funderingar är du
välkommen att kontakta mig.

Trevlig helg,

Ingrid
___________________________________________
Ingrid Steén
Information Manager

Swedwood International AB

David Aronsson
2010-04-23 15:54

cc

Subject
Fwd: RE: Swedwood

********* *PÅBÖRJAR KRYPTERAD eller SIGNERAD DEL* *********

Hej,

Ylva Magnusson på Ikea hänvisade till dig, se mitt mail till henne
längst ned.

Det jag funderar över är varför ett svenskt företag med svensk vd inte
agerar fack-vänligt. Svenska arbetsgivarorganisationerna anser ju
generellt att facket är en positiv företeelse.

Swedwood kan väl inte ha något att förlora på att aktivt bjuda in
facket, även i USA, så att de anställda kan ta ställning till hur de
vill ha det. Utan skrämselpropaganda och risk för avsked. Om inte
annat lär det ju inte uppväga priset för den badwill som ni och Ikea
får när sådant här aktualliseras.

mvh,

-------- Ursprungligt meddelande --------
Ämne: RE: Swedwood
Datum: Fri, 23 Apr 2010 15:36:35 +0200

Hej David,

Tack för ditt mail, vi uppskattar verkligen när människor hör av sig
till oss med sina funderingar och reflektioner som rör IKEA. Det ger
oss en möjlighet att berätta hur vi ser på saker.

En öppen, ärlig och respektfull arbetsmiljö är viktig för IKEA och en
grundläggande del i vår kultur. Varje IKEA medarbetare är en mycket
betydelsefull tillgång för företaget. Vi vill att våra medarbetare ska
kunna känna engagemang och motivation i sitt arbete och ha en öppen
dialog med varandra och med cheferna och ledningen.

IKEA värnar om och respekterar varje medarbetares rätt att fritt
ansluta sig till fackliga organisationer, utan att uttrycka några
preferenser angående vilken organisation eller fackförening. Vi
respekterar var och ens rättighet att fatta egna beslut och ingen ska
behöva oroa sig över konsekvenserna. Genom IKEAs uppförandekod, IWAY
säkerställer vi också att medarbetarna hos våra leverantörer har
liknande valmöjligheter.

Swedwood gör flera olika saker för att skapa bra förhållanden för sina
medarbetare. Om du vill veta mer I detalj kring vad de gör, går det
bra att maila deras informationschef Ingrid Steén på

Med vänliga hälsningar

Ylva Magnusson
Informationsavdelningen
IKEA Sverige
www.ikea.se

-----Original Message-----
From: David Aronsson [mailto:david.aronsson@gmail.com]
Sent: den 23 april 2010 14:50
To: Ylva Magnusson
Subject: Swedwood

Hej,

Det agerande som Ikea har gällande Swedwood framstår inte som vidare i
enlighet med ert "Svenska arv". Jag är förvånad över att ni så
lättvindigt gömmer er bakom den anti-fackliga praxisen i USA.

Ett seriöst företag som påstår sig stå för svenska värden (i allt
annat) borde agera på ett annat sätt. Bjud in fackets informatörer,
ordna en omröstning och se om det finns intresse. Det är skrämmande
att höra om inkontinenta personer som avskedas och personer med
fackligt intresse som inte ens vågar vara öppna med det, för att de är
rädda för ett svenskt företag.

Jag hade inte förväntat mig detta av Ikea. Mer eller mindre alla våra
möbler hemma är köpta på Ikea, nu känns det inte lika bra längre.

mvh,
David Aronsson
Strängnäs

********** *AVSLUTAR KRYPTERAD eller SIGNERAD DEL* **********

Jag gillar inte avgifter

2010-04-23T07:55:00.002+02:00

Jag har ett stort problem med avgifter, jag delar inte den inställningen med miljöpartiet som driver poluter-pays principen hårdare än vad jag accepterar. Min grundinställning är att allt ska finansieras gemensamt, det haltar dock lite vad det gäller privatbilismen. Däremot är nog alla överens om att vägar är ett samhällsgemensamt intresse och därmed bör vi betala efter förmåga (dvs progressiv skatt).

Visst är det bra att bilisterna själva i högre grad bidrar till att betala för de skador de orsakar på vägar och annat. Men man måste ju se till vilka bilar man påverkar och vilka skador/kostnader de medför. Bilister som stannar i stan på väg hem från jobbet är inte bilförare vars transportmönster ändras pga av en avgift på parkeringen. Inte heller de som behöver bil för att ta sig fram, antingen på grund av dåliga förbindelser med kollektivtrafik där de bor eller pga nedsatt rörelseförmåga.

Precis som jag just noterade att Mats Werner skriver på sin blog så kommer avgifter bara skrämma bort bilister från affärerna i innerstan. Det kan man väl tycka vad man vill om, jag skulle inte ha något emot fler bilfria delar och fler vad-det-nu-heter-gator-där-gångtrafikanter-har-företräde i centrum. Problemet är ju att underlaget för avgifterna minskar också. I detta fall var det ju tanken att det skulle bli en besparing som medförde att personalnedskärningar undveks, men om kostnaden för att administrera och kontrollera ett parkeringsavgiftssystem börjar äta upp de fallande intäkterna så kommer man ingenstans.

Det finns ett syfte med att få bort bilar från centrum för att förbättra lokalmiljön, men då bör man sikta in sig på ekonomiskt neutrala lösningar så att inte de med taskig privatekonomi i relativa termer får betala mer för sin bilism.

Personligt: Ibland blir även obotliga optimister lite fundersamma...

2010-04-21T07:09:00.001+02:00

Min kära fru frågade mig häromdagen om jag skulle få någon sorts medelålderskris när jag blev 40. Vad svarar man på det? Jag svarade ärligt att jag inte hade en aning, men om jag fick det skulle jag se till att det inte gick ut över resten av familjen. Nu har jag ju drygt fyra år kvar så det är tid kvar att förbereda sig... å andra sidan var det ju igår som vårt första barn föddes... för drygt fyra år sedan.

Visst är det så att när man nått den statistiska mitten av sitt liv så frågar man sig ju vad man har gjort under den första halvan och ifrågasätter om man ska fortsätta med samma sak nästa halva. Mamma dog ju när hon var 54 år. Det går inte komma ifrån att det spökar i bakhuvudet. Är jag nöjd med vad jag har gjort hittills? Nej, givetvis inte men å andra sidan är jag nöjd med var jag är just nu... eller?

Jag fick en kommentar på ett annat inlägg, om Hannes, från en mamma som bloggade om sitt barn (som också har Downs). Snabbt som ögat letade jag reda på hennes blog. I ett av inlägget uttrycker hon samma sak som jag tänkt och sagt så många gånger. Att vi måste se till, bl.a genom träning och utmaning, att Hannes får förutsättningarna och möjligheterna att leva ett så vanligt liv som möjligt. [Därav min igelkottsreaktion när min fru envisas med att kalla Hannes för ”min bebis” och inte pojke som jag vill och daltar med honom mer än nödvändigt. För att inte tala om när rektorn för förskolan på första mötet hänvisade till särskolan... jag höll på att gå därifrån och flytta barnen till ett annat rektorsområde på studs].

Utifrån bloggen övriga inlägg så tror jag inte att det var denna reaktion hon ville framkalla, men... jäklar vad dåligt samvete jag fick...

Jag åker hemifrån kl 05:20 och plockar upp barnen på dagis precis innan de stänger kl 17:30. 4-5 kvällar i månaden kommer jag inte hem innan barnen sover alt. mer eller mindre bara släpper barnen från dagis och springer för att gå på möte. På helgerna har vi/jag alldeles för mycket att fixa med allt vi inte riktigt hinner med på vardagarna.

När hade jag tänkt att jag skulle träna, leka och umgås med Hannes (och de andra två förstås)? Med vårt äldsta barn har allt varit så lätt. Hon lär sig vad som helst på nolltid och är ett under av kompetens. Hon är med och lagar mat och snickrar på huset. Jag utmanar henne konstant och hon svarar direkt. Nu håller vi på med matteträning. Det har inte riktigt gått in hur man får fyra plus fyra att bli åtta, även om det som går att räkna på en hand verkar fungera. Härom månaden körde vi grundläggande genetik och fortplantning... dvs ett blått öga från pappas frö, ett brunt från mammas ägg...etc. Vi diskuterade kroppens uppbyggnad och celler och i den vevan att kartan i Hannes celler blivit lite fel, det är därför han växer så sakta och inte lär sig så lätt. Det märktes att hon bearbetade det flera veckor efter, då frågor om celleras kartor över kroppen och hur det kom sig att Hannes inte växer så snabbt kom upp stup i kvart.

Problemet är att det är svårt att veta om samma metod fungerar med Hannes. Det kanske krävs mer aktiv träning och det finns det nu knappt någon tid till. Jag har väl iofs blivit bra på att väva in lärande moment i dagens normala aktiviteter, men om det inte riktigt räcker?

...och varför är jag så usel på teckenspråk? Det börjar ju allt mer kännas som om Hannes inte kommer att kunna prata ordenligt. Då måste vi kunna förstå vad han säger. Har börjat försöka kolla på Teknocats videos på youtube med Hannes för att vi ska lära oss på ett roligare sätt. Lärde mig frasen ”bä, bä, vita lamm” igår (vi får se om den sitter kvar en stund).

Jag vet att man som förälder tenderar att underskatta det utbyte och den tid man har med sina barn. Givetvis har Hannes ett utbyte av att få sitta på min arm eller sitta i mitt knä när jag jobbar med något. Han ser ju hur jag gör och härmar det. Om jag pratar om vad jag gör samtidigt lär han sig förstås ännu mer (blir lätt till en dålig vana att högt prata om vad man gör och tänker... ”Nu ska pappa bara skicka iväg det här föreläggandet till det slarviga företaget...”).

Att Hannes på sista månaden eller så blivit mer fokuserad på oss föräldrar, och främst mig eftersom han är lite pappig, så blir det inte lättare. Helt plötsligt blir han glad när man kommer hem och orolig när man går ut. I går när jag skulle ut efter middagen och byta ena bilens trasiga batteri och stängde innerdörren till hallen så kom det en diskret knackning på dörren och ett papapapapa... då är det inte helt lätt att gå ut, speciellt inte som det är just det här vi väntat på (dvs att han ska börja bry sig mer om sin omgivning).

Funderar på 75% arbetstid istället, men situationen på jobbet och i familjeekonomin tillåter nog inte riktigt det. Tills dess får jag fortsätta att ha dåligt samvete.

Vad ska man rösta på test... 2010

2010-04-20T15:26:00.011+02:00

[uppdaterad]
Oj.. upptäckte i analytics att det sökord/fras som lockat flest personer till min blog var "Vad ska jag rösta på". Såg då att om man sökte på den frasen kom ett gammalt inlägg upp på tredje plats på listan. Det är ju gammalt så jag tänkte det var dags att uppdatera.

Blocktestet var ju klockrent...

Detta test kanske faktiskt är riktigt bra (frågorna kändes stabila), även om jag är lite fundersam över SDs höga poäng och PPs låga. Vad jag sett av piratpartiets program så borde ju frågorna om gratis inträde på museum och förstås nedladdningen placerat dem högt. Men å andra sidan valde jag ju andra frågor som viktigast. Kan ju vara så att SD också ser socialförsäkringssystemen som viktiga, men då kanske ur ett annat perspektiv än vad jag har.

Roade mig med ett annat test med samma namn ,fast på engelska, med ett annat fokus och fler frågor. Resultatet var ju rätt kul, trodde mina stalinistiska tendenser skulle slå igenom, men uppenbarligen är jag rätt friheterlig. Nelson Mandela, Dalai Lama, David Aronsson... ok det kan jag leva med ;-)

Blognamnbyte...

2010-04-20T07:33:00.002+02:00

Har bytt namn på bloggen. Innehållet kanske inte ändras så mycket, men tanken var väl att ha ett namn som bättre speglar innehållet som det ser ut numera.

Opolitiskt: Tillbaka på bussen

2010-04-19T07:13:00.000+02:00

Jahap då var jag tillbaka i länstrafikens armar. Gratismånaden hos SJ är slut och min fru har kommit på fötter efter vårt tredje barn så att hon kan lämna de två större på dagis.

Jag gillar verkligen att åka buss. Man vet t.ex. att om bussen råkar bli några minuter försenad så väntar anslutningsbussen. En gång brann motorn på bussen så man var en halvtimme sen med en utbytesbuss, inga problem, anslutsningsbussen väntade. På SJ så väntar man förstås aldrig. Det skulle ju blir jordskredseffekter om tåg började vänta någon minut eller två på anslutande passagerare. Det är ju inte SJ fel utan banverket och de politiker som hellre bygger ringvägar runt Stockholm än bygger fler spår.

Sen är ju det betydligt trevligare miljö utanför bussen, och inuti bussen (med plats att sitta och avstressade människor)

Den enda egentliga nackdelen är att mobilt internet ute på den sörmländska landsbygden är något man bara hört ryktas om. Det kommer och går lite då och då. Så om man vill läsa tidningen eller publicera på bloggen så får man vara alert när modemet blinkar blått.

Demokratiberedningen (läs: majoriteten) diskuterar netikett och säkerhet... typ..

2010-04-19T07:03:00.006+02:00

Jag blev häromdagen inbjuden tillsammans med andra gruppledare och Valnämndens presidium till ett möte med Demokratiberedningen. Mötespunkten skulle gälla etik och säkerhet i valrörelsen.

Mötesdagen var jag trippelbokad (banken, DS-möte och detta). Varför skulle jag vilja diskutera etik? Varför skulle jag vilja diskutera säkerhet? Jag har varit politiker länge nog (5-6? valrörelser av olika typ och i olika roller) för att ha diskuterat valrörelsesäkerhet tillräckligt för att prioritera annat. Etik klarar jag lika väl som andra normala samhällsmedborgare. Det blev DS-möte istället.

Jag ska väl säga att jag blev lite förvånad när kuriren ringde och frågade om kommentarer kring ett policydokument gällande etik och förhållningssätt på de lokala politiska bloggarna [efter lite rundringning kan jag dock konstatera att iallafall en del anser att det skulle bli ett generellt dokument gällande etik och inte bara bloggarna] från det mötet (eller snarare demokratiberedningens möte efteråt).

Fast sen tänker man efter...

I detta val kommer de sociala medierna ha mer inflytande än i det förra, inte nödvändigtvis av avgörande karaktär men dock. Sossarna (läs: Leif och Lotta), med uppbackning av kurirens ledarblog, har sedan flera år tillbaka drivit en mer eller mindre aktiv kampanj mot Margit(sp) och hennes blog. Lägg ihop och summera...

Visst finns det en säkerhetsdimension i det hela. Det blir ju lite lite.. lite.. kändiseffekt på en del av de politiska bloggarna. Visst kan det trigga en del nötter till att övertolka eller driva nätfrågor till sin spets även i verkligheten. Är det en så viktig fråga att man måste ha speciella dokument gällande etik och moralfrågor (mellan gruppledarna, ska vi piska nedåt sen eller?)? Är detta inte ett sätt att genom grupptryck, politisk tyngd, risk för negativ publicitet (vilket iofs inte finns) etc driva en begränsning av yttrandefriheten? ...i demokratiberedningen.

Alla ”vet” ju också att alla åtgärder för att begränsa bloggars inflytande och innehåll är direkt kopplat till Margit, delvis baserat på att hon på sin blog för två år sedan(!!) i en pressad situation skrev några ogenomtänkta saker. Häromdagen när Voronov (ekurirens ledarblogg) hade en okaraktäristisk dipp i sitt agerande och skrev något om bloggare med mer ego än kompetens så förstår ju alla att det var en känga till Margit, därför att det var den tonen han höll mot henne när det var som värst. Därmed blir kopplingen (iallafall för mig) omedelbar när bloggar och inskränkningar, etik och annat kommer upp. Då pratar man om Margit (oavsett om man tänkt sig det eller inte).

Jag deklarerar härmed att det finns inte en susning att jag skriver på något dokument om etik eller annat gällande oavsett vilket område (och gällande yttrandefriheten kan ni glömma helt). Etik och moral är inget som moralkakediskussioner eller pseudosäkerhet tar bort eller lägger till. Att ett dokument skulle göra blogosfären renare är så naivt att det är förvånande från rävar som Leif (S, demokratiberedningens ordf). Det är därför jag inte tror ett spår på att det är det egentliga syftet. Jag lutar mer åt att det är för att ha något man kan slå i huvudet på eventuella kvinnliga lokala bloggare som tröttnar på att bli trakasserade. Det ska mer till än så här för att jag skriver under något sånt.

Nu ska jag bara vänta på att e-kuriren publicerar ev. artikel så jag kan hänga på med en twinglylänk....

[en helg senare]

Men det kom ju ingen artikel som jag sett, så nu publicerar jag ändå.

[uppdatering}

Ahh... nu dök artikeln upp

Personligt: Att leva med ett barn med downs syndrom, del 3

2010-04-16T14:43:00.002+02:00

Vad är egentligen en utvecklingsstörning? För Hannes del är det ju iofs uppenbart att hans utveckling inte följer den kronologiska kurvan. Det som är lite udda är dock att det ofta verkar som om hans förväntningar på omgivningen och på sig själv överensstämmer mer med hans ålder.

Som jag har skrivit tidigare så pratar inte Hannes. Han går numera så bra som hans hypotoni medger, eller kanske till och med lite bättre än förväntat. Han kan äta hyffsat med gaffel och sked, men det är ju förstås inte direkt spillfritt.

På något sätt så känns det som om han fysisk (längd, vikt, motorik) och kommunikationsutveckling är som en ettåring, medan han ur mogenhetssynpunkt känns närmre sin egen ålder (även om det är väldigt svårt att få ett grepp om pga kommunikationssvårigheterna).

Jag har anpassat mig relativt väl till Hannes nivå. Det är rätt lätt att glömma bort hans riktiga ålder och istället se honom som en ettåring. Vissa funderingar har jag ju kring att det kanske inte är helt optimalt ur utvecklingssynpunkt att anpassa synsättet efter hans förmågor. Risken att man inte utmanar honom tillräckligt blir uppenbar. Min och min frus diskussion om det var ok att kalla honom bebis eller om man skulle kalla honom pojke har därmed ibland fått lite absurda dimensioner.

Det har egentligen bara varit två saker som varit ett riktigt bekymmer för mig så här långt, hans språkförmåga och oförmåga att identifiera vad man pekar på. Med det senare menar jag att det har varit fullständigt omöjligt att peka på något utanför ett fönster eller på lite avstånd och få honom intresserad. Båda är på väg att förbättras. Han säger pappa ganska tydligt och även om det kan kopplas ihop med nästan vad som helst så är det tydligt. Han har nu flera dagar i rad känt igen mig på avstånd genom fönstret hemma och blivit glad och vinkat. Det känns rätt bra. Det är möjligt att han ser lite krokigt, men det verkar vara väldigt svårt att kolla hos ögonläkaren eftersom Hannes måste ge tolkningsbar respons tillbaka på rätt avancerade saker.

Han har inte varit så bra på att förhålla sig till sig själv. Han säger eller tecknar inte Hannes och har svårt att förstå att saker gäller honom. Under en lång tid så tecknade han mätt på min mage istället för sin egen (dvs jag behövde ställa mig bredvid honom för att han skulle kunna säga att han var mätt). Jag dummade mig och började köra med ”Är du mätt i pappas mage?” istället för att fråga om han var mätt, även om jag också började klappa hans mage. Nu senaste veckorna har han börjat klappa på sin egen mage för att säga mätt... Förhoppningsvis börjar han teckna Hannes också snart (frågan är om hand har fingermotoriken för det dock...)

Det blev kortare och mer oredigerat än jag tänkt, för efter ett samtal med kuriren och sedan andra lokala bloggare så ska jag nu skriva ett inlägg om ”faran” med lokala politiska bloggar istället.

Regeringen ”satsar” på djurskyddet

2010-04-16T07:18:00.001+02:00

Regeringen har tillfört 16 miljoner till djurskyddet... eller? Netto är det ju bara 11 miljoner eftersom man tar 5 miljoner från länsstyrelserna först.

11 miljoner... i hela landet. Det blir väl typ 17 tjänster... i hela landet... Det blir inte ens en till tjänst per länsstyrelse, vilken satsning! (sarkastiskt förstås)

Att det är en så patetisk summa är inte det stora problemet. Det stora problemet var och är att reformen var brutalt underfinansierad från början eftersom Länsstyrelserna inte fick full kompensation för de kostnader som flyttades över från kommunerna. För Södermanlands del omkring 25-30%. De pengar som tillförs nu minskar djurskyddets ”skuld” till övriga verksamheter på länsstyrelsen till 20-25% av djurskyddets budget. Någon som tror att det blir fler inspektioner? Nej, skulle inte tro det. De stackars djurskyddshandläggarna kommer fortsätta att springa in i (ladugårds)väggar när finansieringen från den yttersta arbetsgivaren inte uppfyller kraven från handläggarna själva, djuren de skyddar och allmänhetens populistiska svängningar.

Detta är valfläsk, i fläskindustrins anda. Det är framstår på ytan som glada grisar och progressivt tänkande men är egentligen obehandlade liggsår, död och elände.

Personligt: Förmågan att ta på sig för mycket...

2010-04-12T21:42:00.000+02:00

...inte kläder alltså, jag tar normalt på mig mindre än vad man egentligen skulle behöva... förutom idag då jag på väg till DS-möte skumpade fram på småvägarna mellan Nyköping och Flen i en buss som inte kunde stänga av elementen, hade behövt badbyxor.

Jag har en kuslig förmåga att acceptera uppdrag när ingen annan vill, med någon sorts förhoppning att om jag faktiskt gör ett dåligt jobb så blir jag utbytt. Det händer ju liksom inte tillräckligt ofta (ingen falsk blygsamhet här inte ;-)

Förra veckan lyckades jag krångla mig ur ett uppdrag med hedern i behåll...nästan. Förra året var jag ordförande i vår halvt döende ST-sektion på jobbet (Länsstyrelsen i Södermanland). Efter vårt konstituerande möte är jag inte det. Det var egentligen hemskt illa av mig (som mötesordf.). Jag misstänkte att mina kollegor i styrelsen inte riktigt hängde med i svängarna när vi körde på en ordförandelös styrelse, men det blev ju bra för mig, ett ansvarsområde mindre att ha dåligt samvete över ;-)
Det kommer bli en intressant diskussion när protokollet kommer eftersom det är en majoritet av ledamöterna i vår (bokstavligen) minimala styrelse som jag misstänker missade ordförandefrågan, inkl sekreteraren. Men jag litar på att vi som var alerta kan få till en protokollsändring vid behov.

Snabbt som attan så kompenserade jag detta med att bli nominerad till (och förstås acceptera) en ersättarplats i STs avdelningsstyrelse istället. Man kan väl diskutera skillnad i ansvarstyngd mellan att vara ledamot i sektionens treplustvåpersonersstyrelse mot ordförande i den eller att var ersättare i avdelningen, men... ergh!... MEN!

För att byta ämne så fick jag just (kl halv tio, på tåget hem från Flen via Eskilstuna) veta att alla tre barnen sovit fyra timmar efter lunch och att de höll full fart fortfarande. Så stackars jag som gick upp kl 05 ska alltså lägga dem när jag kommer hem kl 22:45... yey! Hipphipphurra! … men det är ju inte utan att jag blir lite glad över att få träffa dem. Kommer hem lite sent i morgon också så jag skulle kunnat lyckas missa vår dotters vakna timmar från söndag kväll till onsdag eftermiddag, utan att vara bortrest.

Som ni kanske misstänker av detta nära på fylleinlägg så är jag rätt trött nu. Att jag fick hålla koll på ändringarna i landstingspolitiska programmet under DS-mötet gjorde att jag inte somnade, men nu är jag desto tröttare. Kombinationen av att jag inte ätit middag (mitt eget fel och det fanns frukt på DS-mötet) utan chokladkaka istället gör mig aningens speedad ;-)

I morgon är det perso-nal/itets-utvecklingsdag för miljöenheten. Vi ska lära oss att kommunicera med varandra...Miljöskydd (som jag tillhör), Miljöanalys och Förorenad mark har rätt vattentäta skott i mellan, jag har mer gemensamt med Beredskapsfunktionen på Samhällsenheten än de andra grupperna på min egen enhet. Undra om jag kommer kunna hålla mig vaken. Jag hoppas jag inte behöver tänka för mycket, det lär vara grötvarning i hjärnan.

Detta inlägg var bara för att jag måste ha något att roa mig med under resa som inte kräver lika mycket som att jobba (med länsstyrelse-ärenden som jag alltid har minst ett i väskan). Nu är jag nog klar med svamlet... sjugo minuter till E-tuna... och ingen internetkoppling... vad ska jag göra nu? Kan inte ens publicera detta inlägg.

Ahh..passerar en massa lampor... undra var jag är? Eskilstuna redan? Internetuppkopplingen kom igång iallafall...

Höga straff hindrar inte brott... utom i våldtäktsfall?

2010-04-09T17:35:00.006+02:00

[Ok... jag vet... man ska inte skriva så här långt på en blog]

Jag skrev först ett rent känslomässigt inlägg där jag bejakade varje liten mörk vrå i min själ ("häng dom högt" var en del). Det passerade till slut inte min egen självcensur och gick vidare till nästa censursteg (min fru och min ena syster), där det blev totalt sågat... Sen dök det upp ett inlägg på SvD-debatt angående straffsatser och jag fick tillgång till en e-utbildning i jämställdhet och genus för fackliga företrädare på jobbet. Enligt min syster behöver jag nog den kursen. Så nu skriver jag om inlägget till någorlunda publicerbart skick.

Efter lite studerande i e-kursen så kan jag se att min känslomässiga reaktion på våldtäktsproblematiken kan tolkas som parodiskt manlig enligt principen att individuellt förtryck möts med samhälleligt förtryck, maktutövande med utövande av övermakt. Blir man slagen så slår man tillbaka. ”Den som slår tillbaka gör mer fel” som fröknar försökt tuta i en sen barnsben är en totalt självdestruktiv idé, som förstås bara tjejer lyssnade på. Om kvinnor slog tillbaka lite oftare (bildligt och fysiskt) i alla sammanhang så skulle vi löst många problem för länge sedan.

Jag kan inte (eller vill inte) förstå samhällets oförmåga att hantera våldtäktsbrotten. Andel anmälningar jämfört med mörkertalet är låga, andel uppklarade brott ännu lägre. Jag kan inte heller se det som en kvinnofråga (som per definition skulle kunna göra den lågprioriterad i vårt könssegregerade samhälle). Alla kvinnor som utsätts för detta våld är någons barn, syster, flickvän eller fru. Det sexuella våldet drabbar normalt män bara indirekt men på ett så pass omfattande sätt att det borde medföra konsekvenser för frågans tyngd även i vårt vrickade samhälle. Jag vägrar att acceptera att frågan är så enkel som man=förövare + kvinna=brottsoffer → lågt prioriterat... det mesta tyder ju iofs att det faktiskt är så illa.

I SVD argumenterar Borgström (S) och Bodström (S) för högre straff, men för mig är det endast propaganda. Lite högre straff har ingen betydelse. I att införa en straffsats som är ”synnerligen grov” så ser jag också risken för att man minskar betydelsen av ”vanlig” våldtäkt.

Jag anser att hårda straff inte har någon direkt funktion för att minska brottslighet, helt enkelt för att ingen tror att de ska åka fast. Straffets enda funktion är att sätta den samhälleliga normen. Visst, amputering för att slänga ett tuggummi på marken skulle iofs säkert funka, förutsatt att det finns fall där straffet genomförts, därför att konsekvensen är så extrem för att man inte orkar gå till en soptunna att risk/nytta-förhållandet (min egen term tror jag, men du förstår väl) blir absurt.

Däremot hävdar jag lika bestämt att våldtäktsfall är annorlunda än andra grova våldsbrott. Det är inte ett passionsbrott utan genomtänkt och medvetet. De fall där förövaren är bekant med offret är ju också sannolikheten för misslyckad identifiering minimal. I övriga fall kan säkert DNA täcka en hel del. Därmed så måste en våldtäktsman idag räkna med att åka fast men komma undan ändå. "Nyttan", för förövaren, överväger risken.

Då kan extrem straffskala och låga beviskrav faktiskt motverka brott. Risk/nytta-förhållandet måste dock sträva mot amputering-för-nedskräpning nivån. Det är dock en recept för ett samhälle som blir totalt brutaliserat.

Vad jag då tycker att man ska göra under tiden...

Nationellt DNA-register
På alla. Utgå från PKU-registret och fyll på med de som saknas. Det ska aldrig finnas någon tvekan om vem som befunnit sig på platsen och vem som är förövare i de fall det finns teknisk bevisning.

Hårdare straff
Helt plötsligt tror jag på det, eller inte. Inte som brottsförebyggande utan som ett formell officiellt avståndstagande av brottet. Om man misstänker att acceptans för våldtäkt finns bland ”allmänheten” så måste samhället svänga normen. Följer man idén om att mäns generella normer skulle vara bakomliggande orsak för våldtäkter så måste mäns normer gälla även för åtgärderna. Våld möter våld, styrka möter styrka. En repressiv åtgärd från samhället borde då per definition medföra mer respekt och förståelse. Straffsatsen avgör hur allvarligt man ser på ett brott. Tillbaka till amputeringsteorin....
Är det verkligen så här illa? Jag trodde inte det, men efter att ha snabbstuderat lite genusteori och analyser av manligheten så kanske jag börjar tro att det är så illa.

Amputeringsteorin skulle putta den allmänna opinionen åt rätt håll. Att göra den formella/officiella bedömningen av brottets karaktär striktare gör att även allmänheten driver över. Det är jag övertygad om. Ju vanligare och ju mindre konsekvenser ett brott får för förövaren desto mindre vikt läggs vid det, oavsett individuella konsekvenser. Staten kan åtminstone åtgärda konsekvensdelen.

Kemisk kastrering
I min originaltext skrev jag mer repressivt än så här, men detta är väl också rätt illa inser jag... Det kan vara på sin plats att förtydliga att jag anser att våldtäkter är våld och maktutövning med sex som vapen. Det har primärt inte med ”kåthet” att göra. Men det har inte kemisk kastrering heller. Det är ett slarvigt uttryck för testosteronreglerande medicin. Om samhället har misslyckats att lära män att sånt beteende är fullständigt oacceptabelt så får man väl göra det på kemisk väg. Kan stenåldersmän inte hantera sina aggressioner så får man ta bort dem (inte männen... aggressionerna) (Gökboet nästa). Sexuell aggression har inget i samhället att göra, det är inte ett uttryck för en avvikande åsikt eller läggning. Det är helt enkelt oacceptabelt.

Riksåklagaren får i uppdrag att överklaga samtliga friande domar
Jag har inga som helst belägg för det, men jag får en känsla av att tingsrätterna ibland inte har vad som krävs för att göra opartiska bedömningar och att åklagarna drar sig för att överklaga. Det ska inte vara upp till brottsoffret att driva detta vidare. I teorin kan man därmed iofs säga att man skippar tingsrätterna helt, eller kanske då bättre fokuserar våldtäktsmålen till ett mindre antal tingsrätter. Att som standard ge brottsoffer möjlighet att vittna på distans eller skriftligt är också viktigt.

Konstant lagutvärdering – juridisk ”task force”
Regeringen utser en speciell grupp för att snabbt täcka hål i lagstiftningen och motverka att en för mjäkig praxis etableras i domstolarna. Varje tendens till tolkning av lagen som inte går i lagstiftarens intention ska direkt åtgärdas genom modifierad lagstiftning.

Kvinnor måste slå tillbaka
Något jag aldrig kommer att förstå är kvinnors mer eller mindre tysta acceptans för all skit de får. Om man är uppfostrad till något så kanske man inte kan bryta sin situation, men om man själv faktiskt ser problemen och inte agerar? I allt från löneförhandlingar till våldtäktsproblematiken så finns det en passivitet hos den stora massan kvinnor som jag finner djupt irriterande. NI ÄR JU FÖR F-N MER ÄN HALVA BEFOLKNINGEN!! Den mer välutbildade och mer kompetenta halvan för övrigt. Ställ er upp och slå tillbaka! Radera ut frökens ord och rosa rosetterna ur bakhuvudet. Det kan inte vara så svårt. Självförsvarskurser är väl ett bra första steg. Om genusteoretikerna har rätt är det ju bara en fråga om inställning och disciplin... ;-)

"Man föds inte till kvinna, man blir det" - Simone de Beauvoir

eller...?

Egentligen skulle jag vilja se åtgärder mot pornografi och alkoholkonsumtionen också. Internet har gjort pornografin fri, det går inte att göra något åt. Alkohol med alla dess negativa konsekvenser för samhället är en accepterad drog. Hur relevant det än är med åtgärder så skulle det föra in debatten på frågor som gör det taktiskt ofördelaktigt att ta upp.

Sen anser jag att standarddomen för våldtäktsbrott egentligen borde vara rättspsykiatrisk vård med speciell utskrivningsprövning.

Kommunal effektivisering

2010-03-31T06:35:00.001+02:00

Det är ibland rätt uppenbart att jag har en annan syn på organisationseffektivisering än vad mina politiska ”kollegor” har. Min inkomst-först-effektivisering-senare linje går liksom inte hem hos moderaterna (lol). Men det finns ju undantag (som gör mig lite tveksam). Torgny Jonsson (C), tidigare kommunalråd och numera bland annat fastighetsbolagsordförande sa som ett svar på Dag Bremberg (Mfp), som jag normalt håller med, att det var en del av fastighetsbolagets anställdas arbetsuppgifter och en självklarhet att försöka hålla ned kostnader, att det inte behövdes incitament.

För mig är det hela enkelt. För att en organisationseffektivisering ska vara långsiktigt hållbar och en kvalitet i verksamheten ska kunna upprätthållas måste varje enskild person känna sig värdefull och att deras arbete har betydelse. Då går det inte att köra spara-annars-lägger-vi-ned lösningar, eller stoppvarianten (investeringsstopp, inköpsstopp, anställningsstopp). Sådana lösningar gör att de anställda som är högpresterande och välutbildade lämnar för andra anställningar. Sådana lösningar underminerar förtroendet för arbetsgivarens/chefernas kompetens och ett naturligt passivt, eller aktivt, motstånd mot allt som cheferna säger uppstår.

Man måste istället för det första gå ut och säga att vi har pengar. Ingen kommer sägas upp för att de effektiviserar verksamheten. Dina kära arbetskamrater, som för det mesta är anledningen till att du går till jobbet, kommer inte få gå hem för att du har en bra idé.

DÄRFÖR MÅSTE MAN HÖJA SKATTEN FÖRST! (tänkte jag skulle ta i lite så att någon lyssnar)

Först när man nått en nivå på verksamheten där de anställda känner att de gör nytta och att de räcker till så börjar man effektivisera. Leans ständig förbättring är en bra metod. Att med organiserad regelbundenhet ifrågasätta varför man gör olika arbetsuppgifter är också nyttigt och bra. Om man börjar tvivla på varför man gör något, om man inser att den månadsrapport man lämnar till 20% täcks upp av någon annans rapport så sänks stoltheten för det arbete man gör. Då är det bättre att kunna säga till sin chef att ”jag anser att vi ska sluta göra detta”, utan att behöva känna att man underminerar sig själv eller sina kollegor.

Med en organisation som Strängnäs kommun som har mer än 50% av sina anställda över 50 år och 16% av de anställda över 60 år (sidospår: förövrigt nästan exakt lika många som totala antalet män) så kommer det inte ta slut på arbete de närmaste 15 åren. Det finns ingen anledning att skära ned personal. Pensionsavgångar kommer ge möjlighet till effektivisering. Det förutsätter däremot att man skapat en positiv anda av ifrågasättande och lärande av andra. För att detta ska vara möjligt förutsätter det (med lite repetition) att man garanterar att det är omöjligt att spara bort sig själv eller sina kollegor.

Det finns ju alltid specialistfunktioner som kanske kan effektivisera bort sig själva i pratiken, men att en tjänst skulle vara så extremt specialiserad ur kompetenssynvinkel att man inte kan fylla ut med relevanta arbetsuppgifter från någon som gått i pension (eftersom man använt sin effektiviserade arbetssituation till att lära sig kollegornas/chefens arbetsuppgifter så är det lätt att göra) känns inte sannolik.

Sen måste man ju låta organisationen få kompensation tillbaka i form av högre lön och förmåner för en del av det insparade utrymmet.

"Jag talar förstås i egen sak"

2010-03-29T06:33:00.006+02:00

Alex Voronov på Eskilstuna-kuriren brukar ha genomtänkta och för det mesta rätt vettiga åsikter. Det är väl relativt sällan som jag håller med om det exakta innehållet men det betyder ju ju inte att jag måste tycka att det är dåligt framfört eller håller låg kvalitet... men...

Vad sjutton tänkte han på när han skrev detta? Om att SVT och SR genom sina websatsningar (med skriven text) konkurrerar med de kommersiella (tryckta) medierna (läs in Eskilstuna-kuriren).

Både SVT och SR har idag kommersiella konkurrenter på det som Voronov tycker borde vara deras kärnverksamhet, dvs "prat i etern, med eller utan bilder, men inte så mycket mer". Varför skulle det vara mindre fel enligt Voronovs argumentation än att tryckta medier nu i större grad får konkurrens?

Vad har vi public service till? Som jag ser det är poängen fri nyhetsrapportering och icke-kommersiellt nyhetsutbud. Ur demokratisk synvinkel är det viktigt att nyheter framställs utan kommersiellt, marknadsliberalt eller socialistiskt filter så att alla kan ta ställning baserat på så objektiva fakta som möjligt, och att utmanande kultur får en möjlighet att finnas.

Det jag ser som problemet med SRs (och viss mån SVTs) TT-innehåll på nätet är att det blir för lite innehållsgranskning, inte att det konkurrerar ut tidningarna. Mediapropaganda från nationer och kommersiella intressen slipper igenom för enkelt utan kommentarer. Därför är web-satsningen bra. Då finns utrymme (och "tid") till att ha kommentarer och förklarande texter som nyanserar nyheterna. Visst gör man missar (kuppen mot Hugo Chavez för några år sedan är väl det bästa exemplet på där man helt bommade att man var utsatt för propaganda från kuppmakarna) men som frekvent läsare av alla större nationella (kommersiella) nättidningar så kan jag bara konstatera att det är trevligt med public service.

Tidningarna får ta ytterligare ett steg mot modernisering och tillgänglighet för att möta konkurrensen, inte gnälla om hur orättvist det är att kommersiella intressen inte tillåts monopolisera även internet (med referens till hur kuriren-koncernen har monopoliserat tidningsmarknaden i Södermanland).

Eskilstuna-kuriren har gjort en lovande satsning på att sälja tidningen på pdf... men det är för dyrt. Eftersom man för det mesta är intresserad av någon enstaka lokal artikel så betalar man (iallafall inte jag) för hela tidningen när den finns på jobbet eller på biblioteket om man bara orkar vänta lite. Jag vill kunna köpa enstaka lokala artiklar. TT-nyheter har jag ingen lust att betala dyrt för. Pdf-prenumeration där man betalar för innehållet och inte distribution skulle också kunna vara intressant.

Varför skulle jag bry mig om huruvida SR levererar text på nätet istället för prat i radion? Det är inte framförandet som är poängen med public service, utan innehållet. Så länge SVT och SR levererar kvalitet så bryr jag mig inte ett spår hur det framförs. För min del skulle man kunna slå ihop SVT och SR. Det har ingen betydelse att den ena framför prat med bild och den andra prat utan bild eller båda text på nätet. Visst skulle morgonpasset i P3 bli mycket tråkigare i skriven form, men ändå... Public service är poängen inte framförandet.

Stallarholmen får ett privat äldreboende?

2010-03-18T08:09:00.000+01:00

Detta är inte förvånande, men ändå fel på många plan.

Ingen ska behöva starta ett privat företag för att få den äldreomsorg som behövs. Det är inte pengar som ska styra ens tillgänglighet på omsorg. Finns det underlag för ett företag finns det underlag för kommunen. Vi har ett välfärdssystem som bygger på att vi solidariskt finansierar den via skatten. Det ska räcka.

Äldreboendefrågan i Stallarholmen har missköts något så brutalt. Allt från att ändringen smögs in i budgeten utan kommentar. När jag höll på att diskutera vårt förslag till rambudget med förvaltningen så var det en tjänsteman som sa ”här har man gjort ett avdrag för Selaöhemmet, det antar jag att ni inte vill ha”. Det resulterade i att jag så småningom fick reda på vad som var på gång, typ några veckor innan beskedet om nedläggning kom.
Sen lyssnade man inte vidare mycket på protesterna, därför att man hade ett nytt fint ålderdomshem mitt inne i centrala Strängnäs som behövde fyllas. Jag förstår fortfarande inte varför det inte kunde blivit ungdomsboende. Jag har bott fyra år i studentkorridor. Det var en blandad upplevelse men i jämförelse mot att vara tvingad att bo kvar hemma så var det himmelriket. Ett ålderdomshem är inte så annorlunda mot en studentkorridor.

En nedläggning av ett ålderdomshem måste diskuteras öppet, i god tid, med de som är inblandade (i detta fall i princip hela Stallarholmen). Inte dyka upp helt plötsligt i en rambudget... och sen som konsekvens stuprörsdrivas igenom relevanta nämnder och organ.

Har vi inte socialdemokrater vid makten i kommunen? Är inte S fortfarande Strängnäs största parti med viss marginal? Visst är det trevligt med medborgarinitiativ, men står inte S fortfarande för att det är samhället som ska lösa vård och omsorg? Nog för att man har lämnat över hela sin ideologi till oss i V (till bådas nackdel ska väl sägas) men någon gnutta måste det väl finnas kvar. Privatiserad åldringsvård och hemtjänst, skolmat på entreprenad, näringslivsfrågor, turism, vatten och avfall i bolagsform... är detta socialdemokraternas politik? Eller är det C och Fp? Vad bidrar S med i C-fp-S-konstellationen? Nedskärningarna inom skolan?

Men i slutändan så är det för mig enkelt...

Så här får det inte vara! Finns det ett behov av vård och omsorg så ska kommunen se till att det uppfylls, både av princip och av kostnadsskäl. Nu tar ett privat bolag en del av underlaget för de kommunala ålderdomshemmen iallafall, så i slutändan så var nedläggningen av Selaöhemmet fullständigt meningslös.

Ett polerat SD är ett hot... större än det syns

2010-03-16T08:10:00.004+01:00

Läser två artiklar på svd.se om Sveriedemokraterna, att deras partitopp är moderater men deras potientiella väljare sossar och att det finns ledamöter med "prickar" på listan. "Traditionellt" har min väg in i högerns rike varit via Di.se men jag är nu så evinnerligt trött på deras Hänt Extra ekonomijournalistik, som jag tidigare trodde var ogenomskinliga försök att styra aktiekurser men numera ser mer som usel sensationsjournalistik, så jag har bytt till svd.

Sverigedemokraterna kommer bli ett större hot i valrörelsen och i kommande parlamentariskt arbete än vad jag fruktat. Den polerade riksdagspolitiken, som i mina öron låter mindre illa än vad företrädare för fp ibland slänger ur sig, är ett bekymmer. Sabunis islamofobi framstår som minst lika illa som SDs polerade yta.

De positivt vinklade artiklarna i högerpressen och exemplet med prickar ovan som är så lamt att man blir smått illamående. Antingen är det ett uselt försök att spräcka SDs fasad eller så är det ett förtäckt stöd till SD. Vem fan bryr sig om SDs toppolitiker har någon enstaka förseelse eller betalningsanmärkning? Vilket parti har det inte så? Har (v)i det? Skulle inte tro det.

Vad är då problemet ifall SDs nationella politik faktisk blir som de säger? Det blir väl som i Danmark... vilket i sig skulle vara illa. Men det riktigt stora problemet är ju att SD inte är sin polerade nationella fasad. Läs SDs hemsida, numera är det mest hotfulla uttalandena bortrensade och en politisk linje som framstår som KDs högerfalang lyser igenom. SD är ju däremot i sina lokala versioner inte alls lika polerade. SDs supportrar som uttalar sig på tidningarnas kommentarslistor och på nätet är ultra konservativa rasister, och islamofober som får Sabuni att blekna i jämförelse. De är dessa människor som bygger upp SDs bas. De är de som riskerar få plats i kommunala socialnämnder och i landstingens demokratiutskott. Det är de som kommer i en position där de kan utöva repression och förtryck mot våra vänner och grannar (haha... nu lät jag som SD fast omvänt va?)

Nationellt ser jag som den största risken att vi får en Ny Demokrati-effekt som skjuter samtliga partier i invandrarfientlig riktning. Den effekten ser vi ju iofs redan. Det militäriserade Folkpartiet har inte långt kvar till SD eller sin danska syster.

Hur ska man då möta detta hot? För mig som har invandrad fru och därmed per definition andra generationens invandrare till barn så framstår hotet som reellt och personligt.

Det räcker inte längre med att avfärda SD som ett rasistiskt, homofobt och invandrarfientligt parti. Som jag ser det måste argumenten vässas ordentligt, det vi nu har framför oss är ulven i nytvättad fåraklädsel... Socialdemokraternas välfärdspolitik, Kristdemokraternas kristendomskonservatism och Folkpartiets invandrarpolitik (med viss extremism). De värsta tokigheterna har tonats ned. Jag ser inga lätta poäng att plocka nationellt längre, även om jag ser med viss tillförsikt på möjligheterna att möta dem lokalt och regionalt så kan det med en fortsatt trend av avhoppade väletablerade moderater inte bli en promenad i parken heller.

Det är dock trevligt att vänsterpartiet pekas ut i den ena svd-artikeln som det enda parti man inte vill samarbeta med. Vad jag än tycker om vår anpassning till de rödgröna så betyder detta att vi iallafall gör något rätt.

Ser dock med viss förvåning att vi delar inställningen till Sveriges deltagande i aggressionen mot Afghanistan. När man läser på deras sida så framstår det dock som ett nationalistiskt ställningstagande där man anser att svenska soldater ska försvara Sverige och inte delta i Nato-operationer. Jag ser väl problemet snarare som att man genom militära insatser med USA förvärrar och förlänger krigets umbäranden för det afghanska folket (och deltar i USAs desperata försök att behålla sitt imperiebygge).

Att jag spontant trodde att SD inte skulle ha något emot att svenska trupper sprang runt och sköt muslimer tyder ju också på att jag har en inställning till SD som kommer göra det väldigt lätt för dem att ducka i en debatt. Vi måste öppna ögonen och se att SD och Alliansen inte längre är så långt från varandra. Debatten kanske måste tas utifrån den premissen.

[När jag skrivit klart detta såg jag i papperstidningen att jag missat en föreläsning om SD, kunde ju varit intressant att lyssna på]